Hisan betyder häst

Väldigt ofta är jag mycket lat och i bland försöker jag kompencera det... och då blir det lätt för mycket. Jag har varit lite förkyld och hängig sedan Tingsryd faktiskt och "försoffat" mig mycket. Så idag när jag kände mig pigg så skulle jag ta tag i det tyckte jag... Morgonen startade med 40 minuters jogg före frukost och sedan 30 minuters cykling ut till stallet. (Detta är första gången under år 2008 som jag cyklar ut måste jag säga.)
Väl ute i stallet blev det mockning och sedan ett pass med Hisan på tippen.
Om det nu inte märks så har jag har en viss mani med jämna tal. Jag ogillar ojämna siffror!  Lägger jag upp träningen på banan till exempel så kör jag ett jämt antal varv om inget oförutsett händer. Ett varv går bra men inte 3 eller 5, usch. (Detta händer i och för sig inte bara när det gäller hästar, jag ställer aldrig in värmen i bilen annat än på jämna tal heller till exempel... 22 är dessutom favoriten.) Likadant i backarna på tippen. Det blev 2 skritt upp och 4 i trav och 4 i galopp. Tippen har tre olika vägar uppför. En brant stig där skritt lämpar sig. En väg med hårdare beläggning där man kan trava eller cykla och en med lös beläggning där gång eller galopp lämpar sig bättre. Tippen erbjuder således många och bra träningsmöjligheter. Hisan jobbade bra men avsaktningarna blev min vana trogen riktigt usla. Jag får pallra mig till en ridbana snart och träna lite mer seriöst på det. Jag vet att vi kan men jag får näst intill aldrig till det.
Därefter 30 minuters cykling hem igen... och en Ullis som formligen däckade i soffan. Varför göra något lite lugnt och i etapper när man kan göra allt på en gång...
I morgon blir det vila för Hisans del och lugnare aktiviteter för mig. Vintertiden börjar på jobbet så det blir att jobba till kvart i fem nu, suck.

Det har varit en lång dag idag som började med fortkörning med Lena och Leo inne på Jägers. Jan skulle köra Lena och jag Leo. Jag har inte kört honom där inne sedan i vintras när han tvärvände på bortre långsidan av stora banan när jag värmde honom inför ett licenslopp. Hjulet vek sig och jag var påväg ur vagnen. Hemma har jag kört honom men det är en helt annan sak.
Vi hade bara en vagn med oss in och Jan började att köra. Lena hetsade upp sig nör Jan tog tömmarna och formligen flög ur stallet. Hon är inte kul när det blir så. Sist så krossades ju en ruta hemma. Träningen gick bra, hon gick full distans första varvet på en 19 tid och andra på 26. Hon är ju sprinter ju... hom blir dessutom inte nådigt ostyrig när hon har hetsat upp sig efter de snabba varven, knappt styrbar sa Jan. Fröken svart är mycket rolig att köra... eller inte.



Sedan var det Leos tur. Jag hade senaste turen med honom där inne i färskt minne så jag tog det lugnt som bara den till en början. Det blev 4 bakvar varav det första gick väldigt lugnt. Leo lydde fint och det märktes stor skillnad sedan sist. Han var bra mycket mer fokuserad på sin uppgift och det märktes att han var trygg i sig själv. Nu visste han vad hans uppgift var när han kom in på banan. Sist var han helt tom i huvudet och rädd för allt inklusive sig själv. Jag har alltid kallat honom för "lille Leo" eller "liten" inte för att han är liten rent fysiskt utan för att han är yngst i stallet och han har varit väldigt unghästigt omogen. Nu har han blivit stor. Han gick sedan ett jobb på 3000m där första varvet blev långsamt och de två andra gick 25 och 20. Han hade mycket krafter kvar och framför allt travade han bra hela passet.

När vi kom tillbaka till stallet var det Karins tur att gå ett jobb. Hon skulle gå 7 intervaller i ca 30. Jag har tidgare sagt att "Ferrarrin har tappat bromsen" och det verkar hålla i sig. Hon laddar som tusan i första sväng och går som bara den i den stora svängen för att explodera upp för den sista backen. Sitter du inte och försöker bromsa hela tiden går det automatiskt i 20 eller snabbare. Det krävs en hel del för att få henne att hålla "lägre" hastigheter... Man skulle kunna samanfatta det hela med att damen är laddad. Hennes största problem just nu är att jag red bort nästa alla hennes poäng i senaste starten... lite dåligt samvete har jag för det faktiskt...

Därefter fick Hisan leka ridskolehäst. Fredrik kom ut till stallet och efter att jag hade värmt upp Hisan åt honom i trav och galopp på travbanan och med några skutt över de små pluttiga hidren som står på volten så fick Fredrik rida i skritt och lite trav där.



Fredrik kom ihåg hur man rider lätt i alla fall men hade ett rysligt sjå att ens få fullblodet att trava. ;) Som sagt Hisan tar hand om människan som sitter på hans rygg.
Duktiga Hisan blev matad med nyplockade äpplen efteråt.

... ni kommer kanske ihåg när jag skrev om det bruna släpet som havererade på väg upp till Tingsryd... här kommer lite mer. Idag skulle det lagas. Det skall ombesiktigas på måndag. Barnbarnet var på plats och skruvade och pulade. Bromsarna fungerar fortfarande inte helt som de ska... det skruvades och testades om vartannat. Och så helt plötsligt när jag är på väg iväg med Hisan så ser jag bussen med släpet på ute på åkern, med barnbarnets bil framför. Det är bara att vända tillbaka med hästen och springa och hjälpa till. Det är nämligen hyfsat vattesjukt just där och, tja om man skall vända med det ekipaget så är där inte ett bra alternativ. Se bild för närmare beskrivning om var man inte bör vända.



Därefter kom jag iväg i alla fall. Vi red upp till byn för att ta en titt på paddocken och jag såg direkt att den inte var klar. Slipersarna hade inte kommit på plats så det är antagligen därför som hon inte har ringt heller. Det är bara att hoppas att den blir klar snart. Jag försökte rida lite ordentligt på ett fält men Hisan var av helt andra idéer. Vilan gjorde honom piggare och nu ett par dagar efter igångsättning kom "bus-hopp och skutt-Hisan" fram. Jag får skriva en flera sidor lång avhandling om jag skall berätta om allt som man kan hoppa för. Rejäla försök att komma undan jobb med bus blev det i varje fall. Totalt sett blev det inte många varv på fältet innan matte tyckte att det fick vara nog med bus och vi red hem. Bort från stallet blir skritten lite matt och vinglig utan rejäl drivning men hemåt flyter den på. Detta finns bara när jag är själv, har jag sällskap märker jag ingen skillnad på bort eller hem.

Idag har jag blivit tillfälligt uppgraderad till uthyrare på jobbet...lägenhet i Lund, någon? he he... Det betyder att jag kommer att ha häcken full framöver och stressnivån for från ingenting till 100% på mindre än en timme efter att jag hade tagit över. Det kommer alltså att bli extra skönt att komma ut till stallet efteråt.

Jag möttes av en påselad Lena i stallgången åt fel håll när jag kom, och det låg glassplitter i hela stallgången. "Någon" tyckte att det dröjde för länge innan jag kom ut för vi hade avtalat att jag skulle köra. Vad som hade häst låter återberättat ungefär så här - "Vagnen fastnade i täcket och koen backade och la sig ner och reste sig upp och pang..." lilla Lena hade altså slagit ut en ruta i stallgången utan minsta lilla skråma... fråga mig inte exakt hur. Jan hade varit ute och kört lite men hjulet på långvagnen hade tydligen blivit snett.
Nu var det rättat och han skulle ut igen så fort glaset var veck. Hon kom ut lugnare denna gången och efter något varv bytte vi.
Lena skötte sig bra även om det tog ett bra tag innan hon började söka kontakt med bettet. Hon har tydligen lärt sig att trava långsamt nu även framför vagn. Och det är ju inget litet framsteg i hennes fall. Det är milsvid skillnad från första gången jag satt bakom. Då var hon allt annat än tillfreds. Se bildbevis



Nu kan hon till och med gå rakt med halsen i vagn så länge hon slappnar av. Triggar man upp henne kommer "bananhalsen" tillbaka. På lördag kör Jan snabbjobb med henne inne på Jägers. Där är jag för mesig för att ens vilja hoppa upp i vagnen bakom.

Därefter red jag Hisan. Vilan har gjort honom gott. Motorn är tillbaka och jag behöver inte riktigt driva mig blå för att få fram honom. Jag skall verkligen tänka på att vila honom lite oftare, det är han värd. Men nästa betsevila skall ske på våren medan gräset är frodigare och risken för regn är mindre. För det är något otroligt vad han kan tappa på kort tid när han går ute.
När motorn i Hisan är med går det lättare att komma till ridning. Han fick gå 30 minuter med fram och avskrittning uträknat men i alla gångarter på travbanan idag. Det känns riktigt bra att komma igång med min lilla älskling igen.
Ridhuskort på Flyinge är nu inhandlat för att kunna träna ordentligt i vinter. Jag har inte tagit tag i paddocken i byn än men det kommer.
Max 4 små tävlingar kommer det att bli, kanske färre innan jag lägger ner för vintern. Det är alltid roligare att åka iväg på sådant när det är varmt.

Idag när jag var ute och fodrade Hisan morgonmaten så regnade det rejält. Jag blev genomsur om byxorna bara av att gå ner till hagen och tillbaka... hösten verkar ha kommit på riktigt.
Efter jobbet åkte hästarna in på box och Hisans medicinering avbröts en dag tidigare än jag hade tänkt från början. Rindning blev det inte heller någon för hans matte ville inte bli kall och blöt. Jag har faktiskt känt mig krasslig och stannade hemma från jobbet igår så det var inte värt risken att känna mig sämre igen.
Totalt sett blev det en mycket händelselös dag i mitt "hästliv" som nog inte ens förtjänade ett inlägg här...

Idag blev det en längre tur med sällskap. Vi red upp i byn och runt i backarna. Hisan tyckte: "men här brukar jag få springa lite", när vi kom till uppförsbacken. Men han skötte sig fint även om det märktes att han var lite missnöjd med att det inte gick fortare. Några små travstycken lade vi in så lite nöjdare blev ahn av det. Iddi gick superlångsamt hela tiden på vägen bort med en massa oförklarliga stopp och en del små avstickare utanför sin mattes kontroll. På vägen hem var det en helt annan historia... Iddi blev rädd, japp ni läste rätt. Det var inte fullblodet som såg spöken utan den bastanta fjordningen. Och iväg bar det, Hisan är inte sen att tycka: "jag hänger på..." och det blir ju inte bättre när matte hans sitter och flaxar med benen utan stigbyglar i det läget. Lilla Hisan är dock snäll och springer bara med och inte om och så går det att övertala honom att sakta av om man bara upprepar det tillräkligt många gånger...
I morgon skall jag ta tag i paddocken som jag har fått löfte om att få rida i uppe i byn. Inget mer ridande i mängd på för hårt underlag längre. Vi får skärpa oss på den punkten.
Metacamen var ingen favorit idag... vi hade meningsskiljaktigheter om i fall sprutan skulle in i munnen eller inte... matte vann. I morgon blir det sista dagen med medusin, sedan sätter vi igång med "hårdare" träning igen.

Lena har blivit körd av Jan hela helgen och vilade idag. Han passar på att köra när jag jobbar. Misstänker att han gör det för att slippa mina åsikter, jag har vanligtvis många, eller att argumentera för att jag inte skall köra. Vi får väl se var det slutar... Bättre att han kör i alla fall än en del andra "förslag" på träningsmetoder som jag högljutt har röstat ner.

Idag var jag ute och matade Hisan även på morgonen. Jag tycker ju inte att han har hålligt sig lika bra som jag hade hoppats i hagen under dessa två och en halv veckorna. Skall han nu dessutom börja motionera lite igen så får det bli mera mat.
Hisan tyckte nog att det var lite konstigt att jag kom så tidigt men han kom som vanligt till grinden och åt i fållan.
Efter jobbet var det dax för en liten tur i skritt, för att börja lite lugnt efter vilan. Hisan var mycket pigg och det märktes att han tyckte att det var kul att få göra något igen. Han var ändå mycket mer sansad än han brukar vara efter vila. Ändå bjöd han på lite skutt och galopp ibland. Jag red några varv på tippen och i backen upp gick det ju inte att bara gå långsamt...där skall man ju springa. ;)
Vi är förpassade ur stallet fram till fredag för att inte råka kontaminera travarna med Hisans Metacam, så vi håller till vid sommargästernas uppbindningsplats. Hoppas nu bara att det inte skall få för sig att regna. 
I morgon får vi sällskap av den något korpulente Iddi som skall röra på fläsket. Hisan kan nog liva upp det lite för honom.

Det verkar som om det kommer att bli tomt i stallet i vinter. Barfotafolket verkar ha fått tag på stall ute på Sandbymosse. Detta kommer att medföra att jag nog önskar mycket sällskap av Jessica ;) - jag vet att du läser detta, så det är bara att börja planera in, he he. - Jan är så dålig på att hänga med ut på ridturer.

Dessa dagar när Hisan vilar händer det inte mycket på hästfronten. Jag åker ut och matar och fixar och är oftast hemma igen på under en timme. På ett sätt är det skönt att hinna med annat men det är ganska tråkigt också. Lena har ju också vilat så det har blivit dubbelt hästfritt denna veckan.
Vad som har blivit ännu tydligare för mig är att det faktiskt är träning och tävling som är den drivande motivationen för mig. Jag älskar hästar men att bara ha ett jättegosedjur i en hage är inte riktigt min melodi. I så fall skulle jag nog satsa på att köpa en ny kanin faktiskt. Jag saknar faktiskt Smillo väldigt mycket hemma på tal om kanin, det är ganska tomt väldigt ofta. Kanske det är en bidragande orsak till att jag är hemma så lite, fast jag har inte tänkt på det på det viset tidigare. Det är på sätt och vis skönt att vara utan smådjur också men det berikar massor...
Denna veckan jar det ju som tur är varit massor av häst på TV och i går satt jag och tittade på Rolf-Göran Bengtssons bragd när han tog OS silver i Hong Kong. Det är underbart roligt att en Svensk/Skåning/Södra Sandby-bo/"nästan granne till Jans gård" har kunnat prestera något sådant. Hejja Roffe!!! (skall sägas med skånsk-tysk brytning!) ;)

Fredrik var ute i stallet i förrgår och klapapde lite på hästarna. Leo tyckte att det var kul med en ny tvåbening som hälsade på i hagen och roade sig med att slemma ner Fredriks jacka... he he. Jag tycker att det är roligt när han följer med ut. Kanske det går att övertyga honom om att hanskall med ut på en körtur... man kan ju sitta två i den gula vagnen...

Igår tog vi ut Lena på en liten tur i vagn. Jan körde först 4 varv i trav på banan. Det är nog den första gången sedan jag började med henne som hon har gått ut ur stallet lugnt med vagn. Inget sparkande och mycket lite hets. Hon såg lugnare ut än tidigare även om Jan sa att hon pullade. Jag skrittade henne två varv efteråt... och hon var väldigt avslappnad för att vara hon. Jag gjorde några igångsättningar och avbrott och fick en mjuk kontakt i munnen. Vi skall nog försöka köra henne lite mera i och med att det borde slita lite mindre på henne än ridningen. Långsamkörning hemma och snabbjobb inne på Jägers, det är säkrare att köra henne där när hon inte kan fastna i stolpar eller så om hon får spunk. Jag kan tänka mig att köra henne långsamt men snabbt kommer jag nog aldrig att våga... om hon slappnar av så fint som hon gjorde igår så kan det blir bra. Jag skall försöka modifiera min pulsmätare också så att jag kan använda den om jag sitter bakom i vagnen.

Nu tar jag hästledigt igen över helgen och när jag kommer tillbaka skall Hisan sättas igång igen.

Regnet uppe i Småland var ju ingen hit om man var lite förkyld innan. I går blev jag dunderförkyld och gick hem från jobbet tidigare. Åkte ut och matade Hisan i värsta snordimman... Gjorde inte så mycket mer vettigt alls utan somnade i soffan till en inspelning av OS laghoppningen. Sveriges insats var ju tråkigt nog inte så mycket att hurra för så det gjorde inget att jag bara såg den med ena ögat... däremot blev jag rejält sugen på att träna hoppning igen... ;) Innan jobbet var det lite mer fart i mig. Jag var ute strax efter 7 och hjälpte Sandra att lasta Crystal inför deras klinikbesök. Efter några vändor upp och ner för rampen gick hon slutligen in och reste riktigt bra upp efter vad jag fick höra. Så fort vi hade stängt bakom henne så lugnade hon ner sig. Det primära målet för lastträningen var nu uppnått. Nu gäller det bara för Sandra att föröka lasta med jämna mellanrum och ta med sig Crystal på roliga äventyr så kommer hon nog att bli lätt att lasta till slut.

Idag har jag varit ute och matat och smort på xxterra på Hisans ink. Han tycker inte alls om det utan stampar bestämt med frambenet när jag närmar mig med salvan... inte trevlig säger han... han skall bara ha den i max två dagar till sedan avbryts den behandlingen. Idag vävde han lite vid grinden när jag kom med maten. Han får ändå vila över helgen för matte skall iväg på bröllop och sätter igång efter det.
Jag tycker inte att han håller sig fin på betet heller... med stor sannolikhet får han inte i sig tillräckligt även om jag stödfodrar honom. Han är absolut inte en optimal beteshäst. Nästa sommar får jag se till att vila honom precis vid betessläppet när gräset är kraftigare.
5 dagar helvila kvar med ytterligare 5 dagar på betet i och med att han skall sättas igång på Metacam och jag vill inte riskera att kontaminera travarna... kanske jag skall hiva ut hö till dem, men då vet jag någon som tycker att jag är bra knäpp... :D
Men hö får det nog bli, det kommer att vara svårt att öka upp kraftfodret tillräckligt mycket där ute.

Många funderingar... jag har även klurat på en lite "kamikaze aktig" variant av vardagsbetsling till Lena... jag får berätta mer när jag har funderat och provat lite mer... ;) Just nu tar travarna det lugnt eftersom de blev vaccinerade inför kommande Danmarks starter igår.

Och regnigt blev det i Tingsryd... Men innan vi kom dig hann det hända en massa saker.

I morse vaknade jag men en rejäl förkyling, inte konstigt att jag hade ont i huvudet igår. Det värsta är att jag blir sjukt trög i huvudet när jag är förkyld, normalt är jag inte alltid brightast... så tänk då när jag är extra trögtänkt... ja ja. Strax innan jag vaknade drömde jag om loppet. "Jag skrittade på banan och försökte ta på mig handskarna, starten gick och jag han inte upp till startbilen förrän starten gick... inte blev det omstart heller, helt chanslös var jag..."  Jag vaknade med ett ryck före utsatt tid...

Väl i stallet var allt i sin ordning, avfärd var beräknad till klockan 8. Jan och hans barnbarn som är blimekare hade grejat med släpet i går för att få det tiptop inför dagens resa. Det är nyligen besiktigat och fick anmärkning på dämparna. Bromsen gick igenom av någon outgrundlig anledning. Mycket var rostigt och dämparna togs bort. Barnbarnet bedyrade att det funkade fin ändå, påsjutsbromsen justerades. Så långt allt väl. Karin lastades och det bar av, vi skulle köra över Gårdstånga där vi skulle tanka. Vi misstänkte att bromsarna inte var OK så vi kollade när vi ändå stannade. Hjulen var rejält varma och när vi körde där i från så såg vi hur det rök från ena hjulet. Vi kom bara ett par hundra meter innan vi blev stående på motorvägspåfarten. Axeln hade vikt sig. I panik ringde vi ut Monika som har ett liknade släp som Karin kan gilla och bad henne komma till vår undsättning. Så där stod vi i vägrenen med ett havererat släp och häst... inte en ideal start precis.
Monika kom och Karin tog det lugnt, travare har underbart psyke. Hon tykte att det var helt OK att spatsera där vid vägen en stund medan vi växlade släpar.
Sedan bar det av på nytt en dryg halvtimmer försenade. I norra Skåne började det regna och väl framme så inte bara regnade det utan det vräkte ner. Min plan var att värma i samband med provstarten bakom bilen och bli av med min nervositet inför starten. Jag fick låna Jans regnjacka för att spara min till loppet, den hade varit genomsur annars.
-Påminn mig om att jag behöver regnkläder... en sådan där genomskinlig kanske hade funkat... färgerna syns ju igenom då.-
Jag hade i vart fall tänkt till och tagit med mig flera vita ridbyxor så att jag hade något att byta med. Värmningen gick bra, starten också och hon gick ett var i 25-tempo helt utan ansträngning. Jag vände upp och här skyller jag på snoret som invaderade min hjärna, ja någon ursäkt får jag väl ha, för jag mötte startbilen och även om det inte var trångt var det ju en dum grej att göra.
Bytte till torra kläder och vägde in. Jag måste säga att mitt bantningsförsök inte slog väl ut. Jag har ätit mycket tråkigt i en hel vecka till ingen nytta... detta är värt att komma ihåg till nästa gång. Jag får försöka gå ner mera långsiktigt i stället med mer motion och mer genomtänkta måltider kanske.
Så var det dax för lopp. Tingsryd hade den absolut snurrigaste defilering och provstart som jag har varit med om. Vi red in ganska snabbt framför publiken, vände och red snabbt tillbaka för att sedan vända till igen till provstarten... det blev tre ruscher i vart fall.



Sedan var det tydligen kort om tid till starten. Startbilen stod inte alls uppställd där den var när jag värmde så, nu skyller jag på snoret igen, jag fick rida till rejält för att komma runt bort till bilen lagom till att den rullade. Karin som är en dam med mycket åsikter blev vldigt uppjagad av detta och hetsade till det så till den milda grad att hon galopperade. Tog ner henne fort och var i trav igen innan bilen släpte, men det blev en tappstart... återkoppling till min dröm här...



Dålig start ger dåligt lopp. Det gick fort till en början, jag kom in mellan hästar men fick ingen bra lucka. Jag försökte trockla mig fram men det var svårt från mitt dålig utgångsläge, 17,3 blev tiden. Galoppen står med i resultatet, hur den kan göra det begriper jag inte riktigt eftersom starten inte hade gått och hon ställde sig innan bilen släppte... Inga pengar och blöta och skitiga blev vi.

Närmare sex var vi tillbaka i stallet efter alla strapatser och turligt nog hade maskinstationen pressat halmen som kom in. Jan och Fredrik åkte för att se om det gick att köra hem släpet vilket resulterade i att det nu står i vägrenen på E22:an i stället. Hjulet är så snett att det inte går att köra det alls. Pysslade om Hisan lite och påbörjade behandling av hans ink med xxterra salva. Han står mycket vid grinden och tittar nu... han har inte börat stå där och väva än i vart fall. En vecka till måste han vila...

En lång dag är nu till ända och i morgon väntar jobb igen...

I bland blir dagarna inte riktigt som man har tänkt sig. Det händer i och för sig mig ganska så ofta...

Dagen började med en joggingtur på 45 minuter runt fälten här hemma. Det kändes ganska ok, jag har ork i alla fall. Åkte iväg på en shoppningrunda och insåg hur mycket fina inredningsprylar jag skulle vilja ha...
Väl i stallet blev det sedan halmintag. Det började bra men när vi precis hade fyllt vagnen till hälften med småbalar så pajade pressen. Så där stod vi med en massa halm kvar på stycket och bara en bråkdel som var presat. Det räkte till att täcka en dela av höet i alla fall. Hoppas nu bara att det inte regnar innan vi har hunnit att få in resten. Barfotafolket lyste med sin frånvaro också denna gång. Ingen av dem hjälpte till vid höintaget heller, riktigt dåligt måste jag säga. De använder allt som vi har slitit med att ta in men ställer sällan upp när det väl gäller.
Jag hann med att pussa på Hisan och putsa till damerna. Karin hade en sko på sned som fick rättas till. Denna gången åker dessutom "skolådan" med så att vi inte stöter på problem när vi väl kommer till Tingsryd.
Kvällen avslutades med en rejäl huvudvärk, himla bra eller hur....?
I morgon bär det av tidigt. Håll tummarna nu för att det skall gå bra i loppet i morgon. Starten går 13.30.

Det har varit två händelselösa dagar i mitt hästliv. Jag har varit ute i stallet och matat Hisan och klappat lite på de andra. Idag har jag ryktat och friserat Karin och ryktat Lena. Jag upptäckte dessutom att Lillebrors ben inte alls såg bättre ut nu utan snarare sämre. Undrar om Hisan kör med honom i hagen...

Fram åt kvällen ringde Jan och stod med punktering på släpet på väg hem från Leos start på Lunden. Leo hade galopperat både i första och sista sväng men ändå lyckats med att springa i mål på 17,9 i ett 2000 meterslopp... Det blev dock inga pengar.
Den "lille" tyckte inte alls att det var kul att bli stående vid vägkanten och volvons domkraft ville inte lyfta släp med Leo i. Så jag fick rycka ut med extra släp och potentare domkraft. Hjulet byttes med hjälp av denna och alla kom helskinade tillbaka till stallet. Givetvis häde detta eftersom jag hade tyckt att Jan skulle byta däcken på släpet efter böterna som jag fick i förra veckan... Så är det alltid.

I morgon laddar jag järnet inför söndagens lopp. Jag är lite nervös inför starten. Om hon skulle fela någonstanns så är det där... Igen ridning i morgon heller... kanske en långpromenad med Lena...

Det får man om man tränar massor. Jag ligger ju i hårdträning, så där lagom inför starten på söndag. Idag har jag cyklat till jobbet, gått en halvtimme på lunchen och ridit 8 varv på travbanan i montésadeln. Har inte vågat ställa mig på vågen än... Jag försöker dessutom vara återhållsam med maten och äta så lite kolhydrater som möjligt...

Lena tränade bra. Jag har lite dåligt samvet för att jag inte lät henne vila mera. Ögonen hennes är i princip helt läkta men friktionsskavet på halsen är kvar. Det kommer av att jag lägger min hand mot henns mankam där. Och inte heller blev det bättre av de 8 varven även om jag försökte att lite lägga handen där. Nu skall hon vila från ridning, eller i alla fall ridning som spär på skavet. Vanlig ridning med buren hand borde kanske funka. Hon skall i vart fall vila över helgen. Jag gjorde ett test och bad Anna slänga upp mig idag. Lena stod som ett ljus... det är alltså Jan som hon kosparkar mot... Benet verkar klara dessa låga hastigheter i alla fall. Vet inte om det inte är bättre att åka in till Jägers med henne så att Jan kan köra intervaller i sulky med henne där inne. Hemma vågar vi inte och under sadel lär hon inte hålla för... det tål att funderas på.

Hisan börjar bli rastlös. Han har vilat i en vecka nu och nu står han och gnäggar på alla som kommer förbi... Han har i vart fall inte börjat väva än. Idag kom han till och med galopperande när jag kom med maten, han är så söt. En vecka till skall han vila minst... jag håller tummarna för att det skall gå.

Jag bygger om bloggen... ser den konstig ut så är det bara jag som provar mig fram... eventuellt skumma bilder kommer också att bytas ut efter hand om någon undrar...

Samtidigt bygger jag mitt företags hemsida... (se länk nedan).  Den har legat på ritbordet i ett par år nu. Det är verkligen på tiden.

Igår var jag bara ute och fixade lite med hästarna. Hisan fick mat, Lillebror lindades och kyldes och Lena tvöttades runt ögonen. Jag har smörjt där med Vegebom salvan och det funkar fint. Det är inte längre irriterat och det första ögat är snart som vanligt. Jag var hemma till 17 vilket var underbart. Jag måste försöka komma hem tidigare flera dagar i veckan...

Idag har jag matat lilla Hisan som har fattat det där med att ät i follan 100%. Han går och ställer dig vid grinden själv när jag kommer med hinken och får in när jag öppnar. Sedan kan man låta honom äta i lugn och ro och släppa tillbaka honom när han är klar. Funkar finemang!

Red sedan långsamt på Lena. Det blev 7 varv idag med lite tumult när de andra hästarna skulle ut på banan och många pauser för hennes del. Hon travade fint idag också och jag passade på att öva upp benen. Det börjar ta sig kan jag säga. Dock har Lena excellerat i känslighet för utrustning idag. Skav på bådasidorna av huvudet av bettet. Litet skav av sadelgjorde och friktionssår av tyglarna på halsen.  Det är helt sannslöst vad känsli hon är... tvättade henne noga efteråt på alla ställen och smörjde med Vegebom som är insektsrepellerande vilket nog är bra så att hon inte får flugor i allt också. Hennes syskon är inte alls lika känsliga utan det är bara hon. Hon får vila tills hon är hel nog att sätta på utrustning på igen...

Körde sedan ett jobb med Karin. Dax för start nu tycker damen som la sig i grejerna och bara drog. Den intervallen som skulle gå i 30 blev 18 trots att jag höll i henne allt jag bara orkade. Hon brukar vara enormt reglerbar på alla sätt men idag var det bara gasen som funkade som den skulle kändes det som. Hon drog i vart fall inte en suck när hon kom in i stallet efteråt. Det kommer nog att bli intressant nästa start. Anmälan är på måndag, håll tummarna för ett bra spår bakom bilen.

Idag var ett besök uppe i Hbg inbokat för att utröna om det kunde vara något vetrinärt som låg bakom stoppen. Jag ville försäkra mig om att han inte hade ont innan jag gick vidare med andra lösningar.
Sagt och gjort, Hisan packades in i släpet och det bar iväg i morse. Vetrinär Anders Rickard som är vänn med Jan och lite av vår "stallvetrinär" skulle kolla på honom. Det känns bra att åka upp där för han har mycket koll på alla hästarna i stallet både alla Jans och min. Nämner jag något om travarna till exempel har han nästan alltid sett sista loppet och kan kommentera hästens prestation.
Han böjde, visiterade och palperade. Vi logerade både på volten och ute på asfalten, och någon orenhe fanns inte att skåda någonstanns. Han kommenterade att han sällan hade sett en häst som var så spänstig vid logering på asfalt... Detta var ju mycket possitivt. Det enda han kunde säga var att han var varm i hovarna fram men hade inte någon puls. Var var lite bromsig på löpargången och på volten men inget allarmerande. Jag berättade om skillande mellan träning och tävling och att han ogillade att vara kraftigt broddad. Anders trodde att han möjligtvis hade varit lite skenbensöm och därför ogärna hoppade på gräs, i år har det ju dessutom varit mycket tort i marken och medfört hårdare banor. Han ordinerade vila i 4 veckor och igångsättning med metacam. Visst, sa jag, vila hade jag ju funderat på oavsett. Metacamen skall se till att han inte skulle känna något i benhinnorna när ansträningen ökade.
Vidare fick jag ett tips om ett par greppskor som jag kan testa till nästa graäsessång. De heter St Croix Eventer som skall ge ett visst grepp utan brodd. Det är en ridhästsko som är falsad och lite "spetsig" och specialdesignad för att ge grepp till fälttävlanshästar. Mustard tillverkar dessa så det är väl bara att fråga hovslagaren om han kan fixa sådana eller om jag skall köpa själv. Undrar bara vilken storlek han har nu... travskor har ju helt andra nummer ju...
Det är nog som så att Djurjouren hade rätt i sitt antagande att det är lite "information overload" i Hisans lilla huvud men det skall för hoppningsvis vilan råda bot på. Han och Lillebror släpptes i en hage nu i eftermiddags. Vilan kommer att bli minst 2 veckor och hellst 4 men det får Hisan själv bestämma. Står han vid grinden och väver om två veckor så sätts han igång redan då.

På vägen hem fick Ullis ett rejält hjärnsläpp och tyckte att hon skulle hem fort. Polisen var inte riktigt av samma åsikt och det kostade 2400kr. Dessutom fick jag böter för att däckhandlare Jans släp fortfarande hade dubbade däck... ytterligare 500kr men här fick jag mängdrabatt på min brottslighet och det blev nedskrivet till 250kr. Summan av hela kalaset... 1200kr i klinikavgift + 2400kr i fortkörningsböter + 250kr för felaktiga däck = det är dyrt att vara hästägare och glömma hjärnan hemma... roligt roligt, not. Vissa saker skall man tydligen lära sig den hårda vägen. Nu kommer jag att vara ytterst laglig framöver i vart fall.

Efter släpp av hästarna i hagen red jag 6 långsamma varv på banan på Lena i galoppsadeln. Skall inte benen orka ett lopp efter detta så kommer jag nog aldrig att orka. Hon kändes fin men var mycket irriterad av flugor, det var inte lätt att sitta upp på henne kan jag tala om. Hon travar rent och blir piggare och piggare efter varje varv. Planen är nu att träna så mycket det går inför sista starten. Vetrinären tycker inte att det ser ut som om hon haltar innan hon slänger sig i galopp i loppen utan att det är när mjölksyran kommer. Det kan mycket väl vara så... probelmet är ju bara om det inte går att träna och starta samtidigt... Detta är vårt sista försök att få henne att prestera på banan i alla fall. Hon är "färdigbehandlad" som vetrinären sa. Går inte detta så hoppas jag fortfarande på avel... någon som vill vara delägare i ett föl kanske? Vad sägs om denna kombon?

Det var Fredrik Jönsson som höll i träningen denna gången. På grund av stor körtävling så höll vi till inne på Flyinges innergår på en bra mycket mindre bana än åbanan.
Jag kände direkt när träningen började att självförtroendet hade brakat i botten igen. Och det märktes på Hisans prestation också. Det blev inget flyt alls till en början. Tänk att jag skall vara så lättpåverkad. Efter ett tag lossnade det och det började flyta igen. Vi hoppade runt metern denna träning och det var nyttigt att känna att det stämde med avstånd igen. I början av passet blev det något stopp men orsaken var 100% jag. Jag red denna träning mycket eftersom klinikbesök är planerat till i morgon och det är lika bra att han har gått ordentligt då så att inget har "vilats bort".Vi avslutade passet med att hoppa en liten bana som kändes riktigt bra och Hisan nästan letade hinder. Det var ett tag sedan han gjorde det sist. Efter sista hindret tappade jag konseptet lite. Jag var på väg åt ena hållet men var bra otydlig, vilket gjorde att Hisan ville åt andra... det var nära att vi tod skilda vägar men vi lyckades med att enas om vart vi skulle i sista stund... ja ja säger jag bara.

Innan dagen var slut hann jag med lite lastträning också. Denna gången föll det sig så att vi ville ha Crystal att stå och vänta lääänge i släpet. Efter lite övertalning och Monty Roberts-grimman hade åkt på så stog hon tillslut ordentligt med sänkt huvud och väntade på signal att gå ut lugnt och fint. Det var ju ett stort framsteg det också.

Idag var det dax för mer träning igen, det går ju inte att ha vädret som ursäkt flera dagar i rad.

Började med att rida Lena på banan tillsammans med Sandra och Crystal. Det var trevligt med lite sällskap men Lena som nu hade vilat en massa var inte så intresserad av att skritta och trava långsamt. Dessutom väckte hingsten alla hormoner i henne så det var väldigt roligt att ens försöka skritta henne förbi där. Jag red dessutom i galoppsadeln för att träna de stackars benen rejält.
Skrittade två varv och travade två. Det blir en mjukstart för damen som skall tränas så mycket som går om hon överhuvudtaget skall kunna starta igen.
"Ufo-luvan" funkar bra men ögonen är inte helt läkta. Damen har dessutom idéer... jag får inte närma mig huvudet med en bomullstuss... att spruta henne med vattenslangen i fejjan går däremot finfint... de är bra knasiga ibland de små djuren.

Jag gick sedan ett varv på banan med Lillebror. Han verkar ta skadan mycket bättre denna gången. Förra gången han var skadad var han mycket ledsen. Det är han inte nu. Han tycker att vi är lite dumma som har stoppat honom i en liten hage dock... och han höll sig inte direkt på mattan när jag gick med honom. Stundtals var det regelrätta explotioner åt alla möjliga håll... Tänk att det kan finnas en massa farliga saker runt banana, det är ju där han tränar oftast... att han inte har sett dem innan, fast då har det väl gått så fort att han har missat dem. Vi kom i vart fall tillbaka till stallet tillsammans.

Red sedan ett jobb med Hisan, han skötte sig bra. Jag försökte rida fram honom rejält för att sedan kunna samla upp honom med bibehållen energi. Det lyckades jag väl bara med till hälften. Han fick göra många övergångar och flertalet öppnor och slutor. Han samlade sig fint mot slutet av passet men samtidigt dog mycket av energin också. Det är möjligt att jag ban om för mycket samling och att det blev för jobbigt. Men lite tror jag beror på ömsesidig lathet också. Slutorna fungerade fint i varje fall. Tidigare har han protesterat kraftigt när jag har bett honom om det men nu fungerar det bra.
I morgon blir det hoppträning och därefter klinik koll. Om inte vetrinären beordrar något speciellt därefter så kommer han att få vlia lite medan matte laddar om batterierna... Travarna skall dock inte vila helt så det blir en del ridning och annan hästträning ändå.

Augusti har knappt börjat och redan nu kommer det in ett lågtryck med höstkänningar över Skåne. Sommaren skall ju inte riktigt ta slut än.
I sådant här väder är det lätt gjort att skippa ridningen... och så fick det bli idag. Om jag skulle ha ridigt hade det blivit mer plågeri av mina ben i galoppsadeln och jag hade faktiskt varit "rädd" för att blåsa ner från hästryggen.
Hisan fick i stället skrota i hagen och jag roade mig i stället med att pyssla om Lillebror och att sätta på Lena en sådan där "ufo-luva" som kanske kan låta hennes öga vila från flugor.
Dessutom invaderade jag sadelkammaren med alla mina grejer. Det kvarvarande barfotagänget hade inte gjort i ordning klart där inne trots att de var förvarnade sedan en vecka tillbaka så jag tog saken i egna händer och gjorde plats åt mig. Vi får se vad de gillar ny ordningen... jag skall införa städning en gång i veckan där inne också tror jag *evil*.

Lillebror såg inget vidare ut i benen idag. Banansenor som hette duga och varm. Jag kylde ytterligare och satte upp en liten sjukruta till honom ute. Jag får diskutera igenom vad vi skall göra med honom med Jan när jag kommer tillbaka på söndag. Stackars liten...

Lena lindades med back on track som vanligt efter lopp. Benent känns som vanligt, så där lagom galligt som numera är normalt för henne... Travade ut rent i hagen.

Jag satte på Hisan en 8:a av lindor runt bogen och bakom rumpan och lät honom göra övningen i u:et. Han var bra lost ett tag och lixom glömmer bort bake helt. Han flyttar framdelen exakt som jag vill men står kvar så länge det bara går med bakbenen. Jag får träna mer på detta när jag kommer tillbaka på söndag.

Lasttränade också med Sandra och Crystal. Det var ett tag sedan vi gjorde det sist och det märktes. Hon var mycket svårare idag och det tog tid innan vi var tillbaka på samma ruta som innan. När vi kunde stänga båd bakom och framför slutade vi i och med att vi hade behövt kämpa mer med henne denna gången än sist. Vi forstätter med detta också på söndag... det börjar bli mycket som jag skall göra på söndag... ;)

Innan jag åkte hem gjorde jag det som jag har sagt till mig själv att inte göra... jag lade mig i andras träning av sina hästar. Men jag kunde bara inte hålla tyst...
Ett par sommargäster skall åka på fälttävlansläger och säger i förbifarten att den ena hästen har blivit lite gallig i benen på sistonne... jag kunde då inte hålla mig för de som rider har tränat huvudlöst mycket och tufft på sistonne...
Min kommentar var att de hade gått hårdare intervaller än vad vi kör med travarna vilket också är sant på sätt och vis (de galopperar fullt ös och då menar jag de rider 5-6 varv vardera runt på travbanan flera dagar på raken...) ...den ena hästen kom nyligen behandlad till betet... träningen sker under förevändningen att de konditionstränar och att det är terränghästar... Jag tror att hon blev lite ledsen... och jag ska ju inte lägga mig i :(

Började dagen med stormockning i stallet. Därefter var det start för Lena inne på Jägers.

Hon var lite rastlös på morgonen men det botades med en liten promenad. under värmningen på slingan var hon lugn och snäll och väldigt lyhörd. Jag testade att rida i den lilla sadeln för att "träna upp" lite balans inför nästa start. Jag upplever det som en stor skillnad på att ha brösta eller förbygel på den när det gäller stabiliteten. Lena travade fint och kändes fin.
Inför starten var hon faktiskt lugnare än vanligt. Hon stog snällt på stallgången utan att konstra eller steppa. Väl i loppet såg det bra ut till en början. Hon fick först dödens men kunde släppa till ett annat ekipage. På bortre långsidan började hon sakta in och kastade sig sedan i galopp. Hon kan göra så i bland när hon är uppgiven. Vårt träningsupplägg eller snarare brist på träning har inte fungerat alls. Vi har inte tränat eftersom vi har varit rädda för att ha sönder henne. Att inte träna funkar riktigt dåligt, det har vi ju bevis på nu.
Kusken trodde att hon fick känningar och att det var därför som hon galopperade... det kan faktiskt vara som så att hon är slut som travhäst nu. Jag tycker att hon skall gå till avel, men vi får se. Den lilla svarta såg i vart fall väldigt nöjd ut när hon kom ut i hagen på eftermiddagen.

I och med att jag var ledig från jobbet och vädret var så fint så hade jag beslutat att åka iväg och bada med Hisan. Jag hade bestämt med Djurjouren att åka till Klagshamn för att låta hästarna plaska i vattnet. Djurjouren har en ung islandshäst som verkligen gillar vatten. Ett perfekt sällskap till Hisan som har nojor för att gå i.
Det var lite tång i vattnet i strandkanten men när vi väl hade övertygat hästarna om att det inte var farligt så kom de i och tyckte att det var latjo lajban att plaska i det grunda vattnet. Hisan fick trava och galoppera och jag blev genomblöt av allt stänk där uppe på ryggen. Man känner riktigt hur hästarna tar i och blir bäriga i sina gångarter när de går i vatten, det är häftigt. Nyttig träning är det också och man borde göra det oftare.
Klagsman hade också en terrängbana så jag hoppade några språng innan vi åkte hem. Hindren var ganska slitna och de låt i en sandgrop så det var riktigt tungt för honom att galoppera. Dessutom hade jag klätt på honom den stora galoppsadeln med långa stigläder för att inte riskera förstöra min vanliga. Det funkade hyfsat att hoppa i den även om den erbjuder noll stöd. En härlig ritt blev det i alla fall och det var mysigt att vara ute och rida med sällskap på ett nytt och spännade ställe.

Dagen var inte slut med det utan vi hade bestämt att köra ett pass med Karin och Lillebror. Fram tills nu har det ju stadigt gått framåt för hans del och han har bara blivit trevligare och trevligare att köra och han har dessutom börjat prestera bra. Idag körde vi intervaller i 30-22 fart på banan hemma. Lillebror var mycket lätt att reglera och jag behövde kanppt driva honom. Dessutom travade han fint i svängen alla gånger. Han har haft tendens att dra innåt i svängen men inte idag. Säg det roliga som varar. När vi väl var klara och vände för att skritta hem var han rejält halt. Skadorna på senorna hade gått upp igen. Vi satte honom direkt på kylning och sedan får vi se hur allvarligt det blev. Han som var i princip färdig för att kunna kvala och starta... *ledsen*