SMHI lovade regn

Och regnigt blev det i Tingsryd... Men innan vi kom dig hann det hända en massa saker.

I morse vaknade jag men en rejäl förkyling, inte konstigt att jag hade ont i huvudet igår. Det värsta är att jag blir sjukt trög i huvudet när jag är förkyld, normalt är jag inte alltid brightast... så tänk då när jag är extra trögtänkt... ja ja. Strax innan jag vaknade drömde jag om loppet. "Jag skrittade på banan och försökte ta på mig handskarna, starten gick och jag han inte upp till startbilen förrän starten gick... inte blev det omstart heller, helt chanslös var jag..."  Jag vaknade med ett ryck före utsatt tid...

Väl i stallet var allt i sin ordning, avfärd var beräknad till klockan 8. Jan och hans barnbarn som är blimekare hade grejat med släpet i går för att få det tiptop inför dagens resa. Det är nyligen besiktigat och fick anmärkning på dämparna. Bromsen gick igenom av någon outgrundlig anledning. Mycket var rostigt och dämparna togs bort. Barnbarnet bedyrade att det funkade fin ändå, påsjutsbromsen justerades. Så långt allt väl. Karin lastades och det bar av, vi skulle köra över Gårdstånga där vi skulle tanka. Vi misstänkte att bromsarna inte var OK så vi kollade när vi ändå stannade. Hjulen var rejält varma och när vi körde där i från så såg vi hur det rök från ena hjulet. Vi kom bara ett par hundra meter innan vi blev stående på motorvägspåfarten. Axeln hade vikt sig. I panik ringde vi ut Monika som har ett liknade släp som Karin kan gilla och bad henne komma till vår undsättning. Så där stod vi i vägrenen med ett havererat släp och häst... inte en ideal start precis.
Monika kom och Karin tog det lugnt, travare har underbart psyke. Hon tykte att det var helt OK att spatsera där vid vägen en stund medan vi växlade släpar.
Sedan bar det av på nytt en dryg halvtimmer försenade. I norra Skåne började det regna och väl framme så inte bara regnade det utan det vräkte ner. Min plan var att värma i samband med provstarten bakom bilen och bli av med min nervositet inför starten. Jag fick låna Jans regnjacka för att spara min till loppet, den hade varit genomsur annars.
-Påminn mig om att jag behöver regnkläder... en sådan där genomskinlig kanske hade funkat... färgerna syns ju igenom då.-
Jag hade i vart fall tänkt till och tagit med mig flera vita ridbyxor så att jag hade något att byta med. Värmningen gick bra, starten också och hon gick ett var i 25-tempo helt utan ansträngning. Jag vände upp och här skyller jag på snoret som invaderade min hjärna, ja någon ursäkt får jag väl ha, för jag mötte startbilen och även om det inte var trångt var det ju en dum grej att göra.
Bytte till torra kläder och vägde in. Jag måste säga att mitt bantningsförsök inte slog väl ut. Jag har ätit mycket tråkigt i en hel vecka till ingen nytta... detta är värt att komma ihåg till nästa gång. Jag får försöka gå ner mera långsiktigt i stället med mer motion och mer genomtänkta måltider kanske.
Så var det dax för lopp. Tingsryd hade den absolut snurrigaste defilering och provstart som jag har varit med om. Vi red in ganska snabbt framför publiken, vände och red snabbt tillbaka för att sedan vända till igen till provstarten... det blev tre ruscher i vart fall.



Sedan var det tydligen kort om tid till starten. Startbilen stod inte alls uppställd där den var när jag värmde så, nu skyller jag på snoret igen, jag fick rida till rejält för att komma runt bort till bilen lagom till att den rullade. Karin som är en dam med mycket åsikter blev vldigt uppjagad av detta och hetsade till det så till den milda grad att hon galopperade. Tog ner henne fort och var i trav igen innan bilen släpte, men det blev en tappstart... återkoppling till min dröm här...



Dålig start ger dåligt lopp. Det gick fort till en början, jag kom in mellan hästar men fick ingen bra lucka. Jag försökte trockla mig fram men det var svårt från mitt dålig utgångsläge, 17,3 blev tiden. Galoppen står med i resultatet, hur den kan göra det begriper jag inte riktigt eftersom starten inte hade gått och hon ställde sig innan bilen släppte... Inga pengar och blöta och skitiga blev vi.

Närmare sex var vi tillbaka i stallet efter alla strapatser och turligt nog hade maskinstationen pressat halmen som kom in. Jan och Fredrik åkte för att se om det gick att köra hem släpet vilket resulterade i att det nu står i vägrenen på E22:an i stället. Hjulet är så snett att det inte går att köra det alls. Pysslade om Hisan lite och påbörjade behandling av hans ink med xxterra salva. Han står mycket vid grinden och tittar nu... han har inte börat stå där och väva än i vart fall. En vecka till måste han vila...

En lång dag är nu till ända och i morgon väntar jobb igen...

Kommentarer
Postat av: Jessica

Ja, vilken dag. Läskigt att du drömde så redan innan dagen började!

2008-08-18 @ 17:24:15
URL: http://christerdotters.blogg.se/
Postat av: Ullis

Ja inte nog med att man skall tänka possitivt. Man skall drömma possitivt också. Det gör det hela typ 100 gånger svårare ;)

2008-08-18 @ 18:25:01
Postat av: Jessica

Jag uppfattar dig som en positiv person=)Jag har ofta tänkt på det, att jag skulle vilja ha en egen häst eller hund att (orka!) lägga ner lika mycket arbete och energi på som du gör med Hästarna hos Jan. Det känns som om det vore bra att ha något sådant att fokusera på. (detta är en av mina positiva drömmar=D)

2008-08-19 @ 17:00:13
URL: http://christerdotters.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0