Svarta faran

Idag har jag blivit tillfälligt uppgraderad till uthyrare på jobbet...lägenhet i Lund, någon? he he... Det betyder att jag kommer att ha häcken full framöver och stressnivån for från ingenting till 100% på mindre än en timme efter att jag hade tagit över. Det kommer alltså att bli extra skönt att komma ut till stallet efteråt.

Jag möttes av en påselad Lena i stallgången åt fel håll när jag kom, och det låg glassplitter i hela stallgången. "Någon" tyckte att det dröjde för länge innan jag kom ut för vi hade avtalat att jag skulle köra. Vad som hade häst låter återberättat ungefär så här - "Vagnen fastnade i täcket och koen backade och la sig ner och reste sig upp och pang..." lilla Lena hade altså slagit ut en ruta i stallgången utan minsta lilla skråma... fråga mig inte exakt hur. Jan hade varit ute och kört lite men hjulet på långvagnen hade tydligen blivit snett.
Nu var det rättat och han skulle ut igen så fort glaset var veck. Hon kom ut lugnare denna gången och efter något varv bytte vi.
Lena skötte sig bra även om det tog ett bra tag innan hon började söka kontakt med bettet. Hon har tydligen lärt sig att trava långsamt nu även framför vagn. Och det är ju inget litet framsteg i hennes fall. Det är milsvid skillnad från första gången jag satt bakom. Då var hon allt annat än tillfreds. Se bildbevis



Nu kan hon till och med gå rakt med halsen i vagn så länge hon slappnar av. Triggar man upp henne kommer "bananhalsen" tillbaka. På lördag kör Jan snabbjobb med henne inne på Jägers. Där är jag för mesig för att ens vilja hoppa upp i vagnen bakom.

Därefter red jag Hisan. Vilan har gjort honom gott. Motorn är tillbaka och jag behöver inte riktigt driva mig blå för att få fram honom. Jag skall verkligen tänka på att vila honom lite oftare, det är han värd. Men nästa betsevila skall ske på våren medan gräset är frodigare och risken för regn är mindre. För det är något otroligt vad han kan tappa på kort tid när han går ute.
När motorn i Hisan är med går det lättare att komma till ridning. Han fick gå 30 minuter med fram och avskrittning uträknat men i alla gångarter på travbanan idag. Det känns riktigt bra att komma igång med min lilla älskling igen.
Ridhuskort på Flyinge är nu inhandlat för att kunna träna ordentligt i vinter. Jag har inte tagit tag i paddocken i byn än men det kommer.
Max 4 små tävlingar kommer det att bli, kanske färre innan jag lägger ner för vintern. Det är alltid roligare att åka iväg på sådant när det är varmt.

Kommentarer
Postat av: djurjouren

Vad roligt att vilan hjälpte

2008-08-28 @ 22:23:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0