Hisan betyder häst

Måndag och tisdag har Hisan vilat denna veckan. Jag har varit inne på Jägers och tittat dels på årings auktion och dels på loppen på Hugo Åbergsdagen. Det har varit spännade och också lärorikt. Jag har fått lära mig vissa saker som man kan titta på rent extriört på travhästar och kommit underfund me att det inte alltid är så att de mest korrekta hästarna är de som säljs för mest pengar...
Igår fick vi se när Björn Goop gjorde en superba undanmanöver och räddade Hugo Åbergs loppet från en riktigt hemsk olycka. Han var verkligen iskall och redde ut det kanonbra. Förhands favoriten fransmannen vann loppet... inte helt oväntat även om jag höll tummarna för Going Kronos som "bara" slutade femma...
Mellan jobb och Jägers har jag hunnit med att ha lite mental träning med Lena inför morgondagens start.

Idag blev det lite mer seriös träning med hästarna. Jag var ute 45 minuter med Lena och gick och joggade i Skrylleskogen. Hon tycker fortfarande att jag joggar sakta, men det får hon ta. Det var lite svalare idag och det var räddningen för mig. Annars hade jag kroknat fort. Hoppas nu att hon tyckte att det var roligt och kan samla nerverna i morgon.

Jag red även en runda på Hisan. Jag fick ett ryck och satte på honom dressyrsadeln och red ut. Den brukar inte vara förstahandsvalen till uteritter...
Jag testade att försöka påverka honom med sittbenen men det känns mycket annorlunda mot i hoppsadeln så det blev lite tokigt. I galoppen i vänster varv kände jag verkligen hur han puttade över mig på fel sida och jag fick inte riktigt ordning på det tyvärr.
Jag red upp mot Hardeberga och galopperade på ett nyslaget fält. Underbart. Det blev ingen snabb galopp i och med sadelvalet och att det var bra hårt i marken. På hemvägen jobbade han bra när han inte tappade koncentrationen pga bromsar... eländiga insäkter det där...

I morgon blir det en heldag med trav till lunch, bad med häst och mera trav på kvällen... det blir sängen tidigt i kväll.

I fredags red jag en kort tur i skogen för att rasta Hisan lite innan tävlingen. Han var pigg och glad och vi hade det mysigt.



I lördags bar det av upp till Fjälkestad norr om Kristianstad för en "derbylik" tävling. Det skulle alltså ingå specialhider så som vatten, pulvermangrav och bank. Hisan brukar hoppa bra på sådana hinder och det gjorde han denna gången också.



Han hoppade dock sämre på de vanliga hindren...



På framridningen var det mycket osäkerhet. Jag blir stressad av alla som höjer och höjer och Hisan blir springig. Med Emmys hjälp, hon var med som skötare, så kunde jag slappna av och fåtill det. Piia hade sagt att jag nog skulle hoppa fram ordentligt så att jag slappnade av och det gjorde jag.



Inne på banan 1m så kom vi fel på en vanlig oxer som vi rev grovt och ytterligare ett hinder åkte ner på slutet.
I 1.10 klassen fick jag ett stopp på grund av att jag missade vägen lite och styrde på mycket plumt. Innan hade jag fått ett dumt stopp till och något hinder ner plus tidsfel. Det var inget roligt resultat.



Vad man kan säga om ritterna var att flytet saknades. Vi brukar kunna rulla på i en bra galopp och då brukar avstånd och sådant bara stämma när vi väl är inne på banan. Nu stämmde inget alls.
Emmy hade med sig sin fina kamera så det blev i alla fall fina bilder.



På söndagen var det final och jag åkte upp igen. Vilket kanske var dumt men jag tänkte nog att det skulle gå bättre när han hade sett alla hinder. Det gick ännu sämre. Finalen låg på 1m och det skall inte vara något problem, jag tränar ju på bra mycket högre höjder än så.
Framhoppningen gick som en dans och han kändes kanon fin. Men på tredje hindret inne på banan ville inte Hisan hoppa. Han snubblade till lite mellan hinder två och tre men tappade inte så mycket galopp ändå. Visst red jag en dålig väg men det är låga hinder och i nästa anridning ville han inte heller. Jag utgick då från klassen. Jag hade förstått om det hade gällt stora hinder eller liknade där jag spänner mig massor men nu står jag villrådig.
Jag har tränat massor, försökt att få ordning på min sits, etc. Och visst har jag massor kvar men detta är ju fel utveckling. Jag föröker lära mig mer men det går bara sämre och sämre när det borde gå bättre ju mer man lär sig ju.



Kanske gör jag för stor affär av det för i allt markarbete känns han som en miljon, Mjuk och smidig och studtals mycket bärig. Han tränar även bra i hoppningen. De problem vi har haft där har alltid haft en logisk felkälla. (Matte är rädd för höga hinder eller ytterbogen flyter ut, dålig galopp eller liknade.)



Eftersom jag inte bara kan köpa att det är problem utan att analysera sönder det så... här kommer en lista på tänk bara orsaker:

Matte rider kasst - detta jobbar vi ju på och ibland är det orsaken till vissa problem... men ju mer träning jag lägger ner ju bättre borde det ju bli...
Gräsbanan är hård - i år har det varit tort och därför hårt. Mestadels av tävlingarn ajag har åkt på på sistonne har varit på gräs, vi tränar på grus. Kanske känner Hisan av något litet som gör att han blir ovillig ta i och hoppa... Tidigare har jag upplevt problem med att han har varit för hårt broddad... lite brodd måste han ju ha på gräs med detta var inte problemet nu sist.
Bromsar - Det var otroligt mycket bromsar på tävlingsplatsen. De stör Hisan otroligt mycket. Till vardags brukar jag inte ha flygmedel på eftersom vi inte har så mycket sådana hemma. Nu är det åtgärdat i alla fall. Han Switchades igår...
Träningen - Kan jag ha tränat för mycket och han är "trött" på att hoppa
 +Eller så tränar jag för lite... Kanske har jag tävlat för mycket? Men förra året tävlade jag mera och då gick det super bra. Vi plockade ju rosetter som bara den. Skilladne från förra året är att jag har gått upp till avdeling A och rider klasser med omhoppning. Vi har nollat flertalet rundor i år också  men på dåliga tider så det har inte gett placering. Jag tävlade mer varierat förra sässongen när det gäller underlaget.
Press - Jag har tidigare sagt att jag känner att jag har prestationsångest eftersom det gick så bra tidigare. Nu har det ju blivit mycket tävligar så den borde ju släppa... tycker man ju.

Jag har nu bokat in en tid hos vetrinären i nästa vecka för att se om det är något som stör honom innan jag ändrar träningsupplägg eller så. Fram tills dess tränar jag på som vanligt, han känns ju fräsch så det borde inte vara något men man vet ju aldrig. Kanske borde han bara vila?

Idag jobbade vi med mina sittben på sitsträningen.
Jag började passet med att sitta med benen framme på sadensvulster och blunda medan Djurjouren ledde mig runt i padocken för att lättare känna mina sittben. Vingligt kändes det måste jag säga.
Därefter försökte jag böja Hisan genom att placera det inre sittbenet långt fram och nära ryggraden. Detta för att med sitsens hjälp flytta manken utåt och se till att hans inre ryggfilé inte bullade upp. Tvärt om var det den yttre som skulle få möjlighet att komma upp för att möjliggöra en korrekt böjning. Lite som om hästen vore en skateboard och rygghalvorna skulle motsvara hjulens fjädring.
Jobbigt sa Hisan och när jag försökte göra detta i vänster varv så böjde han snabbt på huvudet och visade att innerskänkeln var obehaglig genom att lådsasbita i mitt ben. Sicken buse han är.
Genom att placera sittbenet på detta vis kommer beckenet att vridas och hjälperna för böjning kommer att bli riktiga.
Ju längre vi jobbade ju jobbigare blev det för Hisan som förskte komma undan både genom att försöka stanna och klia sig och genom att putta över mig på yttersidan.
Mycket av mina problem i hoppningen med att han flyter ut åt höger och sticker åt höger när han vägrar beror mycket på att jag har haft svårt att hitta mitt högra sittben och därför gett honom möjligheten att sticka ut där. Det var även i vänster varv som han knuffade ut mig på yttersidan (åt höger) och på så sätt kunde sticka ut med högerbogen och komma fri.
Nu skall jag bara lyckas träna in detta själv så att jag kan ge korrekta hjälper... och det lär ta tid innan jag kan det, och orkar...

Leo var inne på Jägers med Jan på förmiddagen och gick provstart 1640 auto. Han gick på ca 16,8 men galopperade tyvärr på upploppet. En bra prestation av honom ändå att gå så fort och fixa starten. Han är ju inte så snabbväxlad annars.

Idag efter jobbet for vi in till Jägers för att testa Lillebror ordentligt på full distans. Storabanan var ju stängd så det fick bli milebanan. Det var lite tjorv innan vi kom iväg. Karin lade av en av sina bakskor i stallgången när hon kom in och packningen var inte gjord så vi var inte iväg förrän långt efter 5.
När vi väl kom in och alla skydd ksulle på så hade Lillebror givetvis en trasig traktarm på sin ena sko. Det var bara att jaga fatt i en hovtång. Varför packar vi inte med basic hovsalagar kit i packningen för...??
Därefter körde vi ut. Karin var taggad. Hon gick snällt och lugnt ur stallet men så fort hon var ute så blev hon het som bara den. Jag lyckade lugna ner henne lite i rygg på Lillerosan på slingan. Väl inne på milen så skulle vi köra 2000m. Vi öppnade första 1600 på en 18 tid och hela distansen gick på 20. Lillebror behövde drivas rejält till slut och det gjorde Jan med rösten. Alla hans hästar är starkt präglade på hans röst. Han behöver bara ropa kom så springer det direkt in från hagen till exempel. När han då drev på Lillebror så svarade ju givetvis Karin också... det var lögn för mig att hålla henne. Trots att jag körde långt ut i spåren så kunde jag inte hålla samma fart som den lille. Nog är det form på damen nu. Normalt är hon hur reglerbar som hellst att köra men idag funkade bara gasen verkade det som. ;)

Red Hisan när jag kom hem. Mitt humör var inte det bästa redan innan. Det är aldeles för mycket med jobb och det har blivit sena kvällar nu hela veckan. Hela anledningen till att jag inte lät Hisan vila idag också är tävligen till helgen.
För att skona honom från mitt jobbiga humör åkte faktiskt gramanen och sporrarna på, jag kände att om det inte skulle gå bra att rida ihop honom så skulle jag nog bli surare och det hade inte varit rätt.
Vi red ut på travbanan och Hisan gjorde precis allt jag bad honom om utan knussel. Vi tränade lite öppna och sluta och så fina slutor har han nog inte gjort innan så jag är mycket nöjd med honom. Annars när jag ber om sluta så brukar han protestera.
Jettefina galoppfattninngar fick vi till också och efter ritten kände allt mycket bättre. Det är underbart vad en bra träning kan göra för humöret.
Under hela passet satt en räv en bit bort på banan och tittade på. Jag valde att inte rida allt för nära utan vände en bit innan hela tiden för att inte jaga iväg den. Jag undrar vad den tänkte när den låg där mitt på banan och spanade på mitt dressyr pass...

Idag var det hoppträning för Piia igen.
Efter uppvärmingen började vi med att hoppa två bommar med 4 språng mellan och därefter gick vi över till att hoppa den stora vattenmattan på 3 meter med ett hinder över. VI har ju hoppat den innan men den var läskig... den låg ju på ett annat ställe. Vi kom över den på andra försöket. Därefter skulle vi hoppa en bana med relaterade avstånd och många kombinationer.
De två första linjerna gick bra, sedan kom en vänstersväng där jag helt tappade yttersidan och hoppet över oxern blev helt tokigt varje gång. Tre språng senare kom en kombination och där fick vi stora problem i och med att jag inte hade koll på yttersidan och han drog rejält till höger. Där efter blev resten av banan mer hattig... Att jag alltid måste göra något nytt galet varje gång? Jag begriper inte varför... *dunkar huvudet i tangentbordet*. Avslutningsvis fick vi dock till även den linjen. Och vi avslutade med att hoppa banan på 1.10.

Tillbaka i stallet tog jag och Jenni en lugn tur på Lillebror och Lena. Lillebror var jättefin med Jenni men Lena var hela tiden inne på att det nog var lopp i dag också och blev rejält het. Det tog nästan hela turen att lugna ner henne men sedan var hon sitt vanliga jag igen. Red lite övningar med henne på volten när vi kom tillbaka där hon jobbade avslappnat och fint till slut. Benet var faktiskt finare än på länge före ridturen och gallan ännu mjukare efteråt. Givetvis var det ju fortfarande svullet och långt i från bra men bättre än innan i varje fall. Nu skall hon vila i väntan på nästa start som kanske blir i slutet av nästa vecka.

Idag var det Leos tur att gå fort. Jag har inte kört honom på länge så det var kul. Jag har över huvudtaget kört honom väldigt sparsamt efter att han tvärvände med mig inne på Jägers. Men hemma är inte samma sak, där vet han vad som skall göras.
Han utvecklas hela tiden den lille. I långsam trav till en början stoppade han ut baken lite till vänster sin gamla vana trogen men när han fick öka visade han att han hade lärt sig att bredda ordentligt. Han tar i nu på ett helt annat sätt när travet stämmer bättre. Han gick iof lugnt idag mestadels i 30 fart. En intervall blev dock 20 fast den skulle ha blivit 25... orutinerad kusk kallas det tror jag. Och oj vad han tog i i första svängen hela tiden, han öppnade snabbt i varje intervall... Otrolig förbättring måste jag säga. Vi hoppas på start för honom i Danmark den 1:e.

På eftermiddagen kom Jessica för att ta en tur med mig i skogen. Jag skulle rida Berra igen. Han var inte riktigt på humör och tyckte nog att det hade varit jobbigt igår. Han skulle inte på några villkor gångas utan drog förbi mig flera rundor i galopp så att jag basolut inte kunde fånga honom. Han och hagpolaren sprang järnet och hoppade både diken i hagen medan jag försökte komma nära. Jag gorde inte så många försök utan satte mig helt sonika mitt i hagen. Efte en liten stund blev de nyfikna och där efter kunde Berra låta sig fångas. Han fick mycket beröm och uppmuntran av mig sedan för att han skulle komma på bättre tankar än att tycka att jag betyder endast hårt arbete. När vi red ut var han mycket lättare och mindre motsträvig än igår. Han kom yfsat snabbt till jobb så gårdagens slit var mödan värt. Dock fick han gå lite mindre intensivt idag i och med att det var uteritt. Jag hade till en början svårt att få honom att fatta vänster galopp, höger var förstahands val. Vi red genom hoppeskogen så det blev lite bus och kul också. Jag är mycket nöjd med Berras prestationer denna helg måste jag säga.
Hisan var märkbart störd av insekterna när Jessica red. Han tycker inte om dem och visar det tydligt med yviga gester hela tiden. Han skötte sig ändå väl förtom att han gick upp lite väl mycket i rumpan på Berra vilket resulterade i en tappad baksko mot slutet av ritten. Smidigt att gå i rumpa och bli av med insekter.

Idag har jag haft hårdträning ute i stallet.

Först ut var Berra Bus som inte alls är där bara på bete *evil*. Han åkte på ett hårt pass dressyr. Jag tog in en mycket sömnig häst från hagen som undrade vad sjutton jag kom och drog i honom så tidigt för. Han kläddes i Hisans dressyrsadel och gramanen. Jag satte på mig de långa sporrarna och så red vi ut. Först ett varva på travbanan i alla gångarter för att se till att bjudningen funkade och som uppvärmning. När vi väl hade kommit förbi den största faran, hingsten, så funkade resten av varvet bra. Jag lade märke till att han görna vill sticka ut baken åt höger i högergalopp på rakt spår. Därefter gick vi in på volten och övade avsaktningar och igångsättningar. Berra tyckte att jag var superjobig så krävde allt detta av honom. Han försökte slinka undan. Ibland försökte han sticka ut bogen i höger varv, åla sig i skritt i vänster varv. Inte gå fram alls eller som när jag lade ner honom i slutet explodera för ingenting. Han gick totalt i 30 minuter och var rejält svettig efteråt. I morgon väntar uteritt för Berra Bus och det skall jobbas då med...

Hisan fick en mystur i skogen. Vi tog det lugt och jag lät honom gå på halvlång tygel. När jag sedan samlade upp honom på hemvägen jobbade han kanon. Han fick mycket beröm för sitt uppförande, kanske också eftersom kontransten mellan min lilla häst som är formad efter mig och Berra är enorm. Men det är ju det som är hela grejen med att ha egen häst, man gör vad man vill med dem och formar dem som man vill ha dem.

Häst nummer tre till träning var Lillebror. Han skulle gå ett lugnt jobb tillsammans med Karin. På onsdag kväll skall båda in till Jägers och vi skall försöka få ett svar på om Lillebror är redo för kval eller inte. Vi öppnade med en intervall i 40. Därefter två i 30 fart. Därefter sa Jan att vi skulle öppna fort och sedan ta tillbaka för att det skulle bli 30 hela vägen. Vi öppnade 15 och jag tyckte att jag tog tillbaka men inte tillräckligt. Han gick 20 den intervallen. Efter ytterligare en lugn runda var träningspasset över. Han skötte sig kanon den lilla, han går från klarhet till klarhet hela tiden. Dessutom blir han bara trevligare att köra för varje gång.

Dagarna innan har Hisan vilat och igår gick han ett lättare dressyrjobb på travbanan och volten. Jag lyckades att rida ordentligt i en avsaktning som nog är den bästa jag någonsin fått till. Sedan tog rumpan på mig slut... Jag måste träna rumpa. När jag väl lyckas och orkar blir det jättebra men orken finns där inte riktigt. Jag vill liksom sitta till och spänna rumpan men "den" vill inte spänna sig...

Nu är det Derbyt nere på Falsterbo som gäller.

Nästa helg (26-27) skall jag åka upp med Hisan till Kristianstad på tävling. Det är en bit att åka och det är en grästävling där jag med alla sannolikhet behöver hjälp framför allt vid broddningen. Först och främst så är det tävling på lördagen men eventuellt kan det vara så att jag kommer med till finalen på söndagen och då blir det en resa till upp.

Är det någon som kan tänka sig att följa med?

Efter dagens hoppträning knatade min lilla häst upp i transporten själv i ett obevakat ögonblick medan jag höll på att sätta på transportskydden... det är härligt med lättlastade hästar ibland... ;) Nu vill jag åka hem sa Hisan.

Hoppträningen gick väl sådär idag. Hisan var lite springig och det blev några stopp när jag försökte ta tillbaka och det blev för mycket. Desstom stämde inte distanserna alls idag. Min bedömning var under allt kritik. Jag tänkte mycket på att räta upp mig men jag lyckades ändå med att sitta som en hösäck ibland... hmmm, i alla fall lutade jag mig inte framåt då utan mer bara sackade ihop, typ noll hållning.
Mot slutet av träningen fick jag hoppa banan 3 gånger för att distanserna skulle sitta. Och sedan höjdes banan upp till typ 1.30. Och i och med det försvann mig självförtroende helt, det är ju för sjutton högt, juh.
Piia ville inte sänka utan jag skulle över *andas*, det gick tillslut men det tog ett tag att ta sig över. Jag spänner mig och Hisan känner det. Det största felet jag gör i det läget som de flesta ofta gör är att rida på snabbare framåt. Då stämmer ingenting och hästen river oftast och blir "rädd" för hindren. Jag är lite nöjd med att vi tillslut kom över men det var långt ifrån en gjuten runda. Jag vet att hästen har kapacitet för mycket mer än det så det är bara mitt självförtroende som det hänger på. Jag har ju aldrig hoppat så högt innan jag köpte Hisan. Då var jag bara vanlig ridskoleryttare och ibland kunde något enstaka hinder komma upp runt 1.10. Jag vänjer mig nog tillslut.

Innan hoppträningen hann vi med lastträning med Crystal igen. Vi kom en liten bit till på vägen men inte så långt som vi hade hoppats. Vi kunde stänga lämmen idag men hon gick inte med på att vi stängde framför henne. Släpet är dessutom tungt att jobba med så det blev många tunga lyft för min del. Transporten kunde inte ställas på den vanliga platsen i och med att en hovslagare var där för att sko en sommargäst. Det var en bidragande faktor till att vi inte kom så långt. Crystal tyckte att det var bra konstigt att det inte var likadant som innan. Men det var nyttig träning för henne.

Kollade också igenom Lena som verkade ha tagit gårdagens löp bra. Hon var inte halt och stödde fint på båda fram. Jag testade lite stretching-övningar som Djurjouren berättade om och lindade henne med Back on Track.  Om inget oförutsett händer och hon kommer med i loppet så blir det nog ny start om 2 veckor. Tills dess tar vi det mycket lugnt med henne.

Lena startade idag och jag lät Jessica rida på Hisan.

Åkte ut till stallet ganska tidigt och pysslade med Lena inför starten. Gick med henne en liten sväng och jobbade lite men träningen med bommarna i hopp om att hon skulle bli lite lugnare i loppet.
Värmingen gick super. Jag red henne på det tvådelade på slingan och hon höll sig lugn hela vägen trots att vi var inne på Jägers. Mina ben tyckte dock at det avr superjobbigt att rida i galoppsadeln, det är en månad sedan jag satt i den sist. Lena travade bra även om jag inte lät henne gå fort.
Hon höll sig lugn i stallet men stressade till det lite när hon stod i stallet med vagnen innan start. Niklas kom och körde ut, hon såg hyfsat lugn ut i detta läget. I provstarten såg man dock hur hon eldade på och blev het.
Hon laddade rejält i starten och låg på i rygg så att Niklas kvickt fick styra ut henne i andra spår. Väl där såg det ut som om det skulle gå bra men loppet gick fort och eftersom Lenas ben inte är helt kuranta så bryter hon gärna ner när hon går i doseringen. I det läget när hon måste styras ut för att inte falla ner mot innerspår föll hon i galopp och det loppet var över.
För att hon skall kunna gå ett bra lopp måste hon tydligen gå på innerspår. Kruxet är bara att hålla henne lugn där så att hon slappnar av och inte pullar och nästan springer upp i vagnen framför. Klurigt det där.

I morgon får vi se hur hon tog detta loppet och sedan får vi se hur vi skall gå vidare.

Var först ute i stallet på förmiddagen och körde lite mental träning med Lena. Hon fattade snabbt vad jag ville att hon skulle göra i övningen och det såg ut som om hon tyckte att det var roligt.
Därefter lasttränade jag och Sandra med Crystal. ´Vi kan nu stänga både framför och bakom henne utan problem. Det går framåt med stormsteg.

Vid lunch åkte Emmy jag och Fredrik ner till Falsterbo för att idka lite seriös shopping. Det blev en ny magplattegjord, nya ridbyxor (jag köpte ett par i storlek 36 :O och de sitter som en smäck), ett nytt tävlingsschabrak som är lämnat till brodyr och två olika tröjor. Emmy shoppade också och det var spännade att se vad som fanns att hitta denna gången. Anledningen till att vi åker ner så här tidigt för att det fortfarande skall gå att hitta det vi söker, kommer man senare i veckan kan det redan vara för sent.

På kvällen åkte jag tillbaka till stallet tillsammans med Maria, min fd medryttare till Hisan. Hon var nere på besök och hon ville gärna rida. Jag lånade Berra och vi tog en liten tur tillsammans.  Hisan såg fin ut och Maria tyckte att det var trevligt att få rida honom igen. Berra var på spunk humör och drog sönder en uppbindning i stallet. Under ridningen var han först motsträvig men mot slutet att ritten lossnade det och han blev jättefin.

Jag åkte ju som bekant på tävling ändå till slut...

Svullnaden var nere och vetrinären hade inget att anmärka på vid besiktningen. Däremot fick matte ett av sina vanliga hjärnsnörp lagom till när första klassen började.
Framridningen gick bra och jag hade full koll på ridhusets tak för att inte titta ner. Framhoppningen kändes super och Hisan hoppade utan att tveka och kändes kanon.
Väl inne på banan föll mitt fokus på att räta upp mig (trycka ut ryggraden) och att hålla blicken rakt fram. Min hjärna kunde visst inte processa mer än det så tydligen glömde jag att jag skulle rida också... *suckar djupt*. All energi försvann ur galoppen och Hisan som undrade vad hans matte sysslade med där uppe med blicken i fjärran tyckte nog att han inte behövde hoppa det där läskiga hindret med "Tinas fötter" skrivet på som var nummer ett och slog på en tvärnit i absolut sista sekund. Matte fick hoppa hindret själv, och det var den klassen. Det var bara att slokörad knalla ut med hästen från banan och banna sig själv för att man är så urbota dum.
Jag bestämde mig för att inte lämna in handduken helt utan att starta i nästa klass ändå. Om det var ett smart beslut vet jag inte. Men sagt och gjort jag skulle starta 1.20 efter fösta klassens kapitala misslyckade.
Jag red fram annorlunda med fokus på energi och att Hisan skulle fram till varje pris.
Han var jättefin på framridningen och hoppade kalas igen men med mycket mer tryck.
Inne på banan hoppande han bra, han rev tyvärr nummer två och hoppade utan problem de 5 första hindren. 5:an var en trippelbarr som var 1.60 bred som jag tyckte var lite stor men det var inget problem. Mot nummer 6 som var ett hindermed vatten gav jag honom en mycket dålig och vinglig anridning och jag tar helt på mig skulden till att han stannade. I nästa anrindning hoppade han utan problem men jag tappade fokus och det blev ett stopp till på kombinationen som var näst sista hindret vilket medförde uteslutning.
Upplägget (mycket skritt och mindre jobb än vanligt) inför denna tävling var dåligt och jag red inte så fokuserat (eller fokus på fel saker...) som jag brukar. Därav det dåliga resultatet. Men måste jag göra något nytt konstigt fel varje gång?

Föresten såg jag finnen som Djurjouren tyckte red så bra på tävlingen. Han red helt klart de mest harmoniska ritterna jag har sett på länge. Kul att se, tyvärr gick det ändå inte så bra för honom.

Tillbaka i stallet hade vi en massa skor att spika på travhästarna som tyckte att det var bäst att ställa dem i hagen.
Jag hade lite mental träning med Lena som snabbt var med på noterna om hur hon skulle gå i bomövningen. Hon hade lättast för att få till övningen när hon böjde sig åt höger... stelare i vänster typ, och det kan ju kanske stämma med att det är i den sidan som hon biter sig fast om hon får.
Dessutom hann vi med stormockning i stallet.

Idag åkte vi in med 3 hästar till Jägers för att köra jobb full distans på stora banan.
Först ut var Karin och Leo som skulle gå rejält fort. Leo skulle testas på riktigt, han har ju gått 16 hemma i något intervall. Väl inne var det någon som blev rejält kokt, jag säger inte vem..., på att vi inte kollade Leos skor ordentligt innan vi lastade. (Och det är ju rätt att det är smartare att kolla innan så att man inte står där utan sko när det gäller och man har släpat in hästarna dit.) Höger framsko var rejält sne och hade böjt sig in över strålen. Vi bad Annette som också var på väg in att ta med någon passade sko om hon hade, men samma någon ville sedan inte vänta. Den snea och vinda skon åkte av efter att vi hade lånat tång av Conny Lindblad. Jag föreslog att vi skulle värma och vänta på Annette med ny sko men det förslaget gillades inte riktigt. Vi skulle köra och se hur det gick... och gick gjorde det.
Efter 4 makliga bakvarv vände vi till och syskonen spurtade iväg på en 16-tid de första 1000 metrarna. Jag fick ta ganska mycket i Karin som var rejält taggad, det är ju ett tag sedan hon var inne på banan sist. När vi kom in på upploppet var Leo trött men de sprang ändå full distans på 17,6.
Det är inte så dåligt för Leo med den balansen på framfötterna. Han börjar få ordning på sina långa styltor till ben nu den "lilla".
Karin gjorde en fin prestation i andraspår hela vägen och med krafter kvar, jag smackade tyst på henne på upploppet och hon svarde direkt. Hon är verkligen kul att köra, underbart känslig, fin och framför allt mycket reglerbar. Dock "blåser" hon ganska mycket efter jobb men nu äter av det där hösilaget som vi har med avelsvärden som har gjort att hon helt har stannat på upploppet i ett par lopp tidigare i år. Det kan vara förklaringen.
Därefter var det Lillebrors tur. Först gick han 5 bakvarv medan Annette var ute och körde sin Knodden tillsammans med Wannabe som blev värmd under sadel. Jag åkte in i stallet och vi körde ut igen med Lillebror och Wannabe. Målet var att köra full distans på 25 men det blev 28,5. Lillebror gjorde ett bra jobb, jag är övertygad om att han kan mera när det gäller. Vad som var extra possitivt var att han sprang rakt i vagnen hela tiden utan att dra innåt. Jag behövde inte lägga till sidostången en ända gång. Han var trött in på upploppet men det var länge sedan han gick ett sådant här jobb. Vi tränar vidare och hoppas på ett kval inom en icke allt för avlägsen framtid.

Jag red Hisan när vi kommit hem. Han har haft Back on Track på sig sedan igår och de är grymma. Svullnaden var i nästan helt nere när jag tog av dem. Jag red ett jobb på travbanan där jag försökte att tänka på min blick hela tiden och att pressa ryggraden bakåt som jag fick lära mig igår. Jag red i alla gångarter och jag tyckte att han svarade fint. Jag gjorde mitt bästa för att inte kontrollera eventuell nackkrökning utan bara att få honom att tänka framåt och komma till handen. Efter jobbet såg man nästan inget alls av svullanden så jag slängde på Back on Track igen och bestämde mig för att ändå åka till tävlingen i morgon. Hälta har han ju inte visat alls så jag hoppas att det inte skall störa honom i hoppningen. Vi skall ju dessutom gå igenom vetrinärbesiktning först innan vi får starta.

Dax för sitsträning igen och ett fösök att göra något åt mitt överliv. Framför allt är det skulderbladen och däröver som tippar mig framåt. Det som är absolut mest avgörande är min blick. Jag kollar ner och i och med att jag lixom sitter ihop i kroppen så följer allt med framåt nedåt då. Det är ju i och för sig inte någon nyhet att jag skall titta upp och inte ner på hästens mankam. Men det är fascinerande vad mycket som kan bli fel bara för att man fäster blicken på fel saker.
Vi övade på att böja hästen på volten genom att titta lite utåt och på så sätt få inner sittben lite framåt och yttre lite bakåt. Detta blir i princip en ytterskänkel.
Sedan så svängde vi i trav under lättridning genom att jag satte mig lite lite snett innåt åt det håll jag ville svänga.
Vi jobbade vidare med rumpan också som hela tiden måste spännas. Under alla övningar skulle jag vara noga med att fästa blicken rakt fram, dvs ca en halvmeter ovanför hästens öron rakt fram och långt bort, och se till att den stannade där.
Hisan är ofta lite vad jag kallar för "fullblodslat" han har en massa motor men det är bekvämt att lulla under tempo så säger man inte till honom att gå fram när man rider på banan så lullar han i "baktakt". Om inte energin är med så är det omöjligt att få honom att jobba korrekt. I bland blir det tokigt för mig. Jag blandar ihop det lugna tempot som man kan hålla när hästen är väl samlad med att han lullar på så fint med böjd hals. Jag skall fokusera mera på att få energi i steget först och inte tänka så mycket på hur han går. När han väl har energin skall jag be honom om samling och väl där jobbar han helt korrekt.
Men Djurjourens hjälp fick vi till samlingen rejält, men oj vad jobbigt det blev tyckte Hisan och min rumpa.

Lasttränade sedan med Sandra och Crystal. Nu kan hon stanna till i transporten och är lugn och avslappnad. Hon kan även göra detta när mellanväggen står i mitten så att det blir trångt redan när hon går in. Crystal gör stora framsteg varje gång med vi skyndar långsamt för att inte trigga traumat som gjort henne svårlastad.

Hisans svullnad hade börjat kasa lite sedan igår. Det är ett bra tecken, men han var fortfarande allt för svullen. Han verkar dock inte besvärad av det alls.Skrittade ut en sväng på tippen med Sandra och Crystal. Avslutade med några varv på volten. Astrist sa Hisan som ändå gillar lite fart och nu är inne på tredje dagen med enbart skritt och korta turer. Jag lade på ett nytt spritbandage mest för att hålla undan flugorna men också för att hjälpa svullnaden på traven. Vi får se hur det går. Jag får med all sannolikhet ringa och avboka tävlingen i morgon. Detta året verkar det alltid hända något när jag anmäler till 120 klasser... det har nog gått troll i det.

Red ett jobb med Lena på banan. Hon sprang bra men bet tag i bettet lite på vänster sida, hon lossnade dock fort. Jag lät henne gå 8 varv med en minimal ökning på de två sista. Hon har nu inte gått snabbjobb på en månad och skall starta nästa vecka... och spår 11... grattis Niklas... säger jag bara. Hoppas bara att hon tar det lugnt och att det blir pengar av den starten och inte bara total pannkaka...
Nu vilar hon från uppsutten verksamhet fram til tisdag. Jag skall ut och gå med henne och aktivera henne på annat sätt som inte belastar benen så mycket.

Igår provade jag bara Hisans nya dressyrgjord på honom. Skrittade ett varv på travbanan som sällskap åt Crystal som skulle sättas igång. Gjorden passade perfekt föresten. ;) Anmälde Lena till ett ett lopp nästa vecka och åt tårta i stallet.

Idag var en mindre lyckad dag. Först fick Lena spår 11 *blä*, så får vi pengar har vi tur... och sedan hittade jag Hisan med ett sår på utsidan av skenan höger bak. Så här års går det inte att få sår utan att det blir svullet... och svullet var det. Dock visade Hisan inte någon smärta eller hälta. Det hade jag iof inte trott eftersom han är så pjoskig att han nog hade hoppat på tre ben om det hade gjort ont. Jag tvättade och det var igen fara så. Skrittade på volten och travade lite för att kolla eventuell hälta som inte fanns. Hisan jobbades i skritt och jobbade riktigt bra. Jag passade på att öva ytterskänklar i hoppsadeln och att fundera på hur jag kan räta upp mig. Sandra som var med kollade lite på hur jag satt. (Hmm, kanske har jag fixerat mig för mycket vid detta problemet. Svårt att vänta till sitsträningen på fredag ju...) Jag tror att det är axelpartiet som tippar framåt och får mig att falla fram men jag är inte säker. Vad som dock är säkert är att jag sitter mer framåtlutad i hoppsadeln än vad jag gör i dressyrsadeln redan från början. Sandra skrittade också några varv.
Efter ridningen lade jag ett spritomslag på Hisans ben för att dra ut svullnaden och skydda mot flugor. Helgens tävling kan vara i fara om inte svullnaden går ner illa kvickt. Jag beslutar i morgon om han skall strykas eller ej beroende på hur det ser ut. I övrigt skall han skrittas ut i morgon och sedan är det nog ingen fara i övrigt.

Innan ridningen hann vi påbörja lastträningen av Crystal. Hon knatade ganska snabbt igenom transporten med fronturlastning flertalet gånger efter att vi hade övertygat henne med hjälp av linor. Nästa steg blir att stänga bakom men det blir nästa lastträning som det blir aktuellt.

I söndags efter att vi hade nyktrat till efter festen red Annika och jag ut. Jag hade lånat Berra till denna ritten. Det var ett kärt återseende och Berra uppförde sig inte alls som jag hade föreställt mig. Han var tokigt slö och ville först inte fram. Jag kan tänka mig att det berodde på att jag ändå krävde mycket av honom och att han visste vem det var som red honom. Han var dock jobbigare i munnen än vad jag kom ihåg, dock aldrig olydig. När vi skulle galoppera slängde han upp huvudet en gång, det var allt. I galoppen i Skrylleskogen föll han i sär en massa gånger men protesterade fortfarande inte nämnvärt. Slutligen blev han rundare ochmjukare i galoppen. Hisan uppförde sig exempariskt med Annika hela ritten. Eftersom vi hade berättat så många hisorier om Berra och det hon såg stämdedåligt överens med vad vi hade berättat så ville hon gärna prova. Så fort hon satt upp och skulle trava så slog han upp med huvudet och galopperade i sidled... Berra Bus skulle testa. Det var nära hem så värre än så blev det inte.

I dag hade jag träning för Piia igen. Vi tränade mycket studs och jag hade vissa problem med att han sprang för mycket. För att stävja detta höll jag i stället tillbaka alldeles stokigt mycket vilket ledde till ett par stopp där han faktiskt inte kunde hoppa. Vi hoppade flera linjer med en massa svårigheter. Vi avslutade med att hoppa en banan på runt 120. Jag har dessutom tydligen halkat tillbaka igen till att lägga fram överlivet tokigt mycket igen. Nog för att jag via stitsträningen har fått ett mycket starkare säte som räddar mig de flesta gånger så räckte det ju inte alltid. Djurjouren var också på plats och hon filmade mina hopp. Det var mycket lärorikt precis som förra gången. Problemet är bara att jag "tror" att jag rätar upp mig varje gång Piia säger till även om det syns tydligt på inspelningen att jag inte gör det. Det är frustrerade. Hisan hoppade i vart fall kanon.

Mot slutet av veckan hoppas jag på att kunna sitsträna och då få fler tips på hur jag skall tänka så att jag rätar upp mig ordentligt och inte vara tro att jag gör det...

Innan hoppningen hann jag med att träna Lena lite. Hon gick 6 varv på banan. Innan dess red jag några varv på volten för att mjuka upp henne.
Efter ritten satt Annika upp en liten sväng. Det var intresant att se henne med ryttare på, jag rider ju henne bara själv. Hon har ett helt annat uttryck när hon rids än i vagn och på stallbacken. Det syns att hon försöker korta ihop sig och hon ser mycket ståtlig ut med mycket långa ben och välvd nacke. Tänk vad olika de kan se ut i olika situationer.

Idag var Annika på besök och jag försökte dela med mig lite av mina nyvunna sitskunskaper. Skall jag vara ärlig så tror jag mest att hon blev förvirrad. ;) Det blir nog lätt så när man försöker förklara något som man bara har börjat att lära sig själv. Annika red i vart fall Hisan på volten. Det var varmt idag och nästan vindstilla så flugorna som vi i  princip har varit förskonade från kom fram och var riktigt ettriga. Hisan var helt klart besvärad av dem och var inte fullt koncentrerad på oss tvåbeningar. Han uppförde sig ändå kanon och jobbade ok. Annika kommenterade att han var mycket bättre i munnen än sist när hon red honom förra sommaren. Det var kul att höra.

Därefter lurade Jan med oss ut på höbergning. Det tog en massa timmar innan höet var balat och uppe på jällen. Drygt jobb är det och vi blev rejält slitna. Annika ställde verkligen upp och hjälpte oss att få in allt trots att hon bara var med som min gäst. :D Det tackar vi särskilt för!

Idag var första dagen på min semester. Jag började denna härliga dag med en joggtur på morgonen före frukost. Det är härligt att kunna göra det utan att känna sig stressad av något.

Red ut Hisan den korta rundan i Skrylleskogen. Stannade till strax efter Rögledammar och plockade några smultron som jag har tittat på flera gånger när jag har varit ute och ridit. Jag kände mig väldigt avstressad och ridturen var bara härlig. Allt flöt fint och vi flög fram i galopp i skogen. Försökte skritta men bromsarna var ettriga så både Hisan och jag föredrog trav eller galopp. När vi var tillbaka i stallet till 10-tiden hade det hunnit bli rejält varmt så Hisan fick sig en dusch.

Tog sedan tag i tränandet av Lena. Hon fick jogga 8 varv på banan, det är en dryg mil. Hon blev lite springig i rätvarv men det gick hyfsat att stoppa henne med sitsen utan att hon drog iväg. Det tog längre tid att få henne rund än förra gången men hon avsluttade joggen i en mycket trevlig form och utan att blåsa nämnvärt. Efter en snabb dusch för svettig hann hon bli i värmen så var dagens stallsysslor avklarade. Det är härligt att vara ledig! ;)

Så var det dax för hoppträning igen. Det var Fredrik som höll i det denna gången också. Och i dag var det vattenträning som gällde. Och det var inte det lilla vattnet idag. Jag har tyckt att en av vattenmattorna sim de har liggande under ett hinder vanligtvis var stor men denna... var typ minst 3 meter brett kändes det som.
Vi började övningen med att trava över kavaletti som låg kant i kant med vattnet på ena sidan. Hisan tittade inte nämnvärt även om han hoppade över alla kavalett i så att jag nästan flög ur sadeln. Därefter travade han snyggt över.
Därefter ökades svårighetsgraden och han satte ett litet hinder på andra sidan av vattnet. Igen raktion från herrn här heller, vissa va de andra hade stora problem att komma över detta.
Nästa steg var att han satte hindret mitt i vattnet. Denna gången bjöd Hisan fint men jag red inte tillräckligt så han stannade. I nästa anridning gick det bättre och därefter tvekade han inte. Ytterligare ett steg kom när han satte hinderstöd och en högre bom i vattnet. Det blev som ett stigsprång. Fortfarande var detta igen big deal sa Hisan.
Efter detta gick vi över till att hoppa flera linjer tillsammans med vattnet. Det blev en massa snäva svängar varav en var så snäv att jag till och med missade hindret första gången. ;) Därefter skärpte jag mig och fick till även denna sväng. Vi har inte tränat på så här snäva svängar tidigare. Men det är nyttigt framför allt med tanke på kommande tävlingar.
Därefter red vi en bana. Först låg den på ca metern. Det var en del krångliga svängar här också men ack så nyttigt. Fasonerna för förra träningen var som bortblåsta. Denna gången var det hög ridbarhet och Hisan hoppade kanonfint. Vi hoppade banan ytterligare en gång på ca 1.10 efter detta.
Fredik kommenterade att Hisan var mycket lugnare, men det är ju i och för sig så här som han brukar vara. Dessutom så sa han att jag satt bättre och kom ner djupare på hästen. He he, sitsträningarna funkar alltså. ;) Men jag har massor kvar att jobba på där kan jag säga.

Packade in Hisan i Karins vrålåk till kärra igen. Han börjar vänja sig nu vid att åka olika kärror. Men den är tung kärran, det känns tydligt hur jobbigt det blir för bilen med den bakom, och så syns det på bensinmätaren...
Åkte hem till Djurjouren i Oxie. Idag koncentrerade vi oss på att ta igenom innertygeln. Vi ville å honom att geefter och lägga vikten på ytter framben i svängen. Det blev ett par varv runt runt i skritt med bara innertygel innan vi fick honom att förstå. Därefter försökte vi få honom att ge efter för inner och gå raktfram med böjning på rakt spår. Hisan begrep det hela  ganska fort. Slutresultatet var en mycket eftergiven häst.