Att jag aldrig lär mig!
Lördagens tävling gick fel på en massa vis. Först glömde jag mina stövlar hemma. Tog mina jodpur och shortchaps i stället. Problemet är bara att de skorna inte är ingångna, och visst fick jag skoskav...
När vi kom fram till tävlingsplasen på eftermiddagen kände jag mig äckelhungrig och beslutade att äta efter första klassen. Det var inte heller så smart, jag måste ha haft en riktig "dum-dag", för jag blev aldeles matt och nästan lite yr strax innan ritten. Skuttade över det rättuppstående hindret några gånger utan problem men när vi skulle hoppa oxern var det en massa folk där och fipplade med den så jag blev osäker vilket medförde att Hisan vägrade. Vi kom över en gång med fick sedan problem igen. Typiskt nog står Jens Fredriksson där och undrar om han inte skall sänka åt mig eftersom han ser att jag har problem. Mycket trevligt och eftertänksam men ändå pinsamt jobbigt för mig, varför kan inte allt klaffa när en kändis står och tittar på framhoppningen?? Vi kom över tillslut och det kändes bra.
Väl inne på banan så står Hisan emot framför ett hinder (nummer två på bilden nedan) där det är jord framför och inte gräs. Jag som är matt eftersom jag inte har ätit ordentligt har lång reaktionsförmåga och vi får ett stopp. Vi styr på igen och han hoppar resten av banan utan problem.
Till nästa klass såg jag till att få mat i magen och mådde mycket bättre. Jag hade förra tävlingens 2 tidsfel i färskt minne så jag såg till att Hisan var ordentligt framme och började gasa långt innan startlinjen. Tyvärr kom vi fel på första vilket resulterade i ett nedslag. Resten av banan hoppade han super i ett friskt tempo.
Så kan det gå när inget riktigt vill sig och jag gör en massa missar.
På förmiddagen innan vi packade in Hisan i transporten hann jag med att köra ett jobb med Lillebror tillsammans med Jan och Karin. Jag hade Leos höga sulky eftersom den vanliga är på tillfixning i Jans garage och vi ville se om han blev hjälpt av sidostängerna när det går lite snabbare. Han har haft en tendens att springa lite med baken åt vänster.
Det var en mysko känsla att sitta så högt bakom en så liten häst kan jag lova. Det kanske kan liknas lite vid ponnykörning? Jag såg verkligen hela ryggen på hästen vilket i och för sig var intressant.
Han gick någon intervall i 20-tempo och visst hjälpte stången massor, han var fin men låg på mot stången rejält i svängen. Nästa jobb blir inne på Jägers i nästa vecka. Vet dock inte när än.
Idag har varit en vilodag. Jag har fixat och donat i stallet men hästarna har fått vila likom mina stackars muskler i armar och ben.
När vi kom fram till tävlingsplasen på eftermiddagen kände jag mig äckelhungrig och beslutade att äta efter första klassen. Det var inte heller så smart, jag måste ha haft en riktig "dum-dag", för jag blev aldeles matt och nästan lite yr strax innan ritten. Skuttade över det rättuppstående hindret några gånger utan problem men när vi skulle hoppa oxern var det en massa folk där och fipplade med den så jag blev osäker vilket medförde att Hisan vägrade. Vi kom över en gång med fick sedan problem igen. Typiskt nog står Jens Fredriksson där och undrar om han inte skall sänka åt mig eftersom han ser att jag har problem. Mycket trevligt och eftertänksam men ändå pinsamt jobbigt för mig, varför kan inte allt klaffa när en kändis står och tittar på framhoppningen?? Vi kom över tillslut och det kändes bra.
Väl inne på banan så står Hisan emot framför ett hinder (nummer två på bilden nedan) där det är jord framför och inte gräs. Jag som är matt eftersom jag inte har ätit ordentligt har lång reaktionsförmåga och vi får ett stopp. Vi styr på igen och han hoppar resten av banan utan problem.
Till nästa klass såg jag till att få mat i magen och mådde mycket bättre. Jag hade förra tävlingens 2 tidsfel i färskt minne så jag såg till att Hisan var ordentligt framme och började gasa långt innan startlinjen. Tyvärr kom vi fel på första vilket resulterade i ett nedslag. Resten av banan hoppade han super i ett friskt tempo.
Så kan det gå när inget riktigt vill sig och jag gör en massa missar.
På förmiddagen innan vi packade in Hisan i transporten hann jag med att köra ett jobb med Lillebror tillsammans med Jan och Karin. Jag hade Leos höga sulky eftersom den vanliga är på tillfixning i Jans garage och vi ville se om han blev hjälpt av sidostängerna när det går lite snabbare. Han har haft en tendens att springa lite med baken åt vänster.
Det var en mysko känsla att sitta så högt bakom en så liten häst kan jag lova. Det kanske kan liknas lite vid ponnykörning? Jag såg verkligen hela ryggen på hästen vilket i och för sig var intressant.
Han gick någon intervall i 20-tempo och visst hjälpte stången massor, han var fin men låg på mot stången rejält i svängen. Nästa jobb blir inne på Jägers i nästa vecka. Vet dock inte när än.
Idag har varit en vilodag. Jag har fixat och donat i stallet men hästarna har fått vila likom mina stackars muskler i armar och ben.
Kommentarer
Trackback
