Reflektioner
Vi människor är bunda till våra vardagliga mönster och rutiner. Att undvika dessa och göra annat går bra ett par dagar. Det är mycket avslappnade. Därefter känns det mer som om rastlösheten tar fart. Om jag inte följer min dagliga rutin: jobbet - stallet - hem och äta och sova, vad skall jag då fylla dagen med?
Det är faktiskt inte så svårt att hitta på annat i en stad som Rom, säg det som inte finns här. Jag har varit ute och promenerat, shoppat och läst magasin efter magasin. Så nu är jag mycket uppdaterad på mode och händelser i världen ;). Men ändå finns tanken på stallet och hästarna alltid i bakhuvudet.
Nu låter jag som om det är trist att vara utomlands, men det är tvärt om. Jag älskar Rom och Italien och jag har ju bot här nere tidigare och frågar mig oftar varför jag i hela friden flyttade hem. Men det är en helt annan historia.
När jag bodde här nere var det en helt hästfri period i mitt liv. Jag sträkte mig till att ibland klappa någon av Roms hästar på mulen när jag gick förbi. Men nog saknade jag dem och det ledde till att jag när jag åkte hem över jul anmälde mig till diverse dressyrkurser (tänk vad abstinens kan leda till) på ridskolan hemma. Helt smart var det inte för jag kommer ihåg hur jag under ett pass med mycket nedsittning i trav helt sonika föll av hästen i ren utmattning eftersom jag inte hade använt mina "ridmuskler" på flera månader.
Tur var det nog att det fanns ett turridningstall i grannbyn uppe i Dolomiterna när dagarna på restauranten var långtråkiga. Och att det gick att rida på ridskola i Turin när jag flyttade dit. På ridskolan var jag i och försig mest i fejd med stall gubbarna som hela tiden ville spänna sadelgjordar och justera stigläder åt mig. Jag ville ju ha det som jag var van vid i Sverige. Det är ju inte så dumt att kunna fixa själv. En av gångerna på ridskolan stod inte gubbarna att finna och alla andra elever stod där och stirrade på hästarna i spiltorna och undrade hur sadel och träns faktiskt skulle sitta. Den gången sadlade jag hela gruppens hästar. Det är ju som sagt inte så dumt att kunna gör adet själv.
Nog med tillbakablickar. Jag har två kvällar kvar här nere och de skall jag spendera med underbar mat och kanske lite mer shopping innan jag återvänder till den vardagliga rutinen.
Det är faktiskt inte så svårt att hitta på annat i en stad som Rom, säg det som inte finns här. Jag har varit ute och promenerat, shoppat och läst magasin efter magasin. Så nu är jag mycket uppdaterad på mode och händelser i världen ;). Men ändå finns tanken på stallet och hästarna alltid i bakhuvudet.
Nu låter jag som om det är trist att vara utomlands, men det är tvärt om. Jag älskar Rom och Italien och jag har ju bot här nere tidigare och frågar mig oftar varför jag i hela friden flyttade hem. Men det är en helt annan historia.
När jag bodde här nere var det en helt hästfri period i mitt liv. Jag sträkte mig till att ibland klappa någon av Roms hästar på mulen när jag gick förbi. Men nog saknade jag dem och det ledde till att jag när jag åkte hem över jul anmälde mig till diverse dressyrkurser (tänk vad abstinens kan leda till) på ridskolan hemma. Helt smart var det inte för jag kommer ihåg hur jag under ett pass med mycket nedsittning i trav helt sonika föll av hästen i ren utmattning eftersom jag inte hade använt mina "ridmuskler" på flera månader.
Tur var det nog att det fanns ett turridningstall i grannbyn uppe i Dolomiterna när dagarna på restauranten var långtråkiga. Och att det gick att rida på ridskola i Turin när jag flyttade dit. På ridskolan var jag i och försig mest i fejd med stall gubbarna som hela tiden ville spänna sadelgjordar och justera stigläder åt mig. Jag ville ju ha det som jag var van vid i Sverige. Det är ju inte så dumt att kunna fixa själv. En av gångerna på ridskolan stod inte gubbarna att finna och alla andra elever stod där och stirrade på hästarna i spiltorna och undrade hur sadel och träns faktiskt skulle sitta. Den gången sadlade jag hela gruppens hästar. Det är ju som sagt inte så dumt att kunna gör adet själv.
Nog med tillbakablickar. Jag har två kvällar kvar här nere och de skall jag spendera med underbar mat och kanske lite mer shopping innan jag återvänder till den vardagliga rutinen.
Kommentarer
Postat av: Jessica
Hej! Det låter som om du har det bra därborta=) Förstår att du saknar stallet även om du trivs bra där du är.
Här hemma har din pålle roat mig för fullt, hehe. Igår var vi ute i två och en halv timme. Idag skulle vi vara ute i fyra timmar, på långritt med Monica, Jenny (med sorro) och Elin. Men jag fick hoppa över det eftersom jag inte kunnat sova inatt. Orkade inte vara i stallet vid sju!
Det blev tyvärr en vilodag idag, men det är ju en ny dag imorgon=)
Träffade din kompis Jenny i stallet med. Hon var trevlig.
Ha det fortsatt bra! Hisan hälsar-- han är pigg och glad och sprider glädje för fullt=)
Kram
Jessica
Trackback
