Rumpa av stål
Måndag och dax för sitsträning igen. Det var ett tag sedan sist och det behövs påminnas. Även om man tänker på alla nya saker som jag har lärt mig så är det lätt att falla tillbaka i gamla mönster om man inte tänker sig för.
Idag övade vi upp min rumpa, och Hisans. Jag har ju problem med att mitt överliv faller fram. För att komma tillrätta med detta på rätt sätt så är det rumpan som skall spännas och tryckas fram. Att bara ändra possitionen på överkroppen ger inte rätt sits eftersom ryggen då lätt blir svankig och inverkan ändå inte blir som den ska.
Vi började med haltövningen som vi har gjort innan, att göra halt genom att knipa med knäna. Därefter gick vi över till att öka och miska skritten genom att jag skulle spänna rumpan i ökningarna och slappna av och tänka rumpan bakåt när det skulle gå långsammare. Därefter gick vi över till trav. Det var svårt att få Hisan att öka i traven. Han satte under sig när jag spände rumpan men någon ökning blev det inte. Jobbigt sa Hisan.
Vi gick över till att fatta galopp och pluppa över ett lågt hinder. Det känns alltid lite konstigt att hoppa i lååånga läder utan stöd från sadeln, även om det är lågt. Jag skulle tänka mig att hästen var en tandkrämstub och att jag skulle klämma fram tandkrämen bakifrån med rumpan. Jobbigt vill jag lova. Jag kunde också tänka mig honom som en raket på väg snett uppåt där jag skulle sitta vid eldsprutet där bak. Hisan tyckte att det var tokjobbigt och var ovillig att gå fram ordentligt. Han fick dock ta i och gjorde det riktigt bra tillslut. Hans mattes rumpa "dog" dock kraftmässigt efter ett tag även om jag försökte trycka på så blev effekten ganska svag. Knipövningar behöver göras. ;) Både jag och Hisan måste öva rumpstyrka.
Innan passet hann jag med att skritta Lena på volten hemma. Hon var mjuk och fin. Övade vändningar och ställde och böjde. Med mig hem från Djurjouren hade jag en massa nya roliga bett. Lena kommer att få agera försökskanin för att se om hon passar bättre på något av dem. Tanken är även att byta så pass ofta på henne att hon inte börjar bita sig fast på något utan får variation. Vi får se om det fungerar när vi börjar rida fortare igen.
Hann inte med att skritta Karin. Lade dock om hennes sår som ser bättre ut för varje dag. Tyvärr är det fortfarande lite svullet med det har slutat vara. Hon får skrittas tills svullnaden börjar kasa bort.
Idag övade vi upp min rumpa, och Hisans. Jag har ju problem med att mitt överliv faller fram. För att komma tillrätta med detta på rätt sätt så är det rumpan som skall spännas och tryckas fram. Att bara ändra possitionen på överkroppen ger inte rätt sits eftersom ryggen då lätt blir svankig och inverkan ändå inte blir som den ska.
Vi började med haltövningen som vi har gjort innan, att göra halt genom att knipa med knäna. Därefter gick vi över till att öka och miska skritten genom att jag skulle spänna rumpan i ökningarna och slappna av och tänka rumpan bakåt när det skulle gå långsammare. Därefter gick vi över till trav. Det var svårt att få Hisan att öka i traven. Han satte under sig när jag spände rumpan men någon ökning blev det inte. Jobbigt sa Hisan.
Vi gick över till att fatta galopp och pluppa över ett lågt hinder. Det känns alltid lite konstigt att hoppa i lååånga läder utan stöd från sadeln, även om det är lågt. Jag skulle tänka mig att hästen var en tandkrämstub och att jag skulle klämma fram tandkrämen bakifrån med rumpan. Jobbigt vill jag lova. Jag kunde också tänka mig honom som en raket på väg snett uppåt där jag skulle sitta vid eldsprutet där bak. Hisan tyckte att det var tokjobbigt och var ovillig att gå fram ordentligt. Han fick dock ta i och gjorde det riktigt bra tillslut. Hans mattes rumpa "dog" dock kraftmässigt efter ett tag även om jag försökte trycka på så blev effekten ganska svag. Knipövningar behöver göras. ;) Både jag och Hisan måste öva rumpstyrka.
Innan passet hann jag med att skritta Lena på volten hemma. Hon var mjuk och fin. Övade vändningar och ställde och böjde. Med mig hem från Djurjouren hade jag en massa nya roliga bett. Lena kommer att få agera försökskanin för att se om hon passar bättre på något av dem. Tanken är även att byta så pass ofta på henne att hon inte börjar bita sig fast på något utan får variation. Vi får se om det fungerar när vi börjar rida fortare igen.
Hann inte med att skritta Karin. Lade dock om hennes sår som ser bättre ut för varje dag. Tyvärr är det fortfarande lite svullet med det har slutat vara. Hon får skrittas tills svullnaden börjar kasa bort.
Kommentarer
Trackback
