Utebliven hovslagare...

Detta är anledningen till varför jag har tagit saken i egna händer och lärt mig att slå på tappskorna själv. Det är surt som bara den att bli stående bara för att det kö ihop sig för hovslagaren. Denna gången tyckte jag i och för sig att han kunde masa sig ut och slå på den själv eftersom den inte ens satt en hel dag. Men likväl strular det, något gjorde att han fick förhinder och inte kunde komma idag som han hade sagt. Han skall komma i morgon. Det får vi verkligen hoppas.

Red en liten sväng på Lena på travbanan. Hon är jättefin och pigg. Frågan är bara hur mycket jag vågar pressa hennes ben och hur lång tid hon behöver på sig. Den lugna ridningen som jag utsätter henne för nu vrekar inte vara något problem i alla fall. Detta tål att grubblas över.

Karins bandage hade inte kasat så jag lät det sitta. Det är säkert bra för såret att få vara lite i fred också.

Red sedan rundan i hoppskogen med Hisan. Han tycker att det är superkul att skutta över de små hindren. Valde att rida över den lite större stenmuren och fast skritt är gångarten att föredra så hoppar Hisan och piper iväg i galopp efteråt. Kul sa han. I morgon blir det hoppträning och jag skall iväg med "fel" transport. Det kommer att bli spännade för jag har ingen medhjälpare till lastningen på hemvägen... skam den som ger sig. Jag skall nog lyckas stänga på något vis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0