Upp som en sol och ner som en pannkaka
Igår var det hoppträning med Hisan. Den en gången känns det underbart rätt. Det bara stämmer, Hisan hoppar och mitt självförtroende är på topp. Nästa träning har jag problem redan vid första hindret på ca 60cm. Det måste bero på min inställning på något vis. Eller kan jag rida så illa ena dagen och tydligen ganska ok nästa?
Helt klar är att jag har problemet accentueras det sista språnget språnget innan hindret. Bertil säger att jag kniper med knäna och säpper stödet i tyglarna. Jag gör detta ganska omedvetet eftersom jag varge gång jag rider an tänker "ha hästen framför mig, håll kontakte och hålla om med benen". Likväl gör jag samma grej gång på gång. När det tydligt brister hos mig så känns det ibland hopplöst och då gå självförtroendet i botten. Bertil gav en talande liknelse: Han säger att jag säger åt Hisan här kommer hindert, hjälp mig. Hisan säger där är hindret nä hjälp du mig. Detta leder till moment 22... Jag behöver nog mental hjälp här. Jag är inte rädd för hoppningen men jag är osäker, orutinerad och har en motsägelsefull sits. Hisan är en klippa dock och det är helt rätt av honom att stanna när jag överger honom, min förhoppning är att jag skall kunna stötta honom mera. Träningen avslutades med en bana som kändes bra, när han klipper i i sprången känns han helt enkelt underbar.
1 maj spenderades på Jägersro. Det var nog första gången sedan jag flyttade till Lund som jag inte befann mig på AF-borgens tak för att lyssna på studentsångarna och dricka champagne. Trist men jag hade lovat att ställa upp på Gentlemannadagen. Förmiddagen spenderades med att dela ut program och godis till besökarna. Vid lunch åkte vi tillbaka till stallet för att hämta Leo som startade. Jan jagade Leo och Lillebror medan jag tog en tur på Lena. Jag fick en av mina vanliga infall. Det spöregnade och jag ville skona lädersadeln så monté grejerna och red ut i skogen. Vissa av mina infall är mindre lyckade men detta föll ut väl. Lena var avslappnade och härlig. Magin med det nya bettet infann sig. Hon har hängt sig lite på bettet på sistonne men idag var hon brai munnen och tog bara ett mjukt stöd. Jag testade att "strypa tyglen" när jag red och hon svarade bra. Förutom att hon har väldiga problem att stanna ordentligt. Men det är ingen nyhet i och försig. Jag försökte stå med rumpan nära sadeln och det var nog nyttigt för mig. Jag behöver rida mer i den sadeln för att utvecklas. Lena är dessutom en bra kandidat att träna på. Hon är van att ridas nu och är minimalt tittig vilket gör att man slipper oroa sig för tvära kast. Vi kom tillbaka hyfsat blöta efter en mysig ridtur i hällregnet.
Leo galopperade tyvärr i loppet och blev diskad. Enligt kusken fick han inte fäste i den nylaggda och blöta banan så även om han sprang kom han inte framåt. Blött och tugnt passar honom tydligen inte alls. Han var mycket trevligare att skritta av i vagn än tidigare i alla fall så långsamträningen hemma har gett något resultat i alla fall. ;)
Helt klar är att jag har problemet accentueras det sista språnget språnget innan hindret. Bertil säger att jag kniper med knäna och säpper stödet i tyglarna. Jag gör detta ganska omedvetet eftersom jag varge gång jag rider an tänker "ha hästen framför mig, håll kontakte och hålla om med benen". Likväl gör jag samma grej gång på gång. När det tydligt brister hos mig så känns det ibland hopplöst och då gå självförtroendet i botten. Bertil gav en talande liknelse: Han säger att jag säger åt Hisan här kommer hindert, hjälp mig. Hisan säger där är hindret nä hjälp du mig. Detta leder till moment 22... Jag behöver nog mental hjälp här. Jag är inte rädd för hoppningen men jag är osäker, orutinerad och har en motsägelsefull sits. Hisan är en klippa dock och det är helt rätt av honom att stanna när jag överger honom, min förhoppning är att jag skall kunna stötta honom mera. Träningen avslutades med en bana som kändes bra, när han klipper i i sprången känns han helt enkelt underbar.
1 maj spenderades på Jägersro. Det var nog första gången sedan jag flyttade till Lund som jag inte befann mig på AF-borgens tak för att lyssna på studentsångarna och dricka champagne. Trist men jag hade lovat att ställa upp på Gentlemannadagen. Förmiddagen spenderades med att dela ut program och godis till besökarna. Vid lunch åkte vi tillbaka till stallet för att hämta Leo som startade. Jan jagade Leo och Lillebror medan jag tog en tur på Lena. Jag fick en av mina vanliga infall. Det spöregnade och jag ville skona lädersadeln så monté grejerna och red ut i skogen. Vissa av mina infall är mindre lyckade men detta föll ut väl. Lena var avslappnade och härlig. Magin med det nya bettet infann sig. Hon har hängt sig lite på bettet på sistonne men idag var hon brai munnen och tog bara ett mjukt stöd. Jag testade att "strypa tyglen" när jag red och hon svarade bra. Förutom att hon har väldiga problem att stanna ordentligt. Men det är ingen nyhet i och försig. Jag försökte stå med rumpan nära sadeln och det var nog nyttigt för mig. Jag behöver rida mer i den sadeln för att utvecklas. Lena är dessutom en bra kandidat att träna på. Hon är van att ridas nu och är minimalt tittig vilket gör att man slipper oroa sig för tvära kast. Vi kom tillbaka hyfsat blöta efter en mysig ridtur i hällregnet.
Leo galopperade tyvärr i loppet och blev diskad. Enligt kusken fick han inte fäste i den nylaggda och blöta banan så även om han sprang kom han inte framåt. Blött och tugnt passar honom tydligen inte alls. Han var mycket trevligare att skritta av i vagn än tidigare i alla fall så långsamträningen hemma har gett något resultat i alla fall. ;)
Kommentarer
Trackback
