Blockerad
Idag mådde jag bättre och eftersom Hisan är Hisan och de andra skulle ut på tur på Revinge så tänkte jag att det var en bra idé att följa med. Hisan behövde verkligen få bränna ur systemet lite efter förra veckans skrittade och all vila i denna veckan.
Vi kom iväg men rätt snart märktes det att det fanns på tok för mycket energi som skulle ut. Hisan pep och for för att rätt snart bli helt blockerad uppe på banvallen. Banvallen är ett ställe där jag absolut inte vill ta en konflikt. När Hisan blir blockerad så är det noll kontakt och väldigt mycket back som gäller. Uppe på vallen kan detta sluta typ hur illa som helst. Han backar gärna i kanten på sluttningen och verkar inte bry sig om att det lutar. Vi tog oss rätt snart ner från vallen och snurrade rundor nere på marken. Här är jag mer kaxig i och med att det är marginellt mindre farligt när terrängen är plan. Vi backade ca 100 meter innan det blev kontakt i huvudet igen och det gick att gå rakt fram. Det som är intressant i hur han regaerar är att de andra gick iväg men Hisan bryr sig inte. I det blockerade stadiet vill han mest åt andra hållet.
Resten av turen gick ut på att få min lilla Hispa att slappna av, vilket lyckades bra. Han galopperade lugnt och fint bredvid den stabila Haifa. Vi var ute i totalt ca 2,5 timmar så nog måste energinivån ha hamnat på en acceptabel nivå nu.
Jag har en teori om att jag möjligen har tagit i lite väl med havren. Hisan har ätit havre i stora kvantiteter förut men nu har det kanske blivit för mycket i kombination med för mycket lugn träning... Framöver kommer den att dras ner till 3 kg. ;) Idag var dessutom havren slut i stallet så det fick bli enbart krafft på menyn.
Jag har funderat fram och tillbaka med hur jag skall fixa med transporten för att det skall bli bättre för Hisan. Mitt senaste rön är att det tydligen skall bli tystare med sådan där gummimassa som sitter fast på golvet i stället för lös matta som jag har nu. Det är ju värt att prova först i alla fall. Nästa alternativ blir att försöka prega in bommul i öronen på honom när han skall åka... jag ser typ inte riktigt fram emot det alternativet... öronen är ett sådant där känsligt område som man får borsta, klappa och dra i men absolut inte närma sig med en sax eller elektrisk pryl... att pilla i dem är heller inte så populärt men säg de gångerna jag ger mig... I morgon skall jag ringa upp till Boj och se om jag kan styra om reparationerna. Jag kvalificerar nog snart in som extremt jobbig kund tror jag.
Ynkligt
Hemska bacilusker... jag har legat däckad i TV-soffan hela dagen... eller det är en sanning med modifikation. Jag måde inget vidare igår men eftersom jag pallade mig i säng tidigt och hade stora planer för denna dagen så masade jag mig upp på utsatt tid. Begav mig in till Jägers för att gå en sväng med lillhingsten innan karusellen med v75 började.
Han var fin idag den lilla. Dock blev det lite väl mycket när vi rundades av en kusk i hyfsad hög fart på lilla banan... Lillen började trava och jag hängde efter och försökte stoppa honom. Riktigt vad tränaren i sulkyn tänkte med vet jag inte för han såg ju tydligt att jag försökte hålla den lille i skritt men han travade ändå på vid sidan av mig... kunde han inte ha saktat ner när han såg vad som blev... sedan ficka han ändå det till att det var mitt fel, typ. Inget allvarligt hände för utom att jag fick springa lite och behövde lugna ner den lille... men ändå. Han lugnade sig ändå snabbt och totalt sett jobbade han mycket fint.
Efter detta var jag helt golvad. Ursprungliga planen var ju att rida ut på Hisan efteråt men det fanns absolut ingen ork kvar till det. Efter mockningen åkte jag hem och la mig. Nu fram åt kvällen börjar jag känna mig som en människa igen.
Någon fest i Växjö blev det ju av förståliga skäl inte heller... suck.
Han var fin idag den lilla. Dock blev det lite väl mycket när vi rundades av en kusk i hyfsad hög fart på lilla banan... Lillen började trava och jag hängde efter och försökte stoppa honom. Riktigt vad tränaren i sulkyn tänkte med vet jag inte för han såg ju tydligt att jag försökte hålla den lille i skritt men han travade ändå på vid sidan av mig... kunde han inte ha saktat ner när han såg vad som blev... sedan ficka han ändå det till att det var mitt fel, typ. Inget allvarligt hände för utom att jag fick springa lite och behövde lugna ner den lille... men ändå. Han lugnade sig ändå snabbt och totalt sett jobbade han mycket fint.
Efter detta var jag helt golvad. Ursprungliga planen var ju att rida ut på Hisan efteråt men det fanns absolut ingen ork kvar till det. Efter mockningen åkte jag hem och la mig. Nu fram åt kvällen börjar jag känna mig som en människa igen.
Någon fest i Växjö blev det ju av förståliga skäl inte heller... suck.
Äntligen hemma!
Tänk vad härligt det är att komma hem igen och kunna åka ut till stallet efter jobbet och kunna slappna av. Det är bra mycket bättre än de senaste dagarnas minst sagt exrama SPA-upplevelser. Det känns ju som om SPA skall erbjuda välbefinnade och relax... det var faktiskt extremt lite av den varan på detta besöket. Vi hade ett sådant späckat program att jag nästan missade min anskitsbehandling och lyckades stressa upp mig till den milda grad att det tog en timmes bubblande i poolen innan jag hade varvat ner efteråt. Någon träning hann jag inte med alls och hela 12-timmars tåg blev det fram och tillbaka. Dessuom har jag nog lyckats med att dra på mig något dåligt... jag gick hem från jobbet med en huvudvärk som hette duga idag. Så kan det vara.
Ändå masade jag mig ut till stallet för insläpp efter någon timmes slappande i soffan.
Jag orkade dessutom rida lite. Ungdomarna i stallet hade dragit fram bommar i padocken, dessa drog jag nytta av. Först blev det lite travbommar. Sedan lade jag ut dem på 20 meters avstånd. Jag red på 5-7 galoppsprång. Efter några rundor lyckades jag rida 7 språng, nästa 5 och sedan tillbaka till 7. Riktigt kul var det och detta måste ju räkans som ett stort steg i rätt riktning mot reglerbarhet. ;)
Nu blir det tidigt i säng för min del för att mota bort bacillerna, jag har stora planer för morgondagen. Först skall det bli en tur med den lilla hingsten, sedan en tur med Hisan innan vi åker iväg till Växjö för fest....
Ändå masade jag mig ut till stallet för insläpp efter någon timmes slappande i soffan.
Jag orkade dessutom rida lite. Ungdomarna i stallet hade dragit fram bommar i padocken, dessa drog jag nytta av. Först blev det lite travbommar. Sedan lade jag ut dem på 20 meters avstånd. Jag red på 5-7 galoppsprång. Efter några rundor lyckades jag rida 7 språng, nästa 5 och sedan tillbaka till 7. Riktigt kul var det och detta måste ju räkans som ett stort steg i rätt riktning mot reglerbarhet. ;)
Nu blir det tidigt i säng för min del för att mota bort bacillerna, jag har stora planer för morgondagen. Först skall det bli en tur med den lilla hingsten, sedan en tur med Hisan innan vi åker iväg till Växjö för fest....
Lugn och ro
... det skall jag försöka ha nu i två dagar... Jag skall nämligen till Sunne och Selma Lagerlöfs SPA på konferensresa. Synd bara att vårt konferens schema är så himla späckat. En ynka liten ansiktsbehandling har jag lyckats pressa in. Men jag skall försöka hinna med att slappa i bubbelpoolen och gymma lite mellan föredragen.
Innan jobbet i morse var jag upp till Klippan med släpet för reparation. Hoppas att de kan fixa det hyfsat kvickt så att jag slipper vänta för länge. Jag har en idé om att jag skall skaffa en mjuk mellanvägg för att Hisan skall kunna stå bredare och på det viset tycka att det är mysigare att åka. Sparkskivan på hans sida blir också ny och den kommer att bli vit. Hoppas att det lilla kan göra en stor förändring, men det är nog att hoppas på för mycket.
Dagens pass i stallet blev kort. Jag har bara myst lite med Hisan. Sådant är också viktigt att hinna med och vissa dagar måste ju vara vilodagar plus att målet för kvällen var att hinna in till lopp 6 på Jägers där den lille hingsten skulle starta. Tyvärr gick det inte så bra för honom. Banan var nyomlagd och det gillade inte den lille som inte fick det fäste han behövde. Det slutade med två galopper och en diskning.
Nu är det dax att packa inför morgondagens resa som kommer att börja svintidigt... nämligen 05.28.
Självlysande?
Idag hann jag med ett litet skrittpass i padocken innan hovslagaren kom. Att försöka sig på något annat än att skritta var dödsdömt. Jag roade mig med att försöka åstadkomma vad jag lärde mig på lördagens lektion på egen hend. Det gick ganska bra. Bitvis fick jag till det, och ibland blev det lite fel.
Det märktes stor skildnad på vänstervarvet i alla fall. Han var lite motsträvig men inte ens i närheten mot vad han var innan.
Efter att Hisan hade fått sina hovar ompysslade gick jag lös på honom med lasern. Det var fruktansvärt att ha den i nacken (nacken är ett känsligt område, man får inte göra vad som hälst där oavsett vad man gör). Området där man spänner sadelgjorden var obehagligt på bägge sidor. Han var dessutom inte tillfreds när jag var och lasrade på bogarna. Värst var det i den vänstra. Vänster sidan av halsen gav mer protester än den högra. Runt manken var det lite obehgligt. Skall jag tolka det som om det fanns spänningar i alla dessa områden? Jag känner mig som en novis med den aparaten i handen. Men jag vill tro att den gjorde lite nytta fast jag inte riktigt vet vad jag sysslar med. ;)
Mitt i behandlingen blev Hisan mycket otålig och steppade rundor... som vanligt fattade inte hans matte de subtila signalerna. Han var ju kissnödig... efteråt fungerade det att stå avslapnat igen. Sicken korkad matte den fina hästen har... :(
Det märktes stor skildnad på vänstervarvet i alla fall. Han var lite motsträvig men inte ens i närheten mot vad han var innan.
Efter att Hisan hade fått sina hovar ompysslade gick jag lös på honom med lasern. Det var fruktansvärt att ha den i nacken (nacken är ett känsligt område, man får inte göra vad som hälst där oavsett vad man gör). Området där man spänner sadelgjorden var obehagligt på bägge sidor. Han var dessutom inte tillfreds när jag var och lasrade på bogarna. Värst var det i den vänstra. Vänster sidan av halsen gav mer protester än den högra. Runt manken var det lite obehgligt. Skall jag tolka det som om det fanns spänningar i alla dessa områden? Jag känner mig som en novis med den aparaten i handen. Men jag vill tro att den gjorde lite nytta fast jag inte riktigt vet vad jag sysslar med. ;)
Mitt i behandlingen blev Hisan mycket otålig och steppade rundor... som vanligt fattade inte hans matte de subtila signalerna. Han var ju kissnödig... efteråt fungerade det att stå avslapnat igen. Sicken korkad matte den fina hästen har... :(
Från klarhet till klarthet
Nu har en hel helg gåt igen och jag har inte uppdaterat bloggen... Fy på mig. Här kommer en redogörelse i alla fall.
Lördag:
Morgonen börjades med en tripp till Kyra K-outlet i Flyinge. Roligt att shoppa men faktiskt lite dåligt för ekonomin... men lite shit happens faktiskt. Det blev två t-shirts för min del. Det fanns en massa häftigt där, men någon måtta får det vara på oförutsedda inköp.
Ett pass på gymmet senare bar det av ut till Hisan tillsammans med Lindah. Planen var att köra ett träningspass i padocken. Vädret var inte helt på vår sida, det är ju snö här nere nu ju... Soligt och uppehåll var det men underlaget var lite hårt och så risk för snöstyltor så det lämpade sig inte för några snabbare aktiviteter där. Nu är ju inte fart det primära när det gäller att få ordning på min sits och Hisans och min dressyr.
Dagens jobb blev att samla och göra ett första steg mot piff och puff.
Vi började med att jag skulle försöka känna när bakbenen lyftes med sittbenen. Detta tycker jag är supersvårt och det tog lång tid innan jag lyckades känna de små rörelserna i sadeln.
Nästa steg var att i samma ögonblick som Hisan lyfte sitt bakben be honom att bromsa steget så att det blev kortade. Därefter gick vi vidare till att bromsa bägge bakbenen. Himla häftigt var det. Jag skall verkligen öva på att känna bakbenen när jag rider. Vi gjorde övningen i både skritt och trav. Ur samlingen fick Hisan gå med rejält tryck.
Under övningen blev det tydligt att Hisans ovilja till att ställa åt vänster berodde på en låsning i bogen. Jag är inte kunnig nog att på egen hand rida bort sådana låsningar och denna hade nog suttit ett tag och var dessutom rejäl.
När Lindah försökte hjälpa till att lossa honom från marken tyckte Hisan att det var superotrevligt. Min pipiga lilla häst ville inte alls vara med om att det. När det inte passar honom går han i taket och slår sig fri. Detta med låsningen är nog en bidragande orsak till att Hisan har varit lite sur på sistonne kan jag misstänka. Efter ridpasset hjälpte Lindah honom att släppa på låsningen helt på stallgången.
Söndag:
Dagens hästaktiviteter startade inne på Jägersro. Lilhingsten skulle ut på promenad igen. Han var mycket fin och samarbetsvillig idag. Vi kunde till och med göra några övergångar mellan skritt och trav och dessutom en halt. Det verkar som om den Lille tycker att detta börjar bli kul för han var avslappnad och testade inte alls eller gjorde motstånd. Tvärt om var han med på allt och utförde allt jag begärde utan knussel. Det tar sig. ;)
Därefter var det dax för lite släppyssel. Jag slipade bort lite rester från heltäckningsmattan. Det blir ju slätt och fint men jag är tveksam till att ytan går att måla med ett bra resultat. Jag skall eventuellt slipa med ett grövre sandpapper och se om det blir bättre. Jag tror att jag behöver sätta något ljuddämpande material där.
Jag gick igenom golvet och kollade över vad som eventuellt har kunnat bli skadat vid de senaste turerna och inser att jag nog kommer att bli fattigare....
Mellanväggen är trasig nertill och behöver bytas. Ytterväggen på den sidan som Hisan står på är trasig i nederkant och behöver svetsas. Mittstolpen går inte att fästa som den skall i golvet. Detta är säkerligen "fixat" av fd ägaren. För hoppningsvis kommer jag att kunna lämna upp släpet till verkstaden i veckan.
Jag tog sedan en lugn tur på lång tygel i Skrylleskogen. Underlaget lämpade sig bäst för sådana övningar idag. I det härliga soliga vintervädret var det en underbar tur.
Jag har fått låna Lindahs laseraparat så i morgon skall det lasras. Om Hisan skulle bli självlysande så vet ni vad det beror på.
Lördag:
Morgonen börjades med en tripp till Kyra K-outlet i Flyinge. Roligt att shoppa men faktiskt lite dåligt för ekonomin... men lite shit happens faktiskt. Det blev två t-shirts för min del. Det fanns en massa häftigt där, men någon måtta får det vara på oförutsedda inköp.
Ett pass på gymmet senare bar det av ut till Hisan tillsammans med Lindah. Planen var att köra ett träningspass i padocken. Vädret var inte helt på vår sida, det är ju snö här nere nu ju... Soligt och uppehåll var det men underlaget var lite hårt och så risk för snöstyltor så det lämpade sig inte för några snabbare aktiviteter där. Nu är ju inte fart det primära när det gäller att få ordning på min sits och Hisans och min dressyr.
Dagens jobb blev att samla och göra ett första steg mot piff och puff.
Vi började med att jag skulle försöka känna när bakbenen lyftes med sittbenen. Detta tycker jag är supersvårt och det tog lång tid innan jag lyckades känna de små rörelserna i sadeln.
Nästa steg var att i samma ögonblick som Hisan lyfte sitt bakben be honom att bromsa steget så att det blev kortade. Därefter gick vi vidare till att bromsa bägge bakbenen. Himla häftigt var det. Jag skall verkligen öva på att känna bakbenen när jag rider. Vi gjorde övningen i både skritt och trav. Ur samlingen fick Hisan gå med rejält tryck.
Under övningen blev det tydligt att Hisans ovilja till att ställa åt vänster berodde på en låsning i bogen. Jag är inte kunnig nog att på egen hand rida bort sådana låsningar och denna hade nog suttit ett tag och var dessutom rejäl.
När Lindah försökte hjälpa till att lossa honom från marken tyckte Hisan att det var superotrevligt. Min pipiga lilla häst ville inte alls vara med om att det. När det inte passar honom går han i taket och slår sig fri. Detta med låsningen är nog en bidragande orsak till att Hisan har varit lite sur på sistonne kan jag misstänka. Efter ridpasset hjälpte Lindah honom att släppa på låsningen helt på stallgången.
Söndag:
Dagens hästaktiviteter startade inne på Jägersro. Lilhingsten skulle ut på promenad igen. Han var mycket fin och samarbetsvillig idag. Vi kunde till och med göra några övergångar mellan skritt och trav och dessutom en halt. Det verkar som om den Lille tycker att detta börjar bli kul för han var avslappnad och testade inte alls eller gjorde motstånd. Tvärt om var han med på allt och utförde allt jag begärde utan knussel. Det tar sig. ;)
Därefter var det dax för lite släppyssel. Jag slipade bort lite rester från heltäckningsmattan. Det blir ju slätt och fint men jag är tveksam till att ytan går att måla med ett bra resultat. Jag skall eventuellt slipa med ett grövre sandpapper och se om det blir bättre. Jag tror att jag behöver sätta något ljuddämpande material där.
Jag gick igenom golvet och kollade över vad som eventuellt har kunnat bli skadat vid de senaste turerna och inser att jag nog kommer att bli fattigare....
Mellanväggen är trasig nertill och behöver bytas. Ytterväggen på den sidan som Hisan står på är trasig i nederkant och behöver svetsas. Mittstolpen går inte att fästa som den skall i golvet. Detta är säkerligen "fixat" av fd ägaren. För hoppningsvis kommer jag att kunna lämna upp släpet till verkstaden i veckan.
Jag tog sedan en lugn tur på lång tygel i Skrylleskogen. Underlaget lämpade sig bäst för sådana övningar idag. I det härliga soliga vintervädret var det en underbar tur.
Jag har fått låna Lindahs laseraparat så i morgon skall det lasras. Om Hisan skulle bli självlysande så vet ni vad det beror på.
Allmänt snökaos i Skåne
Nu är jag på G att skriva om vädret igen. Men det tog faktiskt över en halv timme att ta sig för Malmö och Jägersro idag till Torna Hällestad... drygt. Varför blir alla alltd överaskade av vintern varje år... det är ju ingen hemlighet att det blir kallare under denna årstiden? Jag förundras lika mycket varje år.
Efter jobbet åkte jag så fort det bara gick i snökaoset till Jägersro för att gå en runda med lillhingsten. Jag var ju där i måndags också och tyckte att han hade utveckats massor men detta var superhäftigt. Lindah hade gått igenom honom med laser i tisdags om jag inte missminner mig helt och tidigare idag hade han gått en superjobb enligt Uffe. När jag tog ut honom var han väldigt mjuk men som vanligt väldigt spretig. Ganska snart böjade han hamna på plats och skrittade med stora mjuka och avslappnade kliv. Jag har inte sett honom skritta med sådana mjuka och jämna steg tidigare. Han till och med nästan spårade i vändningarna, eller i alla fall en början till det. Vanligtvis vänder han "med vagn", dvs han korsar benen och är helt rak. Riktigt häftigt var det. Jag var inte ute med honom så länge idag eftersom det snöade så mycket och för att han ändå presterade så bra. En nyvända med den lille blir det på söndag. Sedan skall han desutom starta på tisdag... jag skall definitivt vara inne på Jägers och kolla då. ;)
Sedan var det den långtråkiga transporten mellan stallen då... ut till min fina Hisan.
Det är något speciellt med snö. Det lixom luktar anorlunda och på kvällen blir allt så tyst på ett speciellt vis. Eftersom vi bor i Skåne gäller det att passa på när det väl ligger lite vitt på marken... det brukar ju inte vara så länge. Jag hängde på Hisan allt jag hade i reflexväg ch gav mig ut på en lugn tur på lång tygel i trollskogen. Hade jag varit lättskrämd så hade de knotiga träden runt om mig lätt kunnat förvandlas till det ena hemskare än det andra. Vare sig jag eller Hisan lät oss skämmas och vi hade en mysig och lugn tur i mörkret.
Efter jobbet åkte jag så fort det bara gick i snökaoset till Jägersro för att gå en runda med lillhingsten. Jag var ju där i måndags också och tyckte att han hade utveckats massor men detta var superhäftigt. Lindah hade gått igenom honom med laser i tisdags om jag inte missminner mig helt och tidigare idag hade han gått en superjobb enligt Uffe. När jag tog ut honom var han väldigt mjuk men som vanligt väldigt spretig. Ganska snart böjade han hamna på plats och skrittade med stora mjuka och avslappnade kliv. Jag har inte sett honom skritta med sådana mjuka och jämna steg tidigare. Han till och med nästan spårade i vändningarna, eller i alla fall en början till det. Vanligtvis vänder han "med vagn", dvs han korsar benen och är helt rak. Riktigt häftigt var det. Jag var inte ute med honom så länge idag eftersom det snöade så mycket och för att han ändå presterade så bra. En nyvända med den lille blir det på söndag. Sedan skall han desutom starta på tisdag... jag skall definitivt vara inne på Jägers och kolla då. ;)
Sedan var det den långtråkiga transporten mellan stallen då... ut till min fina Hisan.
Det är något speciellt med snö. Det lixom luktar anorlunda och på kvällen blir allt så tyst på ett speciellt vis. Eftersom vi bor i Skåne gäller det att passa på när det väl ligger lite vitt på marken... det brukar ju inte vara så länge. Jag hängde på Hisan allt jag hade i reflexväg ch gav mig ut på en lugn tur på lång tygel i trollskogen. Hade jag varit lättskrämd så hade de knotiga träden runt om mig lätt kunnat förvandlas till det ena hemskare än det andra. Vare sig jag eller Hisan lät oss skämmas och vi hade en mysig och lugn tur i mörkret.
Intet mycket nytt under solen.
Den ena dagen händer det en massa och nästa typ ingenting. Ingenting är i och för sig trevligt på sätt och vis. Det innebär ju till exempel att inget skadligt händer.
Jag är lite skakad efter gårdagens transportupplvelse.
Jag pysslade om min lilla gräshoppa i lugn och ro i stallet. Valet att sätta på "ett plåster" på såret igår verkade vara ett bra drag. Såret var torrt och framför allt rent under ett mycket skitigt bandage. Inte heller minsta tillstymmelse till svulland så det verkar inte vara någon fara på taket. Jag sköljde helt enkelt av all smuts på benet och lade på ett rent och torrt till i morgon. Får man tro SMHI rätt så är dessutom kallt väder på G så Hisan fick sitt halstäcke på.
Händelse rikt eller... not!
Jag har funderat en massa under dagen på vad som hände igår men jag blev inte mycket klokare av detta. Min känsla är att min annars så meddelsamma Hisan försöker säga mig något... det känns som om han är frustrerad för att jag inte begriper.
För den som nu tror att jag har flummat ut helt här så brukar Hisan tydligt visa om det är något. Till exempel har han vid de tillfällen han har haft kolik i min ägo visat med mulen bak på virveln att han har ont i magen. Likadant har han efter att ha vrickat kotan lite i hagen lyft benet lixom för att visa var det gjorde ont. Han är smart, han vet att tvåbeningar kan hjälpa till och ta bort smärta till exempel. Man får tro vad man vill men han visar i vart fall så att även en sådan som jag begriper vad han vill ibland. Nu begriper jag i vart fall inte. Men protesterar gör han ju.
Vad jag menar med detta inlägg är att jag är helt villrådig. Jag har en frisk häst som protesterar... eller det kanske jag inte har... han protesterar ju. I och med att jag bara har en känsla av att han är missnöjd med något att gå på så känns det inte som om jag skall springa iväg till vetrinären. Det gjorde jag ju i somras och då visade det sig att vetrinären sällan hade sett en så spänstig häst på kliniken i alla fall.
Så vad gör man i detta läget?
Jag är lite skakad efter gårdagens transportupplvelse.
Jag pysslade om min lilla gräshoppa i lugn och ro i stallet. Valet att sätta på "ett plåster" på såret igår verkade vara ett bra drag. Såret var torrt och framför allt rent under ett mycket skitigt bandage. Inte heller minsta tillstymmelse till svulland så det verkar inte vara någon fara på taket. Jag sköljde helt enkelt av all smuts på benet och lade på ett rent och torrt till i morgon. Får man tro SMHI rätt så är dessutom kallt väder på G så Hisan fick sitt halstäcke på.
Händelse rikt eller... not!
Jag har funderat en massa under dagen på vad som hände igår men jag blev inte mycket klokare av detta. Min känsla är att min annars så meddelsamma Hisan försöker säga mig något... det känns som om han är frustrerad för att jag inte begriper.
För den som nu tror att jag har flummat ut helt här så brukar Hisan tydligt visa om det är något. Till exempel har han vid de tillfällen han har haft kolik i min ägo visat med mulen bak på virveln att han har ont i magen. Likadant har han efter att ha vrickat kotan lite i hagen lyft benet lixom för att visa var det gjorde ont. Han är smart, han vet att tvåbeningar kan hjälpa till och ta bort smärta till exempel. Man får tro vad man vill men han visar i vart fall så att även en sådan som jag begriper vad han vill ibland. Nu begriper jag i vart fall inte. Men protesterar gör han ju.
Vad jag menar med detta inlägg är att jag är helt villrådig. Jag har en frisk häst som protesterar... eller det kanske jag inte har... han protesterar ju. I och med att jag bara har en känsla av att han är missnöjd med något att gå på så känns det inte som om jag skall springa iväg till vetrinären. Det gjorde jag ju i somras och då visade det sig att vetrinären sällan hade sett en så spänstig häst på kliniken i alla fall.
Så vad gör man i detta läget?
En sådan där dag...
Mitt hästliv håller på att braka iväg åt helt fel håll nu käns det som. Det mesta som jag tar mig för går knasigt. Igår var det dörren som jävlades. Jag glömde mina tjockvantar i Hisans krubba och med tanke på att han fick betfor både till kvällsmat och frukost så kan ni ju tänka er hur mysiga de såg ut när jag kom på var de var.
Men detta är inte det värsta...
Måndagar eller onsdagar brukar betyda hoppning, idag var det onsdag och hoppning. Träningen blev under dagen ombokad till pay'n'jump eftersom en sådan hölls på Flyinge idag. Den erbjöds från 1.10 till 1.30. 1.10 är ju en vettig höjd för oss, så den blev det.
Flyinges banor är alltid lite tittigare och mer tekniska än andra pay'n'jumper och så även idag.
Framridningen gick faktiskt super. Hisan var sugen på att hoppa och det kändes super. Väl inne på banan var lite av bjudningen borta och tillsammans med titthindren gjorde det att vi fick stopp på en del hinder. Jag red rundan två gånger. På andra hindret i andra rundan ramade jag inte in Hisan som jag skulle. Hindret var en stor oxer som stod efter en snäv sväng... Hisan tog direkt chansen och stack bredvid. Detta var helt klart en "fulvägran" och inte en mes grej för att matte mesade.
Ja ja... vi skulle ju öva hel vintern hade jag ju sagt.
Nu kommer vi till det värsta...
Hisan gick snällt in i transporten på stallbacken och han åkte väl hyfsat. Mot slutet blev han lite orolig vilket resulterade i att han lyckades rucka mellanväggen så att den stod snett. Jag fixade snabbt till det och den stod rätt när han gick ut... ingen panik där.
På vägen hem däremot stod han inte alls bra. Jag var av och tittade ett par gånger men såg inget konstigt i släpet. Hisan och inredningen var som den skulle. Väl hemma var han som tokig och på vägen ner för infarten hade han lyckats få väggen att flytta sig igen. Nu var paniken här. Han stod inte stilla över huvud taget och jag lyckades med nöd och näppe få ut honom.
Hisan hade slitit av sig båda bakskorna och lyckats med att skrapa sig på kotan höger bak. I detta läget är jag glad att jag har lärt mig att slå på skor måste jag säga. Snabbt fixade jag på dem och tvättade Hisan för att se omfattningen av såret. Det var bara avskavt så igen större fara i detta läget. Det lär visa sig i morgon om han blir svullen eller så. Han fick bandage på så att det inte blir allt för kladdigt i den blöta hagen.
Det känns som om allt jag gör bli tokigt nu. Varför kan han inte stå i släpet. Han har alltid åkt super i Jans, jag köpte ett boj bara därför. Boj som boj trodde jag, han åker ju bra i Emmys också. Skillnaden är att Jans och Emmys släpar var enaxlade. Mitt är en boggi... det sägs att det ger mer åkkomfort. Jag är i och för sig inte färdig med renoveringen men det som skall göras är bara utseende fixar... inget som har någon betydelse för funktionalliteten. Kanske luktar det konstigt? Spiltan han står i är rymligare än i bravosläpen...
Det är i och för sig en bra kurvig väg till och från Torna Hällestad och det är svängarna han har börjat reagara på. Men ibland måste man ju svänga. Jag har på sistonne sett till att ha gått om tid och har sniglat mig fram när jag har kört för att ta det riktigt försiktigt men det tycks inte alltid hjälpa. Det han gör är att han lägger sig ner mot innerväggen och trammpar. I det läget kommer han lågt med rumpan och "tar" med sig bakbommen på vägen upp när han ställer sig till rätta.
Det verkar kinkigare när jag kör i mörker... innerbelysningen fungerar som den skall. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör för fel nu. Men det är ju något som Hisan inte gillar.
Innan jag ställde undan släpet fick Hisan gå upp i det igen. En liten övertalning behövdes men sedan gick han lugnt upp och var helt lugn.
Jag vet faktiskt inte varför allt blir tokigt nu, man kan ju bli nedstämd för mindre.
Men detta är inte det värsta...
Måndagar eller onsdagar brukar betyda hoppning, idag var det onsdag och hoppning. Träningen blev under dagen ombokad till pay'n'jump eftersom en sådan hölls på Flyinge idag. Den erbjöds från 1.10 till 1.30. 1.10 är ju en vettig höjd för oss, så den blev det.
Flyinges banor är alltid lite tittigare och mer tekniska än andra pay'n'jumper och så även idag.
Framridningen gick faktiskt super. Hisan var sugen på att hoppa och det kändes super. Väl inne på banan var lite av bjudningen borta och tillsammans med titthindren gjorde det att vi fick stopp på en del hinder. Jag red rundan två gånger. På andra hindret i andra rundan ramade jag inte in Hisan som jag skulle. Hindret var en stor oxer som stod efter en snäv sväng... Hisan tog direkt chansen och stack bredvid. Detta var helt klart en "fulvägran" och inte en mes grej för att matte mesade.
Ja ja... vi skulle ju öva hel vintern hade jag ju sagt.
Nu kommer vi till det värsta...
Hisan gick snällt in i transporten på stallbacken och han åkte väl hyfsat. Mot slutet blev han lite orolig vilket resulterade i att han lyckades rucka mellanväggen så att den stod snett. Jag fixade snabbt till det och den stod rätt när han gick ut... ingen panik där.
På vägen hem däremot stod han inte alls bra. Jag var av och tittade ett par gånger men såg inget konstigt i släpet. Hisan och inredningen var som den skulle. Väl hemma var han som tokig och på vägen ner för infarten hade han lyckats få väggen att flytta sig igen. Nu var paniken här. Han stod inte stilla över huvud taget och jag lyckades med nöd och näppe få ut honom.
Hisan hade slitit av sig båda bakskorna och lyckats med att skrapa sig på kotan höger bak. I detta läget är jag glad att jag har lärt mig att slå på skor måste jag säga. Snabbt fixade jag på dem och tvättade Hisan för att se omfattningen av såret. Det var bara avskavt så igen större fara i detta läget. Det lär visa sig i morgon om han blir svullen eller så. Han fick bandage på så att det inte blir allt för kladdigt i den blöta hagen.
Det känns som om allt jag gör bli tokigt nu. Varför kan han inte stå i släpet. Han har alltid åkt super i Jans, jag köpte ett boj bara därför. Boj som boj trodde jag, han åker ju bra i Emmys också. Skillnaden är att Jans och Emmys släpar var enaxlade. Mitt är en boggi... det sägs att det ger mer åkkomfort. Jag är i och för sig inte färdig med renoveringen men det som skall göras är bara utseende fixar... inget som har någon betydelse för funktionalliteten. Kanske luktar det konstigt? Spiltan han står i är rymligare än i bravosläpen...
Det är i och för sig en bra kurvig väg till och från Torna Hällestad och det är svängarna han har börjat reagara på. Men ibland måste man ju svänga. Jag har på sistonne sett till att ha gått om tid och har sniglat mig fram när jag har kört för att ta det riktigt försiktigt men det tycks inte alltid hjälpa. Det han gör är att han lägger sig ner mot innerväggen och trammpar. I det läget kommer han lågt med rumpan och "tar" med sig bakbommen på vägen upp när han ställer sig till rätta.
Det verkar kinkigare när jag kör i mörker... innerbelysningen fungerar som den skall. Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag gör för fel nu. Men det är ju något som Hisan inte gillar.
Innan jag ställde undan släpet fick Hisan gå upp i det igen. En liten övertalning behövdes men sedan gick han lugnt upp och var helt lugn.
Jag vet faktiskt inte varför allt blir tokigt nu, man kan ju bli nedstämd för mindre.
Dagens betraktelser...
- Vattensjuk mark är ganska trevlig...
... i alla fall om man skall landa mjukt på den.
- Jag har hyfsat hållbar utrustning...
... om man ser till vad jag stundtals utsätter den för.
Och vad har jag då lyckats med idag för att komma fram till dessa slutsatser.
Man kan börja med att fråga sig vad i logiken i att vila sin häst ena dagen när det är uppehåll och fint ligger. Att sedan få för sig att rida dagen efter kan tyckas vara ganska så idiotiskt... eller?
Nu var det i och för sig inte av väta uppifrån som jag blev bötast idag.
Jag kanske skall ta det från allra första början...
Hisan har ett skav på sin högra sidan lagom i höjd med vad jag skänklar som mest. Han är svårsta att få igenom i vänster varvet. Det har inneburit att jag är på honom mycket på ytter/höger sida. Hisan blir så oftast sur på mig. Detta är inget soprrelaterat i första hand. Jag nöter bra på skavet med bara klacken. Möjligen säger det mera om hur jag skänklar... typ.
Eftersom skavet läker fint och jag gillar att fundera ut lösningar så hade jag givetvis en färdig idag också. Den innebar att jag skulle rida i hoppsadeln i och med att jag har kortare läder då... jag tyckte i och för sig att de var korta nog så jag hissade upp den lite till (mina ordinarie hoppläder är inte superlånga)... Det är tur att det finns uppsittningspallar...
Väl uppe i sadeln skulle jag bara tända i padocken... Här gick det knasigt. Jag lyckades med konstycket att fastna i ett dörrhandtag med ena stigbygeln... nej, jag red inte inomhus. Men tydligen för nära en stalldörr i närheten av lysknapparna. Hisan gillar absolut inte att sitta fast. Gör han det TILTar det för honom och han skall loss... till vilket pris som hälst. Loss kom vi alltså och av for jag... fast jag landade mjukt på en vattensjuk stallplan.
Ingen utrustning gick sönder kan jag upplysa om, vilket är smått otroligt. Stiglädret åkte visserligen av krampan... vilket ju är meningen med konstruktinen.
Skam den som ger sig. Jag satt upp igen, skitig som få. Jag måste understryka att man sitter som klistrad i saden om man är både löt och lerig om ändan.
Själva ridningen gick faktiskt bra. Jag har återfummit min rumpa. Kanske behövde jag landa på den för att den skulle vakna till liv.
Nästa gång jag får för mig att rida i korta läder är det den mer ändamålsenliga galoppsadeln som gäller... knävulstren på hoppsadeln är smått obekväma när lädren bli för korta.
Finns det något superdumt som man kan göra så kan man ge sig på att jag gör det... är det bara jag som är sådan? Kan man söka hjälp mot det?
... i alla fall om man skall landa mjukt på den.
- Jag har hyfsat hållbar utrustning...
... om man ser till vad jag stundtals utsätter den för.
Och vad har jag då lyckats med idag för att komma fram till dessa slutsatser.
Man kan börja med att fråga sig vad i logiken i att vila sin häst ena dagen när det är uppehåll och fint ligger. Att sedan få för sig att rida dagen efter kan tyckas vara ganska så idiotiskt... eller?
Nu var det i och för sig inte av väta uppifrån som jag blev bötast idag.
Jag kanske skall ta det från allra första början...
Hisan har ett skav på sin högra sidan lagom i höjd med vad jag skänklar som mest. Han är svårsta att få igenom i vänster varvet. Det har inneburit att jag är på honom mycket på ytter/höger sida. Hisan blir så oftast sur på mig. Detta är inget soprrelaterat i första hand. Jag nöter bra på skavet med bara klacken. Möjligen säger det mera om hur jag skänklar... typ.
Eftersom skavet läker fint och jag gillar att fundera ut lösningar så hade jag givetvis en färdig idag också. Den innebar att jag skulle rida i hoppsadeln i och med att jag har kortare läder då... jag tyckte i och för sig att de var korta nog så jag hissade upp den lite till (mina ordinarie hoppläder är inte superlånga)... Det är tur att det finns uppsittningspallar...
Väl uppe i sadeln skulle jag bara tända i padocken... Här gick det knasigt. Jag lyckades med konstycket att fastna i ett dörrhandtag med ena stigbygeln... nej, jag red inte inomhus. Men tydligen för nära en stalldörr i närheten av lysknapparna. Hisan gillar absolut inte att sitta fast. Gör han det TILTar det för honom och han skall loss... till vilket pris som hälst. Loss kom vi alltså och av for jag... fast jag landade mjukt på en vattensjuk stallplan.
Ingen utrustning gick sönder kan jag upplysa om, vilket är smått otroligt. Stiglädret åkte visserligen av krampan... vilket ju är meningen med konstruktinen.
Skam den som ger sig. Jag satt upp igen, skitig som få. Jag måste understryka att man sitter som klistrad i saden om man är både löt och lerig om ändan.
Själva ridningen gick faktiskt bra. Jag har återfummit min rumpa. Kanske behövde jag landa på den för att den skulle vakna till liv.
Nästa gång jag får för mig att rida i korta läder är det den mer ändamålsenliga galoppsadeln som gäller... knävulstren på hoppsadeln är smått obekväma när lädren bli för korta.
Finns det något superdumt som man kan göra så kan man ge sig på att jag gör det... är det bara jag som är sådan? Kan man söka hjälp mot det?
Tillbaka i stallet
En helg utan häst är nästan jobbigare än att vara borta från det en längre tid... en vecka känns på något vis mindre "jobbigt". Jag är nog gravt skadad...
Det börjar kännas vilken årstid det är nu här nere i Skåneland. Det har varit kallt och rått hela dagen. Denna bloggen börjar att bli lika mycket om väder som om hästar nu... skuck.
Direkt efter jobbet åkte jag in till Malmö för att gå en sväng med hingsten. Jag missade precis Uffe som åkte hem från stallet eftersom trafiken mellan Lund och Malmö var minst sagt tjock och jag är obotlig optimist när det gäller tid för att ta sig mellan punkt a och b. Det vore inte så dumt om någon kunde utvecka fungerande teleportering... det är nästan så att man blir avundsjuk på det man ser i sci-fi filmer och serier.. he he.
Hingsten var attans så pigg idag. Han hade gärna tagit en repa. Han var dessutom väldigt samarbetsvillig och vi lyckades nog med vårt bästa jobb hitintills. Han har fattat att jag vill att han skall sänka huvudet och idag fick jag för första gången en fin kontakt med honom via bettet. Inte bara ligga på och försöka dra som det var i borjan utan efter en stund blev det mer finlir och mjuk kontakt. Det tar sig. Efteråt blev det rejäl klining på stallgången, skönt sa den lille. Jag fick för mig att jag skulle göra lite förberedelser inför kommande ridning. Jag hittade en pall och ställde den bredvid honom. Så fort jag satte en fot på den reagerade den lille. Superläskigt tyckte han. Ställde jag mig på palle 5 meter i från honom var jag fortfarande superläskig. Det där behöver vi nog öva en massa på. Jag gillar att sitta upp från pallar. Tanken med pallen var att simulera att jag var ovanför honom fast utan tyngden då... bra att övan innan skarpt läge typ. Tvåbeningar skall var på backen sa han.
Därefter åkte jag ut till Hisan. Han har tydligen varit pigg i helgen... och så fick han vila idag. Det kommer att bli livat i morgon. Synd att det skall vara så in i bomben mörkt efter jobbet bara.
Det har tydligen gått vilt till i hagen, jag hittade en massa småsår på Hisan. Det lite komiska i detta var att min stallkamrat precis hade sagt att honom tyckte att hästarna i Hisans hage såg ut att ha det så mysigt... och busigt kanske? Det är ju bra att han roar sig. En snabb sårtvätt i spolspiltan blev det. Det var inget problem att gå in där idag... AllanBallan (som int evar närvarande idag) tyckte ju att det var superläskigt.
Till i morgon skall jag fundera ut någon superkul och nyttig övning att göra i lampskenet i padocken.
Det börjar kännas vilken årstid det är nu här nere i Skåneland. Det har varit kallt och rått hela dagen. Denna bloggen börjar att bli lika mycket om väder som om hästar nu... skuck.
Direkt efter jobbet åkte jag in till Malmö för att gå en sväng med hingsten. Jag missade precis Uffe som åkte hem från stallet eftersom trafiken mellan Lund och Malmö var minst sagt tjock och jag är obotlig optimist när det gäller tid för att ta sig mellan punkt a och b. Det vore inte så dumt om någon kunde utvecka fungerande teleportering... det är nästan så att man blir avundsjuk på det man ser i sci-fi filmer och serier.. he he.
Hingsten var attans så pigg idag. Han hade gärna tagit en repa. Han var dessutom väldigt samarbetsvillig och vi lyckades nog med vårt bästa jobb hitintills. Han har fattat att jag vill att han skall sänka huvudet och idag fick jag för första gången en fin kontakt med honom via bettet. Inte bara ligga på och försöka dra som det var i borjan utan efter en stund blev det mer finlir och mjuk kontakt. Det tar sig. Efteråt blev det rejäl klining på stallgången, skönt sa den lille. Jag fick för mig att jag skulle göra lite förberedelser inför kommande ridning. Jag hittade en pall och ställde den bredvid honom. Så fort jag satte en fot på den reagerade den lille. Superläskigt tyckte han. Ställde jag mig på palle 5 meter i från honom var jag fortfarande superläskig. Det där behöver vi nog öva en massa på. Jag gillar att sitta upp från pallar. Tanken med pallen var att simulera att jag var ovanför honom fast utan tyngden då... bra att övan innan skarpt läge typ. Tvåbeningar skall var på backen sa han.
Därefter åkte jag ut till Hisan. Han har tydligen varit pigg i helgen... och så fick han vila idag. Det kommer att bli livat i morgon. Synd att det skall vara så in i bomben mörkt efter jobbet bara.
Det har tydligen gått vilt till i hagen, jag hittade en massa småsår på Hisan. Det lite komiska i detta var att min stallkamrat precis hade sagt att honom tyckte att hästarna i Hisans hage såg ut att ha det så mysigt... och busigt kanske? Det är ju bra att han roar sig. En snabb sårtvätt i spolspiltan blev det. Det var inget problem att gå in där idag... AllanBallan (som int evar närvarande idag) tyckte ju att det var superläskigt.
Till i morgon skall jag fundera ut någon superkul och nyttig övning att göra i lampskenet i padocken.
Lugn fredag
Allt detta regnande, var kommer det ifrån? Det måste ju räcka snart nu det är ju blött över allt.
I vart fall var jag inte särskilt upplaggd för att rida runt i en klafsig padock i mrkret efter jobbet. Jag hade ju varit uppe tidigt dagen innan och efter en hel veckas jobb kändes det som ett bra beslut att ta det lite lugnt. Hisan fick altså vila och jag pysslade mest runt lite i stallet.
Nu blir det en hästfri helg för min del. Fredriks bror fyller 40 ochhan skall därför firas. Det bär av upp till östergötland. Jessica och Hisan får helt enkelt roa sig så gott de kan i det något blöta skånska vädret.
I vart fall var jag inte särskilt upplaggd för att rida runt i en klafsig padock i mrkret efter jobbet. Jag hade ju varit uppe tidigt dagen innan och efter en hel veckas jobb kändes det som ett bra beslut att ta det lite lugnt. Hisan fick altså vila och jag pysslade mest runt lite i stallet.
Nu blir det en hästfri helg för min del. Fredriks bror fyller 40 ochhan skall därför firas. Det bär av upp till östergötland. Jessica och Hisan får helt enkelt roa sig så gott de kan i det något blöta skånska vädret.
Ibland går det framåt
Idag startade jag tidigt och morgonfodrade hästarna. Det skulle bli träning av och jag var semiledig (jag har varit inne på Malmö kontoret för möte trots att jag hade bett mig fri idag) från jobbet.
8.20 var jag på plats på LCR för ett dressyrpass. Hisan jobbade på bra och fick mycket beröm. Idag var dessutom jag och Nina överens om vilken sida som var svårast att ställa och böja, det vill säga fortfarande vänster. ;) Jag har gått på honom ganska kraftigt på ytter (höger skänkel) vilket har resulterat i ett skav. Jag noterade att pälsen såg lite annorlunda ut där innan jag klippte honom men efter klippningen har skavet kommit fram. Hisan blir med all rätt mycket sur på mig när jag går på honom med den skänkeln. Sporre eller inte sporre han blir helt klart irriterad när man skänklar honom. Det blir till att vila lite gran så att skavet kan gå bort tror jag minsann.
Det som gjorde mig absolut gladast idag var ändå att Hisan inte betedde sig illa i släpet på vägen hem. Sedan flytten ut till Torna Hällestad har det varit ett evigt strulade från Hisans sida när vi har åkt. Värst har det varit på hemväg när vi svänger ner på uppfarten. Han har då levt rullan i släpet oavsett om det har rullat eller stått sitlla. Igår han jag ut ur bilen och halvvägs fram till släpet när han började väsnas. Och det smäller inte lite då vll jag lova. Jag har helt sonika valt att ignorera honom och låta honom stå kvar där inne tills han har stått fint nu på slutet, först då får han gå ut. Idag stod han som ett ljus och jag formligen kastade mig ut ur bilen för att ta ut honom fort som attan och han fick massor av beröm. Jag hoppas att det skall kunna fortsätta såhär nu. Anledningen till att jag valde att bara ignorera och låta honom lugna sig var att detta beteende bara kom när vi var hemma. Alla andra stallplaner och parkeringar som vi har stått på har han inte sagt ett knyst på. Så det kändes som om det var en fix idé. Jag blev i art fall mycket glad över att han uppförde sig då bra.
Efter mötet inne i Malmö, där jag fick reda på att vårt kontor kommer att flytta in där efter nyår, åkte jag in till Jägers för att gå en runda med hingsten. Han hade sprungit provlopp i morse och tydligen skött sig bra. Han var stel och trött så jag koncentrerade mig mest på att vi bara skulle gå rakt fram och inte göra några kompicerade saker alls. Avslappninge kom fint mot slutet. Tidigare gånger har han inte gått sådant jobb just innan och det fungerar nog bäst om man inte lägger de olika sakerna på samma dagar. Tyvärr fungerade det inte för mig att åka dit någon annan dag i denna veckan så det fick bli så.
8.20 var jag på plats på LCR för ett dressyrpass. Hisan jobbade på bra och fick mycket beröm. Idag var dessutom jag och Nina överens om vilken sida som var svårast att ställa och böja, det vill säga fortfarande vänster. ;) Jag har gått på honom ganska kraftigt på ytter (höger skänkel) vilket har resulterat i ett skav. Jag noterade att pälsen såg lite annorlunda ut där innan jag klippte honom men efter klippningen har skavet kommit fram. Hisan blir med all rätt mycket sur på mig när jag går på honom med den skänkeln. Sporre eller inte sporre han blir helt klart irriterad när man skänklar honom. Det blir till att vila lite gran så att skavet kan gå bort tror jag minsann.
Det som gjorde mig absolut gladast idag var ändå att Hisan inte betedde sig illa i släpet på vägen hem. Sedan flytten ut till Torna Hällestad har det varit ett evigt strulade från Hisans sida när vi har åkt. Värst har det varit på hemväg när vi svänger ner på uppfarten. Han har då levt rullan i släpet oavsett om det har rullat eller stått sitlla. Igår han jag ut ur bilen och halvvägs fram till släpet när han började väsnas. Och det smäller inte lite då vll jag lova. Jag har helt sonika valt att ignorera honom och låta honom stå kvar där inne tills han har stått fint nu på slutet, först då får han gå ut. Idag stod han som ett ljus och jag formligen kastade mig ut ur bilen för att ta ut honom fort som attan och han fick massor av beröm. Jag hoppas att det skall kunna fortsätta såhär nu. Anledningen till att jag valde att bara ignorera och låta honom lugna sig var att detta beteende bara kom när vi var hemma. Alla andra stallplaner och parkeringar som vi har stått på har han inte sagt ett knyst på. Så det kändes som om det var en fix idé. Jag blev i art fall mycket glad över att han uppförde sig då bra.
Efter mötet inne i Malmö, där jag fick reda på att vårt kontor kommer att flytta in där efter nyår, åkte jag in till Jägers för att gå en runda med hingsten. Han hade sprungit provlopp i morse och tydligen skött sig bra. Han var stel och trött så jag koncentrerade mig mest på att vi bara skulle gå rakt fram och inte göra några kompicerade saker alls. Avslappninge kom fint mot slutet. Tidigare gånger har han inte gått sådant jobb just innan och det fungerar nog bäst om man inte lägger de olika sakerna på samma dagar. Tyvärr fungerade det inte för mig att åka dit någon annan dag i denna veckan så det fick bli så.
Dagens läxa...
Idag har jag varit i Flyinge igen och tränat. Piia och Fredrik är borta så pappa Jönsson hade träningen idag också. Jag vet inte om han inte kvalar in som favorit hopptränare...
Vi hoppade en serie med kryss galoppbom rättuppstående galoppbom och rättuppstående ut. Sedan blev det olika linjer med tittiga hinder.
Något stirrade upp Hisan när vi kom fram till Flyinge. Han blåste som en drake när han kom ur släpet och stirrade spänt i mörkret i horrisonten. Det tog ett tag innan han slappnade av. TIll en början var han spänd och inte alls framme för hjälperna vilket som är en konsekvens av vilket vill jag låa vara osagt. Men han är svår att få fram när han blåser upp sig till dubbel storlek och det känns som om han skall explodera. Till en början fick vi något stopp. Nu kommer förklaringen till varför jag nog puttar upp Jan Jönsson högt på min lista över favorit hopptränare.
När Hisan är sådär spänd blir jag också spänd och då rattar jag nog om möjligt mer än jag annars gör. Följden blir att vi båda blir osäkra och, ja just det, det leder ofta till konstiga avsprång eller rent av stopp. Jönsson tyckte att jag bara skulle rulla på utan att ta i munnen. Precis det Hisan behövde. En matte som bara var possitiv och litade på att han grejade allt utan att försöka ratta och greja. Det blev som så att jag något språng innan fattade ett rejält mantag och Hisan hoppade. Det är väl så, jag tvivlar ofta på att han faktiskt skall hoppa och så tror jag att jag tydligen kan ratta mig till bättre avsprång. Förra veckans läxa var att räta på mellandelen och se till att han verkligen var framme för hjälperna. Denna veckans läxa är att sluta ratta, låta Hisan bara rulla på och inte störa honom i munnen varesig för hindret och i språnget.
Vet ni vad det knäppaste är? Den härliga ryttmen som blir när vi bara rullar på är den vi hade hela förra året, då när det gick så bra och vi blev klubbmästare. Jag har tappat massor. Blanda annat mitt förtroende i Hisans kapacitet och min förmåga att faktiskt kunna rida honom bra på hinder. Varför skall jag krångla till allt.
Jag skall verkligen ta med mig dessa läxor från dessa två veckor, och så skall jag sluta att krångla till saker så kanske det kan lösa sig till nästa sässong.
Om ni nu undrade varför det inte blev något inlägg igår så var jag bara ute och mockade, allt regnande tog musten ur min lust att rida. En liten mysstund med Hisan han jag med och sedan blev det ett sent träningspass för mig på gymmet. Jag måste verkligen se till att bli mer aktiv där.
Vi hoppade en serie med kryss galoppbom rättuppstående galoppbom och rättuppstående ut. Sedan blev det olika linjer med tittiga hinder.
Något stirrade upp Hisan när vi kom fram till Flyinge. Han blåste som en drake när han kom ur släpet och stirrade spänt i mörkret i horrisonten. Det tog ett tag innan han slappnade av. TIll en början var han spänd och inte alls framme för hjälperna vilket som är en konsekvens av vilket vill jag låa vara osagt. Men han är svår att få fram när han blåser upp sig till dubbel storlek och det känns som om han skall explodera. Till en början fick vi något stopp. Nu kommer förklaringen till varför jag nog puttar upp Jan Jönsson högt på min lista över favorit hopptränare.
När Hisan är sådär spänd blir jag också spänd och då rattar jag nog om möjligt mer än jag annars gör. Följden blir att vi båda blir osäkra och, ja just det, det leder ofta till konstiga avsprång eller rent av stopp. Jönsson tyckte att jag bara skulle rulla på utan att ta i munnen. Precis det Hisan behövde. En matte som bara var possitiv och litade på att han grejade allt utan att försöka ratta och greja. Det blev som så att jag något språng innan fattade ett rejält mantag och Hisan hoppade. Det är väl så, jag tvivlar ofta på att han faktiskt skall hoppa och så tror jag att jag tydligen kan ratta mig till bättre avsprång. Förra veckans läxa var att räta på mellandelen och se till att han verkligen var framme för hjälperna. Denna veckans läxa är att sluta ratta, låta Hisan bara rulla på och inte störa honom i munnen varesig för hindret och i språnget.
Vet ni vad det knäppaste är? Den härliga ryttmen som blir när vi bara rullar på är den vi hade hela förra året, då när det gick så bra och vi blev klubbmästare. Jag har tappat massor. Blanda annat mitt förtroende i Hisans kapacitet och min förmåga att faktiskt kunna rida honom bra på hinder. Varför skall jag krångla till allt.
Jag skall verkligen ta med mig dessa läxor från dessa två veckor, och så skall jag sluta att krångla till saker så kanske det kan lösa sig till nästa sässong.
Om ni nu undrade varför det inte blev något inlägg igår så var jag bara ute och mockade, allt regnande tog musten ur min lust att rida. En liten mysstund med Hisan han jag med och sedan blev det ett sent träningspass för mig på gymmet. Jag måste verkligen se till att bli mer aktiv där.
Mellan skurar
På något sätt är vädret något som förenar... alla kan i princip alltid vara ense om att det är bra eller dåligt väder... så här års är det nästan alltid dåligt dessutom. Blä.
Dages oväder missade jag nästan, hade det inte varit för att jag vände huvudet från dataskärmen på jobbet för att få lite paus i allt kontraktsskrivande så hade jag nog missat det helt.
Lagom till att arbetsdagen var över och mörkret sänkte sig över staden så var det uppehåll. Det är mycket deprimerande det där med mörkret. Kastar man en blick ut genom fönstren på jobbet en regnig dag som idag ser det dessutom ännu värre ut än det är... det beror i och för sig på att vi har tonade rutor också.
Tillbaka till ridningen. Gårdagens äppeljakt var nog inte så dum. Hisan var på ett väldigt gosigt humör idag och framför allt var han sitt vanliga jag. I så här mörka tider blir det tyvärr bara banan som gäller. Uteritterna får vi spara tills jag ser vart vi är på väg eller tills jag har lärt mig vägarna tillräckligt för att våga mig ut i mörkret.
Idag åkte gramanen på för att inte bli distraherad av fel saker. Jag ville försöka fokusera på sitsen. Jag tycker fortfarade inte riktigt att den lyder mig. Det är mycket frustrerande. Hisan skötte sig jättebra och blev överöst med beröm. Mot slutet av passet kändes det riktigt bra igen. Det känns som om vi är på rätt väg igen även om den inte på något sätt är rak. Om vädret är på min sida i morgon så skulle jag nog kunna tänka mig att släpa fram bommarna för lite avståndsträning igen. Det är supernyttigt för mig och så är bommarna bra mycket roligare än att bara rida runt i padocken.
Dages oväder missade jag nästan, hade det inte varit för att jag vände huvudet från dataskärmen på jobbet för att få lite paus i allt kontraktsskrivande så hade jag nog missat det helt.
Lagom till att arbetsdagen var över och mörkret sänkte sig över staden så var det uppehåll. Det är mycket deprimerande det där med mörkret. Kastar man en blick ut genom fönstren på jobbet en regnig dag som idag ser det dessutom ännu värre ut än det är... det beror i och för sig på att vi har tonade rutor också.
Tillbaka till ridningen. Gårdagens äppeljakt var nog inte så dum. Hisan var på ett väldigt gosigt humör idag och framför allt var han sitt vanliga jag. I så här mörka tider blir det tyvärr bara banan som gäller. Uteritterna får vi spara tills jag ser vart vi är på väg eller tills jag har lärt mig vägarna tillräckligt för att våga mig ut i mörkret.
Idag åkte gramanen på för att inte bli distraherad av fel saker. Jag ville försöka fokusera på sitsen. Jag tycker fortfarade inte riktigt att den lyder mig. Det är mycket frustrerande. Hisan skötte sig jättebra och blev överöst med beröm. Mot slutet av passet kändes det riktigt bra igen. Det känns som om vi är på rätt väg igen även om den inte på något sätt är rak. Om vädret är på min sida i morgon så skulle jag nog kunna tänka mig att släpa fram bommarna för lite avståndsträning igen. Det är supernyttigt för mig och så är bommarna bra mycket roligare än att bara rida runt i padocken.
Låt mig presentera AllanBallan
På helgen finns det så mycket annat att göra än att skriva inlägg... därför kommer det ett lååångt här:
Lördag:
Efter en härlig morgon med en joggingtur på en halvmil förberädde jag mig för en härlig Hubertusjakt med Hisan. Man kan inte ha mer fel. Någon hade bytt ut min härliga och coola Hisan mot... ja just det AllanBallan.
AllanBallan verkar ha missat en massa utbildningssteg. Det blir snabbt tydligt att backen funkar bättre än att gå fram och när det väl går framåt så finns det bara en hastighet... och det är 190 knyck. AllanBallan var helt säker på att han var med i ett Steeplechase lopp och sprang därför om alla andra i fältet. Om nu någon undrar så går det inte att stoppa AllanBallan. Han har helt enkelt hoppat över den biten av utbildningen och varesig kan eller vill begripa att den där uppe på ryggen vill ta det lite lugnare eller rent av stanna ibland. Som ni förstår var Hubertusjakten mer ett två timmar långt lidande för människan och två timmars urkul skuttande och hoppande för hästens del.
Jag har haft med AllanBallan att göra tidigare. Han var ett av skälen till att jag flyttade i från Vensville. Fast jag måste erkänna att detta var AllanBallan light jämfört med då.
Jag är van vid att kunna ta med mitt söta lilla fullblod på de mesta grejer. Han har i princip alltid uppförtsig och fått tonvis med beröm för att han är så cool i alla lägen. Igår skämdes jag... Runt om mig i fältet hade jag ett gäng amatörgalopptränare och uppfödare som i och för sig enades om att AllanBallan attacken lär bero på att Eighty Eight Keys finns som morfar i stamtavlan. Men det hjälper föga. Snacka om dåligt uppförade. Något upplopp blev det inte för jag var inte säker på att AllanBallan skull fixa att faktiskt få gå fort i klunga... och så hade han ju faktiskt gått i konstant galopp i två timmar redan.
Jahapp det var den jakten det...
AllanBallan var svettig från öronspetsarna till svansroten när jag kom hem... och givetvis skulle han INTE in tillspolspiltan. Märk att Hisan faktiskt hade varit där innan utan problem. AllanBallan fick fösas in med hjälp av stallkamrat. Jisses säger jag bara. AllanBallan blev till slut duschad (till och med i huvudet skall jag tillägga), och galopperade iväg i full kareta i hagen... pust.
Efter denna omtumlande ritt bar det iväg in till Jägers för en promenix med lillhingsten. Han är hingst, röd och endast 3 år... och han uppför sig bättre än vad Hisan gjorde samma dag (Hisan är ju sju, vallack och ridhäst... för sjutton).
För varje gång jag är ute med den lille gör han framsteg, det är jättekul. Avslappningen och koncentrationen kommer fortare och han har begripit vad jag vill att han skall göra. Han testar mig ändå framför allt när man skall svänga höger, då kan han kasta sig åt vänster. Han tar dock tillsägningarna bra så jag tror att vi kan komma överens tillslut. Jag överöser honom med beröm och han verkar tycka att det är lite latjo att vara ute med mig. Efteråt har vi avslutat med klining på maken, han är en riktig njutare den.
Söndag:
Idag blev det ett nytt pass för Lillhingsten. Han stod nere i hagen på fältet så det var en bit att gå för att hämta honom. Det var en massa kul att titta på för en liten hingst på vägen tillbaka till stallet. Dessutom var det årets sista galoppdag med V65 inne på Jägers. Det betyder att det kryllar av laddade hästar överallt... kul sa den lille.
Han skötte sig fint och när vi sedan kom ut färdigklädda med tömkörningsutrustning slappnade han av bra. Det var super att ta det två dagar i rad. Den lille skrittade mycket bättre och frånsett några gånger då han blev rejält distraherad så gjorde han hela tiden framsteg. Inget testande idag heller faktiskt. Det tar sig. ;)
Mycket prylar på huvudet på den lille
I ett försök att betvinga den hemske AllaBallan tog Hisan och jag en promenad för att plocka äpplen. Jag har hört att äpplen skall vara ett bra botemedlem mot sådana fasoner. Äppelträdet låg på den gamla banvallen i kanten av Revingefältet så vi begav oss dit.
Bildbevis
AllanBallan syntes inte till idag och vi hade en trevlig promenad på en dryg timme. Tillbaka i stallet blev det rykt och mys innan Hisan fick gå ut i hagen igen.
Jag borde ta mig tid till fler sådan här dagar...
Lördag:
Efter en härlig morgon med en joggingtur på en halvmil förberädde jag mig för en härlig Hubertusjakt med Hisan. Man kan inte ha mer fel. Någon hade bytt ut min härliga och coola Hisan mot... ja just det AllanBallan.
AllanBallan verkar ha missat en massa utbildningssteg. Det blir snabbt tydligt att backen funkar bättre än att gå fram och när det väl går framåt så finns det bara en hastighet... och det är 190 knyck. AllanBallan var helt säker på att han var med i ett Steeplechase lopp och sprang därför om alla andra i fältet. Om nu någon undrar så går det inte att stoppa AllanBallan. Han har helt enkelt hoppat över den biten av utbildningen och varesig kan eller vill begripa att den där uppe på ryggen vill ta det lite lugnare eller rent av stanna ibland. Som ni förstår var Hubertusjakten mer ett två timmar långt lidande för människan och två timmars urkul skuttande och hoppande för hästens del.
Jag har haft med AllanBallan att göra tidigare. Han var ett av skälen till att jag flyttade i från Vensville. Fast jag måste erkänna att detta var AllanBallan light jämfört med då.
Jag är van vid att kunna ta med mitt söta lilla fullblod på de mesta grejer. Han har i princip alltid uppförtsig och fått tonvis med beröm för att han är så cool i alla lägen. Igår skämdes jag... Runt om mig i fältet hade jag ett gäng amatörgalopptränare och uppfödare som i och för sig enades om att AllanBallan attacken lär bero på att Eighty Eight Keys finns som morfar i stamtavlan. Men det hjälper föga. Snacka om dåligt uppförade. Något upplopp blev det inte för jag var inte säker på att AllanBallan skull fixa att faktiskt få gå fort i klunga... och så hade han ju faktiskt gått i konstant galopp i två timmar redan.
Jahapp det var den jakten det...
AllanBallan var svettig från öronspetsarna till svansroten när jag kom hem... och givetvis skulle han INTE in tillspolspiltan. Märk att Hisan faktiskt hade varit där innan utan problem. AllanBallan fick fösas in med hjälp av stallkamrat. Jisses säger jag bara. AllanBallan blev till slut duschad (till och med i huvudet skall jag tillägga), och galopperade iväg i full kareta i hagen... pust.
Efter denna omtumlande ritt bar det iväg in till Jägers för en promenix med lillhingsten. Han är hingst, röd och endast 3 år... och han uppför sig bättre än vad Hisan gjorde samma dag (Hisan är ju sju, vallack och ridhäst... för sjutton).
För varje gång jag är ute med den lille gör han framsteg, det är jättekul. Avslappningen och koncentrationen kommer fortare och han har begripit vad jag vill att han skall göra. Han testar mig ändå framför allt när man skall svänga höger, då kan han kasta sig åt vänster. Han tar dock tillsägningarna bra så jag tror att vi kan komma överens tillslut. Jag överöser honom med beröm och han verkar tycka att det är lite latjo att vara ute med mig. Efteråt har vi avslutat med klining på maken, han är en riktig njutare den.
Söndag:
Idag blev det ett nytt pass för Lillhingsten. Han stod nere i hagen på fältet så det var en bit att gå för att hämta honom. Det var en massa kul att titta på för en liten hingst på vägen tillbaka till stallet. Dessutom var det årets sista galoppdag med V65 inne på Jägers. Det betyder att det kryllar av laddade hästar överallt... kul sa den lille.
Han skötte sig fint och när vi sedan kom ut färdigklädda med tömkörningsutrustning slappnade han av bra. Det var super att ta det två dagar i rad. Den lille skrittade mycket bättre och frånsett några gånger då han blev rejält distraherad så gjorde han hela tiden framsteg. Inget testande idag heller faktiskt. Det tar sig. ;)
Mycket prylar på huvudet på den lille
I ett försök att betvinga den hemske AllaBallan tog Hisan och jag en promenad för att plocka äpplen. Jag har hört att äpplen skall vara ett bra botemedlem mot sådana fasoner. Äppelträdet låg på den gamla banvallen i kanten av Revingefältet så vi begav oss dit.
Bildbevis
AllanBallan syntes inte till idag och vi hade en trevlig promenad på en dryg timme. Tillbaka i stallet blev det rykt och mys innan Hisan fick gå ut i hagen igen.
Jag borde ta mig tid till fler sådan här dagar...
Äntligen fredag
Man skall ju lära sig av sina misstag, eller hur? Så igår innan bion i Malmö hann jag med en tur till Clas Ohlsson där jag införskaffade en smart liten ledlampa som fästes med kardborre och magnet. Den är batteridriven så nu skall jag inte slita mer på bilbatteriet...
Bondfilmen var bra förresten om nu undrade... det var scener från Siena med i den... usch vad jag saknar Italien.
Italienofilen Ulrika syndade idag igen och lunchade med Annette på V.E.S.P.A., underbart gott... nästa veckan kommer dock att bli återhållsam... isch.
När jag kom ut till stallet idag så var det tygligen igen som hade insläppet... sugna på att komma in var de i alla fall. Alla stod och hängde vid grinden när jag kom ut.
Efter eftermiddagsmålet blev det ett pass i padocken. Jag borde ha tagit gramanen idag... jag är superbra på att vara efterklok. Dagens pass reds i dressyrsadeln. Jag tyckte inte att jag kom ner ordentligt i sadeln idag. Som följd av detta kunde Hisan få mig ur possition när det började bli jobbigt. Till nästa dressyrpass åker gramanen på så att jag kan koncentrera mig mera på sitsen.
I morgon blir det Hubertusjakt på Revinge... Hisan och jag skall ha superkul och hoppa en massa kul hinder. Dessutom skall vi ge järnet på upploppet... he he
Bondfilmen var bra förresten om nu undrade... det var scener från Siena med i den... usch vad jag saknar Italien.
Italienofilen Ulrika syndade idag igen och lunchade med Annette på V.E.S.P.A., underbart gott... nästa veckan kommer dock att bli återhållsam... isch.
När jag kom ut till stallet idag så var det tygligen igen som hade insläppet... sugna på att komma in var de i alla fall. Alla stod och hängde vid grinden när jag kom ut.
Efter eftermiddagsmålet blev det ett pass i padocken. Jag borde ha tagit gramanen idag... jag är superbra på att vara efterklok. Dagens pass reds i dressyrsadeln. Jag tyckte inte att jag kom ner ordentligt i sadeln idag. Som följd av detta kunde Hisan få mig ur possition när det började bli jobbigt. Till nästa dressyrpass åker gramanen på så att jag kan koncentrera mig mera på sitsen.
I morgon blir det Hubertusjakt på Revinge... Hisan och jag skall ha superkul och hoppa en massa kul hinder. Dessutom skall vi ge järnet på upploppet... he he
Det finns hopp! Fast jag är en mes...
Det är tur att jag har kallat denna bloggen för "om Hisan och våra eskapader"... för sådana har vi råkat ut för idag... och jag är 100% skyldig till att de inträffade om någon undrar.
Jag skall börja från början. Idag var det dax för hoppträning för Jan Jönsson i Flyinge. Att det blev han som tränade var för att Piia och Fredrik var i Polen och tävlade och då fick pappa Jönsson hoppa in i stället. Jag har inget emot att träna för kändisar, he he.
Vi var bara 4 stycken idag och det var superbra. Ibland är det dessutom bra att träna för de gamla ringrävarna. Jag fick faktiskt mycket beröm av honom! Ganska direkt var han på mig om mitt överliv fast han hade en annan aproach till det... räta upp mellandelen sa han... det var mycket lättare... annars när jag försöker räta upp mig har jag ett väldans sjå att inte svanka samtidigt... däremot måste jag säga att det käns i musklerna under skulderbladen... de är inte starka. Vidare fick vi snurr på Hisan så att han verkligen började tänka framåt. Han är så härlig att hoppa när han är där... frågan är då: Varför envisas jag med att rida honom bakom hjälperna? Är jag för mesig? Hisan tycker att om matte mes-rider så tänker han inte hoppa. Jag klandrar honom inte. Med tryck idag hoppade vi hinder på 1.20 igen utan problem. Jag får nog banka lite vett i mig själv.
Nu till eskapaderna.
Det var bäckmörkt på parkeringen. Smarta Ulrika tyckte att man nog kunde ha nyckeln i tändningen i alla fall under lastningen... det tyckte inte batteriet... Så där stod jag halv 9 på Flyinges parkering med hästen i finkan och en död bil... kul kul.
Med hjälp av min reflex på jackärmen lyckades jag stanna en snäll bilist som kunde hjälpa mig att starta upp bilen.
Det skall vara jag till att lyckas med något sådan... jag gjorde samma sak förra vintern, fast då var jag lägligt nog på Jans gård där det finns en massa andra bilar.
På tal om detta skall jag springa iväg till frisören och blodera mig snart igen...
Väl hemma spelade Hisan allan i släpet. Han bankade och hade sig så fort vi svängde in på infarten. Det spelade ingen roll om jag stod stilla eller kröp fram så det var inte körningen. Hisans elaka matte plockade inte ut honom utan lät honom stå kvar i släpet tills han kom på bättre tankar. Dessutom fick han gå på och av ett par gånger innan han fick gå in för kvällmat. Känner riktigt hur hornen börjar växa ut i pannan på mig och jag är inte säker på att han begrep "bestraffningen". Vi får se nästa gång.
I morgon är det filmkväll för min del. Arbetsgivaren bjuder på Bond filmen Quantum of Solace på Filmstaden i Malmö... sådant tackar man inte nej till. Jessica tar hand om Hisan som nog kan behöva en dag ledigt från sin stolliga matte.
Jag skall börja från början. Idag var det dax för hoppträning för Jan Jönsson i Flyinge. Att det blev han som tränade var för att Piia och Fredrik var i Polen och tävlade och då fick pappa Jönsson hoppa in i stället. Jag har inget emot att träna för kändisar, he he.
Vi var bara 4 stycken idag och det var superbra. Ibland är det dessutom bra att träna för de gamla ringrävarna. Jag fick faktiskt mycket beröm av honom! Ganska direkt var han på mig om mitt överliv fast han hade en annan aproach till det... räta upp mellandelen sa han... det var mycket lättare... annars när jag försöker räta upp mig har jag ett väldans sjå att inte svanka samtidigt... däremot måste jag säga att det käns i musklerna under skulderbladen... de är inte starka. Vidare fick vi snurr på Hisan så att han verkligen började tänka framåt. Han är så härlig att hoppa när han är där... frågan är då: Varför envisas jag med att rida honom bakom hjälperna? Är jag för mesig? Hisan tycker att om matte mes-rider så tänker han inte hoppa. Jag klandrar honom inte. Med tryck idag hoppade vi hinder på 1.20 igen utan problem. Jag får nog banka lite vett i mig själv.
Nu till eskapaderna.
Det var bäckmörkt på parkeringen. Smarta Ulrika tyckte att man nog kunde ha nyckeln i tändningen i alla fall under lastningen... det tyckte inte batteriet... Så där stod jag halv 9 på Flyinges parkering med hästen i finkan och en död bil... kul kul.
Med hjälp av min reflex på jackärmen lyckades jag stanna en snäll bilist som kunde hjälpa mig att starta upp bilen.
Det skall vara jag till att lyckas med något sådan... jag gjorde samma sak förra vintern, fast då var jag lägligt nog på Jans gård där det finns en massa andra bilar.
På tal om detta skall jag springa iväg till frisören och blodera mig snart igen...
Väl hemma spelade Hisan allan i släpet. Han bankade och hade sig så fort vi svängde in på infarten. Det spelade ingen roll om jag stod stilla eller kröp fram så det var inte körningen. Hisans elaka matte plockade inte ut honom utan lät honom stå kvar i släpet tills han kom på bättre tankar. Dessutom fick han gå på och av ett par gånger innan han fick gå in för kvällmat. Känner riktigt hur hornen börjar växa ut i pannan på mig och jag är inte säker på att han begrep "bestraffningen". Vi får se nästa gång.
I morgon är det filmkväll för min del. Arbetsgivaren bjuder på Bond filmen Quantum of Solace på Filmstaden i Malmö... sådant tackar man inte nej till. Jessica tar hand om Hisan som nog kan behöva en dag ledigt från sin stolliga matte.
Känslan på väg tillbaka
Det var lovat uppehåll idag... jag tittade på vädret i morse och det var minsann inga regnmoln på de kartorna... likväl regnade det på eftermiddagen... ett sådant där regn med små små droppar som lixom sprayar en blöt... blä.
Igår vilade Hisan och jag var på gymmet så idag var det ridning som gällde. Igår var det fint väder också... dålig timing...
Skam den som ger sig... hur var det nu... inget dåligt väder bara dåliga kläder... eller hur?
Det blev en tur i padocken i sken av belysningen. Trots att Hisan vilade igår var allt mycket mer har harmoniskt än i förra veckan. Min borttappade rumpa var bitvis tillbaka men inte riktigt närvarande idag heller... hur kunde jag tappa den bara sådär..? Mitt vänstra sittben var inte heller med idag. Jag förökte förgäves hitta det igen, dels med hjälp av att sitta på handen för att försöka lokalisera det igen. Det har ju varit höger sittben som har varit diffust innan. Kanske har jag varit så fokuserad på att få till höger så att jag har tappat bort vänster... men så kan det väl inte fungera? Jag är nog inte vän med min kropp fullt ut. Vad jag är mera säker på är att mycket bottnar i att jag har försökt att vinkla om benen och eftersom jag tydligen inte kan göra två saker samtidigt med kroppen så blir det bara ben eller bara rumpa. Rumpan börjar fungera ihop med sittbenen men skall benen blandas in tiltar resten ur... helknäppt...
Bitvis idag fick vi i vart fall till det bra. Det var långt mycket bättre känsla än vad jag visade upp i filmen från i fredags.
Jag försökte även att inte fippla för mycket med innertygeln idag... Det funkar ju bättre om jag försöker få honom på ytterhjälperna. I höger varv fungerar det super men i vänster blir det bara utåtbanan... mycket frusterande är det att inte ta i inner i det läget. Det tokiga var att Nina kommenterade att högerställningen inte var igenom på träningen förra helgen. Bakvänt tycker jag för det är alltid i vänster varv som han vill gå utåtställd. Hoppas att jag kan hitta mitt vänstra sittben till nästa pass... det är nog lösningen på den massiva utåtställningen.
Nog svamlat nu, men jag är lite omtöcknad efter att han fallit handlöst över uppsittningspallen i bäckmörkret ute på stallbacken.
I morgon kväll blir det hoppträning för Jan Jönsson, hela två veckor sedan vi hoppade sist. ;)
Igår vilade Hisan och jag var på gymmet så idag var det ridning som gällde. Igår var det fint väder också... dålig timing...
Skam den som ger sig... hur var det nu... inget dåligt väder bara dåliga kläder... eller hur?
Det blev en tur i padocken i sken av belysningen. Trots att Hisan vilade igår var allt mycket mer har harmoniskt än i förra veckan. Min borttappade rumpa var bitvis tillbaka men inte riktigt närvarande idag heller... hur kunde jag tappa den bara sådär..? Mitt vänstra sittben var inte heller med idag. Jag förökte förgäves hitta det igen, dels med hjälp av att sitta på handen för att försöka lokalisera det igen. Det har ju varit höger sittben som har varit diffust innan. Kanske har jag varit så fokuserad på att få till höger så att jag har tappat bort vänster... men så kan det väl inte fungera? Jag är nog inte vän med min kropp fullt ut. Vad jag är mera säker på är att mycket bottnar i att jag har försökt att vinkla om benen och eftersom jag tydligen inte kan göra två saker samtidigt med kroppen så blir det bara ben eller bara rumpa. Rumpan börjar fungera ihop med sittbenen men skall benen blandas in tiltar resten ur... helknäppt...
Bitvis idag fick vi i vart fall till det bra. Det var långt mycket bättre känsla än vad jag visade upp i filmen från i fredags.
Jag försökte även att inte fippla för mycket med innertygeln idag... Det funkar ju bättre om jag försöker få honom på ytterhjälperna. I höger varv fungerar det super men i vänster blir det bara utåtbanan... mycket frusterande är det att inte ta i inner i det läget. Det tokiga var att Nina kommenterade att högerställningen inte var igenom på träningen förra helgen. Bakvänt tycker jag för det är alltid i vänster varv som han vill gå utåtställd. Hoppas att jag kan hitta mitt vänstra sittben till nästa pass... det är nog lösningen på den massiva utåtställningen.
Nog svamlat nu, men jag är lite omtöcknad efter att han fallit handlöst över uppsittningspallen i bäckmörkret ute på stallbacken.
I morgon kväll blir det hoppträning för Jan Jönsson, hela två veckor sedan vi hoppade sist. ;)
Helg igen..
Och vad har då Ulrika och Hisan hittat på i helgen?
Lördag:
Jo, det korta träningspasset i fredags känndes ju inte helt super och till följd av det kändes det som om jag hade två vägar att gå. Antingen skulle jag sitta på banan och försöka rätta till allt som kändes fel från dagen innan eller så skulle jag och Hisan bege oss ut och försöka att bara ha det kul. Valet föll på alternativ två.
Det var dessutom riktigt kallt och det var frost i gräset, riktigt vintrigt med andra ord. Just nu verkar det som om det mesta jag tar mig för blir fel... och så blev även detta valet. I och med kylan lade jag på Hisan ländtäcket när jag gav mig ut. Vi hittade några branta backar och vi klättrade lite. Backarna låg i bokskog med halsbrytande sluttningar där stigarna gick på toppen av höjden. Efter några turer upp och ner där blev Hisan rejält varm och därför också rejält tvär. Han blev ju varm i täcket. Effekten var en mycket hetsig Hisan som antingen inte gick fram eller skulle springa fort. Stackars Hisan säger jag bara.
Rätt val borde ha varit att stanna i padocken och fokusera på vad som inte blev bra dagen innan. Antagligen ligger en del av att jag tappar rumpan och mycket av sitsen i att jag försöker vinkla om benen. Jag har ju allvarliga problem med att få min kropp att göra olika saker samtidigt...
Därefter begav jag mig in till Malmö och Jägers där jag skulle gå en runda till med den lille hingsten. Han var mycket mer med på noterna nu och slappnade bitvis av riktigt fint. Mellan varven testade han dock rejält. Han kunde mitt i en sväng bara kasta sig runt och försöka komma i från arbete. Tydligen kan han även försöka sig på sådana konstycken i vagn... vilket så klart är mindre bra. Vi var ute i 20 minuter och på slutet gick han avslappnat och gjorde som jag ville. Efteråt fick han en rejäl omgång klining i stallet... mycket skönt sa han och bad om mera.
Söndag:
Jag började dagen med en drygt 2 timmar lång ritt på Revinge. Vädret var perfekt, uppehåll och flera grader varmare än dagen innan. Hisan var mycket behagligare att rida idag än igår, men jag har långt ifrån hittat tillbaka till sitsen och rumpan. Idag försökte jag att vara mer medveten om att alla delar skulle vara med och att inte släppa en grej helt bara för att jag fokuserade på en annan.
Som vanligt när Haifa med matte var med blv det mycket galopp vilket passar Hisan aldeles utmärkt, det märks att han tycker att det är buskul att vara ute och galoppera där. Mot slutet av turen finns det dessutom en lång backe sm är utmärkt att låta Hisan springa på i. Oj vad han blir nöjd efteråt.
Jag är helt klart mycket nöjdare efter denna dagen men i veckan måste jag helt klart se till att skärpa mig och åter foksera på sitsen.
Efter ritten åkte jag hem till Annette på hennes gård. Vi fikade och snackade en massa om ditten och datten. Anette har en gård i Blentarp där hon föderupp och tränar travhästar vidsidan av sitt heltidsjobb på advokatbyrå. Riktigt hur hon får tiden att räcka till får jag inte riktigt ihop. Jag vet ju hur lång tid det tog med all träning av hästarna hos Jan. Det var trevligt att se hur hon hade det och se alla hennes hästar. Innan jag åkte hem hann jag hjälpa till med att pyssla lite med fölen och att skotta grus och lera. ;)
Lördag:
Jo, det korta träningspasset i fredags känndes ju inte helt super och till följd av det kändes det som om jag hade två vägar att gå. Antingen skulle jag sitta på banan och försöka rätta till allt som kändes fel från dagen innan eller så skulle jag och Hisan bege oss ut och försöka att bara ha det kul. Valet föll på alternativ två.
Det var dessutom riktigt kallt och det var frost i gräset, riktigt vintrigt med andra ord. Just nu verkar det som om det mesta jag tar mig för blir fel... och så blev även detta valet. I och med kylan lade jag på Hisan ländtäcket när jag gav mig ut. Vi hittade några branta backar och vi klättrade lite. Backarna låg i bokskog med halsbrytande sluttningar där stigarna gick på toppen av höjden. Efter några turer upp och ner där blev Hisan rejält varm och därför också rejält tvär. Han blev ju varm i täcket. Effekten var en mycket hetsig Hisan som antingen inte gick fram eller skulle springa fort. Stackars Hisan säger jag bara.
Rätt val borde ha varit att stanna i padocken och fokusera på vad som inte blev bra dagen innan. Antagligen ligger en del av att jag tappar rumpan och mycket av sitsen i att jag försöker vinkla om benen. Jag har ju allvarliga problem med att få min kropp att göra olika saker samtidigt...
Därefter begav jag mig in till Malmö och Jägers där jag skulle gå en runda till med den lille hingsten. Han var mycket mer med på noterna nu och slappnade bitvis av riktigt fint. Mellan varven testade han dock rejält. Han kunde mitt i en sväng bara kasta sig runt och försöka komma i från arbete. Tydligen kan han även försöka sig på sådana konstycken i vagn... vilket så klart är mindre bra. Vi var ute i 20 minuter och på slutet gick han avslappnat och gjorde som jag ville. Efteråt fick han en rejäl omgång klining i stallet... mycket skönt sa han och bad om mera.
Söndag:
Jag började dagen med en drygt 2 timmar lång ritt på Revinge. Vädret var perfekt, uppehåll och flera grader varmare än dagen innan. Hisan var mycket behagligare att rida idag än igår, men jag har långt ifrån hittat tillbaka till sitsen och rumpan. Idag försökte jag att vara mer medveten om att alla delar skulle vara med och att inte släppa en grej helt bara för att jag fokuserade på en annan.
Som vanligt när Haifa med matte var med blv det mycket galopp vilket passar Hisan aldeles utmärkt, det märks att han tycker att det är buskul att vara ute och galoppera där. Mot slutet av turen finns det dessutom en lång backe sm är utmärkt att låta Hisan springa på i. Oj vad han blir nöjd efteråt.
Jag är helt klart mycket nöjdare efter denna dagen men i veckan måste jag helt klart se till att skärpa mig och åter foksera på sitsen.
Efter ritten åkte jag hem till Annette på hennes gård. Vi fikade och snackade en massa om ditten och datten. Anette har en gård i Blentarp där hon föderupp och tränar travhästar vidsidan av sitt heltidsjobb på advokatbyrå. Riktigt hur hon får tiden att räcka till får jag inte riktigt ihop. Jag vet ju hur lång tid det tog med all träning av hästarna hos Jan. Det var trevligt att se hur hon hade det och se alla hennes hästar. Innan jag åkte hem hann jag hjälpa till med att pyssla lite med fölen och att skotta grus och lera. ;)
