Hisan betyder häst

Idag har faktistk Ulrika svarat upp till sina mål och förhoppningar. Det var ett bra tag sedan Hisan och jag vågade oss in på en dressyrbana i tävlingsammanhang. Anledningen är att senaste starten för ca 2 år sedan visade Hisan tydligt för matte att domaren var superfarlig var på matte for i backen och den tävligen var hux flux avslutad. Efter detta har jag ridit en programridning, med ok resultat, och min tidigare medryttare har ridit klubbtävling på en tokigt överspänd Hisan som mycket hellre galopperade och busade än att gå snyggt och prydligt som sig bör när det gäller dressyr. Han har också gått två studentryttartävlingar i dressyr. Jag har dock känt att mitt ego har varit väldigt sårat av den där avsittningen så jag har inte velat ställa upp i någon klass alls.
Idag tänkte jag att jag skulle ta mig i kragen och rida ändå. Min grundtanke har hela tiden varit att Hisan skall utbildas i båda disiplinerna och skall kunna prestera i båda också.
Innan Den senaste katastrofala tävlingen i dressyr hade han faktiskt lyckats med att som 5 åring gå ett program utan större missöden. Resultatet då 47% procent kan väl knappast kallas för godkänt men ändå.

Det var hela bakgrunden...Så hur gick det idag då?

Tidig morgon och det bar av till Eslöv. Jag var lite lat så det blev inga knoppar i Hisans man. Väl framme känndes det som att jag var slafsigast av allihopa. Jag hade startnummer 4 så det var inte så lång väntan idag.
Jag var tidigare nervös för om Hisan skulle missta dressyrstaketet för hinder men jag hade inte behövt oroa mig, det fanns inte ens ett staket. Jag vågade därför rida på i ökningarna. Domaren satt vid ett bord nära banan inne i ridhuset men det var inte heller något problem idag. Hisan var avslappnad och det kändes faktiskt bra för att vara oss.
Vi fick som sämst 5 i betyg och en hel del 6:or. En sjua fick vi på en av galoppökningarna. Totalt blev det 160 poäng och 55%. Jag är nöjd med mitt resultat. Vi höjer vår procent för varje gång vi blir bedömda och till slut kanske det blir riktigt bra.
Vi fick anmärkningar på att Hisan gapade och inte riktigt var framme till bettet, formen kommer att stabiliseras när jag har lärt mig att rida bättre så att inte Hisan gapar och stretar emot med andra ord. Detta skall vi givetvis öva på en massa i vinter när vi enbart skall satsa på träning.

Väl tillbaka i stallet städade jag ur mitt skåp i fikarummet. Jag har för mycket saker måste jag säga. Jag skall nog försöka bli av med en hel del på tradera...

Jag börjar förlora tron på mig själv lite grann. Träningarna har gått bra nu och jag anmälde mig till låg klass. Ändå lyckas vi inte ens nolla. Jag vet inte vad jag skall tro längre. Förra året gick ju allt kanon och det var superkul, nu är det bara skit.
Till första klassen red jag fram rejält. Hisan svarade bra och kändes super. Väl inne på banan stämde allt och fram till sista hindret hade vi inte varit i en bom. På sista ett rettuppstående kom vi för flakt och han rev. Saken är den att på en meter skall han inte riva i det läget ändå.
Till 1.10 hade jag gott om tid men jag lät Hisan vänta lite exra så att jag inte skulle sitta och nöta för länge. Han var väl framme och hoppade super på framridningen. Väl inne på banan tappade jag fokus när ryttarinnan innan mig flög av så det sjöng om det och blev liggande en stund. När det blev min tur fesred jag mot första hindret och fick givetvis ett stopp. På trean som han rev i första hade jag honom inte framme och vi fick ett stopp till. Här blev jag ursur på mig själv och valde att utgå. Vi hoppade ettan igen och lämnade banan. Jag är mest besviken på mig själv. Att jag inte kan hålla nerverna i styr ens på så låg höjd. BLÄ!

Jag har en tävling kvar detta året och det är nästa söndag och då blir det lagtävling. Jag skal inte anmäla mig till flera utan denna vintern skall jag träna och träna mera för att försöka få mina spänningar att släppa. För 99,9% av gångerna som det går dåligt är det inte Hisans fel utan en massa konstiga saker som hans tokiga matte kan hitta på.

I morgon blir det dock nya tag med dressyr i Eslöv. Det är bara att ladda om och göra bättre.

Idag var det dax för finslipning av  formen inför helgens tävlingar. Hisan vilade igår så därför åkte gramanen på. Jag var dock noggrann med att hålla den superlång eftersom jag ändå inte får ha den på söndag.
Hisan var väldning samarbetsvillig men dock lite lat. Jag försökte att rida honom rak men det var inte motigare idag än sist.
Efter ett tag lossnade han och jag red igenom programmet. Ökningen i trav och galoppökningarna satt mycket bättre och vi fick inga omslag. Dessutom kunde jag sitta mycket bättre på honom idag också. Hisans form var inte prefekt men jag skall ju inte tänka så mycket på var han har huvudet, det är ju inte det som räknas. Vi har fortfarande lite bekymmer med övergångarna nedåt i gångart. Huvudet åker upp för att jag inte orkar sitta emot tror jag.
Efter att vi var klara med programmet var mina ben helt döda. Hoppning är bra mycket lättare än dressyr måste jag säga...

I morgon bär det av till Flyninge RF och hopptävling 1m och 1.10. Håll tummarna för en placering!! :D

Idag var det dax för hoppträning igen.
Jag skall snart sluta att kalla det för Piia träning för det är mest Fredrik som håller i det. Det spelar ingen större roll för han är också bra som tränare.
Idag började vi med att skutta över små dressyrstaket... kanske var denna träningens början rent förkastlig med tanke på att jag skall starta i en dressyrtävling på söndag... jag ser tyvärr framför mig hur Hisan i den ökade galoppen på diagonalen tycker "sådana hoppade vi i vecka..." och så laddar han för ett skutt. Vi får väl se om jag lyckas att bli utesluten från dressytävlingen denna gången också.
I vart fall red vi serpentiner över dessa dressyrstaket och byggde på serien med att hoppa flera linjer. Under vissa av de andra hindren stog också dressystaket. Detta vollade lite problem när vi kom i vänstervarv. En stor oxer med staket under var hämsk att hoppa åt det hållet och jag måste erkänna att det nog satt mer i mig än i Hisan. Vi fick stoooora hopp ääver när vi väl kom över när matte inte fegade och däför blev linjen därefter konstig. De stopp vi fick idag tillskriver jag mid själv 100%. Jag blev lite feg.
I övrigt hoppade Hisan kanon och mot slutet av passet kom en tysk känsla. (Ni vet hur det ser ut när den tyska eliten hoppar. De har hästarna väl framme och det bara flyter.) Vi kom i en bra galopp mot hindren och jag riktigt kände hur jag hade honom riktigt framme. Som han hoppade i de lägena. Denna känslan skall jag försöka spara och ta med mig.

Nu börjar allt falla på plats. Det skall faktiskt bli skönt med lite nya influenser.
Idag var jag och red uppe i Hardeberga. Jag satte på Hisan gramanen och mig sporrarna. Dressyren gick bra mycket bättre än sist. Jag koncentrerade mig mest på att försöka ha en rak häst och att vrida om fötterna så att de blir mer parallella. Jag kan ju säga här att jag lyckades halvdant med fötterna... men här måste jag nog vänja om mig totalt innan det kan funka helt.
Hisan jobbade fint, först i friare form och sedan mer samlad. Jag red dressyrprogrammet igen och det funkade bättre. Det är konstigt att gramanen skall göra så stor skillnad. Det är lite oroväckande inför helgens tävling faktiskt. Får jag ha den på framridningen montro? Jag är super dålig på dressyrreglementet får jag lov att erkänna. Och så känns det lite som fusk att använda den. Bitvis kan jag ha svårt att få fram Hisan när han väl samlar sig. Detta tror jag inte blir ett så stort problem utan graman dock. Träffade även Petra som äger banan och berättade att jag tyvärr inte kommer att kunna utnyttja hennes fina bana framöver. Däremot hade både hon och Hatte bestämt sig för att rida jakten nu. Den kommer att bli jätterolig, när den nu blir.
Därefter åkte jag ut till nya stallet och skrev kontrakt. Det kommer att bli kanon tror jag. Det var massor av trevliga människor där. 8 stycken totalt som har hästarna uppstallade och sedan ett okänt antal islandshästar på lösdift. De brukar också ha aktiviteter tillsammans ibland. Jag ser fram emot att umgås mera runt hästarna och ha roligt en massa i höst.

Idag red jag bort till paddocken och tränade lite på dressyrprogrammet till nästa söndag.
Just idag vet jag inte varför jag överhuvudtaget anmälde mig. Det känns mycket ostabilt i formen. Både i avsaktningarna och i övrigt. I och för sig blev det bättre och bättre och på tävligen måste vi ha en lång uppvärming för att det över huvudtaget skall kunna gå. Jag tränade även på vägarna och det verkar som om de kan sitta. Mycket av dagens probelm beror nog på att jag är ofokuserad. Jag har knappt sovit i natt, jag har packat alla mina saker i sömnen plus att jag har renoverat det där släpet i tanken. En hård natt med andra ord.
Jag känner mig mer lugn nu i alla fall. Ny stallplats finns ju och släpet skall kollas upp med BOJ i morgon. Allt kommer att lösa sig. En bra sak kommer att bli att jag får mer tid över till Fredrik och mina vänner. Det har varit dåligt på den fronten.
Vi kommer att hamna på Rusthållaregården i Torna Hällestad. Tjejen som dirver det stället har jag känt sedan jag var sju år och började skolan i Kalmar. Hon gick i min parallellklass och senare jobbade vi tillsammans hos Loppan och red i samma hoppgrupp. Det kommer att bli kul, plus att jag får det sociala behovet runt hästarna mer tillgodosett. Där finns det gott om folk att rida ut med.

Saker och ting vara inte alltid som är.
Hisan och jag kommer att byta stall inom snar framtid. Jag har redan ny stallplats på gång i Torna Hällestad, jag hoppas på den. Jag kommer i så fall inte att kunna fortsätta inom travet utan jag kommer att bli ridhästtjej på nytt.
Anledningen är att det inte kommer att fungera med Jans sambo som är sjukt svartsjuk. Detta innebär att jag inte kommer att varesig prata med Jan eller hjälpa honom med hans hästar. I det läget ser jag ingen mening med att stanna kvar. Jag är fruktansvärt ledsen över detta för Jan är i princip mn extrapappa och jag tycker mycket om honom men så här är det.
Jag kommer att gråta massor när jag lämnar gården för att jag inte får ta hand om Jans underbara hästar längre men äger man inte själv så skall man tyligen inte fästa sig.

Idag har jag och Hisan tagit en långtur halvvägs till Torna Hällestad. Hisan kände nog att jag var lite ledsen, han var en san gentleman och snufsade mig ömt i håret efter ritten. Han är verkligen min stjärna på att sätt och vis.

Efter ritten har jag kollat stallplatser och letat släp. Jag har hittat ett intressant renoveringobjekt som om reparationerna inte blir för dyra så passar det min plånbok bra.

Livet tar ibland snabba vändningar.

Idag har Jessica ridit och jag har stått i mitten och försökt instruera. Jag är absolut inte van att befinna mig där när det gäller ridning. Jag är van att antingen bara göra det som jag har lärt mig eller att själv bli instruerad. Det är milsvid skillnad. När jag rider funderar jag inte så mycket, jag mest gör eller om jag blir tillfrågad så funderar jag ju givetvis. Kanske borde jag fundera oftareoch mera...
I vilket fall har kan jag inte bara säga hur man skall göra... jag måste lixom rida själv i tanken för att veta och även om jag då vet så kan jag inte riktigt säga hur. Jag vet att jag trycker med ena skänkeln men jag vet inte hur jag trycker. Det blir ganska så kompicerat.
Det är inte så att jag inte känner mig säker i lärarrollen. Jag har mycket erfarenhet av att lära ut för att inte vara lärare på riktigt. Jag har varit lärare både på gymnasiet och så har jag haft kvällskurser, men det har ju varit i italienska. Fråga mig i stället hur man böjer italienska verb så skall jag förklara ingående. Perché quello lo so benissimo!
I bland är det i och för sig bra att gå utanför det man känner sig trygg med och jag har fått mycket nytt att tänka på med min ridning... det är lärorikt att föröka lära ut.

Det är ganska konstigt hur ridningen kan kännas skit ena dagen och super nästa. Idag var en sådan där super dag. Fast i och för sig är det ju bra, det är ju därför man orkar fortsätta även när det går emot.

Idag tränade jag för Fredrik igen. Det verkar som om jag är rytmen på spåret nu...
Hisan var grym idag. Inte minsta tillstymelse till stopp på något hinder. Vi hoppade mycket linjer  S-bågar. Jag försökte att ha Hisan så rak det bara gick. Nu har jag nog slarvat med detta ett bra tag så lite problem med svängarna fick jag men i och med att Hisan var så possitiv idag så blev det super ändå. Jag försökte även att inte sätta allt för mycket tryck i honom och jag kan tänka att detta bidrog till att det blev mycket mer harmoniskt idag. Vi avslutade med en lång bana med mycket trixiga linjer. Banan låg på 1.10 och förutom de två första hindren där galoppen var lite dålig så hoppade Hisan super. Det känns riktigt bra och kanske kan jag vända detta årets motgångar nu till något possitivt. Jag har två hopptävlinar inbokade nu innan vintern, det är en nästa helg och sedan första helgen i oktober. Skulle vi mot all förmodan hamna i Allsvenskans final så blir det en till. Resten av vintern skall jag ägna åt att träna, träna och träna lite till i båda disiplinerna. Kanske kan vi komma tillbaka nästa säsong då och göra alla de bra resultat som jag hade hoppats på detta året. Nu närmast måste jag rida mer fokuserat på vändbar het och det skulle ju inte skada med markarbete en dag i veckan heller. Jag har ju bana nu så det finns ju alla möjligheter i världen.

Jessica kommer ut i morgon och skall rida lite lektion på Hisan. Vi får se hur det kommer att gå. ;-)

Liten notis som inte direkt rör hästarna men det verkar som om jag har jobb fram till jul nu i alla fall. Det innebär att jag kan slappna av lite mer i mig själv i alla fall och orosmolnet ligger lägre fram i tiden. Det är skönt i alla fall.
På fredag skall jag gå på introduktion på ett gym här nära mig. Jag hade tänkt att bli riktigt fit i vinter och så kommer jag ifrån min problematik med att jag tycker att det är läskigt att jogga ute när det är mörkt. Ute jogg kan det ju bli på helgerna i så fall. Under helgens tjejmiddag pratades det om att springar våruset... skulle jag genomföra något sådant så skulle det vara en sensation.... jag gillar att chockera :D

När Hisan har vilat en dag vet jag tt det är dumt att jag på egen hand skall försöka rida något avancerat. Jag har testat detta förr och det brukar inte funka. Det fungerade inte idag heller.
Jag var fast besluten att öva på att inte förböja och att rida fram till ytterhjälperna. Jag klädde på Hisan dressyr prylarna och gav mig av till paddocken. Jag tog varken graman eller sporrar för det gick ju så bra när jag tränade i Lördags. Någonstans här glömde jag nog bort att han brukar vara lite stökig efter vila och att jag då brukar bli frustrerad. Det kan inte vara lätt att vara Ulrikas häst...
Väl framme vid paddocken var Hattes ena häst själv i stallet och hon stog och skrek så att det stod härliga till. Det i kombination med allmän pigghet gjorde Hisan mycket ofokuserad och mig frustrerad. Jag försökte rida honom för ytterskänkeln vilket ledde till spring och tvärande häst eller att han gick rakt fram i stället för runt på volten... kan eventuellt bero på för lite skänkel...
Efter en stund kom Hatte och med lite sällskap på banan fungerade det bättre fast inte helt bra. Inte mycket blev som jag hade tänkt från början och det känns inte bra. Jag borde tydligen ha en tränare med mig varje gång när jag rider... för det är ju då det känns bäst.
I morgon blir det hoppträning igen och jag skall ta med mig pallen så att jag slipper att sätta foten i magen på honom samtidigt som han tittar på hemska körekipage...

Nej, jag har inte kört för fort och fått mer böter...

I dag vilade Hisan efter sitt intervallpass i går. Travarna vilade däremot inte. Började med att köra Lena och idag blev det inte bara långsamkörning även om vi började så. Medan vi ändå tog det lugnt passade jag på att hålla henne uppmärksam på mina signaler. Vi travade ömsom lite snabbare ömsom långsamt, gjorde halvhalter och stannade. Jag kan ju inte alls så mycket om travet även om jag har lärt mig massor. Men just denna hästen skall inte bara rulla på. Rullar det för mycket så går det lixom fortare hela tiden. Det är mycket så som vår ridning har varit också. Hon måste aktiveras. Jag tycker att det är bra mycket svårade att göra sådant i vagn men det är värt ett försök. Efter ett tag slappnade hon av massor och jag kunde vila armarna. Målet för mig är att få henne att lyssna så mycket att hon nästan blir "trög" och jag faktiskt får smacka lite i bland. Efter ca 30 minuters jogg vände jag och travade lite snabbare i rätvarv. Jag vågade släppa på så mycket att vi kom upp i de hiskliga hastigheten 1.40 i intervallerna. Jag vill bara kommentera att detta är det snabbaste som jag har vågat köra med henne och jag känner mig stålt över att hon lyssnade och aldrig pullade. Vi körde 6 intervaller innan jag vände tillbaka. Hon blir helt klart mer taggad av sådana här träningar. Lena var inte ens svettig efter jobbet... Mot slutet av passet lyckades jag få sendrag under en av fötterna. Oerhört otrevligt när man sitter i vagn bakom häst måste jag säga...

Därefter var det Karins tur. Vid detta laget hade det börjat mörkna. Det märktes direkt att finkänsligheten på Ferrarin var mer intakt denna gången. Och kanske hade jag blirjat bli avtrubbad av att hon mest haft gas på sistonne. I mörkret när vi körde svarade hon något grymt på förhållningar. Vi körde i och för sig inte fort utan låg mellan 40 och 35 de fösta varven. De sista gick det inte ens att se visaren på klockan så det är svårt att säga vilken hastighet det blev. På sistonne har hon sprungit som bara den i svängen och jag var väldigt beslutsam på att så skulle det inte bli i dag. Det var bara det att varje gång jag skulle ta en liten förhållning så ruskade Karin på huvudet och mer eller mindre tvärnitade. Vanligtvis burkar rektionen vara mycket mera seg. Kanske var det mörkret som gjorde det eller så var det den låga farten eller så var jag bara ovanligt brysk idag. Det konstiga är bara att jag har ganska ont i min högra arm efter onsdagens vurpa och min vänstra axel är knäpp efter för mycket stillasittande på jobbet, vilket gör mig oerhört svag. Jag är inte så stark annars heller men nu är det nästan jobbigt vad svag jag är. Kanske är det därför som jag inte känner att jag tar i för bryskt. Karin travade bra trots de snabba reaktionerna.

Igår var det tjejkväll och jag kom inte hem förrän närmare 3 på morgonen. Detta tillhör inte det vanliga nu för tiden så jag kom inte upp förrän mitt på dagen ungefär. Medan jag låg och drog mig i sängen och nyktrade till tittade jag i en gamal Ridsport tidning och hittade en artikel där Stig H Johansson gav träningstips för ridhästar. Han tyckte att även tävlingshästar på ridsidan borde konditionsträna med intervaller mera. Han menade att hans travhästar intervalltränade ca två gånger i veckan under uppträning och att ridhästarna borde ta åt sig av detta. Ridhästarna behöver ju förvisso också trknikträning i sina respektve grenar men att man borde kunna intervallträna ca en dag i veckan. Nu har i och för sig Hisan bättre kondis än de flesta ridhästar och träffar på när jag är ute och tränar men han tycker att det är roligt att galoppera så varför inte. SHJ tyckte även att ridhästfolket skulle fundera på att sko hästarna lättare inför tävlingar. Han förstod inte varför vi tycker att det är ok att hästarna skall prestera med så tunga skor. Jag tror att jag vet en del av svaret på den frågan... jag tror att det finns för lite kunskap och det är för dyrt att ta ut hovslagaren inför varje tävling och kombinationen med att aluminium slits för fort i den vardagliga ridningen.
Sagt och gjort jag gav mig ut på travbanan med klockan i högsta hugg. SHJs täning innebar att travhästarna gör 6 intervaller på 700m på ca en minut, dvs 1.25 tempo. Detta är tokigt fort att rida i galopp på travbanan tycker jag. Den är lixom för hård. En hoppbana på den nivån jag befinner mig rids i så kallat 300-350 meters tempo. (Varför kan inte alla disipliner prata i samma tider för.) Det innebär att man förflyttar sig ca 300m/minut.
Jag red Hisan i 500meters tempo då. Sx intervaller med en minuts skritt mellan. Jag är kass på att räkna om och håller på att lära mig klockan så det finns gott om felkällor här.
Det jag ville uppnå var intervaller i en väl avvägd hastighet. Roligt var det yckte Hisan i alla fall. Och vi kan säkert öka på hastigheten efter hand även om jag inte riktigt vet om det är till någon nytta för hans nuvarande tävlingskarriär. Kanske jag till och med kan tänka mig att slänga på honom galoppsadeln för sådan här jobb när mina knän har blivit normala igen. Det är ju bra för montésitsen i alla fall.

I morse kidnappade jag Djurjouren och tog med henne till Jan för sitsträning. Vi hade bestämt tid och plats på MSN men jag menade en sak och hon en annan så det blev lite tokigt.

Vi höll till i barfotahästarnas fd hage där rundkorallen fanns förut. Det som nu är kvar är ett voltspår. Det är ju i o f inte helt fel det heller.
Vi började med att försöka jobba med problemet att Hisan sätter över mig t höger. Jag trodde att det berodde på mina sittben men det visade sig att grunden till problematiken ligger i att jag ofta har honom för dåligt på ytterhjälperna. Detta känns som ett återkommande problem. Nu har jag ridit mycket själv bortsett från hoppträningarna och då har jag återfallit i galma mönster. Det innebär att jag gärna har försökt att fixa till andra brister med att rida för mycket i handen. Det är möjligt att roten till vårt rytm problem i hoppningen kommer därifrån också.
Jag skulle rida Hisan fram för ytterskänkel mot yttertyglen, jag fick inte använda inner alls. Så fort jag använde inner blev min ytterslänkel svag och felplacerad. Det är det där med att jag sitter i hop för mycket i kroppen. Omedvetet följer jag med med resten av kroppen bara jag gör vissa saker med händerna. Vad som även är ett problem när det gäller mig är att jag tror att jag ändrar ställning på kroppen men faktiskt inte gör det i praktiken. Min kroppsuppfattning är inte med fullt ut alla gånger. Jag kan tänka mig att många instruktörer ger upp där. Till exempel när de säger att jag skall räta upp mig och jag inte gör det. Det är inte för att var dum. Jag tror ju att jag rätar upp mig för det käns så, bara att det inte blir så.
I vilket fall skulle jag placera beckenet så att ytterskänkel kommer längre tillbaka och inner lite fram. Jag har tidigare lärt mig var och en av skänklarna för sig. För att verkligen få igenom detta så skulle jag vända ryggen mot tränaren, här blev det ju inte riktigt rätt för visst tittade jag uttåt men det var mest huvudet och inte resten. Jag skrev nyss att jag sitter i hop i kroppen. Detta gäller alla övriga delar utom huvudet då givetvis.
Hisan gick mycket rakt genom hela passet och det behöde han för att orka bära sig. Ofta förböjer jag honom när jag tar för mycket i handen. Resutatet blev jättebra och jag har mycket att fundera över.
Detta inlägg blev nog mycket virrigt och bitvis svårbegirpligt men det fyller mest den funktionen att jag skall berarbeta det jag har lärt mig.

Jag vill bara meddela alla som undrat att grusplanen som man parkerar transporterna på i Flyinge är HÅRD! - Så nu vet ni det.

Det började inte bra när jag kom ut till stallet. Svalorna hade skitit ner Hisans grimma och jag tittade mig inte för utan fick hela handen full med fågelskit. I detta läget kanske jag borde ha funderat på om jag inte bara skulle tvätta av mig och åka hem. Det brukar inte bli bättre om det börjar så.
Jag packade in Hisan och åkte. Väl framme började det givetvis att regna när jag precis skulle sitta upp. På banan bredvid parkeringen tränade ett två spanns ekipage... samtidigt som jag satte foten i stigbygeln fick Hisan syn på detta farliga monster och gjorde ett par skutt samtidigt som jag sngade mig upp. Det slutade ju givetvis inte bra. Jag landade på högerknäet med armen ur led... AJ!
Jag skakade av smärta och grävde fram en värktabelett ur väskan och gick på jakt efter vatten för att svälja den. Mitt i detta lyckas jag göra bort mig genom att fråga Henrik Ankarkrona om han också skulle träna... jag blandade ihop honom med den duktiga finnen. Pinsamt för mig men han är säkert van vid tokiga ryttarinnor som säger konstiga saker. Har jag nämnt att jag brukar blondera mig va? Det är en förklädnad för att det skall se normalt ut när jag gör konstiga saker...
Därefter hoppade jag upp och red ner till banan... och där var ingen Piia och inte heller någon Fredrik utan pappa Jan Jönsson. Så dagens träning blev inte som vanligt.
Det gick dock hysat att hoppa trots mina lemlestade lemmar.
Vi började med att hoppa på volt en och en och därefter gick vi vidare till att hoppa en linje med kryss, tre galoppsrång oxer, tres språng räcke med vatten. Vi började med att lägga en volt efter krysset innan vi fortsatte linjen. Det gick som allt som oftast för fort när vi hoppade. En gång kom vi med för lite tryck och då stannade han. Där efter hade vi för mycket tryck. Eller som JJ sa: "både för mycket gas och för mycket broms". Rytmen försördes, men den har inte riktigt infunnit sig alls detta året. Efter att vi hade hoppat en liten bana och sedan olika linjer så fick jag hoppa enkelhinder för att försöka hitta rytmen och att bara sitta still. Det är supersvårt att göra det. Och faktiskt var jag nog bättre på det förut. Nu försöker jag rida mera och då blir det för mycket framåt som korrigeras i handen. Moment 22 på sätt och vis. Jag måste helt enkelt hitta rytmen igen... vart den nu har tagit vägen?

... jag har skickat iväg anmälningen till dressyrtävlingen. LB:1 blir det i alla fall på Eslövs ridklubb.

Man skall ju inte sätta upp allt för höga mål för sig självt eftersom det kan vara svårt att uppnå dem och på så sätt skadar man ju sitt självförtroende.
Mitt mål för denna tävling blir att: INTE ramla av efter att jag har hälsat på domaren vid X och att genomföra hela ritten.

Har jag tagit i för mycket nu med målsättningen?


=D

När jag ändå var igång och anmälde så råkade en anmälan till en hopptävling dagen innan i Flyinge RF slinka iväg. Det blir som min egen lilla tvådagars fälttävlan fast utan terrängprov...

Jippiii!!
Nu är paddocken uppe i byn färdig så nu har jag en juste ridbana på 15 minuters avstånd. ;)
Detta firade vi med ett dressyrpass.
Hisan jobbade fint men när jag krävde mer av honom blev det mycket dålig bjudning framåt. Kanske tog jag i för mycket i det jag bad om...
I det stora hela är jag mycket nöjd med passet. Jag träffade på Hatte på vägen och skrittade ut en runda med henne och Forcie. Det är kul att ha någon att snacka med ibland när man rider. I och med att banan ligger vid hennes stall så kommer jag nog att träffa på både henne och stallägaren där oftare i vinter. Kanske Hatte till och med skall rida jakten på Revinge... då är det ju någon som man känner som skall dit. Kommer Emmy också så blir det ännu roligare... *hoppas*.

Igår gick Lena ett en timmes pass på banan. Hisan vilade. Det förtjänade han verkligen efter söndagens tävling. Lena var lugn att köra men hon klyddade lite med tungan och blev störd av tungbandet. Jan planerar att köra provstart med henne på torsdag. Tyvärr kommer jag inte att kunna vara med då... jag kommer att vara jättenervös.

I morgon är hoppträning inplanderad och på torsdag är det hästfritt för mig. Då skall Jessica ut på tur med Hisan. Det kommer han att gilla. På fredag vila igen och på lördag förmiddag kör vi sitsträning, Djurjouren är i Sverige på visit.
Jag anstränger mig verkligen för att planera en lugn helg här. :D

Vad jag däremot funderar på är att ta tjuren vid hornen och anmäla mig till en dressyrtävling snart. Sist jag gjorde det ramlade jag ju av efter att jag hade hälsat på domaren och blev utesluten. Jag tror att jag kan göra en bättre ritt nu än jag gjorde då... *fniss*

Pytsan. Jag vet att det kommer en massa dravel från många källor om att man skall ta det lugnt och vila på helgen. Enligt mig är helgen då man gör allt som man inte hinner med i veckorna när man är upptagen med att jobba och annat. Denna helgen lyckades jag nog med detta i kubik.
Efter gårdagens träningar åkte jag och Fredrik till Köpenhamn för att gå på konsert. R.E.M. spelade och det var en suverän konsert men bra blandning på låtarna. Under gymnasiet var jag helt såld på dem och avgudade deras musik. Det är kul att se sina gamla idoler även om de har "gubbat till sig" en hel del, utseende mässigt då inte musikaliskt. ;)
Vi var hemma vid ett och halv sex ringde klockan igen. Det var dax för tävling.

Det bar av till Munka Ljungby på lagtävling. Jag hade anmält mig även till förklassen eftersom jag inte hade hoppat på ett tag och kände att vi behövde lite repetition innan. Tävlingsplatsen var minst sagt lantlig och framridning och lastbilsparkeringen samsades på en grusbana. Tävlingen var på gräs och det var ju ett litet aber men det har ju regnat rejält sedan senaste tävlingen och det regnade även då. Detta borjade för mjukare underlag men också halare. En tankt nöt var hur lite vågar jag brodda för att Hisan skall tycka att det funkar 100%. Jag valde de kortaste jag har som fortfarande är gräsbrodd. Eftersom jag hade gett mig av till denna tävling helt ensam gjorde jag ett expriment och broddade i släpet. För inte allt för länge sedan tyckte Hisan att det var super läskigt bara du närmade dig honom på fel sätt i släpet, därför har jag inte testat detta innan. Nu är släpet lika tryggt som boxen så det var inget problem, förutom att det var lite trångt för matte.
På framhoppningen fick jag först ett stopp eftersom jag mesred. Därefter satte jag lite tryck i honom och han svarade kanon. Inne på banan i den individuella klassen var det heller inga problem. Vi var felfria fram till sista hindret där vi fick en vinglig väg och tyvärr ramlade bommen ner.
Mitt mål för lagklassen var att göra ett bättre resultat än förra året. (Jag gjorde mina två sämsta starter i lagtävlignen då. Allt annat nollade vi.) Tyvärr var vi bara tre i vårt lag eftersom en deltagare föll av sin häst illa igår. Jag startade tvåa och tjejen som red innan nollade sin ritt. Hisan fick en lång uppvärmning men fick bara två språng på framhoppningen. Väl inne på banan flöt det på bra. Banan var lite backig och i uppförsbackarna fick jag driva honom. I övrigt hoppade han med spänst och kvickhet över alla hinder. När vi kom till de hinder som han rev i klassen innan hoppade han up sig så mycket att jag var på väg ur sadeln. Han lär sig och rättar sig med andra ord . :D Vi nollade klassen, vår sista ryttare fick tyvärr ett nedslag så vi slutade inte bättre än 6:a trots allt. Efter ritten blev det en lång väntan för att se resultaten. Hisan försökte påkalla min uppmärksamhet på att det kliade under sadeln men lyckade inte med subtila meddelande utan lade sig tillslut ner för att få mig att fatta. Jag har bara min trötthet att ta till försvar. Sadeln åkte omedelbart av och Hisan var nöjd. Dumma matte som inte begriper tyckte han nog. Han är så söt.

Det blev en lång helg. Nästa vecka skall jag ta det lugnare...

Började morgonen med en liten uteritt på Hisan. Vi tog den korta genom Skrylleskogen. Jag tyckte att det var en bra idé att galoppera hela vägen där men det skulle jag inte tyckt. Tidigare har jag alltid saktat av i tid vid baracken som står i svängen, men inte nu. Bakom kurvan lurade ett grävfordon och en släpkärra. Detta medförde att det blev tvärstopp här och jag var påväg av. Som tur var räddade jag mig kvar men bara ett litet blåmärke på hakan och ritten kunde fortsätta utan fler bekymmer.
Jag lät Hisan gå i en friare form och bara rulla på. Han brukar alltid svara fint på det och blir lätt att samla ihop mot slutet.
Jag hade bra mycket mer träningsvärk efter gårdagen. Vänster rumphalva var rejält öm och jag hade känningar på insidan av knäet. Summa saumarum, matte jobbade rejält under dressyrridningen igår.

Därefter värmde jag Lena på banan i vagn. Idag var hon riktigt jobbig på stallgången men jättefin när vi kom ut. Hon lyssnade fint och vi kunde båda slappna av utan problem.
Jan skulle köra långsamma intervaller efteråt men innan det skulle Karin köras.
Karin gick intervaller i 30 tempo och laddade iväg som bara den i början och tog fatt i kurvan. Jag hade bitvis svårt att reglera henne men mot slutet fick jag henne att slappna av mera och gå lugnt. Jag vet inte varför hon har börjat att springa på det viset. Tidigare har hon gått att reglera med små medel och man har kunnat lägga henne precis som man vill. Nu är det mest gasen i botten. Hon drar inte åt något håll och är aldrig i närheten av att bli rullig i någon hastighet. Jan kommer att köra henne i provloppen på onsdag, jag skall hoppträna.

För att kunna rida lite mer ordentligt och med mera fokus åkte jag in till LCR efter jobbet. Hisan fick åka i Karins bruna hemska kärra eftersom den andra är i Danmark med Leo. "Läskigt, men okej då" sa Hisan.
Vi kröp in i ridhuset för att inte störas av något annat. Jag började med att skritta fram ordentligt och jobba honom lite i skritt innan vi började med andra gångarter. Efter lite galopp för att få igång bjudningen lite så satte vi igång på riktigt. Till en början av passet var Hisan mycket hängig och ganska snubblig bak. Men ganska snart kom vi igång riktigt bra. I takt med att vi kom igång mer och mer så frörsvann både snubbel och hängighet.
Tanken med att jag åkte in till stan för att rida var också att jag skulle kunna få tag på de rackarns bogarna. Mycket av prblemet lär ligga i att Hisan puttar över mig åt höger framför allt i vänster varv. Det blir ganska tydligt och jag tenderar att sjunka ihop i vänster sida i samband med detta vilket givetvis aldrig kan vara bra. Vad jag dessutom kom att tänka på var att jag upplever mitt vänstra sittben som väldigt "difust" som om det är lindat i bomull och jag känner det inte alls lika tydligt som det högra. Det högra är mer distingt och jag kan känna att jag placerar det där jag vill ha det. Detta går säkert att rätta till med mera träning. Vad som är hönan och ägget här vet jag inte. Men det är säkert relaterat. Hisan är starkare i vänster sida och puttar mig åt höger, och jag är svagare i vänster. Vilket gör att jag "går med på att bli puttad". Har jag uppfattat det hela rätt? Det var väl mitt vänsterben som inte lydde mig alls när vi började att öva ytterskänkel så jag är nog grav högerbent i största allmänhet tror jag.
När vi avslutade kändes Hisan underbar i alla fall. Och vi lyckades att utföra galoppövningen som vi hade sådana problem med på sista Nina-träningen utan allt för mycket bekymmer. Idag måste jag säga attdressyrridningen fungerade kanon.
I morgon blir det en lugn tur i skogen för Hisans del och jag har morgonfodring i stallt så det blir upp tidigt och ingen sovmorgon alsl denna helgen... jippie.

Leo fick sista pengarna i Köpenhamn föresten. Det börjar ta sig.

-Over and out- Ullis somnar som en stock tidigt även om det är fredagskväll...

Det börjar ta på mig rejält detta. Jag har jobbat övertid varje dag för att få ordning på allt på jobbet. Att sedan hinna med stallet och träningen det jag verkligen tycker är roligt är ett styrke prov. Det känns dessutom att det går mot mörkare tider, jag ser inte alls fram emot det, snarare tvärt om...
Hisan vilade idag och jag passade på att ställa sakerna tillrätta i sadelkammaren. Jag fick flytta ut från selkammaren och nu fick jag "eget rum" till alla mina saker... riktigt lyxigt faktiskt.
Därefter åkte jag en tur med Iddi och hans matte. Det märks att den gule tycker att det är bra mycket roligare med vagnen än ridturerna och med pisken i högsta hug i ena näven går det riktigt bra. ;) Vi satt och tjoade en massa för att driva på honom i bland. Tänk om vi skulle ha gjort något liknade bakom en av travhästarna... då hade vi fått oss en res som vi sent skulle glömma.
I morgon startar Leo i Köpenhamn, håll tummarna för honom. Han har tränat kanon så om kusken bara kan hålla sig och inte driver honom med pisken i svängen så kommer det att gå kanonbra.

Idag blev det "två" tränare... eller snarare träning för Fredrik med en gråtande liten Emil på armen.
Träningen fungerade dock bra trots Emils högljudda protester.
Till en början var Hisan mycket springig och brallig. Roligt sa han att hoppa igen. På enkelhinder var detta inget jätteprolem men sedan när vi skulle hoppa olika linjer blev det lite problem. Förhållningarna var inte så kul att lyssna på så avstånd där det skulle vara fem galoppsrång lite fram blev fyra och ett halvt med ett stopp för där stämde det ju inte alls. Efter ett tag lossnade allt tillslut och kommunikationen började fungera. Då hoppade Hisan lika fint som han tidigare har gjort, ärligt och med mycket bjudning. Motorn och hopplusten var tillbaka med råge! Vi tränade kombinationer idag. Både två- och trekomblinationer och sådana med ett och två galoppsprång i. Det går ju inte att komma i fillt ös medvetslös mot sådana även om vi lyckades med det också i början av passet.
Vad som fortfarande är ett problem är den där förbenade högerbogen... den sticker Hisan ut till som tätt och det medför att vi drar kraftigt åt höger i nästan varje språng. Jag måste verkligen ta i tu med detta. Det blir till att åka iväg och träna på riktig bana i väntan på att paddocken i byn blir klar.
I morgon blir det vila igen för min bruna springare och på fredag får vi ta i tu med bogar på vift.

Jag är ingen vidare dressyrryttare. Jag har oftast många fina idéer innan passet om vad jag skall göra men det brukar oftast bara leda till att jag blir sur för att det blir fel sedan blir jag arg för att jag blev sur och så blir jag frustrerad. Det största problemmet med detta är att det ofrånkomligt går ut över stackars Hisan som antagligen gör det jag ber honom om även om jag tror att det är något annat som jag ber om. Hängde ni med?
Kontentan av detta igår var att jag red tillbaka till stallet och plockade på mig sporrar och satte på Hisan gramanen. Därefter gav vi oss ut igen på dressyr- *harkel* travbanan.
Försök nummer två att åstadkomma dressyrridning blev mera lyckat Jag blev mera fokuserad och det smittade av sig på Hisan. Totalt blev det 30 minuters effektivt arbete.
En stor anledning till att det inte fungerade direkt var också att Hisan vilade dagen innan. Då blir han extra hoppig och så även då. Det är grejer att hoppa för överallt i kanterna runt banan och det tar fokus från träningen.
Mot slutet av passet när fokus infann sig känndes det riktigt bra och även om jag fick rida ordentligt så bjöd Hisan på mycker mera själv än vad vi lyckades med innan vilan. Lyckas vi bara med fokus så kan det bli riktigt bra mycket oftare.

Idag skulle jag ju ta det lugnt... och faktiskt fick benen ta det lugnt idag... men armarna tränade destumera. Jag har märkt av Lenas tendenser att tycka att "är det inte race idag också" även när jag rider ibland. Men det går alltid att lunga ner henne med en minimal ansträngning när jag är i sadeln. Idag gick det inte lika bra, eller det gick inte dåligt heller men frustrerade nog inte som jag hade tänkt mig.
Nog travade damen långsamt men hon låg på som en gris hela tiden. Mina armar var minst två decimeter längre efteråt. Hon slappnade av lite mot slutet av passet men det var minimalt och det var inte det jag strävade efter när, innan har hon slappnat av rejält och vi har haft en mjuk kontakt.
I början av passet tränade vi tillsammans med shettisen Yrrol och avslutade tillsammans med fjordingen Iddi. Av dessa trå träningskompisar var fjordingen grymt farlig. Tänk dig någon på banan som knappt har styrfart och dessutom är gul... "hjälp sa Lena".