Hisan betyder häst

Idag har jag verkligen käkat grus... dessutom mer än en gång.

Först var det hoppträning. Denna gången var det för Piia. Det gick till en början super. Hisan var väl framme och bjöd. Vi hoppade olika linjer och det känndes super. Vi skulle avsluta med bana på tävlingshöjd, för mig låg den därför mellan 1.10 och 1.20. Första rundan gick bra även om den var lite orytmisk och Hisan rev ett par hinder. Andra rundan gick än bättre till en början. Inga hiner ner. När vi kom till en linje som var ett rättuppstående ur snäv sväng och 5 galoppsprång fram till en kombiation med ett språng, oxer in, räcke ut lite tajt. Här blev det lite trångt ut Hisan hoppade mig nästan ur sadeln. Jag stannde i sadeln men drog honom nog lite i munnen när jag räddade mig kvar.
Samma linje skulle tas igen men nu ville inte Hisan hoppa ut på räcket. Han kastade sig åt vänster med enorm hastighet. Jag räddade mig kvar ett par försök men sedan blev det mig övermäktigt. Jag hamnade på halsen och sedan i gruset. I fallet blev det för ett ögonblick svart och det snurrade rejält när jag satte mig upp. Jag blev sittande en stund och flyttade mig sedan till en bänk. Här satt jag en stund tills det hade återtagit normal snurr i mitt huvud...

När jag satt där upptäckte jag en udda svullnad på Hisans högra framknä. Kan han ha slagit i det under hoppningen? I vart fall satt jag sedan upp igen och travade och galoperade i väntan på att hinderna skulle sänkas. De hamnade på ca 60 cm och linjen hoppades ett flerta gånger innan det var färdigt. Vi tar vid på den tidigare nivån på kommande träning. Ett rejält blåmärke uppkom på min högerarm som påminnelse.

När Hisan väl var hemma och badad så gav jag mig av hem till Jan.
Det var körning som stod på schemat.
En av amatörerna på Jägers, även kallad Norrlänningen, har lämnat sina hästar hos Jan medan han är bortrest. Hans tvååring Zanquin fick jag först köra. Han var fin och gick intervaller i stabil trav ned till 40 tempo.

Därefter fick jag köra sportbil... sorry... Karin. Hon gick intervaller i 30-tempo och kändes så som Karin alltid gör. Får hon bestämma är allt frid och fröjd och hon vet exakt hur man skall springa på den banan. Förhopningen är att hon startar i danmark nästa vecka. Jag håller tummarna.

Så nu har jag ätit grus så det räcker för en lång tid framöver, framför allt den delen som innefattade avramlingen... köra häst är tillräckligt roligt för att man skall ha överseende med att ha munnen full med grus efteråt.

Förresten, om jag beter mig konstigare än vanligt framöver så vet ni att det beror på att jag slog i huvudet idag då...