Vart tog dagen vägen?
Dagen efter allt firande är man inte allt för pigg...
Från början skulle jag ha följt med Sir Remington upp till Kalmar när han startade i v75. Så här i efterhand var det verkligen synd att jag inte följde med... I stället stod jag inne i ett stall på Jägersro och tittade på en liten T när han sprang. Och som han sprang... han var grym och vann på sitt tangerade rekord. När det blir dax för finalen uppe i Stockholm skall jag med! Grattis säger jag till Uffe och alla ägarna!
Vad gjorde då jag idag förutom att titta på TV då? ;)
Jo, Annette och jag åkte in till Jägers med alla tre hästarna. Blixtra gick ett jobb med Håvard först. Håvard joggade och Blixtra sprang. Jag körde Håvard och fick sitta i sulky för första gången på snart ett år... kul var det verkligen.
Efteråt fick Håvard gå en runda till tillsammans med Dina. De gick tre intervaller 3000 meter i långsamt tempo... eller Håvard tyckte att det skulle kunna gå lite långsammare och Dina tyckte nog att det hade kunnat gå bra mycket snabbare. Annette hade lite att hålla i om man säger så. Det lyste om hästen och hon såg ut att säga... "Titta, jag är statklar nu". Håvard kan bra mycket mer än så men det är bekvämare att inte springa så fort. Han är annars värdns snällaste häst och helt klart underbar att köra. Han gör precis allt du ber honom om, kul häst.
Slutligen var det Hisans tur. Jag red ut och tänkte att i nog skulle kunna ta en liten galopp ute eftersom benet såg så mycket bättre ut. Det är endast lite svullet runt sårkanterna nu i övrigt är det normalt. Lilla Hisan hade andra planer och formligen for iväg. Jag beslutade mig för att det var en dum idé att försöka rida vidare utan styrde kosan hem och släpte honom i padocken i stället. Han spran i full fart och stannade inte i första taget. Anledningen till att jag vände hem var för att slippabli arg på honom. Det blir jag allt som oftast när han beter sig på detta vis. Nu fick han springa av sig utan arg matte och det måste ju vara värt ågot också.
Det brukar bli såhär när man vilar honom... det går hyfsat och så smäller det.
I morgon är det slut på vilan och det lugna för hans del. Nu måste vi få ordning på det hela så att vi kan komma till start i sommar.
Från början skulle jag ha följt med Sir Remington upp till Kalmar när han startade i v75. Så här i efterhand var det verkligen synd att jag inte följde med... I stället stod jag inne i ett stall på Jägersro och tittade på en liten T när han sprang. Och som han sprang... han var grym och vann på sitt tangerade rekord. När det blir dax för finalen uppe i Stockholm skall jag med! Grattis säger jag till Uffe och alla ägarna!
Vad gjorde då jag idag förutom att titta på TV då? ;)
Jo, Annette och jag åkte in till Jägers med alla tre hästarna. Blixtra gick ett jobb med Håvard först. Håvard joggade och Blixtra sprang. Jag körde Håvard och fick sitta i sulky för första gången på snart ett år... kul var det verkligen.
Efteråt fick Håvard gå en runda till tillsammans med Dina. De gick tre intervaller 3000 meter i långsamt tempo... eller Håvard tyckte att det skulle kunna gå lite långsammare och Dina tyckte nog att det hade kunnat gå bra mycket snabbare. Annette hade lite att hålla i om man säger så. Det lyste om hästen och hon såg ut att säga... "Titta, jag är statklar nu". Håvard kan bra mycket mer än så men det är bekvämare att inte springa så fort. Han är annars värdns snällaste häst och helt klart underbar att köra. Han gör precis allt du ber honom om, kul häst.
Slutligen var det Hisans tur. Jag red ut och tänkte att i nog skulle kunna ta en liten galopp ute eftersom benet såg så mycket bättre ut. Det är endast lite svullet runt sårkanterna nu i övrigt är det normalt. Lilla Hisan hade andra planer och formligen for iväg. Jag beslutade mig för att det var en dum idé att försöka rida vidare utan styrde kosan hem och släpte honom i padocken i stället. Han spran i full fart och stannade inte i första taget. Anledningen till att jag vände hem var för att slippabli arg på honom. Det blir jag allt som oftast när han beter sig på detta vis. Nu fick han springa av sig utan arg matte och det måste ju vara värt ågot också.
Det brukar bli såhär när man vilar honom... det går hyfsat och så smäller det.
I morgon är det slut på vilan och det lugna för hans del. Nu måste vi få ordning på det hela så att vi kan komma till start i sommar.
Kommentarer
Trackback
