Markarbete
Hoppdressyr hade på något vis varit ett roligare namn på detta... men visst markarbete...
Nu skall vi inte snö in på det. Men en regnig måndag kändes det helt rätt att pula in Hisan i släpet och bege sig till en något torrare plats.
Piia höll markarbetesträning på Flyinge. De har börjat med detta denna hösten. På måndagar kan man rida markarbete och på onsdagar är det vanlig hoppträninig. Jag behöver mer grundridning känner jag så markarbete känns som en bra idé.
Piia är duktig på att få ekipagen att jobba och både jag och Hisan var blöta av svett när vi var klara. Därför kommer Hisans päls att ryka till hälften idag.
Det som är spänande är att han nu trots att han var sjöblöt inte tyckte att pälsen kliade som han brukar. Idéer kan ändras. Pälsen ryker ändå.
Tillbaka till träningen. Vi red en hel del lösgörande över bommar i början vilket var tur för helgens jakt hade fått min kära Hisan att bli lite stel. Det lossnade så fort han hade blivit lite varm i kroppen och då blev han genast mycket mjuk och formbar.
Det blev även lite hoppning på låga hinder med bommar framför och bakom. Jag fick en superkänsla och alla avstånd stämde perfekt. Men tre timmars ritt i terrängen tar ut sin rätt.
Jag tänkte köra hårt på markarbete ett tag framöver och åka på hoppträningen bara vissa av onsdagarna. Dessutom kommer jag att rida två träningar för Nina nu i framöver. Jag hoppas att mer träning på backen skall gör underverk med oss. Det är nämligen inte allt för sällan som den brune besämmer lite väl mycket i hoppningen... eller kanske annars också. ;)
Jag måste också lägga manken till när det gäller sitsen igen. Den perioden med tokbrallar och busHisan har gjort att jag har krupit ihop framåt i sadeln igen. Inte för att jag helt hade löst den problematiken innan men när han stökar är det på något vis som om jag instingtivt går tillbaka till den gamla sitsen. Kanke för att jag känner mig tryggare med balans och så där. Det blir till att ta tag i det med hårdhandskarna framöver.
Nu skall vi inte snö in på det. Men en regnig måndag kändes det helt rätt att pula in Hisan i släpet och bege sig till en något torrare plats.
Piia höll markarbetesträning på Flyinge. De har börjat med detta denna hösten. På måndagar kan man rida markarbete och på onsdagar är det vanlig hoppträninig. Jag behöver mer grundridning känner jag så markarbete känns som en bra idé.
Piia är duktig på att få ekipagen att jobba och både jag och Hisan var blöta av svett när vi var klara. Därför kommer Hisans päls att ryka till hälften idag.
Det som är spänande är att han nu trots att han var sjöblöt inte tyckte att pälsen kliade som han brukar. Idéer kan ändras. Pälsen ryker ändå.
Tillbaka till träningen. Vi red en hel del lösgörande över bommar i början vilket var tur för helgens jakt hade fått min kära Hisan att bli lite stel. Det lossnade så fort han hade blivit lite varm i kroppen och då blev han genast mycket mjuk och formbar.
Det blev även lite hoppning på låga hinder med bommar framför och bakom. Jag fick en superkänsla och alla avstånd stämde perfekt. Men tre timmars ritt i terrängen tar ut sin rätt.
Jag tänkte köra hårt på markarbete ett tag framöver och åka på hoppträningen bara vissa av onsdagarna. Dessutom kommer jag att rida två träningar för Nina nu i framöver. Jag hoppas att mer träning på backen skall gör underverk med oss. Det är nämligen inte allt för sällan som den brune besämmer lite väl mycket i hoppningen... eller kanske annars också. ;)
Jag måste också lägga manken till när det gäller sitsen igen. Den perioden med tokbrallar och busHisan har gjort att jag har krupit ihop framåt i sadeln igen. Inte för att jag helt hade löst den problematiken innan men när han stökar är det på något vis som om jag instingtivt går tillbaka till den gamla sitsen. Kanke för att jag känner mig tryggare med balans och så där. Det blir till att ta tag i det med hårdhandskarna framöver.
Kommentarer
Trackback
