Oups...

Jag glömde tydligen skriva inlägg igår... börjar jag bli snurrigare än lovligt kanske?

Onsdagen bjöd på ridning i padocken. Turligt nog hade det regnat över lagom till kvällen. Sådana här regniga dagar/veckor borde förbjudas.
I vart fall åkte sporrarna på, jag brukar inte ha dem på hemma men väl på träningar borta. Jag var lite sugen på att se hur det skulle fungera.

Det fungerade väl inte så bra kan säga. Varför det skall fungera sämre hemma än borta begriper jag inte men, men. Det är mycket jag inte förstår.

Hisan tyckte att sporrarna var jobbbiga och sparkade mot skänkeln. Trots protester fick han inte lippa undan men arbetat blir lidande av att han inte vill och det blir gnat i stället för följsamt.
De där åsikterna säger jag bara.

Som vanligt fanns det vissa guldkorn i arbetet men det borde kunna vara bra hela tiden.

Igår hade Hisan "matteledigt" och jag red i stället Sir Remington.
Han hade gått fort tidigare under dagen. DET märktes INTE kan jag säga. ;)
Han for ut ur stallet som en furie och var verkligen taggad.
Jag får nog ta itu med det där med att fara ut ur stallet... vad är det för fel med att ta det lite lugnt? Jag får föreslå det för den fine herr'n.
Det skymde medan vi var ute men det verkar inte bekomma honom. Fast jag tycker att det är supertråkigt... om det inte har framkommit tidigare så är inte hösten/vintern min favorit period på året... Tur att det bara är ca en månad kvar tills det vänder och går mot ljusare tider igen.

På tal om det skall jag se om jag inte får tag på en STOR advetsstjärna att ha i fönstret på lunchen.

Tillbaka till ridningen. Han satt inte längre fast i bogen som sist utan var mycket smidig och så taggad till tusen då.

Därefter blev det en tripp ner till Lena. Jag insåg att det var en dålig idé att försöka fånga henne med pannlampa... jag förvandlades till ett moster då och fick knata flera rundor i hagen. Väl utan lampa gick det att fånga henne direkt. Även hon har åsikter. ;)

Hon fick en snabb rykt och sedan fick hästarna mat. Lilla Lena mår super... lite värre är det med hennes täcke...

Kan man känna att fölisar sparkar i magen? Ungefär när är de stora nog till att göra det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0