Tempo
I vart fall bar det av till Jans efter jobbet. Vi har tidigare haft bra resultat på träningen på hans bana så jag går tillbaka till det konceptet.
Väl framme när jag skulle öppna släpet var det en viss herre som definitivt kände igen sig. Hade han kunnat hade han vänt i släpet... tur att han är stor... och sprungit ut... det gick i vart fall i en rasande fart att komma ur släpet sedan när han fick. En viss herre trivdes visst hos Jan... det är ju det jag har sagt. Han stod sedan som ett ljust i stallgången trots flugor. Jag satt upp inne min vana trogen och red ut på banan. Hisan är ju väl bekant även med detta. Vi har ju tränat allt möjligt på den banan.
Efter en uppvärmingn med jogg ca 2000m gick jag över till galopparbetet.
I och med att vi har stått still så mycket i sommar blev det ingen fartfest utan först 2x700m lugn galopp. Sedan 2x700m i lite upptempo, dock inte något fyrsprång. Sedan 2x700m lugn galopp igen och så 1400m jogg för att varva ner innan det blev skritt till stallet och duch.
Hisan var med på noterna men han blev tröttare än han ville erkänna på detta pass. Nästa gång utökar vi dosen och min förhoppning är då att han till sist skall orka med de två rundor hoppning som vi brukar rida när det är tävling.
Men kul var det sa Hisan.
Tömkörning
Tömkörning har stått på schemat idag.
Först ut var Lena som fick prova en tömkörningsgjord som jag har köpt. Finemang gick det. Hon var lugn och samarbetsvillig även om vi stundtals hade lite olika idéer om var vi skulle... till exempel tyckte Lena att det gick jättebra att gå mellan två ensilagebalar som stod med knappa meterns mellanrum. Man kan säga att hon har lagt av den mentala vagnen då i alla fall...
Hon gå hyfsat rakt och i låg form när vi är ute. Dock spårar hon inte i höger varv men det har hon nog heller aldrig gjort, men det kommer när vi har börjat prata samma språk här tror jag.
Hon skall i vart fall få ett annat bett en det Dr Bristol som hon har nu. Jag fundrar på om inte Hisans fullcheekbett skulle kunna underlätta när vi tömkör... det skall i vart fall testas.
Jag hjälpte även till med utselningen av Amazing... att säga att jag hjälpte till med själva körningen skulle vara en stor överdrift. Hon fungerar så bra nu att man knappt tror att hon har gjort annat än att gå med vagn.
Däremot hjälpte jag till destumer med tömköring av den lille hingsten krokodilen. Han knatade på med bättre driv denna gången men då fungerade i stället inte styrningen. Undrar om två saker kan fungera samtidigt nästa gång. ;)
Själv har jag varit på gymmet idag och joggar... kryss i taket.
Två åringen som jag hjäpte till med lite innan hos Jan har premat med godkänt resultat idag. Grattis säger jag till både kusken Jan och tränaren Göran.
Återbesök i HBG
Väl hemma igen fick Hisan springa av sig lite i padocken. Han är otroligt vacker att titta på när han springer runt med svansen i vädret.
I morgon är jag Hisanledig men Lena kommer i stället att få uppmärksamhet.
Det har vänt
Jag började dagen med shopping tillsammans med Fredrik. Vi handlade lampor, TV-upphängning och el-tandborste... vuxet ;)
Därefter bar det av ut till Annette. Ja hjälpte henne ut med Amazing. Det fungerade ännu bättre än sist. Vi tömkörde även krokodilen.
refter vad det Lenas tur att bli ompysslad. Jag tog även ut henne på en liten tömkörningstur. Den blev superkort. Lena har nästa alltid haft väldigt brottom ut ur stallet men idag kunde hon stå lös i stallöppningen och vänta på min signal till att gå. Jag var mycket nöjd med detta så efter bara en kortis på fältet fick hon gå ut till kompisarna igen... dock täckad nu då.
Hisan och jag tog oss sedan en tur på ca 1 timme. Han uppförde sig bra men var mycket spänd. I och för sig kan jag inte skylla det enbart på honom. Under den tiden han har varit konvalecent har det hänt massor. Stora gropar har grävts vid ridspåren, kor har släpts i nya hagar till exempel.
Eftersom Hisan nu har kommit vidare från sin brall-fas fick han till och med sträcka ut lite på ett fält längs vägen.
Turen blev mycket trevligt men vi har en bit kvar tills det är helt harmoniskt. Men vi är nu nära, min gamla Hisan är tillbaka.
Aldrig sluta hoppas
Hisan hoppat idag och skött sig super. Det var dock inte jag som satt på ryggen den mesta av tiden utan jag lät den nya tjejen testa.
Anledningen var att hon gärna ville och att det stod hinder framme i padocken. Senare kommer det inte finnas lika många möjligheter eftersom jag gärna vill sköta hoppningen själv och då kommer den oftast ske på träning eller tävling.
Nåväl, det fanns ett räcke, ett plank och en oxer framme. Jag trädde in i rollen som tränare och lotsade dem genom en liten bana på knappa 80cm.
Hoppningen gick bra och tillslut satt jag upp själv och tog ett litet skutt för att det var så otroligt länge sedan vi hoppade senast.. eller i alla fall ett antal veckor.
Efter hoppningen var jag och tittade på ett litet stall i Östra Odarslöv. Det var ett nybyggt ställe som låg vackert. Det innehas av en famillj med 2 ponnier och 1 hopphäst. De söker en inackodering. Jag möttes av en kvinna med ett jättestort leende.
Stället var inte stort bara 5 boxar men det var luftigt i stallet och boxarna hade öppna fronter, vinterhagarna var små men det fanns belyst padock och alla verkade mycket trevliga. Jag skulle kunna tänka mig att ställa Hisan där. Priset är dessutom fullt överkommligt, ut och insläpp plus det mesta av maten ingår. Det är dessutom nära hem, ca. 7 minuter med bil och möjlighet att cykla om man skulle vilja. Ridvägarna är inte hälften så bra som i Torna Hällestad men det är svårt att matcha dem där ute.
Vi får se hur det blir.
Tröskeln passerad
Det bar alltså av till Torns efter jobbet.
För att vara säker på att Hisan kunde fokusera på mig fick han longeras lite innan sadel och träns åkte på. Det var dock inget bus i honom idag utan han galopperade snällt och harmoniskt på linan.
I ridhuset var han pigg men fortsatt fokuserad vilket gjorde att vi snabbt kom till jobb.
Efter en läng skrittuppvärming där jag koncentrerade mig på att få honom att först flytta undan skänkeln och sedan i trav med ökningar och minskningar varvat med öppna. När jag sedan började rida för Nina var det idel beröm för Hisan. Han var bra mycket stabilare i formen än tidigare och detta trots att jag (med flit) hade glömt gramanen hemma. Vi red övergångar där vi koncentrerade oss på att behålla formen så att han inte slog sig fri.
Sommarens träningar för Lindah har gett resultat även om vi nu har haft lite hinder på vägen i form av sårskador.
De förändringar jag har gjort i utrustningen verkar också bidra till detta steg framåt.
Det var inga protester mot skänkeln idag heller utan endast svansen gick när det blev till att jobba.
Inte heller några bus och brall så jag är mycket stolt över honom måste jag säga. Det verkar som om vi har kommit över flera trösklar. Först den som kommer med varje igångsättning numera där Hisan är mer än lovligt störig och inte kul alls och den som mer utbildningsmässig i dressyren. Håller trenden i sig skall jag definitivt våga mig på en dressyrstart i höst.
En riktigt bra start på helgen med andra ord!
Lenas dag
Sedan testade jag att tömköra Lena. Det var många månader sedan sist och hon är ju både dräktig nu och han en rejäl betesmage. Hur som var damen mycket lugnare och mer harmonisk. Hon skrittade dessutom mer rakt. Det var mest därför. Jag vill gärna ha henne lite jobbad i skritt innan hon blir för tjock om hon tål det. Och det ser onekligen mycket bättre ut än tidigare.
Vi var bara ute i ca 10 minuter men man måste ju starta någonstans. Vi fortsätter alltså på detta spår och ser vart det bär.
Tillbaka på ruta ett
Massören är bokad till i början av oktober om nu det skulle vara något om stör där.
Jag har varit med Tittut och Crystal på en 1,5h ritt på Revinge. Det hade kunnat vara världens mysigaste grej om inte Hisan hade ballat ur och börjat balla allan. Vi höll oss på backen i trav om än mycket spänt. Jag var nära att flyga av flera gånger men lyckades stanna kvar på. Trots brallandet genomförde vi ritten, jag anser att han har mer eller mindre vunnit annars. Problemet är nog att det blir samma visa i morgon i och med att han inte rör sig tillräckligt.
Hur som är det inte jag som rider då utan den nya tjejen. Jag skall titta på stall på Räften utanför Södra Sandby. Jag har inga höga förhoppningar på detta stället då det till och med kan vara så illa att det inte ens kan bli någon boxplats. Men vill man så kan man få fullservice... och så är det nära och bra till Flyinge.
Och så skall jag till Lena. Jag skall se om det går att tömköra henne lite. Därefter skall jag utverdera om det kommer att gå att skritta henne eller om det är för tidigt.
Gränsen snart nådd
Jag början nå en gräns. En gräns där det roliga slutar och allt bara blir jobbigt allt.
Varför blir det ofta så att när jag stället Hisan i ridhäststall med kollektiv skötsel så ballar det alltid ur? Först är allt super och smidigt. Stallen är alltid välhållna. Sedan blir det bekymmer och det slutar med att lilla Hisan står själv och blir uttråkad. I detta läge hittar han på saker. Han blir skadad. I tidigare stall fick han sys i pannan. Nu har han ju ett sår som tar tid att läka. Han blir überpigg och jag tycker bara att han är pest att rida. Rider jag inte blir det dessutom en nedåtgående spiral som gör det än tristare.
Att han går själv denna gången beror tydligen på att ägaren till hagkompisen tycker att han är påflugen när hon skall ta ut sin häst ur hagen. Jag vet inte men några sådana bekymmer har inte jag.
Varför har jag då en sådan jobbig häst?
Planen var ju att stanna kvar uppsägningstiden ut för min ekonomi klarar inte av att flytta honom tidigare men jag vet inte om jag inte måste.
Gårdagens rining var katastrof. I måndags vilade han... efter att ha gått 7 dagar i sträck. Jag försökte mig på att rida i padocken vilket till en början fungerade bra. Sedan kom lektionseleverna och allt blev kalabalik. Hisan brallade och hittade på hys och det var rent ut sagt ett under att jag satt kvar. Det var dessutom i höger varv och galopp som problemen kom. Jag misstänker att det är någon dominans grej från Hisans sida men det gör det inte direkt roligare. Dessutom när man måste se upp för dessa som kommer in i padocken snurrar runt med hästarna och ställer sig hej vilt över allt och inte tittar sig omkring så blir det ohållbart. Jag tycker i vart fall inte att det är kul.
Jag var dessutom och tittade på ett nytt stall igår precis vid Stävie ridhus. Det var så fint så fint och mycket välorganiserat. Tyvärr kommer det inte funka. Hisan kommer att straffa ut sig där också plus att vinterhagarna var mini mini. Jag kommer dessutom sura ihop på alla småavgifter. Stallhyra 2730kr/månad sedan skall man betala till för städning hit och skötsel dit. Kraftfoder ingick inte heller.
I morgon skall jag titta på ett annat stall utanför Sandby och så kanske jag skall drista mig att titta på stallet som Berra står i i Sörda Sallerup. Men jag är rädd att det blir samma sak där. Titta skadar ju inte i vart fall.
jag undrar ändå varför det blir såhär? Jag har tidigare trott att det bara berodde påhagstorleken. Men nu går han själv i sommarhagen och han blir ändå helt tokig för han står bara och hänger vid grinden hela dagarna.
Vad han behöver är tydligen. Box med mycket mak. Rejäla hagar och buskiga kompisar... skall det vara så svårt? Jag begrper inte.
Detta skapar ju en massa problem för mig hela tiden.
Måste jag skaffa egen gård eller? Jag börjar tröttna på sådana här saker som bara skall fungera.
Det fungerade hos Jan, men han kunde hantera Hisan och så har han suveräna hagar och Hisan fick lagom stålliga hagkamrater som det var ös på hela tiden.
Varför skall det inte fungera i ett ridhäststall?
Erbjudande om att Hisan får vara kompis till ettårshingsten Krokodilen finns. Där blir det nog ös så det räcker. Tydligen har grannen ett ridhus som jag kan få hyra in mig i, men... Hisan skall inte gå på lösdrift och faktum kvarstår att det är LÅNGT att åka varje dag.
Idag blir det långritt på Revinge tillsammans med Crystal. Fegsnöret kommer att åka på och jag lär behöva hålla i mig.
Helgen
Det känns som om jag kommer att satsa på en uppstallning närmare Lund under vintern. Dels kommer jag kunna lägga mer tid på Hisan och dels behöver jag satsa på hans träning. Om ca ett år kommer jag behöva saman föra Lenas föl med Hisan på samma ställe för att kunna orka med att träna båda. Men den ultimata lösningen på det har jag inte hittat än. Jag kommer då att behöva både närhet till ridbana och travbana. Jag är dock ävertygad om att jag kommer att finna detta ställe. Det gäller bara att ha is i magen och det är inte säkert att jag kommer att hitta detta ställe just precis nu.
Gårdagen bjöd inte på någon ridning för min del. Hisan gick ett pass i padocken och en tjej från LARS var ute och testade. Det såg lugnt och harmoniskt ut så vi testar ett tag och ser om det fungerar.
Jag var i stället ute och joggade för att röra på mig. Ridningen kanske inte ger så mycket rent konditionsmässigt. Inte vad som märks till vardags men efter över 14 dagars träningsuppehåll kunde jag ändå springa på vanligt tid utan att känna mig anfådd så nog konserveras formen lite.
Idag har jag först varit ute hos Annette. Dagen bjöd på super väder ovh kanske en av årets sista sommardagar. Vi körde Amazing och tömkörde Krokodilen. Jag tog hand om Lena. Jag är sjukt sugen på att testa att skritta igång henne. Hon har blivit så fin över sommaren. Kanske jag skall våga mig på att tömköra i skritt och se vad som händer. Protesterar hon inte så kan jag kanske bygga vidare mot uppsutten skritt. Jag skall tänka lite på det i veckan.
Det var aldeles för fint väder för att inte rida Hisan idag. Jag var sugen på en uteritt så vi begav oss iväg. Revinge lockade. Jag red rundan över Prästgården. På vägen träffade jag på en annan ryttare som jag red om. Hon skulle sedan ta en annan väg och när våra vägar skildes åt fick Hisan ett spunk ryck. Han skulle inte och hoppade och lättade fram. Jag misstänker att överenergi i samband med att det är kul att äntligen komma ut var bidragande orsaker. Vi kom i vart fall iväg åt det hållet jag hade tänkt och begav oss ut på fältet. Hisan var vid detta laget mer än lovligt taggad så jag valde närmaste vägen till nästa grind och hemvägen. En liten galopp lyckades vi med... eller det är synd att kalla det för galopp för de flesta sprången var skutt och endast ett få tal normala språng. Dock var han så snäll att han inte drog ner huvudet utan mer gjorde stora skutt så min balans var orubbad.
I morgon blir det vila för Hisan. Jag skall på B-tränarkurs på Jägersro. Eventuellt släpper jag honom i padocken så han få gå av sig lite överenergi. Såret läker på bra. Nu är hålet helt borta så nu skall bara såret sluta sig om svullnaden helt försvinna.
Hisans forderstart skall läggas om. Han har ätit Krafft Groov 125 fram till nu. Jag vill få över honom på Lympos müsli i och med att det är närpoducerat (Höör) och dessutom är det GMO-fritt. Jag försöker ju äta sådan mat själv så varför skall Hisan äta sådant som är genmodifierat eller riskerar att vara det? Klimatsmart hästmat... he he
Äntligen fredag
Jag hann också med att hjälpa Annette med inkörningen av Amazing när jag ändå var där. Det går framåt och denna gången fick hon skritta lite längre. I början var hon lite stökig med lugnade snabbt ner sig och gick på bra med raska steg.
Till sist blev det Hisans tur. Det blev en runda i padocken eftersom jag har fått nog av mörkerritter denna veckan. Jag försökte rida enligt Kyras ABC och Hisan svarade super. Han är mycket pigg i sig själv nu efter vilan och mina försök att få honom att gå fram gav genast frukt.
Jag red i ca 30 minuter totalt och i alla gångarter. Det nya bettet gör dessutom underverk. Hisan känns ärligare och är stabilare i formen. Jag har inte längre samma problem i avsaktningarna som tidigare. Jag passade dessutom på att testa den nya sadeln igen. Jag tror den blir bra, det känns så.
Vi fick till en häftig ökning också mot slutet av passet. Jag riktigt kände hur han fick till det där häftiga frambenssprattlet.
Vacker höstkväll
Efter jobbet blev det Jägersro och rindning av Tysken. Det var ett bra tag sedan i och med att han har haft problem med ligamenten runt ena kotan fram. Nu verkar han vara på gång åt rätt håll och därför kunde det blir ridning igen.
Tysken är som jag tidigare berättat en riktig spelevink. Han har alltid något hyss på gång och man gör bäst i att inte sitta och sova på hans rygg om man säger så. Vad gäller själva ridningen så förstår han snabbt vad man vill få ut av honom men för att inte göra livet lätt för en så kommer han efter en stund på att han inte alls vill göra det han nyss utförde med bravur. Han kräver dessutom att man aktiverar honom konstant, annars aktiverar han dig i form av diverse skutt och hopp.
Nu har han inte bilvit riden på ett tag i och han förvånade mig faktiskt lite med att till en början vara mycket lugn. Vi skrittade ett varv på slingan och så länge vi var själva i lugn och ro så jobbade han super. Han var avslappnad och jag kunde flytta bogar och rumpan som jag ville. På väg hemåt när vi precis hade klivit av slingan var det ett helt annat ljud i skällan... då provade vi i stället lite olika jämfota hopp med sidokast och allmänt oavslappnade övningar.
Den gode Tysken lugnade dock ner sig igen men var lite på spänn resten av vägen tillbaka till stallet. Detta är som sagt ett riktigt busfrö men mellan hyssen känner man att han är mycket utvecklingsbar.
Hisan skrittades ut en liten sväng i sällskap med Hardy. Hisans uppförande gick inte att klaga på. Det börjar dock bli kyligare nu och man saknar nästan mössan på kvällen. Ritten blev därför inte allt för lång. Det var nog inte till nackdel för Hisan som fick ett bra mycket tuffare pass mitt i igångsättningen under gårdagen.
Såret läker långsamt. Men processen inuti är ju svår at se från utsidan och det var ju inifrån det skulle läka. Vissa dagar har det runnit lite men oftast är det tort. Han rullar sig med det ute i hagen vilket säkerligen hjälper till när det gäller vätskandet. Han är dessutom mycket mer medgörlig nu och jag får ta på såret om jag behöver med bara milda protester så som att han stampar med benet. Det är en klar förbättring då det var både sparkar och stegringar från början.
Näst nästa måndag är det återbesök i Hbg och jag hoppas läkningen har kommit bra mycket längre tills dess.
Inte riktigt som jag tänkt mig...
Lena skulle ha verkas idag men hovslagaren ringde och bokade om tiden till fredag... Så jag åkte och handlade grejer till katten och kaninen i stället för att åka till Blentarp...
Planen var att släppa i padocken så att den gode Hisan fick rasa av sig... så blev det inte riktigt. Padocken var upptagen av en islandsryttare så Hisan fick komma ut på lina i stället... Och det gick ju sådär. Jag hann knappt släppa grimman förrän han for iväg och jag hade minst sagt besvär med att hålla honom... vila är ingen hit för den hästen... Tur var väl det på sätt och vis att jag ändå rastade honom och inte försökte mig på uppsutten ridning i början idag. Efter jag vet inte hur många varv i galopp varvat med brall och tvärniter gick den stackars islandsryttaren ut... och Hisan fick springa lös. Vid detta laget var han redan rastad och travade mest bara omkring.
Vi gick in och jag upptäckte att allt hö i stallet var slut...
Jag sadlade min ädla springare och begav mig ut i padocken i väntan på att hö skulle komma. Jag ville också känna lite på honom för att checka av. Hisan kändes super och det blev inte mer ridning än så.
Så kontentan av denna något röriga redogörelse är...
-Jag kom hem bra mycket senare än jag tänkt. Detta på grund av bristen på hö, vilket sedan rättades till.
-Hisan blev rejält motionerad... han går själv i hagen så där rör han sig inte tillräckligt.
-Lena blev inte verkad.
-Kaninen fick däremot sitt favorithö... han skall förresten flytta in i dagarna. Hösten är här och nätterna blir kalla.
-Katten fick vad han behövde inhandlat.
Tisdag
Skråla i Skrylle
Hisan har i stort sett vilat sedan jag upptäckte hans sår. Jag har skrittat en gång och det var över en vecka sedan, nästan två. Veterinären tyckte att rörelse är bra och det tycker jag också så nu skall han igång, lie försiktigt. Sagt och gjort sadlade jag ut min ädla springare och gav mig ut i den mörkaste Skåneskogen.
Jag var sen till stallet eftersom jag hade varit på det första utbildningsillfället på B-tränarkursen.
I raden av mindre genomtänkta saker som Ullis gör till häst är väl detta en av dem som slutade bäst.
I vart fall var planen att rida den lilla rundan i Skrylle, den tar vara 30 minuter i skritt och det är ju lagom tyckte jag. Jag hade då helt förträngt hur mörkt det är där även om jag hade försett mig själv med pannlampa.
När vi red in på den lilla stigen i skogen från grusvägen började det höras lite udda djurläten som jag inte direkt kunde placera. Och när vi kom ut ur den täta vegitationen till stugorna möttes jag av två lysande ögon i lampans sken. De satt på ett ganska stort djur och var placerade mitt fram som på ett rovdjur. Jag ropade högt med en barsk röst för att skrämmas, mitt försök lyckades och det stora djuret hoppade grasiöst in i skogen och försvann. Jag fortsatte att prata högt och att sjunga med hög röst för att skrämma övrigt knytt som skulle kunna komma i vår väg.
Vad gjorde då Hisan? Jo, han stannde upp lite när han fick syn på de stora ögonen och sedan traskade han på som om det var världens vanligaste sak. Jag älskar den hästen. En annars inte allt för ovanlig Hisan reaktion är att tvärvända eller blir allmänt beng... i alla fall om man har vilat så länge.
Resten av vägen i skogen sjöng jag riktigt högt och rejält falskt... det var inte meningen att sjunga illa men det finns ju en anledning till att jag sällan sjunger inför folk. ;)
Vi tog oss runt utan att träffa på fler och i det stora hela var det en trevlig tur...
En liten historia u vardagen helt enkelt.
Sårtvätt i dagarna två
Jag har enbart tvättat sår i två dagar. Igår fick jag hjälp med distraktion av Hisan av Emmy och idag hjälpte Malin mig. Det var superbra att få hjälp. Hisan är på särdeles uttråkat humör och har gjort livet surt för sin hagkompis till den milda grad att han får gå själv. Suck.
Imorgon skall jag se om kan våga mig upp i sadeln på honom. Jag misstänker att det är en bra idé att släppa honom i padocken först... annars blir de nog lite väl livat. Vi får se hur det blir.
Jag har varit hos Annette både lördag och söndag. Vi har ägnat oss åt pälsvård, sårvård, staket uppsättning och så inkörning. Det är roligt att göra lite annat än det vanliga och Amazing som blir inkörd gör en massa framsteg hela tiden vilket är superkul att få vara med och se.
Lena har blivit pysslad med. Hon har det tufft nu med alla märrarna i hagen, det blir mer uppgörelser när rangen skall stabiliseras.
Jag var även med Malin ut och tömkörde Morgan. Han utvecklas fint och jag vidhåller at de kommer ha mycket kul tillsammans framöver med det är massa jobb att omskola honom. Han hade i vart fall en härlig atityd idag och det var kul att se hur han bara blir mer och mer possitiv till sitt nya liv som ridhäst.
Hisan är hemma igen!
Hisan stod snällt i boxen och åt hö när jag kom upp. Han har tagit sjukhusistelsen bättre än jag hade hoppats.
Såret ser fint ut men det är stort och svullnaden är i princip helt nere. Nu väntar det daglig tvätt av sår för mig tills det har läkt. Jag hade tänkt att se till att få med mig medhjälpare ut nu i helgen så att det åtminsone blir rent då. Han skall också sättas igång lite lätt i veckan som kommer. Jag ser verkligen fram emot att få rida igen även om det inte blir så mycket till en början.
På måndag börjar jag en B-tränar kurs på Jägersro. Det är väl lika bra att jag tar tag i det och skaffar licens. Körlicensen få vänta till våren eftersom det inte blev någon sulky-kurs i höst. Jag hoppas kunna hitta någon häst att köra de fem gånger jag behöver då.
RenaLena
Jag har ju inte direkt överöst henne med det över sommaren. Det har ju i och för sig inte någon nackdel för betet har gjort henne mycket gott. Hon har lagt på sig massor och är rund och go nu och jämnare i musklerna även om det är mycket kvar. Vidare har vilan gjort att hennes ben har läkt än mer. Gallorna som hon har på det benet som har tagit mest vikt har gått från att vara stenhårda till att nu vara mjuka.
I vart fall var det bad som stod på listan för henne idag. Bete och vila ger smutsig häst. Men nu är hon ren. Inte nödvändligt att bada sa Lena och ville slippa. För att torka gick vi en sväng på fältet. Efteråt med tillsnyggad man och svans var hon ändå rätt nöjd.
Jag får försöka lägga mer tid på henne fram över. Det är hon värd.
Jag fick även en rapport från Helsingborg och Hisan idag. Han var snäll med allt utom medicineringen. Han gillade inte alls sprutorna sa de... no shit! Såret var fortfarande fint men skulle tvättas i morgon. Sedan skulle jag ringa igen på fredag för att se om det blir hemgång som planerat på fredag. Bakterieprovet skulle nog vara klart i morgon och då vet de om det är rätt penisilin.
Helsingborgs blodbad
Morgonen spänderades inne på Jägersro. Jag skulle få köra Karin tillsammans med 2-åringne som Jan har tränat nu i sommar. Han har skrutit så om hur fort den kunde springa så nu skulle det vara upp till bevis.
Karin skulle vara med som sällskap och jag förberädde mig på rejäl väk i armarna.
I bakvarv under uppvärmingen pulade hon så att jag fick ligga raklång i sulkyn. När vi vände upp fick jag bara hålla i hårt men slap ligga raklång i alla fall.
Vi skulle köra i 25 till en början och Jan skulle komma upp utvändligt... nu blev det så att han låg i rygg och gormade hela vägen KÖR åt mig... Det medförde att det gick i 20 fart till en början... när vi kom in i sista sväng gormade han återigen KÖR och jag släpte Karin lite... Då hängde inte den lilla med. Han slutade på 22,8 full väg och Karin gick 20.
Nog borde han klara ett premielopp nu...
Därefter åkte jag upp med Hisan till Helsingborg.
Svullnaden runt såret var oförändrad trots att jag igår tryckte ut sjukt mycket var.
Först blev han drogad och såret ultraljudades för att utesluta att där fanns en främmande kropp.
Därefter skars det upp och det rann ut massor... Det var ett veritabelt blodbad i tvångspiltan. Hisan var till en början mycket bråkig trots droger, brems och knackande i pannan. Men när varet väl kom ut och spänningen i huden släppte lugnade han sig lite.
Vi tog belutet att låta honom stanna där i ett par dagar. Anledingen är att jag inte har någon som kan hjälpa mig med sårvården i stallet och att jag inte kan spruta honom med penicilin på något bra sätt själv.
Vi satte därför en kanyl. Detta var ingen barnlek heller. Min arm åkte ur led när jag skulle hålla i honom för att hjälpa djursjukvårdaren. Denna gången gjorde det så ont på mig att jag var tvungen att sätta mig en stund... Efter två värktabletter och lite vatten kändes det ok igen.
Vi kollade även Hisans tänder så att det inte är något som stör där. Han har nämligen lagt huvudet på send på gången och i boxen och joxat med tungan en massa på sistonne. Inga konstigheter gick att uptäcka. Dock passade min älskling på att tjonga till mig i huvudet med munstegen... Hisan blir kurerad och jag blir mörbultat på djursjukhus med andra ord.
Planen är att han skall komma hem på fredag med ett läkt sår och färdig medicinerad. Troligenfår jag även hem honom i form av ett benrangel men det får det vara värt.
Jag kollade dessutom vikten på släpet på vägen upp... exakt 1200kg stod vågen på. Bilen får dra 1250kg så det är ju super. Vi vägde sedan Hisan han väger nu 610k... De faktiska vikten på släpet blir då 590kg... inte så illa.
I morgon skall jag hjälpa Annette med inkörning av Amazing och Lena skall badas. Torsdag blir helt hästledig... till sambons stora glädje. ;)
Intet nytt under solen
Jag har i och för sig tittat på travlopp två dagar ur rad... Det är ju derbyhelg. Fina hästar var det också. Jag hoppas att Lenas föl skall bli en sådan... risken är ju enorm. :)
Hisan vilar fortfarande. Svullnaden är på samma nivå. Jag har tid i Hbg på tisdag då det får öppnas upp så att det kan läka ordentligt. Det gör det inte nu. Han är fortsatt inte halt och har ingen feber så det är ju bra i alla fall.
Jag får återkomma efter det för då har det ju i alla fall hänt något. ;)
Inkapslad?
Det är alltså inget vidare med mina ridhästar just nu.
Jag misstänker att var har blivit inkapslat i Hisans sår och att det är därför svullnaden inte går ner. Idag fick jag klämma ordentligt och jag fick ut klumpigt gult var. I och för sig blev svullnaden mjukare efter det så kanske löste ag upp något där... jag måste kanske ringa ut veterinär igen till honom. Jag är ju inte säker på att jag kommer att orka fler morgonar med medicinering tillsammans med jobbet... Dessutom funderar jag på om inte klinik behövs i så fall också... att fibla med det i stallet är inte det lättaste. Dumma dumma sår.
Grubblerier
Jag grubblar för mycket. Men jag tror att jag börjar närma mig en klarare idé om vad jag skall göra med mitt hästliv... Jag hoppas bara att den lösning jag finner kan hålla lite längre än den nuvarande har gjort. Jag gillar inte alls att hatta fram och tillbaka med olika varianter.
Att det inte är hållbart nu är ju inte enbart hästeriets fel utan även annat som har ändrats. Så som var jag jobbar till exempel. Även om Malmö och Lund kan tyckas nära är det stor skillnad när man lägger till de extra milen varje dag på pendlingen. Och så är det det där med vintern och mörkret... Så fort allt annat har löst sig skall jag fundera på en vinterresa som kan pigga upp mig. ;)
Igår invigde jag min nya sele. Den kom med posten i måndags och har hängt hemma i väntan på att kunna sättas på lämplig häst. Det blev Karin som fick vara provdocka. Selen satt bra även om jag skulle vijla ha en snyggare brösta/förbygel... men man kan ju inte ha allt på en gång. Selen i kombination med min vagn fick därför komma ut och åka.
Karin och jag börjar kommunicera igen och jag kan hålla henne utan att ligga raklång i vagnen med värkande armar dagen efter.
Jan körde tvååringen och tillsammans gjorde vi 4 intervaller. tempo 35, 30, 30, 25. Därefter kasade Karins knäskydd ner och vi avbröt.
Karin är i fin form men lyckas inte komma med i lopp. Nästa onsdag hoppas jag få köra henne i utbildningsloppen inne på Jägersro.
Efter körningen blev det Hisans tur. Jag hade lånat Biolighten av Uffe igen och körde den över såret. Svullnaden är kvar och jag funderar på om den kommer enbart av att muskelfibrerna är avslitna eller om det finns något inkapslat var som gör att det forfarande är tjockt.
Massör
I övrigt vilas det för fullt för Hisans del.
Igår inhandlades även en säck soya för att jag skall försöka få honom på rätt köl med vikten. Han har ju rasat på sistonne och jag misstänker låg halt av proteiner. Höet han får är inte heller smakligt nog. Han äter inte alls de mängder jag hade hoppats.
Efteråt åkte jag till Annettes för att hjälpa till med inkörningen av en av hennes unghästar. Det är en väldigt trevlig individ men hon har en mycket kort stubin och enligt henne är det helt utan mening att ha en vagn bakom sig. Det är ju mycket trevligare att vara i hagen. Efter lite övertygande och en del sura miner från henne gick det så bra så att dra vagnen ändå.
Sortering
Nu efter att fem dagar med medicinering morgon och kväll har jag faktiskt fått nog på sätt och vis. Jag trodde ju att jag skulle kunna ha det så här denna vintern också och kunna besluta mig för hur jag skulle placera hästarna i lugn och ro till nästa vår men det kommer inte att fungera.
Uppsägningen av Hisans box lämnades in igår. Jag är ännu inte klar med beslutet om hur jag skall lösa det men det finns två alternativ.
1. Hisan flyttar närmare hem och placeras i Lund.
2. Jag samlar hästarna redan nu på samma ställe och begränsar det till att bara ha mina hästar och Jägersro i vinter. Då hamnar de hos Annette och då är det bara det där lilla abret om var hon kommer att vara. På gården hon är idag eller någon helt annan stans... Det återstår att se. Ridmöjligheter runt hennes ställe skall också utredas i så fall för det krävs att sådana finns. Det blir lite att stå i och det kommer att innebära en massa merjobb för henne. Hisan kan ju som bekant inte gå i lösdrift och skall det inte heller.
Igår skrittade jag ut på Hisan på kaninlandet. Han var lugn och fin men pigg och framåt. Vi kommer att hålla oss i skritt tills svullnaden är nere. Såret läker fint och blir för varje dag mindre men svullnaden består. Jag funderar på om det inte är som så att jag borde låna Biolighten lite igen...
