Avåkning

Jag blev prejad av vägen med hästsläp och allt efter hoppträningen. Hade det inte varit ett dike just där hade jag nog kunnat lösa det med hjälp av 4-hjulsdriften, men nu kanade jag bara när jag försökte komma upp.

Hisan fick lastas ur och njöt av att rulla sig i snön i en hage medan vi slet med att först köra fast en 4-hjuling också... sedan knuffa upp släpet och slutligen bilen.

Kvällen avslutades med att Hisan viftade till med ena bakbenet när jag lade på täcket och träffade mig illa på knäet. Så nu är jag dessutom halt.

Jag glömde nog skriva att själva hoppträningen gick bra va?

Vi hoppade vad Tord kallar grundserien.
Trav in, trestuds ett språng med hjälpbom, räcke, ett språng, oxer.

Det blev många rundor och det var nyttig  gymnastik för Hisan. Tord varierade övningen genom att flytta räcket så att det blev kort eller lång distans mellan studs och de andra hindren. Hisan har ju inga problem med att länga sig och här fick han riktigt korta upp sig först över studsen och sedan till räcket.
Vid ett tillfälle när avståndet mellan studs och räcke gick från att vara kort till långt hän
gde inte Hisan med utan han fick en grov feldistans då han ändå hoppade och nockade mig i språnget. Han rev då grovt dessutom. I övrigt hoppade han med mycket självförtroende och det kändes kanon.

Kommentarer
Postat av: Christerdotter

Ajaj :/ Men det är bra att du ser det positiva med=)

2010-12-09 @ 22:37:53
Postat av: Ullis

Knäet läker och jag har lärt mig hur man kommer upp ur snöfyllda diken med bil och släp. Man vet aldrig när man kan ha nytta av den kunskapen... även om den inte går att använda ensam utan hjälp av minst två andra snälla människor krävs. ;)



Dessutom kanske jag får tuffa till mig och inte vara så snäll att jag kör undan nästa gång jag får möte på ett liknande ställe. :D

2010-12-10 @ 08:02:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0