Mörka måndagstankar
Jag har precis kommit hem från stallet.
Det blev en snabbis med enbart mockning och pyssel. Jag måste nämligen sitta uppe halva natten och plugga så snart jag har ätit kvällsmat. Innan dess finns det ingen ork till koncentration.
Hisan har ett litet sår på vänster bak just nedanför kotan. Han fick det i söndags och det har sett fint ut men i sann fullblodsanda var det tvunget att bli lite svullet idag. Han är helt oöm och jag har fått peta i det utan att han har reagerat. Han brukar ju fara i luften minst sagt om det gör ont så jag nöjde mig med tvätt med tvål och vatten. Tvätt proceduren skedde helt utan kompikationer och Hisan stod så snällt så. <3
Sedan hade jag lovat mig själv att känna igenom Lena ordentligt. Jag har funderat hela dagen på stegringsinsidenterna och annat som sker runt henne. Jag börjar nog närma mig ett beslut men jag är inte riktigt där än.
Förutom att hon är sned över hela bakdelen, och har så varit sedan jag fick henne så är hon minst sagt ansträngd i musklerna runt bakknäna och på vänster sida av ländryggen. Det var hon när jag fick henne också men jag tycker att det har blivit bättre. Nu är det snö och tungt underlag i kombination med träning och jag tror att det är en tidsfråga när det brister.
Jag skulle kunna ställa av henne och köpa mig tid. Men för vem?
Jag är väl medveten om att hon i princip redan var slut när jag fick henne. Det var ju därför det blev så. Hon har repat sig fantastiskt sedan dess. Men frågan är om vi inte har kommit fram till en punkt utan återvändo.
Som jag skrev igår så är hon inte halt. Men frågan är om hon har två paj bakknän och därför inte haltar, eller om det är så att hon biter ihop. Det är hon bra på. Hon visar inget och blir het, springer ifrån.
Hon var lugnare i sinnet hos Annette utan press och träning, det är en tankeställare.
Jag har funderat på att låta massören gå över henne. Men frågan är om han vill utan en veterinärundersökning i bottten.
Ett som är säkert är att hon inte skall behandlas något mer i leder eller liknande. Den tiden är förbi, det innebär för mycket lidande och konvalecens.
Förnuftet säger att det kanske är hit vi kom och att projektet att få henne tillbaka i form bör sluta här...
Men hjärtat blöder. Det är dock mycket själviskt att tänka så.
Visst skulle hon kunna gå i hage och hålla för det. Men den bistra sanningen är att jag gillar hästar som lätt blir rastlösa av att inte jobba. Hisan är en sådan, Lena med. Och den krassa verkligeheten är att jag inte har råd att ha en inakoderad häst som bara går och skrotar utan hopp om att kunna användas.
Jag har storslagna planer för Fröken-Löken. Men jag tror att jag får skjuta dem på framtiden och eventuellt låta Fölis axla den manteln en dag.
Som sagt, jag börjar närma mig ett beslut. Det är inte helt fattat än. Jag skall fundera igenom det under de närmaste dagarna/veckorna. Men vågskålen väger tungt åt det mörka hållet för Den lilla svarta.
Alltid hemskast INNAN beslutet är fattat.Det är inte elakt att ta bort en häst, elakt är att låta den gå och skrota eller sälja den vidare.
När jag tog mig an Lena lovade jag mig själv ett par saker:
Hon skall inte träna och ha ont i min ägo.
Skall hon lämna mig så finns det bara ett sätt och det innefattar inte att sälja eller skänka.
Jag i och med att hon inte är halt men inte så fräsch som jag önskar av en häst som skall arbete är inte beslutet enkelt.
Hon har gett mig det föl jag önskade av henne och hon är mysig och go.
Jag skall tänka över jul och fatta ett beslut därefter.
Det finns ingen som är intresserad av att vara medryttare på en häst som Lena? Så hon får gå i det tempo hon klarar, utan att det blir för mycket eller för lite för henne?
Men en sak är säker, och det är att den tiden du haft henne har hon haft det riktigt bra. Hon fick bli mamma till och med=)
Lena har en medryttare som är jättegullig.
Problemet är nog att Lena är trasigare än jag har velat tro tidigare och jag vet att om jag ber henne kommer hon att bära mig eller någon annan och göra det vi ber henne om oavsett vad hennes kropp säger.
När hon exploderar visar hon att det gör ont. All annan tid biter hon ihop. Det har hon alltid gjort. Hennes smärttröskel är superhög.
Hon har ett hjärta av guld den lilla svarta.
