Det är mycket lättare i dagsljus
Allt presis allt är lättare när man ser vad man gör. Nu när det är sagt måste jag beklaga mig lite över hur snabbt helgerna bara springer iväg. Jag hinner ju knappt hem från jobbet på fredagen förrän det är söndagskväll... På något vis skulle det behövas lugnas ner tempot lite. Frågan är ju bara hur man bär sig åt för att lyckas med det. Jag har i vart fall bara varit i två stall per dag denna helgen...
Nu kommer det att bli ca 1,5 månad med fullt upp för mig på hästsidan. Nya medryttaren är borta och mitt i allt det skall Lena föla. Hur nu det skall gå ihop, och så heltidsjobb på det. Jag blir trött och helt utmattad bara jag tänker på det.
Tillbaka till nuet... eller i vart fall vad som nyss varit.
Morgonen började på Jägers med ridning av Winello. Sir Remington ska ner till Frankrike igen och Uffe skulle åka med honom lite senare på eftermiddagen så det blev endast lite klapp på honom idag.
Winello har haflt lite skakiga resultat på sistonne. Han tränar bra men i loppen vill han inte riktigt. Han känns stark när jag rider men han är oliksidig. Kommunikationen mellan oss har precis bara startat så helt lätt är det ju inte att komunicera alla gånger. Nu sitter i vart fall framåt med skänkel och sits. Sidförande skänkel har han inte greppat än. Att svänga blir mest att jag drar i huvudet och han ramlar efter. Men det kommer nog det också. Det blev mycket trav idag. Fokus för honom var att svara på mina hjälper och jag tycker att han utvecklas bra. Lite bekväm är han dock och så ganska sjåpig.
Sedan var frågan vad jag och Hisan skulle hitta på. Det fick blir en längre uteritt på vägarna runtomkring. Det har töat massor och till och med grusvägarna är vattensjuka. Det innebär i och för sig att de är mjuka och trevliga.
Det blev graman på för Hisans del. Han var superfin idag, jag påminde honom lite i början om att det var jobba vi skulle och på halva turen var han lugn och fin i alla gångarter. När vi hade vänt hemåt blev det annat ljud i skällan. Han taggade till rejält och när han inte fick galoppera där han ville så var han först lugn men sedan for han i luften. Likadant när vi på hemvägen mötte en hund som skällde och gjorde utfall. Då for han i luften igen. Riktigt hur jag skall få ordning på dessa dumheter har jag ingen aning om. Nu red jag på som om inget hade hänt men det måste gå att få honom att sluta. Brallar man till det är man ju olydig. Och idag, ut, fanns där bjudning. Han var riktigt luftig fram och det kändes hur han tog i när han fick trava på. Möjligen var den falsk då, annars vet jag inte. Men det är ju möjligt att det sprangs mer än det bjöds om man säger så...
Nu kommer det att bli ca 1,5 månad med fullt upp för mig på hästsidan. Nya medryttaren är borta och mitt i allt det skall Lena föla. Hur nu det skall gå ihop, och så heltidsjobb på det. Jag blir trött och helt utmattad bara jag tänker på det.
Tillbaka till nuet... eller i vart fall vad som nyss varit.
Morgonen började på Jägers med ridning av Winello. Sir Remington ska ner till Frankrike igen och Uffe skulle åka med honom lite senare på eftermiddagen så det blev endast lite klapp på honom idag.
Winello har haflt lite skakiga resultat på sistonne. Han tränar bra men i loppen vill han inte riktigt. Han känns stark när jag rider men han är oliksidig. Kommunikationen mellan oss har precis bara startat så helt lätt är det ju inte att komunicera alla gånger. Nu sitter i vart fall framåt med skänkel och sits. Sidförande skänkel har han inte greppat än. Att svänga blir mest att jag drar i huvudet och han ramlar efter. Men det kommer nog det också. Det blev mycket trav idag. Fokus för honom var att svara på mina hjälper och jag tycker att han utvecklas bra. Lite bekväm är han dock och så ganska sjåpig.
Sedan var frågan vad jag och Hisan skulle hitta på. Det fick blir en längre uteritt på vägarna runtomkring. Det har töat massor och till och med grusvägarna är vattensjuka. Det innebär i och för sig att de är mjuka och trevliga.
Det blev graman på för Hisans del. Han var superfin idag, jag påminde honom lite i början om att det var jobba vi skulle och på halva turen var han lugn och fin i alla gångarter. När vi hade vänt hemåt blev det annat ljud i skällan. Han taggade till rejält och när han inte fick galoppera där han ville så var han först lugn men sedan for han i luften. Likadant när vi på hemvägen mötte en hund som skällde och gjorde utfall. Då for han i luften igen. Riktigt hur jag skall få ordning på dessa dumheter har jag ingen aning om. Nu red jag på som om inget hade hänt men det måste gå att få honom att sluta. Brallar man till det är man ju olydig. Och idag, ut, fanns där bjudning. Han var riktigt luftig fram och det kändes hur han tog i när han fick trava på. Möjligen var den falsk då, annars vet jag inte. Men det är ju möjligt att det sprangs mer än det bjöds om man säger så...
Vårkänning
Det droppar för fullt här. Jag har varit ute på balkongen och tagit bort gamla växter för att göra det möjligt att se alla nya knoppar för att verkligen kunna njuta av vårens antågande. Det droppade som bara den från balkongen ovanför... snösmältning är bra. Jag var en sväng nere hos Lena och borstade och fixade med henne. Hon var vid gott humör. Hon fäller sin vinterpäls och är bara solsken mot mig. Mot kompisarna i hagen är det en helt annan sak. Jag tror att hormonerna rusar för henne för så grinig brukar hon inte vara även om hon bossar hej vilt. Det är ju bara en månad kvar nu så snart får vi veta vad det blir för något som kommer ut.
Därefter blev det ridhuset med Hisan. Det är sista gången på en vecka som jag kommer att kunna utnytja ridhuset. Det är Bruksprov på Flyinge och hästarna har redan börjat anlända. Det var dock lugnt idag och jag blev till och med ensam i ridhuset.
Idag hade jag gramanen på och koncentrerade mig på framåt. Lite motvilligt gick Hisan med på att bjuda var vad han skulle. Men resultatet blev super. Jag red mycket galopparbete och vi fick båda jobba rejält. Nu väntar som sagt en veckas ridning utomhus så jag måste säga att jag välkomnar verkligen töandet, det kommer för hoppningsvis att möjlig göra ridning i paddocken för min del nu under arbetsveckan.
I morgon skall Hisan och jag bege oss ut på uteritt. Riktigt vart vi kommer att bege oss vet jag inte än. Det får morgondagen utvisa.
Därefter blev det ridhuset med Hisan. Det är sista gången på en vecka som jag kommer att kunna utnytja ridhuset. Det är Bruksprov på Flyinge och hästarna har redan börjat anlända. Det var dock lugnt idag och jag blev till och med ensam i ridhuset.
Idag hade jag gramanen på och koncentrerade mig på framåt. Lite motvilligt gick Hisan med på att bjuda var vad han skulle. Men resultatet blev super. Jag red mycket galopparbete och vi fick båda jobba rejält. Nu väntar som sagt en veckas ridning utomhus så jag måste säga att jag välkomnar verkligen töandet, det kommer för hoppningsvis att möjlig göra ridning i paddocken för min del nu under arbetsveckan.
I morgon skall Hisan och jag bege oss ut på uteritt. Riktigt vart vi kommer att bege oss vet jag inte än. Det får morgondagen utvisa.
Det töar
Just nu är det ett par plusgrader. Det är underbart för det betyder att våren är i antågande. Men det är inte heller helt problemfritt. Jag hade en grundplan som innebar att jag skulle till ridhuset i kväll. Men orken tog slut och väl var väl det. Bilen som i och för sig verkar gå fram överallt halkade omkring på slasket på stallplan och jag är berädd att sätta en bra slant på att Hisan inte hade gillat att stå i hästfinkan u det väglaget.
Planerna fick alltså ändras och det blev vilodag för honom. I morgon får det bli ridhuset. Det är inte kul att rida i slasket så uteritt får vi nog stå över denna helgen.
Tur att vi var ute på Revinge förra veckan för det var nog sista chansen i snön. Allt är dessutom lättare i dagsljus och det bästa är att ta dagen som den kommer.
Igår var jag nere hos Lena. Det var plusgrader redan då men inte lika klafsigt. Dock är ju plusgradig snö tung så det var inte det lättaste att försöka styra skottkärran i snömassorna. Lena var dock på gott humör men tyckte att jag störde lite under maten.
Planerna fick alltså ändras och det blev vilodag för honom. I morgon får det bli ridhuset. Det är inte kul att rida i slasket så uteritt får vi nog stå över denna helgen.
Tur att vi var ute på Revinge förra veckan för det var nog sista chansen i snön. Allt är dessutom lättare i dagsljus och det bästa är att ta dagen som den kommer.
Igår var jag nere hos Lena. Det var plusgrader redan då men inte lika klafsigt. Dock är ju plusgradig snö tung så det var inte det lättaste att försöka styra skottkärran i snömassorna. Lena var dock på gott humör men tyckte att jag störde lite under maten.
För att komma framåt måste det få gå lite bakåt
Hoppträning för Fredrik igen idag.
Jag tror att jag glömde att rida lite. Eller mycket. Hisan bjöd fint på hinder men jag red lite framåt tillräckligt. På något sätt blev jag lite bekväm och trodde i min enfald att det skulle gå av sig självt. Vi hade inget stopp eller så men ändå blev det sämre känsla än sist.
Vi missade i och för sig två hinder på slutet men det var brallarnas fel. Banan lixom for ur huvudet på mig. Det finns dessuom förevigat... se lite längre ner.
Träningen började med kavaletti och vi fick rida utan läder. Jag tror att Fredrik blev lite trött på att jag inte rätar upp mig. Men han sa också att det beror på att jag inte är stark nog och det tror jag stämmer. Jag har slarvat massor med att gå till gymmet och är allmänt ur form, det kan jag villigt erkänna. För att åtminstonne göra en början till bättring så skall jag till gymmet i morgon. Men jag har inte orkat hålla någon form i vinter... och så har jag käkat för mycket godis. Det är dax att ta mig i kragen.
Tillbaka till träningen. Kavalettin blev till ett litet språng med bom framför och bakom och vi fick rida även detta utan stigbyglar. Jag vet att jag i och för sig bromsade lite innan men denna övningne fick mig verkligen att bromsa. Jag känner mig instabil och är rädd för att Hisan skall bralla om jag trycker på honom. Lite tokigt tänkt men det sitter djupt rotat hos mig. I vart fall kändes det lite mer instabilt än vad det ser ut. Men i vart fall syns det tydligt att jag håller fast mig med skänklarna... detta betyder att jag bör rida mera utan stigbyglar.
Vi fortsatte sedan med stigläder och hoppade en lite banan med låga hinder. Efter typ halva banan vaknade vi till och jag fick honom fram för skänkeln.
Jag skall inte skylla i från mig men den vanliga dynamiken som brukar finnas i ridhuset infann sig inte idag. Det var hästar överallt och i hörnan vid utgången hände det hela tiden saker som stal Hisans uppmärksamhet. En häst sparkade i väggen och en annan stegrade vid ett tillfälle och nockade sin ryttarinna. Jag blev i vart fall störd av detta och Hisan tar genast åt sig av sådant.
Lite bättre med koncentrationen blev det mot slutet men här måste vi båda skärpa oss. Vi får inte bli så störda av andra.
Sista linjen hoppade han bra på men som sagt jag fick hjärnsläpp. Film finns med komentatorspår.
Nöjd
Det belv en tripp till ridhuset idag igen. Jag hoppas verkligen att det kan töa lite snart så att det går att rida hemmavid igen. Det tar tokigt lång tid att åka till ridhuset var och varannan vardagskväll. Att åka till en eller två träningar i veckan är ju lugnt men för nästan all ridning är drygt. Det kommer nog bli vår i år också, bara att jag önskar att det skulle bli vår nu.
Tillbaka till dagens ridning. Jag är supernöjd med Hisan. Idag bestod hans protester endast i lite svansvift när jag bad honom att ta i. Vi är desinitivt på rätt väg. Jag kan be honom att ta i utan sura miner och han gör det. Det låter tokigt men jag har ju inte kunnat be honom att ta i. Då har han ju exploderat.
Jag red mest på volterna. Öppna, sluta men med fokus på ökningar och minskningar. Han svarade bra både i trav och galopp.
Jag är inte helt nöjd med formen men just nu är bjudning och fram för skänkel det jag lägger mest fokus på. Resten kommer, det är jag säker på. Jag vill inte tappa det positiva jag har nu för att få lite böj på nacken just nu.
I morgon är det hoppträning på schemat och jag ser fram emot att ha superkul tillsammans med Hisan.
En annan sak. Det är Breeders på Flyinge nästa vecka och varje gång jag kommer dit är det nya saker som ligger framme eller är uppsatta. Till exempel har det kommit upp ett helt stall med mobila boxar utanför ridhuset. Det är superläskigt. Men här finns det bjudning nu, om än på spaghettiben. Han var så duktig så och fick massor av beröm.
Tillbaka till dagens ridning. Jag är supernöjd med Hisan. Idag bestod hans protester endast i lite svansvift när jag bad honom att ta i. Vi är desinitivt på rätt väg. Jag kan be honom att ta i utan sura miner och han gör det. Det låter tokigt men jag har ju inte kunnat be honom att ta i. Då har han ju exploderat.
Jag red mest på volterna. Öppna, sluta men med fokus på ökningar och minskningar. Han svarade bra både i trav och galopp.
Jag är inte helt nöjd med formen men just nu är bjudning och fram för skänkel det jag lägger mest fokus på. Resten kommer, det är jag säker på. Jag vill inte tappa det positiva jag har nu för att få lite böj på nacken just nu.
I morgon är det hoppträning på schemat och jag ser fram emot att ha superkul tillsammans med Hisan.
En annan sak. Det är Breeders på Flyinge nästa vecka och varje gång jag kommer dit är det nya saker som ligger framme eller är uppsatta. Till exempel har det kommit upp ett helt stall med mobila boxar utanför ridhuset. Det är superläskigt. Men här finns det bjudning nu, om än på spaghettiben. Han var så duktig så och fick massor av beröm.
Massage
För Hisans del då.
Jag har i stället känt mig helt off idag och jag har alltså varit hemma. Jag är inte helt hundra nu heller men det är bara att bege sig iväg till jobbet i morgon igen.
Nå vad sa då massören?
Jo, det fanns lite spänningar runt manken och lite vid revbenen i höjd med sadelgjorden så som tidigare, mest på högersidan. Spänningarna i bogarna var borta.
Däremot fanns det spänningar bak i ljumskarna (virvlarna) som troligen kommer i från när han lades omkull vid operationen. Senast hade han ju så mycket andra saker som troligtvis kändes mer för honom och därför blev detta kvar.
I morgon får jag hoppas att jag har mer ork för då behöver jag åka till ridhuset för att träna.
Jag har i stället känt mig helt off idag och jag har alltså varit hemma. Jag är inte helt hundra nu heller men det är bara att bege sig iväg till jobbet i morgon igen.
Nå vad sa då massören?
Jo, det fanns lite spänningar runt manken och lite vid revbenen i höjd med sadelgjorden så som tidigare, mest på högersidan. Spänningarna i bogarna var borta.
Däremot fanns det spänningar bak i ljumskarna (virvlarna) som troligen kommer i från när han lades omkull vid operationen. Senast hade han ju så mycket andra saker som troligtvis kändes mer för honom och därför blev detta kvar.
I morgon får jag hoppas att jag har mer ork för då behöver jag åka till ridhuset för att träna.
Ridhuset
Idag kom jag då iväg till ridhuset men innan det var jag inne på Jägers och red Sir Remington i snön. Snön kom alltiså uppifrån i små mängder idag... men likväl skulle vi tydligen ha mera. Och kallt var det. En plusgrad igår och 5 minus idag. Brrr.
Sir var först sur när vi kom ut ur stallet. Som vanligt är han en gentleman så även om han var sur så var han det med motta.
Det gick snabbt över och vi hade en mysig men kall tur.
I ridhuset var Hisan först lite spänd. Jag tror att han blev stöd av de andra ekipagen men undan för undan slappnade han av. Han kämndes mycket "starkare" i galoppen idag och han tollererade att jag gick på honom lite. Han går i och för sig gärna lite utåtställd i vänster varv. Det har varit ett problem som vi har dragits med ett bra tag nu. Jag tyckte ändå att jag fick tag i honom där och det blev bättre. Vänstergaloppen har hela tiden varit rundare men han är svagare/lojare där. Jag får vara på honom för att han skall tänka fram och inte "dö" i energi. Vi jobbar på det och vi är på väg mot att bli bättre det märks från gång till gång.
Högergaloppen var för bara någon vecka sedan platt och matt men nu är han riktigt igång och han är starkare här än i vänster. Nu har han dessutom blivit rundare i galoppen också så visst går det framåt.
Jag red även skänkelvikning i galopp och högergaloppen är jobbig sidverts men med hör i hop med det där att han gärna går ställ åt höger i vänster varv. Det märks i höger öppna och i skänkelvikning undan höger skänkel i alla gångarter.
Hisans massör kommer i morgon och jag tänker nämna det för honom så får vi se.
I övrigt är han mycket finare i kroppen än tidigare och den stora problematiken som han har haft i bogarna verkar ha försvunnit. Viss problematik finns ju kvar i och med vad jag skrev innan men på det stora hela är vi igenom vissa saker verkar det som.
Förövrigt vågade jag mig iväg till ridhuset i Flyinge i dressyrsadel och vita lindor. ;)
Jag skall stoppa om den sadeln också till sommaren, då skall jag också se om jag har fått i ordning på grejerna tillräckligt för att våga mig ut på dressyrtävlingsbanan igen.
Sir var först sur när vi kom ut ur stallet. Som vanligt är han en gentleman så även om han var sur så var han det med motta.
Det gick snabbt över och vi hade en mysig men kall tur.
I ridhuset var Hisan först lite spänd. Jag tror att han blev stöd av de andra ekipagen men undan för undan slappnade han av. Han kämndes mycket "starkare" i galoppen idag och han tollererade att jag gick på honom lite. Han går i och för sig gärna lite utåtställd i vänster varv. Det har varit ett problem som vi har dragits med ett bra tag nu. Jag tyckte ändå att jag fick tag i honom där och det blev bättre. Vänstergaloppen har hela tiden varit rundare men han är svagare/lojare där. Jag får vara på honom för att han skall tänka fram och inte "dö" i energi. Vi jobbar på det och vi är på väg mot att bli bättre det märks från gång till gång.
Högergaloppen var för bara någon vecka sedan platt och matt men nu är han riktigt igång och han är starkare här än i vänster. Nu har han dessutom blivit rundare i galoppen också så visst går det framåt.
Jag red även skänkelvikning i galopp och högergaloppen är jobbig sidverts men med hör i hop med det där att han gärna går ställ åt höger i vänster varv. Det märks i höger öppna och i skänkelvikning undan höger skänkel i alla gångarter.
Hisans massör kommer i morgon och jag tänker nämna det för honom så får vi se.
I övrigt är han mycket finare i kroppen än tidigare och den stora problematiken som han har haft i bogarna verkar ha försvunnit. Viss problematik finns ju kvar i och med vad jag skrev innan men på det stora hela är vi igenom vissa saker verkar det som.
Förövrigt vågade jag mig iväg till ridhuset i Flyinge i dressyrsadel och vita lindor. ;)
Jag skall stoppa om den sadeln också till sommaren, då skall jag också se om jag har fått i ordning på grejerna tillräckligt för att våga mig ut på dressyrtävlingsbanan igen.
Kamikazeuppdrag?
Idag lurade en kompis med mig på ett Kamikazieuppdrag. Det gick ut på att sällskapa med henne och hästen hon red på Revingefältet.
Hisan har ju varit lite väl i gasen där på sistonne och hennes häst var väl inte helt rumsren heller. Uppdraget utvecklade sig över förväntan och båda hästarna uppförde sig exemplariskt trots närgångna kor och tvivlande ryttarinnor.
Hisan har span på korna.
Hisan uppförde sig så väl att jag svävade på små moln under ritten. När vi stod ute i Torna Hällestad var flertalet ritter på fältet snarast att likna vid nära döden upplevelser för mig så att han nu kunde skritta på lång tygel och vara lugn var helt fantastiskt. Vi red en av de kortare rundorna men skrittade massor i den djupa snön så det tog ändå två timmar att komma runt.
Före ritten var jag nere hos Lena. Hon är så lugn och harmonisk. Och så är hon ännu tjockare. Det är snart bara en månad kvar till fölning. Det skall bli så spännande. :D
Hisan har ju varit lite väl i gasen där på sistonne och hennes häst var väl inte helt rumsren heller. Uppdraget utvecklade sig över förväntan och båda hästarna uppförde sig exemplariskt trots närgångna kor och tvivlande ryttarinnor.
Hisan har span på korna.
Hisan uppförde sig så väl att jag svävade på små moln under ritten. När vi stod ute i Torna Hällestad var flertalet ritter på fältet snarast att likna vid nära döden upplevelser för mig så att han nu kunde skritta på lång tygel och vara lugn var helt fantastiskt. Vi red en av de kortare rundorna men skrittade massor i den djupa snön så det tog ändå två timmar att komma runt.
Före ritten var jag nere hos Lena. Hon är så lugn och harmonisk. Och så är hon ännu tjockare. Det är snart bara en månad kvar till fölning. Det skall bli så spännande. :D
Ur form
Jag är helt ur form... huvudvärk för andra dagen ur rad och så pissigt väder på det... Då kan man ju inte bli annat än ur form.
Jag skulle ha gått till gymmet igår för jag måste ta i tu med min kondis men då snöade det bara för mycket och jag är för snål för att ta bilen till gymmet.
Idag är energin än lägre och det kommer snö och hagelblandat regn så det blev ingen ridning... inte ens till ridhuset vågade jag ta mig. Snön blir svinhal med regn på och jag vill inte åka med Hisan broddad... biten mellan släp och ridhus är för lång för att ge sig ut på i mörker på sådant underlag.
Det blev en rykt för Hisans del i stället. Han misstycker väl inte direkt men jag borde röra på mig. Motion skapar energi... eller ju mer i form jag är ju mer energi får jag... slöar jag bara blir allt där efter.
Nya tag i morgon med andra ord. Till ridhuset med Hisan, en tripp ner till Lena och så gymmet för mig själv. Det är lagom lördagsgöra.
Jag skulle ha gått till gymmet igår för jag måste ta i tu med min kondis men då snöade det bara för mycket och jag är för snål för att ta bilen till gymmet.
Idag är energin än lägre och det kommer snö och hagelblandat regn så det blev ingen ridning... inte ens till ridhuset vågade jag ta mig. Snön blir svinhal med regn på och jag vill inte åka med Hisan broddad... biten mellan släp och ridhus är för lång för att ge sig ut på i mörker på sådant underlag.
Det blev en rykt för Hisans del i stället. Han misstycker väl inte direkt men jag borde röra på mig. Motion skapar energi... eller ju mer i form jag är ju mer energi får jag... slöar jag bara blir allt där efter.
Nya tag i morgon med andra ord. Till ridhuset med Hisan, en tripp ner till Lena och så gymmet för mig själv. Det är lagom lördagsgöra.
Är vintern på upphällning?
I vart fall önskar jag att det är så. Det har blivit plusgrader men igår vräkte det ner snö igen och mer är på väg om man får tro prognoserna. Jag är nog inte ensam om att vara trött på detta nu. Men plusgrader betyder ju att det är på väg åt rätt håller... dock tror jag inte att vi får vår direkt utan det kommer att bli bakslag. Februari är ju inte slut än.
Igår hade medryttaren Hisan och jag hade planerat att rida travarna inne på Jägers. Riktigt enligt planen gick det inte. Jag vågade mig helt enkelt inte ut med Sir Remington i slasket. Det må vara mesigt men han laddas inför en ny Frankrikestart i början av mars och på något sätt kändes väl inte skritt i slask som någon bra del av uppladdningen.
Winello fick i stället komma ut en sväng. Vi övar på att förstå skänkeln och att gå på volter. Vi höll oss på lilla banan med en avstickare in i en av longeringsvolterna. Förra gången var han inte alls med på vad jag ville att han skulle göra i volten men denna gången verkade han vara mer med på noterna.
På väg tillbaka till stallet gjorde vi volter där han till en början välte runt men till slut blev de riktigt fina. Några gånger till så kommer vi att kunna göra supersnygga volter utan bekymmer.
Igår hade medryttaren Hisan och jag hade planerat att rida travarna inne på Jägers. Riktigt enligt planen gick det inte. Jag vågade mig helt enkelt inte ut med Sir Remington i slasket. Det må vara mesigt men han laddas inför en ny Frankrikestart i början av mars och på något sätt kändes väl inte skritt i slask som någon bra del av uppladdningen.
Winello fick i stället komma ut en sväng. Vi övar på att förstå skänkeln och att gå på volter. Vi höll oss på lilla banan med en avstickare in i en av longeringsvolterna. Förra gången var han inte alls med på vad jag ville att han skulle göra i volten men denna gången verkade han vara mer med på noterna.
På väg tillbaka till stallet gjorde vi volter där han till en början välte runt men till slut blev de riktigt fina. Några gånger till så kommer vi att kunna göra supersnygga volter utan bekymmer.
Vikten av att vara i ett stort ridhus...
Idag var det Fredrik Jönsson som höll i hoppningen.
Vi började med lite travbommar och sedan ett litet hinder på volt med hjälpbommar framför och bakom.
Därefter la vi till en serie med bommar och avslutningsvis kom det till två kombinationer en med oxrar och en med rättuppstående med ett språng i mellan.
Det var en mjölksyreövning. Hela passet idag var Hisan mycket positiv och mycket hungrig på hinder. Det var ett bra tag sedan senast för jag behövde knappt ens sätta igång honom idag.
Vi var i Crafoord hallen och jag brukar i och för sig tycka att han går bäst där inne. För er som inte har varit där så är det Flyinges nybyggda ridhall och alla andra ridhus som ni har varit i som ni tyckt varit stora är bara hälften av vad detta är. Bygger man en bana så står den bara på halva ytan av ridhuset och vägarna mellan hindren är ändå alltid långa. Det är som en stor utebana fast med tak med andra ord. Det är i vart fall underbart att rida där. Det händer i princip aldrig att man är i vägen för varandra och om man behöver trimma lite i väntan på sin tur så kan man sätta sig på en stor volt utan att heller vara i vägen. Säg vilket annat ridhus som man kan det i. Detta är nog en del i varför Hisan hoppar så bra där. Det finns ytor att få igång honom på.
Hisans återvunna hungrighet på hinder i kombination med ytan fungerade super. För det är så här han var när jag köpte honom och när vi knep alla de där rosetterna som hänger här hemma på väggen.
Den där operationen var verkligen värd alla pengar nu eftersom jag har fått tillbaka den glada och härliga Hisan.
Sista rundan vi hoppade var nog ett bevis på att hoppglädjen är tillbaka. På väg in i oxerkombinationen hoppade Hisan av stort och rev rejält, trots det bjöd han på utsprånget och hoppade ut ur kombinationen utan att jag rikigt han märka hur det gick till. Efter det kom en rejäl brall och vi räddades av ytorna i ridhuset för jag hann utan bekymmer att samla i hop honom inför nästa kombination.
Vad jag vill säga med detta är att tidigare hade han stannat om han hade kommit i samma situatuon. Idag fanns det inte en tvekan i honom. Fredrik var också imponerad och tyckte att han verkligen hade tänt till jämfört med hur det var innan. Nu är det bara att jobba vidare och hitta detta positiva i allt jobb.
Vi började med lite travbommar och sedan ett litet hinder på volt med hjälpbommar framför och bakom.
Därefter la vi till en serie med bommar och avslutningsvis kom det till två kombinationer en med oxrar och en med rättuppstående med ett språng i mellan.
Det var en mjölksyreövning. Hela passet idag var Hisan mycket positiv och mycket hungrig på hinder. Det var ett bra tag sedan senast för jag behövde knappt ens sätta igång honom idag.
Vi var i Crafoord hallen och jag brukar i och för sig tycka att han går bäst där inne. För er som inte har varit där så är det Flyinges nybyggda ridhall och alla andra ridhus som ni har varit i som ni tyckt varit stora är bara hälften av vad detta är. Bygger man en bana så står den bara på halva ytan av ridhuset och vägarna mellan hindren är ändå alltid långa. Det är som en stor utebana fast med tak med andra ord. Det är i vart fall underbart att rida där. Det händer i princip aldrig att man är i vägen för varandra och om man behöver trimma lite i väntan på sin tur så kan man sätta sig på en stor volt utan att heller vara i vägen. Säg vilket annat ridhus som man kan det i. Detta är nog en del i varför Hisan hoppar så bra där. Det finns ytor att få igång honom på.
Hisans återvunna hungrighet på hinder i kombination med ytan fungerade super. För det är så här han var när jag köpte honom och när vi knep alla de där rosetterna som hänger här hemma på väggen.
Den där operationen var verkligen värd alla pengar nu eftersom jag har fått tillbaka den glada och härliga Hisan.
Sista rundan vi hoppade var nog ett bevis på att hoppglädjen är tillbaka. På väg in i oxerkombinationen hoppade Hisan av stort och rev rejält, trots det bjöd han på utsprånget och hoppade ut ur kombinationen utan att jag rikigt han märka hur det gick till. Efter det kom en rejäl brall och vi räddades av ytorna i ridhuset för jag hann utan bekymmer att samla i hop honom inför nästa kombination.
Vad jag vill säga med detta är att tidigare hade han stannat om han hade kommit i samma situatuon. Idag fanns det inte en tvekan i honom. Fredrik var också imponerad och tyckte att han verkligen hade tänt till jämfört med hur det var innan. Nu är det bara att jobba vidare och hitta detta positiva i allt jobb.
Tisdagskväll i ridhuset
Jag har ju tyckt att det har varit så himla bra med Flyinges ridhus... eller det var ju inte mindre bra nu heller... bara mer trångt. Jag har tidigare lyckats att komma på tider då jag antingen har varit själv eller tillsammans med typ två andra där inne och då finns det massor av plats. Nu var vi typ 8 varav en var ett tömkörningsekipage. Man skulle ju kunna säga att det var lite trängre. Nu är ju ridhuset stort så någon större fara var det inte, snarare bara en refelektion. Tisdagskvällar skall undvikas runt 18 i alla fall.
Det som var positivt var i alla fall att jag fick "draghjälp" in i ridhuset... genom det tokigt farliga dörren. Och så fick jag draghjälp ut också. Hisan kunde till och med gå in igen för att jag skulle trycka på dörrknappen. Helt fantastiskt. Hoppas att han är botad från sin "dörrskräck" nu.
Själva ridningen då. Jo i mån av plats fick vi till det riktigt bra tyckte jag. Det är alltid lite meckigare när man får möten med Hisan och så blir det ibland något oförutsett stop när man inte riktigt kan förutse vart de andra skall. Så lite ryckigare med andra ord men vi lyckades med galopparbete med ökningar och minskningar av volter och så förvänd galopp i alla fall.
Jag borde dock ta tag i hans flås. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall få till det med det nuvarande underlaget. Men sådana problem är ju till för att lösas. Jag skall finurla på det.
Det som var positivt var i alla fall att jag fick "draghjälp" in i ridhuset... genom det tokigt farliga dörren. Och så fick jag draghjälp ut också. Hisan kunde till och med gå in igen för att jag skulle trycka på dörrknappen. Helt fantastiskt. Hoppas att han är botad från sin "dörrskräck" nu.
Själva ridningen då. Jo i mån av plats fick vi till det riktigt bra tyckte jag. Det är alltid lite meckigare när man får möten med Hisan och så blir det ibland något oförutsett stop när man inte riktigt kan förutse vart de andra skall. Så lite ryckigare med andra ord men vi lyckades med galopparbete med ökningar och minskningar av volter och så förvänd galopp i alla fall.
Jag borde dock ta tag i hans flås. Jag vet bara inte riktigt hur jag skall få till det med det nuvarande underlaget. Men sådana problem är ju till för att lösas. Jag skall finurla på det.
Tävling och klubbval - funderingar och världsliga ting
Så var det dax att blicka framåt. Det kommer nog att bli vår i år också även om det känns avlägset nu när snöflingorna faller oavbrutet utanför fönstret.
Saken är den att jag har tänkt byta klubb, alltså klubb att tävla för och snart drar ju tävlingssäsongen igång och då skall ju licenserna vara betalda.
Jag har en liten tanke på att ge upp LCR. Jag är ju aldrig där och känner ingen tillhörighet. Förra året blev det inte ens någon lagtävlan så det kan ju också kvitta. Jag rider ju inte ens på anläggningen. Det är ju på Flyinge Kungsgård som jag håller till... och där finns det ju en klubb i och för sig... men jag blir aldrig klubbchampion igen där som jag blev på LCR. ;)
Jag har varit med i Torns också men om jag skall vara ärlig så var det bara för att få rida avdelningsridningen. Den verkar ju inte så aktiv just nu den heller och det spelar ju ingen roll om jag tävlar för en annan klubb där ändå...
Så vad blir då kvar? Skall jag tävla för någon Kalmarklubb av rent nostalgiska skäl? Eller är det så viktigt? Det är ju bara en klubb... Men det känns som att rätt tillhörighet är viktigt på någotvis. Töntigt, ja kanske. Vissa klubbar har ju dessutom krav på att man skall ställa upp som funktionär... andra har det inte.
Om snön är borta och allt känns bra så hoppas jag på tävlingsdebut till mitten av mars. Jag får ha bestämt mig tills dess.
Saken är den att jag har tänkt byta klubb, alltså klubb att tävla för och snart drar ju tävlingssäsongen igång och då skall ju licenserna vara betalda.
Jag har en liten tanke på att ge upp LCR. Jag är ju aldrig där och känner ingen tillhörighet. Förra året blev det inte ens någon lagtävlan så det kan ju också kvitta. Jag rider ju inte ens på anläggningen. Det är ju på Flyinge Kungsgård som jag håller till... och där finns det ju en klubb i och för sig... men jag blir aldrig klubbchampion igen där som jag blev på LCR. ;)
Jag har varit med i Torns också men om jag skall vara ärlig så var det bara för att få rida avdelningsridningen. Den verkar ju inte så aktiv just nu den heller och det spelar ju ingen roll om jag tävlar för en annan klubb där ändå...
Så vad blir då kvar? Skall jag tävla för någon Kalmarklubb av rent nostalgiska skäl? Eller är det så viktigt? Det är ju bara en klubb... Men det känns som att rätt tillhörighet är viktigt på någotvis. Töntigt, ja kanske. Vissa klubbar har ju dessutom krav på att man skall ställa upp som funktionär... andra har det inte.
Om snön är borta och allt känns bra så hoppas jag på tävlingsdebut till mitten av mars. Jag får ha bestämt mig tills dess.
Me and Garfield
Måndag... Jag gillar inte måndagar. Vissa är i och för sig ok men de är oftast bara jobbiga. Idag fick Hisan vila just därför. Eller inte bara därför, han skall ju vila någon dag. Och så är min ork helt i botten också, den tenderar att vara det framför allt på måndagar.
Rykt och pyssel i stallet blev det i stället. På sätt och vis är det ju också något som jag ofta låter stå tillbaka till förmån för träning så det är på intet sätt av ondo.
Sicket intetsägande inlägg... I morgon blir det nya tag och jag skall se till att orka ta mig med Hisan till ridhuset igen.
Rykt och pyssel i stallet blev det i stället. På sätt och vis är det ju också något som jag ofta låter stå tillbaka till förmån för träning så det är på intet sätt av ondo.
Sicket intetsägande inlägg... I morgon blir det nya tag och jag skall se till att orka ta mig med Hisan till ridhuset igen.
Makeover
Det tog hela förmiddagen för mig att komma iform för att bege mig iväg till dagens göromål. Vansinnigt vad trött man kan bli av att åka bil...
På schemat idag stod hämtning av släp. Jag var minst sagt nyfiken på hur det skulle se ut nu när det var målat.
Och så här blev resultatet. Jag har även beställt stripes till det men de har inte kommit än. Så i dagsläget är det lite skralt med dekorationer på sidorna.
Min kusins sambo hade en sådan där pryl som man sätter på det svarta med så nu har den orginalflock fram också. Och med stripesen så kommer det verkligen bli supersnyggt.
Frågar man Hisan, för han fick givetvis åka premiärtur med nya färgen, så var han först lite skeptisk men sedan stod han bra mycket bättre än tidigare i det. Jag vill tro att det beror på färgen men jag tror faktiskt att sanningen ligger i att bilen är bättre att dra med och att det då blir bekvämare för honom där bak.
Vi åkte till Flyinge för jag ville kunna rida lite ordentligt i och med att han har ridits ut två dagar i rad och paddocken är fortfarande allt för igensnöad.
Det blev Wallenbergshallen igen. Jag begriper inte vad som är farligt där men så fort vi kommer ner mellan byggnaderna på Flyinge så är han på helspänn. Han går snällt fram till öppningsknappen och kan stå helt stilla och titta på när dörren öppnas men han skall absolut inte in där. Väl inne går det bra men sist hade jag bekymmer när han skulle ut. Idag backade han bara en gång innan han gick ut på skakiga ben. Sist tog det minst en kvart. Men vad i hela friden är det som han tycker är så farligt? Han har inte alls samma idéer om de andra ridhusen på stället eller andra ridhus som jag rider honom i heller. I bland begriper jag mig inte på honom alls.
Själva ridpasset gick bra. Jag fokuserade på framåt och red på i en rapp trav till en början. Sedan blev det öppna och sluta både i skritt och trav. Därefter galoppjobb. Jag red sidvärts i galopp och förvänd galopp. Han var motig fört i galopparbetet men jag påminde honom om att fram var det som gällde och han svarade fint på det.
På schemat idag stod hämtning av släp. Jag var minst sagt nyfiken på hur det skulle se ut nu när det var målat.
Och så här blev resultatet. Jag har även beställt stripes till det men de har inte kommit än. Så i dagsläget är det lite skralt med dekorationer på sidorna.
Min kusins sambo hade en sådan där pryl som man sätter på det svarta med så nu har den orginalflock fram också. Och med stripesen så kommer det verkligen bli supersnyggt.
Frågar man Hisan, för han fick givetvis åka premiärtur med nya färgen, så var han först lite skeptisk men sedan stod han bra mycket bättre än tidigare i det. Jag vill tro att det beror på färgen men jag tror faktiskt att sanningen ligger i att bilen är bättre att dra med och att det då blir bekvämare för honom där bak.
Vi åkte till Flyinge för jag ville kunna rida lite ordentligt i och med att han har ridits ut två dagar i rad och paddocken är fortfarande allt för igensnöad.
Det blev Wallenbergshallen igen. Jag begriper inte vad som är farligt där men så fort vi kommer ner mellan byggnaderna på Flyinge så är han på helspänn. Han går snällt fram till öppningsknappen och kan stå helt stilla och titta på när dörren öppnas men han skall absolut inte in där. Väl inne går det bra men sist hade jag bekymmer när han skulle ut. Idag backade han bara en gång innan han gick ut på skakiga ben. Sist tog det minst en kvart. Men vad i hela friden är det som han tycker är så farligt? Han har inte alls samma idéer om de andra ridhusen på stället eller andra ridhus som jag rider honom i heller. I bland begriper jag mig inte på honom alls.
Själva ridpasset gick bra. Jag fokuserade på framåt och red på i en rapp trav till en början. Sedan blev det öppna och sluta både i skritt och trav. Därefter galoppjobb. Jag red sidvärts i galopp och förvänd galopp. Han var motig fört i galopparbetet men jag påminde honom om att fram var det som gällde och han svarade fint på det.
Solvalla
Trots att jag är bortrest och Hisan vilar från mig så har denna lördag gått i hästens tecken.
Jag följde på morgonen med min kompis till hennes ridskola här i Stockholm och tittade på hennes lektion. Det var intressant kan man säga. Jag är dock glad att jag har egen häst sedan ett par år tillbaka för skall man utvecklas som ryttare är det nog den bistra sanningen att det är det som behövs.
Därefter roade vi oss med att titta på diverse filmer på när vi red och kommenterade våra sitsar.
Hela syftet var sedan att ta oss till Valla och titta på Sir Remingtons lopp.
Han fick ett bra lopp men blev tyvärr slagen med en halv längd och slutade tvåa. Med tanke på att det var en V75-final så är det verkligen inte fy skam.
Ledig fredag
Idag har jag tagit ledigt och just nu sitter jag i hästbussen på väg upp till Stockholm med Sir Remington som skall starta på Valla i morgon.
I morse hann jag därför med Hisan och det var också den största anledningen till att jag tog mig fri. Det är ju så sällan som jag får möjlighet att rida i dagsljus under vinterhalvåret så det är lika bra att passa på.
Hisan och jag begav oss ut på grusvägarna eller jag kanske skulle skriva snövägarna men det är också en överdrift för emellanåt hade jag bekymmer att se vad som var väg och vad som var annat i allt det vita. I vart fall var tanken possitiv raktfram och mycket trav vilket är bra för flåset.
Hisan var också possitiv och det var en av våra trevligaste turer på länge måste jag säga. Inget bråk och inget tjafs bara pigg och glad Hisan. Jag vet att vi är på rätt väg nu men det är en bra bit kvar till helt perfekt men så länge det går åt rätt håll så är jag supernöjd.
Jag lade ner händerna på mankammen och lät honom trava/galoppera på utan några större krav. Mot slutet av passet började han runda till sig själv och vi kunde därför avsluta mycket nöjda båda två.
I morse hann jag därför med Hisan och det var också den största anledningen till att jag tog mig fri. Det är ju så sällan som jag får möjlighet att rida i dagsljus under vinterhalvåret så det är lika bra att passa på.
Hisan och jag begav oss ut på grusvägarna eller jag kanske skulle skriva snövägarna men det är också en överdrift för emellanåt hade jag bekymmer att se vad som var väg och vad som var annat i allt det vita. I vart fall var tanken possitiv raktfram och mycket trav vilket är bra för flåset.
Hisan var också possitiv och det var en av våra trevligaste turer på länge måste jag säga. Inget bråk och inget tjafs bara pigg och glad Hisan. Jag vet att vi är på rätt väg nu men det är en bra bit kvar till helt perfekt men så länge det går åt rätt håll så är jag supernöjd.
Jag lade ner händerna på mankammen och lät honom trava/galoppera på utan några större krav. Mot slutet av passet började han runda till sig själv och vi kunde därför avsluta mycket nöjda båda två.
Efterlängtad dressyrträning
Jag tränar för lite dressyr. Hisan behöver bli lydigare och jag behöver lära mig att rida bättre... så enkelt det låter...
I vart fall fick jag äntaligen till en träning för Nina. Det var evigheter sedan sist... eller i vart fall sedan före jul.
Denna gången blev det uppe i det där fina ridhuset i Hardeberga som det var helt snorigt dyrt att köpa kort i när det byggdes... eller om man skall säga stört omöjligt att få rida i. Nu håller i vart fall Nina till på den gården och då är det en annan sak.
Nina satt och skrittade sin fina Ajax Två medan hon instruerade mig. Hisan var på bra humör trots gårdagens vila. Vi är helt klart på rätt spår nu.
Men han var långt i från genomriden vilket i och för sig inte var någon hemlighet heller för mig. Snön och tiden begränsar oss.
Träningen fokuserades på att han skulle gå fram och våga ta stöd på bettet. Ingen fokus på form alls denna gången.
Bitvis rundade han sig fint men han gick också emot en massa.
Mot slutet av träningen gjorde vi små serpentiner i trav med avstaktning vid medellinjen där Hisan inte skulle stå sig fri utan enbart sakta av och bibehålla sin öppna form. Jag förklarar dåligt men vanligtvis oavsett form brukar han kasta upp huvudet i avsaktningarna nu var målet enbart att han skulle sakta av utan protester. Lika dant i alla övningar vi gjorde. Han skulle fram för skänkeln utan protester, fatta galopp utan protester. Det låter enkelt men ibland verkar det som om vi fastnar i protester och då kommer vi ingen vart alls. Passet slutade med en Hisan som i och för sig gick i en öppen form men som var framme för skänkeln och då avbröt vi.
Om jag bara hade en snöfri paddock nu så skulle jag kunna bygga vidare på detta... det är tur att jag får mitt släp tillbaka på söndag så att vi kan åka till ridhus obehindrat för nu skall det trimmas.
Förresten. Nina har en teori att hon nos skulle kunna göra dressyrryttare av mig. Jag undrar om hon inte var lite väl snäll när hon sa så, he he.
I vart fall fick jag äntaligen till en träning för Nina. Det var evigheter sedan sist... eller i vart fall sedan före jul.
Denna gången blev det uppe i det där fina ridhuset i Hardeberga som det var helt snorigt dyrt att köpa kort i när det byggdes... eller om man skall säga stört omöjligt att få rida i. Nu håller i vart fall Nina till på den gården och då är det en annan sak.
Nina satt och skrittade sin fina Ajax Två medan hon instruerade mig. Hisan var på bra humör trots gårdagens vila. Vi är helt klart på rätt spår nu.
Men han var långt i från genomriden vilket i och för sig inte var någon hemlighet heller för mig. Snön och tiden begränsar oss.
Träningen fokuserades på att han skulle gå fram och våga ta stöd på bettet. Ingen fokus på form alls denna gången.
Bitvis rundade han sig fint men han gick också emot en massa.
Mot slutet av träningen gjorde vi små serpentiner i trav med avstaktning vid medellinjen där Hisan inte skulle stå sig fri utan enbart sakta av och bibehålla sin öppna form. Jag förklarar dåligt men vanligtvis oavsett form brukar han kasta upp huvudet i avsaktningarna nu var målet enbart att han skulle sakta av utan protester. Lika dant i alla övningar vi gjorde. Han skulle fram för skänkeln utan protester, fatta galopp utan protester. Det låter enkelt men ibland verkar det som om vi fastnar i protester och då kommer vi ingen vart alls. Passet slutade med en Hisan som i och för sig gick i en öppen form men som var framme för skänkeln och då avbröt vi.
Om jag bara hade en snöfri paddock nu så skulle jag kunna bygga vidare på detta... det är tur att jag får mitt släp tillbaka på söndag så att vi kan åka till ridhus obehindrat för nu skall det trimmas.
Förresten. Nina har en teori att hon nos skulle kunna göra dressyrryttare av mig. Jag undrar om hon inte var lite väl snäll när hon sa så, he he.
Blåsigt men ingen snö i sikte...
Det blev inget snöoväder... i vart fall inte i denna delen av Skåne.
Bort mot Österlen skall det dock vara kaos om man får tro nyheterna. Kanske kommer det hit i natt men ännu har vi bara haft enstaka vilsna snöflingor. Bra är väl det tycker jag nog för vi har snö så det räcker och kallt är det också. Vi frågar oss alla här hur länge vintern kommer att hålla i sig. Några fördelar finns det ju i och för sig. Täckena är rena och hästarna går att borsta på ett ögonblick... ingen kletig lera i pälsen.
Alltså kan jag komma till träningar och se riktigt proper ut nu jämförelsevis... annars brukar jag ju bara hinna att hjälpligt få bort leran innan vi måste åka för att hinna.
Snösulorna hjälper ju oss att klara oss utan klampar och då går det ju att träna i snön de dagar jag inte orkar/vill/kan åka till ridhuset.
Det är annat som får stryka på foten. Som min körlicens till exempel. Karin har inte kunnat tränas sedan snön kom i den mängd som vi har nu så hon är knappast i form för några utbildningslöp än på ett tag. Lite skönt är det ju förstås på sätt och vis för då kan jag lägga energi på onsdagarnas hoppträningar. Det bör prioriteras just nu tycker jag så alltså löser sig allt till det bästa just nu...
Fast det kan räcka nu! Vår hade varit trevligt.
Hisan fick ändå vila idag. Det passade bäst i planeringen, någon dag i veckan skall han ju ändå vila.
Ryckt stod därför på schemat... och mys med Hisan. Och sedan blev det lite plock och fix med alla saker... jag funderar skarpt på om jag verkligen behöver allt jag har... det gör jag nog inte. Allt kan inte vara "bra att ha". Jag skall bara ha energi att sortera ut, vi får se när den infinner sig.
Idag fick jag dessutom besked om att mitt släp är klart till helgen. Det skall bli så kul att se hur fint det har blivit!
Bort mot Österlen skall det dock vara kaos om man får tro nyheterna. Kanske kommer det hit i natt men ännu har vi bara haft enstaka vilsna snöflingor. Bra är väl det tycker jag nog för vi har snö så det räcker och kallt är det också. Vi frågar oss alla här hur länge vintern kommer att hålla i sig. Några fördelar finns det ju i och för sig. Täckena är rena och hästarna går att borsta på ett ögonblick... ingen kletig lera i pälsen.
Alltså kan jag komma till träningar och se riktigt proper ut nu jämförelsevis... annars brukar jag ju bara hinna att hjälpligt få bort leran innan vi måste åka för att hinna.
Snösulorna hjälper ju oss att klara oss utan klampar och då går det ju att träna i snön de dagar jag inte orkar/vill/kan åka till ridhuset.
Det är annat som får stryka på foten. Som min körlicens till exempel. Karin har inte kunnat tränas sedan snön kom i den mängd som vi har nu så hon är knappast i form för några utbildningslöp än på ett tag. Lite skönt är det ju förstås på sätt och vis för då kan jag lägga energi på onsdagarnas hoppträningar. Det bör prioriteras just nu tycker jag så alltså löser sig allt till det bästa just nu...
Fast det kan räcka nu! Vår hade varit trevligt.
Hisan fick ändå vila idag. Det passade bäst i planeringen, någon dag i veckan skall han ju ändå vila.
Ryckt stod därför på schemat... och mys med Hisan. Och sedan blev det lite plock och fix med alla saker... jag funderar skarpt på om jag verkligen behöver allt jag har... det gör jag nog inte. Allt kan inte vara "bra att ha". Jag skall bara ha energi att sortera ut, vi får se när den infinner sig.
Idag fick jag dessutom besked om att mitt släp är klart till helgen. Det skall bli så kul att se hur fint det har blivit!
Tisdag
Det blev en kort tömkörning i paddocken för Hisans del igår. Det går bara bättre och bättre för varje gång. Men vi har massor kvar tills vi har full koll på det där med att ha sele och långa linor för att kommunicera. I vart fall är jag nöjd med gårdagens resultat. Hisan var fin men lite bänglig i höger varv.
De har flaggat för snö idag även om det inte har kommit någon än så det återstår att se om onsdagen kommer att innebära vila för Hisan eller inte. Beslut kommer i eftermiddag.
Kvällen spenderades inne på Jägersro för att titta på Winello Toscana. Han har inte precis någon drömrad med tre diskningar och ett kvallopp. Gårdagens start bjöd på en bra prestation och Winello slutade trea efter ett lopp invändligt där han fick en sen lucka.
De har flaggat för snö idag även om det inte har kommit någon än så det återstår att se om onsdagen kommer att innebära vila för Hisan eller inte. Beslut kommer i eftermiddag.
Kvällen spenderades inne på Jägersro för att titta på Winello Toscana. Han har inte precis någon drömrad med tre diskningar och ett kvallopp. Gårdagens start bjöd på en bra prestation och Winello slutade trea efter ett lopp invändligt där han fick en sen lucka.
Ensam med Janne Jönsson
Äntligen fick jag till en hoppträning igen. Före jul kunde inte jag när det var träningar och sedan kom operationen etc... ja allt det är historia. Men i dag blev det av. :D
Klockan 18.00 befann jag mig i det stora ridhuset på Flyinge och tydligen var det bara jag som skulle träna. Det är minsann inte dåligt att få träna själv för Janne Jönsson... det betyder att den duktiga tränaren har allt fokus på dig och det kan ju aldrig bli fel... och det blev det ju så klart inte heller... jag känner mig sjukt inspirerad just nu.
Vi började med uppvärning med fokus på bjudning redan i traven. Fram för skänkeln och stöd i handen. Med det sista ville Janne att jag skulle hålla händerna stilla och inte mecka i munnen. Jag tror att jag har hört det förr... men det är svårt att göra tydligen.
Sedan blev det hoppning, först med riktigt låga hinder. Jag hoppade flera olika banor som undan för undan höjdes upp till 1.10.
Vid ett tillfälle kom vi på en halvdistans på en stor oxer där han inte kunde hoppa av men i övrigt så fick jag en härlig bjudning i honom och vi hoppade allt utan bekymmer.
Jag måste tänka på att få honom mer fram. Tjatar på mig själv. Det är när han inte är framme som han sparkar och brallar... vilket ofta får mig ur balans. I stället, när han är framme då funkar kommunikationen super.
Janne tyckte att jag skulle använda mig av en toutch med spöet på bogen för att väcka honom. För ärligt, det är ganska ofta som han inte tar skänkeln rätt... det beror nog på slapp matte som är på honom för mycket med skänklarna men för att komma ur det och komma till jobb är det nog ingen dum idé. Han svarade direkt på det i alla fall och hoppningen fungerade ju super.
Jag testade även martingal idag. Men skall jag vara ärlig tycker jag nog inte att det gör så hemskt mycket skillnad... samma lika typ.
Sjukt nöjd är jag i vart fall med dagens träning och min mycket duktiga Hisan
Klockan 18.00 befann jag mig i det stora ridhuset på Flyinge och tydligen var det bara jag som skulle träna. Det är minsann inte dåligt att få träna själv för Janne Jönsson... det betyder att den duktiga tränaren har allt fokus på dig och det kan ju aldrig bli fel... och det blev det ju så klart inte heller... jag känner mig sjukt inspirerad just nu.
Vi började med uppvärning med fokus på bjudning redan i traven. Fram för skänkeln och stöd i handen. Med det sista ville Janne att jag skulle hålla händerna stilla och inte mecka i munnen. Jag tror att jag har hört det förr... men det är svårt att göra tydligen.
Sedan blev det hoppning, först med riktigt låga hinder. Jag hoppade flera olika banor som undan för undan höjdes upp till 1.10.
Vid ett tillfälle kom vi på en halvdistans på en stor oxer där han inte kunde hoppa av men i övrigt så fick jag en härlig bjudning i honom och vi hoppade allt utan bekymmer.
Jag måste tänka på att få honom mer fram. Tjatar på mig själv. Det är när han inte är framme som han sparkar och brallar... vilket ofta får mig ur balans. I stället, när han är framme då funkar kommunikationen super.
Janne tyckte att jag skulle använda mig av en toutch med spöet på bogen för att väcka honom. För ärligt, det är ganska ofta som han inte tar skänkeln rätt... det beror nog på slapp matte som är på honom för mycket med skänklarna men för att komma ur det och komma till jobb är det nog ingen dum idé. Han svarade direkt på det i alla fall och hoppningen fungerade ju super.
Jag testade även martingal idag. Men skall jag vara ärlig tycker jag nog inte att det gör så hemskt mycket skillnad... samma lika typ.
Sjukt nöjd är jag i vart fall med dagens träning och min mycket duktiga Hisan
... och ridhus blev det.
I dagarna två.
Hisan har jobbat super båda dagarna. Han var varit fukuserad och mycket possitiv. Jag har kunnat rida igenom honom och det känns bra att han har kunnat arbeta utan att det har kommit protester så som tidigare. Någon bakutsparka har jag fått båda dagarna men i samanhanget är det inget.
Jag har båda dagarna ridit mycket tempoväxlingar och ridit volter och förvänd galopp.
Vissa andra saker är jag mindre nöjd med... som att vi igår höll på att meja ner ett tökörningsekipage på vägen i ridhuset... Hisan fick för sig att dörren/vägen in var det läskigaste och for i i ridhuset helt okontrollerbart. Detta var kanske en försmak till dagens tokeri som innebar att det tog typ 20 minuter att ta oss ut ur ridhuset... Hisan frustade, backade, stegrade och for men ut skulle han inte... ibland blir det bara tokigt. Till slut kom vi ut tillsammans och Hisan fick så klart mycket beröm, men han skall kunna sådant här.
Och först då kunde vi ju åka hem.
Innan dagens ridtur for Hisan sådana rundor i hagen att jag fick hänga hans täcke på tork... det är inte lätt att vara häst ibland.
Igår var jag nere hos Lena också. Så stor hon har blivit. När jag tänker på henne och hur hon ser ut så tänker jag mig henne i tävlingskondition... därför blir det alltid att jag tycker att hon är enorm när jag ser henne nu. Men å andra sidan är det mindre än två månader kvar om hon kommer att föla enligt schema så det är klart att hon inte skall vara smal.
Idag har jag varit inne på Jägersro och ridit.
Sir Remington var först ut och han är fortfarande i grym form. Jag har inte ridit på böjt spår idag heller men jag har ändå slipat på skolorna. Han börjar bli riktigt duktig. ;)
Det blir start för hans del på V75 i Stockholm nästa helg. Jag siktar på att följa med upp.
Sedan var det dax för Winello. Han begriper inte rikigt vad jag menar när han skall gå i cirklar... han tycker att han vänder runt jättebra och begriper inte vad den där uppe menar... Men vi skall nog lära honom att böja sig i bålen vart det lider. Han lyckades med att spotta ut tungbandet under turen så en viss svårighet att styra framkom ju också.
Nåja, han lär sig lite för varje gång. Vi får helt enkelt jobba vidare på det där med vad skänklar betyder och böjda spår.
Hisan har jobbat super båda dagarna. Han var varit fukuserad och mycket possitiv. Jag har kunnat rida igenom honom och det känns bra att han har kunnat arbeta utan att det har kommit protester så som tidigare. Någon bakutsparka har jag fått båda dagarna men i samanhanget är det inget.
Jag har båda dagarna ridit mycket tempoväxlingar och ridit volter och förvänd galopp.
Vissa andra saker är jag mindre nöjd med... som att vi igår höll på att meja ner ett tökörningsekipage på vägen i ridhuset... Hisan fick för sig att dörren/vägen in var det läskigaste och for i i ridhuset helt okontrollerbart. Detta var kanske en försmak till dagens tokeri som innebar att det tog typ 20 minuter att ta oss ut ur ridhuset... Hisan frustade, backade, stegrade och for men ut skulle han inte... ibland blir det bara tokigt. Till slut kom vi ut tillsammans och Hisan fick så klart mycket beröm, men han skall kunna sådant här.
Och först då kunde vi ju åka hem.
Innan dagens ridtur for Hisan sådana rundor i hagen att jag fick hänga hans täcke på tork... det är inte lätt att vara häst ibland.
Igår var jag nere hos Lena också. Så stor hon har blivit. När jag tänker på henne och hur hon ser ut så tänker jag mig henne i tävlingskondition... därför blir det alltid att jag tycker att hon är enorm när jag ser henne nu. Men å andra sidan är det mindre än två månader kvar om hon kommer att föla enligt schema så det är klart att hon inte skall vara smal.
Idag har jag varit inne på Jägersro och ridit.
Sir Remington var först ut och han är fortfarande i grym form. Jag har inte ridit på böjt spår idag heller men jag har ändå slipat på skolorna. Han börjar bli riktigt duktig. ;)
Det blir start för hans del på V75 i Stockholm nästa helg. Jag siktar på att följa med upp.
Sedan var det dax för Winello. Han begriper inte rikigt vad jag menar när han skall gå i cirklar... han tycker att han vänder runt jättebra och begriper inte vad den där uppe menar... Men vi skall nog lära honom att böja sig i bålen vart det lider. Han lyckades med att spotta ut tungbandet under turen så en viss svårighet att styra framkom ju också.
Nåja, han lär sig lite för varje gång. Vi får helt enkelt jobba vidare på det där med vad skänklar betyder och böjda spår.
Nej, detta går inte...
Jag måste verkligen till ridhus i morgon så att vi kan träna ordentligt. För detta går verkligen inte. Visst är det bra med höga benlyft i snö, men inte varje dag. Visst är det bra att hinna med att rida på kvällen utan att det tar en hel evighet men det blir typ varesig hackat eller malet om man säger så.
Idag började jag med att släppa honom i paddocken och för de som undrar varför jag gör det till som tätt så finns här en film... i och för sig blev den ganska kass... det var ju mörkt men ändå.
Jag föredrar sådana här övningar utan att behöva sitta på hans rygg om man säger så.
Därefter red jag ett kort pass där jag varvade den delen av paddocken med mycket snö med den som har lite... intervaller med benlyft? Det är ju kul en kort stund men sedan blir det ju hyfsat begränsande för själva träningen. Lite skolor fixade vi också men utan någon vidare snits.
Jag har en plan med en ganska alternativ backup för hur jag skall göra för att komma till ridhuset i morgon. Vi får se hur det går, men jag kommer i vart fall att rida i dagsljus i morgon :D.
Idag började jag med att släppa honom i paddocken och för de som undrar varför jag gör det till som tätt så finns här en film... i och för sig blev den ganska kass... det var ju mörkt men ändå.
Jag föredrar sådana här övningar utan att behöva sitta på hans rygg om man säger så.
Därefter red jag ett kort pass där jag varvade den delen av paddocken med mycket snö med den som har lite... intervaller med benlyft? Det är ju kul en kort stund men sedan blir det ju hyfsat begränsande för själva träningen. Lite skolor fixade vi också men utan någon vidare snits.
Jag har en plan med en ganska alternativ backup för hur jag skall göra för att komma till ridhuset i morgon. Vi får se hur det går, men jag kommer i vart fall att rida i dagsljus i morgon :D.
Ridning x 3
Sir Remington kom tillbaka till Sverige igår efter sin fenomenala seger i sin internationella debut. Idag var det därför dax för ridning igen.
Det blev bara rakt spår för honom idag för jag ville inte riskera något genom att rida av banorna och in på de snöfyllda longeringsvolterna. Det gick väldigt bra i alla fall och han har tagit sin start super. Mjuk och fin var han. Pigg som bara den och jag fick ideligen påminna honom om att det var lugn trav vi skulle ha. Jag jobbade mest i skritt frånsett små sinslag av trav. Vi ökade och minskade och testade sidverts och skolor. Han är på topp och det gäller nu bara att konservera detta till V75 starten på vall nästa helg.
Winello Toscana fick sig också en duvning. Andra gången med graman och han var helt med på vad jag ville med den. Smart häst den...
Jag hade försett mig med en psik för att kunna kommunicera framåt på ett sätt som han förstod. Att jag trycker med benen kopplar han ju inte med att han skall gå fortare... än.
Polletten är på gång att trilla ner och han kommer att bli en fin ridhäst den.
Sedan var det dax för ett kort pitstop hemma innan det blir dax för Hisans ridning.
Det blev en kortare ritt i skritt och trav i dressyrsadel på vägarna kring stallet för Hisans del. Jag hade behövt rida längre egentligen men jag är inte tillfreds med att rida i skogarna med tanke på vildsvinen och jag är faktiskt rejält trött på att rida på den snöiga ridbanan. Jag kommer inte heller till ridhuset just nu i och med att jag inte har något släp med vettiga däck att tillgå. Så ritt runt stallet fick det bli.
Vägarna är snötäckta så trav fick det bli. Hisan var mycket pigg men var med på noterna. Jag red skolor och sedan tempoväxlingar. Mot slutet blev han lite väl i gasen när vi vände in på vägen hem och ett rejält bocksprång avfyrades. På något vis lyckades jag att hålla balansen så att vi kom hem tillsammans.
Nu efteråt är jag helt slut. Det är tur att det är fredag i morgon.
Det blev bara rakt spår för honom idag för jag ville inte riskera något genom att rida av banorna och in på de snöfyllda longeringsvolterna. Det gick väldigt bra i alla fall och han har tagit sin start super. Mjuk och fin var han. Pigg som bara den och jag fick ideligen påminna honom om att det var lugn trav vi skulle ha. Jag jobbade mest i skritt frånsett små sinslag av trav. Vi ökade och minskade och testade sidverts och skolor. Han är på topp och det gäller nu bara att konservera detta till V75 starten på vall nästa helg.
Winello Toscana fick sig också en duvning. Andra gången med graman och han var helt med på vad jag ville med den. Smart häst den...
Jag hade försett mig med en psik för att kunna kommunicera framåt på ett sätt som han förstod. Att jag trycker med benen kopplar han ju inte med att han skall gå fortare... än.
Polletten är på gång att trilla ner och han kommer att bli en fin ridhäst den.
Sedan var det dax för ett kort pitstop hemma innan det blir dax för Hisans ridning.
Det blev en kortare ritt i skritt och trav i dressyrsadel på vägarna kring stallet för Hisans del. Jag hade behövt rida längre egentligen men jag är inte tillfreds med att rida i skogarna med tanke på vildsvinen och jag är faktiskt rejält trött på att rida på den snöiga ridbanan. Jag kommer inte heller till ridhuset just nu i och med att jag inte har något släp med vettiga däck att tillgå. Så ritt runt stallet fick det bli.
Vägarna är snötäckta så trav fick det bli. Hisan var mycket pigg men var med på noterna. Jag red skolor och sedan tempoväxlingar. Mot slutet blev han lite väl i gasen när vi vände in på vägen hem och ett rejält bocksprång avfyrades. På något vis lyckades jag att hålla balansen så att vi kom hem tillsammans.
Nu efteråt är jag helt slut. Det är tur att det är fredag i morgon.
Dagen efter ovädret
Jag var uppriktigt förvånad över hur smidigt det gick att köra till jobbet idag... man får vara glad för det lilla lixom. Vägen ut till stallet i kväll var dock mindre farbar. Den hade "halverats" i storlek och eftersom den redan är smal hade möte varit totalt omöjligt... men det gick ju att komma fram.
Hisan fick gå ett tömkörningspass med höga benlyft, eller vad men nu skall kalla det för. Vi var inte ute så länge för att det inte skulle bli för jobbigt för honom en väl avvägt jobb gillar han.
Jag får mer och mer snits på tömkörningen tycker jag. Även om Hisan och jag har lite olika åsikter om när man skall börja gå iväg. Jag tycker att man skall stå stilla tills jag har trixat klart med hur jag skall hålla i tömmarna och Hisan tycker... springa nu? Vi kommer nog enas tillslut ändå det är jag övertygad om.
Själva arbetet gick fint. Fin form och elastisk häst. Mest kvalité hade vi i vänster varv men höger var inte lång efter även om ökningarna och minskningarna i galoppen inte kom igenom helt. Vi jobbar på det helt enkelt.
Jag måste nog skaffa ett nytt "dressyrbett" till Hisan. Han har tuggat på detta så att det är helt oformligt i kanterna... det är nackdelen med plastbett... men om det är det han vill ha så får jag väl bara gilla läget.
Hisan fick gå ett tömkörningspass med höga benlyft, eller vad men nu skall kalla det för. Vi var inte ute så länge för att det inte skulle bli för jobbigt för honom en väl avvägt jobb gillar han.
Jag får mer och mer snits på tömkörningen tycker jag. Även om Hisan och jag har lite olika åsikter om när man skall börja gå iväg. Jag tycker att man skall stå stilla tills jag har trixat klart med hur jag skall hålla i tömmarna och Hisan tycker... springa nu? Vi kommer nog enas tillslut ändå det är jag övertygad om.
Själva arbetet gick fint. Fin form och elastisk häst. Mest kvalité hade vi i vänster varv men höger var inte lång efter även om ökningarna och minskningarna i galoppen inte kom igenom helt. Vi jobbar på det helt enkelt.
Jag måste nog skaffa ett nytt "dressyrbett" till Hisan. Han har tuggat på detta så att det är helt oformligt i kanterna... det är nackdelen med plastbett... men om det är det han vill ha så får jag väl bara gilla läget.
Snöstorm... igen
Och denna gången är det nästan ännu värre. Det skall snöa ända till i morgon dessutom.
Jag gick hem tidigare även idag och jag tror verkligen att det var tur. Det var med nöd och näppe som E22 var farbar i nordlig riktning.
Jag kom ut till stallet och gjorde alla sysslor så fort jag kunde. Hisan fick en kvick rykt och en puss på nosen, sedan bar det av hemåt igen.
Idag hade jag i och för sig planerat in vila så det ändrade inte något i planeringen med det är helt otroligt vilken vinter vi har i år. Jag har hört uppgifter på att det inte har kommit så här mycket snö i Skåne sedan 1987 och det kan nog stämma överens med mitt minne av den där vintern när vi fick stanna hemme från skolan i ca en vecka för att folk var insöade på Öland och då snövallarna i Kalmar var flera meter höga (eller de var de i alla fall i mitt minne, och med tanke på att jag var liten då så kan minnet spöka.).
Hade vi nu inte bytt bil i förra veckan hade jag inte heller vågat mig ut till stallet. Nu fick jag köra i 30 hela vägen på grund av dålig sikt, men bilen tog sig fram på ett utmäkt sätt.
Nu återstår det att se om det överhuvudtaget går att ta sig till jobbet i morgon och om det sedan går att rida Hisan på kvällen.
Ta hand om er i snökaoset!!
Jag gick hem tidigare även idag och jag tror verkligen att det var tur. Det var med nöd och näppe som E22 var farbar i nordlig riktning.
Jag kom ut till stallet och gjorde alla sysslor så fort jag kunde. Hisan fick en kvick rykt och en puss på nosen, sedan bar det av hemåt igen.
Idag hade jag i och för sig planerat in vila så det ändrade inte något i planeringen med det är helt otroligt vilken vinter vi har i år. Jag har hört uppgifter på att det inte har kommit så här mycket snö i Skåne sedan 1987 och det kan nog stämma överens med mitt minne av den där vintern när vi fick stanna hemme från skolan i ca en vecka för att folk var insöade på Öland och då snövallarna i Kalmar var flera meter höga (eller de var de i alla fall i mitt minne, och med tanke på att jag var liten då så kan minnet spöka.).
Hade vi nu inte bytt bil i förra veckan hade jag inte heller vågat mig ut till stallet. Nu fick jag köra i 30 hela vägen på grund av dålig sikt, men bilen tog sig fram på ett utmäkt sätt.
Nu återstår det att se om det överhuvudtaget går att ta sig till jobbet i morgon och om det sedan går att rida Hisan på kvällen.
Ta hand om er i snökaoset!!
