Efterlängtad dressyrträning
Jag tränar för lite dressyr. Hisan behöver bli lydigare och jag behöver lära mig att rida bättre... så enkelt det låter...
I vart fall fick jag äntaligen till en träning för Nina. Det var evigheter sedan sist... eller i vart fall sedan före jul.
Denna gången blev det uppe i det där fina ridhuset i Hardeberga som det var helt snorigt dyrt att köpa kort i när det byggdes... eller om man skall säga stört omöjligt att få rida i. Nu håller i vart fall Nina till på den gården och då är det en annan sak.
Nina satt och skrittade sin fina Ajax Två medan hon instruerade mig. Hisan var på bra humör trots gårdagens vila. Vi är helt klart på rätt spår nu.
Men han var långt i från genomriden vilket i och för sig inte var någon hemlighet heller för mig. Snön och tiden begränsar oss.
Träningen fokuserades på att han skulle gå fram och våga ta stöd på bettet. Ingen fokus på form alls denna gången.
Bitvis rundade han sig fint men han gick också emot en massa.
Mot slutet av träningen gjorde vi små serpentiner i trav med avstaktning vid medellinjen där Hisan inte skulle stå sig fri utan enbart sakta av och bibehålla sin öppna form. Jag förklarar dåligt men vanligtvis oavsett form brukar han kasta upp huvudet i avsaktningarna nu var målet enbart att han skulle sakta av utan protester. Lika dant i alla övningar vi gjorde. Han skulle fram för skänkeln utan protester, fatta galopp utan protester. Det låter enkelt men ibland verkar det som om vi fastnar i protester och då kommer vi ingen vart alls. Passet slutade med en Hisan som i och för sig gick i en öppen form men som var framme för skänkeln och då avbröt vi.
Om jag bara hade en snöfri paddock nu så skulle jag kunna bygga vidare på detta... det är tur att jag får mitt släp tillbaka på söndag så att vi kan åka till ridhus obehindrat för nu skall det trimmas.
Förresten. Nina har en teori att hon nos skulle kunna göra dressyrryttare av mig. Jag undrar om hon inte var lite väl snäll när hon sa så, he he.
I vart fall fick jag äntaligen till en träning för Nina. Det var evigheter sedan sist... eller i vart fall sedan före jul.
Denna gången blev det uppe i det där fina ridhuset i Hardeberga som det var helt snorigt dyrt att köpa kort i när det byggdes... eller om man skall säga stört omöjligt att få rida i. Nu håller i vart fall Nina till på den gården och då är det en annan sak.
Nina satt och skrittade sin fina Ajax Två medan hon instruerade mig. Hisan var på bra humör trots gårdagens vila. Vi är helt klart på rätt spår nu.
Men han var långt i från genomriden vilket i och för sig inte var någon hemlighet heller för mig. Snön och tiden begränsar oss.
Träningen fokuserades på att han skulle gå fram och våga ta stöd på bettet. Ingen fokus på form alls denna gången.
Bitvis rundade han sig fint men han gick också emot en massa.
Mot slutet av träningen gjorde vi små serpentiner i trav med avstaktning vid medellinjen där Hisan inte skulle stå sig fri utan enbart sakta av och bibehålla sin öppna form. Jag förklarar dåligt men vanligtvis oavsett form brukar han kasta upp huvudet i avsaktningarna nu var målet enbart att han skulle sakta av utan protester. Lika dant i alla övningar vi gjorde. Han skulle fram för skänkeln utan protester, fatta galopp utan protester. Det låter enkelt men ibland verkar det som om vi fastnar i protester och då kommer vi ingen vart alls. Passet slutade med en Hisan som i och för sig gick i en öppen form men som var framme för skänkeln och då avbröt vi.
Om jag bara hade en snöfri paddock nu så skulle jag kunna bygga vidare på detta... det är tur att jag får mitt släp tillbaka på söndag så att vi kan åka till ridhus obehindrat för nu skall det trimmas.
Förresten. Nina har en teori att hon nos skulle kunna göra dressyrryttare av mig. Jag undrar om hon inte var lite väl snäll när hon sa så, he he.
Kommentarer
Trackback
