Vikten av att vara i ett stort ridhus...

Idag var det Fredrik Jönsson som höll i hoppningen.

Vi började med lite travbommar och sedan ett litet hinder på volt med hjälpbommar framför och bakom.

Därefter la vi till en serie med bommar och avslutningsvis kom det till två kombinationer en med oxrar och en med rättuppstående med ett språng i mellan.

Det var en mjölksyreövning. Hela passet idag var Hisan mycket positiv och mycket hungrig på hinder. Det var ett bra tag sedan senast för jag behövde knappt ens sätta igång honom idag.

Vi var i Crafoord hallen och jag brukar i och för sig tycka att han går bäst där inne. För er som inte har varit där så är det Flyinges nybyggda ridhall och alla andra ridhus som ni har varit i som ni tyckt varit stora är bara hälften av vad detta är. Bygger man en bana så står den bara på halva ytan av ridhuset och vägarna mellan hindren är ändå alltid långa. Det är som en stor utebana fast med tak med andra ord. Det är i vart fall underbart att rida där. Det händer i princip aldrig att man är i vägen för varandra och om man behöver trimma lite i väntan på sin tur så kan man sätta sig på en stor volt utan att heller vara i vägen. Säg vilket annat ridhus som man kan det i. Detta är nog en del i varför Hisan hoppar så bra där. Det finns ytor att få igång honom på.

Hisans återvunna hungrighet på hinder i kombination med ytan fungerade super. För det är så här han var när jag köpte honom och när vi knep alla de där rosetterna som hänger här hemma på väggen.
Den där operationen var verkligen värd alla pengar nu eftersom jag har fått tillbaka den glada och härliga Hisan.

Sista rundan vi hoppade var nog ett bevis på att hoppglädjen är tillbaka. På väg in i oxerkombinationen hoppade Hisan av stort och rev rejält, trots det bjöd han på utsprånget och hoppade ut ur kombinationen utan att jag rikigt han märka hur det gick till. Efter det kom en rejäl brall och vi räddades av ytorna i ridhuset för jag hann utan bekymmer att samla i hop honom inför nästa kombination.
Vad jag vill säga med detta är att tidigare hade han stannat om han hade kommit i samma situatuon. Idag fanns det inte en tvekan i honom. Fredrik var också imponerad och tyckte att han verkligen hade tänt till jämfört med hur det var innan. Nu är det bara att jobba vidare och hitta detta positiva i allt jobb.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0