Vitt, vitt, vitt och hoppträning 2 av 2
Det verkar inte vilja sluta snöa. Idag har det kommit konstant hela dagen. Får man tro rapporterna så kommer vintern att hålla i sig dessutom.
Vi gav oss ändå av till dagens träning. Och kombinationen Annettes släp och nya bilen är verkligen en hit, vi tog oss fram stabilt och säkert trots all mod på vägen. Härligt!
Hoppningen gick också super. Hisan kändes mycket fin och mjuk idag, det där med två dagar på raken är nog inte helt fel ibland.
Vi fortsatte med olika linjer med enkla kombinationer. Vi red också lite omhoppningssvängar på plankhinder, hindren var lite högre idag. Liksom igår var Hisan mer hungrig på hinder men efter att jag och stallägaren som skulle hoppa lite lägre på de avslutande övningarna fick vänta lite blev Hisan "kall" och tjurig. I första anridningen var han inte med alls men efter lite jävlarannama och övertalning kom han igång igen och hoppade super. Vi måste jobba på det där för det är ett ständigt återkommande problem på träningar. Nu var det ju dessutom extra kallt och det främjar ju inte mjukhet direkt.
Hopptränaren tyckte att jag skulle sätta på honom en martingal. Det har jag i och för sig aldrig prövat. Jag tycker inte att han far upp med huvudet något nämnvärt. Dessutom har jag ingen heller... men det går ju att åtgärda.
I det stora hela är jag supernöjd och det var en mycket inspirerande helg där jag kändes att vi utvecklades bara mellan dessa två dagar. Nästa täning blir förhoppningsvis i nästa vecka men det beror på "släpsituationen" och Piia/Fredrik.
Jag åkte även ner och lämnade tillbaka släpet till Annette. Väglaget blev undan för undan sämre så någon ridning på Jägersro vågade jag mig inte på. Dock var det trevligt att komma ner och hälsa på Lena i vart fall. Idag var jag inte så intressant, det var matdax enligt henne.
Hoppträning 1 av 2
Dressyrtränigen igår blev givetvis inställd... som vanligt med andra ord. Trist som bara den.
I stället hann jag i och för sig med att fixa en massa ärenden som jag annars inte rikigt visste hur jag skulle få tid till men ändå.
Hisan fick bli tömkörd i paddocken och det gick bra. Som vanligt är han midre bockig då... Han fick gå ganska mycket och jag jobbade mycket med avsaktningar. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av tömkörning så riktigt hur jag skall få honom att gå skolor och sådant har jag inte klurat ut. Jag funderar på att anmäla oss till en kurs men den ligger i samma vecka som Lena kanske fölar så det känns som en du idé att anmäla sig.
Idag bar det i stället av till hoppträning. Det är verkligen evigheter sedan vi hoppade. Jag har lånat Annettes fina transport för ändamålet. Den har dubbdäck och det är ett krav för att jag skulle våga mig ut idag.
Nya bilen som föresten är en BMW X3 uttagen 2006 om jag nu har missat att skriva det, fick verkligen ett test idag och den gick som ett spjut genom all snö och det kändes knappt att Hisan stod i släpet bakom.
Det var A-tränaren Leif Nilsson som höll i träningen som var förlagd till Karupslunds ridhus i Blentarp. Det är genom stallägaren som jag fick tillfälle att vara med här. Tydligen bjuder Stall Karupslund in sina tidigare kunder till träningar ett par gånger om året. Ett trevlilgt sätt att se hur de slålda hästarna utvecklas och trevligt att få komma till träningar för väl meriterade tränare också.
Jag har ju träffat en av ägarna till Stall Karupslund genom B-tränar kursen jag gick i höstas också.
Hisan och jag var dock mycket ringrostiga idag. Det är ju evigheter sedan vi hoppade senast eller i alla fall minst en månad. Vi är ju nyss igång också. Men vi tog det lugnt och hoppade inga stora språng utan koncentrerade oss på teknik och basic.
Till en början var det bommar som gällde. Det är verkligen inte vår starka sida och vi lyckades nästan krascha i travbommarna hur nu det gick till...
Hoppningen gick sedan bättre även om det fösta hindret som skulle travhoppas kändes lite avigt. Vi gick sedan vidare till en kombination med ett galoppsprång emellan där allt började komma på plats igen.
Ju fler språng vi tog ju mer lossnade allt och de sista sprången kändes super.
Hisan bjöd på hindren idag. det var en härlig känsla och jag måste medge att jag var lite rädd för att han skulle fyra av några rejäla brallar på kuppen men de uteblev till min stora glädje.
Jag fick som vanligt en hel del tillsägelser om mitt överliv men också beröm efter hand för att jag lyckades göra förbättring i min sits.
Jag ser nu fram emot morgondagens pass. :)
Jag har även varit inne på Jägersro och ridit Winello idag. Kallt som bara den var det. Vi skrittade en lite runda med gramanen på. Jag var inte ute så länge med honom utan avbröt så fort han svarade korrekt på graman och övrig ridning. Jag tror på att det positiva i att avbryta tidigt i början när man introducerar ridning framför att tragla för länge. Motion får ju ändå hästen på annat vis än genom ridningen. Planen är ju att få honom att fattad et där med att bli riden så fort som möjligt och så länge det då är kul så är det ju bara ett plus.
I stället hann jag i och för sig med att fixa en massa ärenden som jag annars inte rikigt visste hur jag skulle få tid till men ändå.
Hisan fick bli tömkörd i paddocken och det gick bra. Som vanligt är han midre bockig då... Han fick gå ganska mycket och jag jobbade mycket med avsaktningar. Jag har ju inte så mycket erfarenhet av tömkörning så riktigt hur jag skall få honom att gå skolor och sådant har jag inte klurat ut. Jag funderar på att anmäla oss till en kurs men den ligger i samma vecka som Lena kanske fölar så det känns som en du idé att anmäla sig.
Idag bar det i stället av till hoppträning. Det är verkligen evigheter sedan vi hoppade. Jag har lånat Annettes fina transport för ändamålet. Den har dubbdäck och det är ett krav för att jag skulle våga mig ut idag.
Nya bilen som föresten är en BMW X3 uttagen 2006 om jag nu har missat att skriva det, fick verkligen ett test idag och den gick som ett spjut genom all snö och det kändes knappt att Hisan stod i släpet bakom.
Det var A-tränaren Leif Nilsson som höll i träningen som var förlagd till Karupslunds ridhus i Blentarp. Det är genom stallägaren som jag fick tillfälle att vara med här. Tydligen bjuder Stall Karupslund in sina tidigare kunder till träningar ett par gånger om året. Ett trevlilgt sätt att se hur de slålda hästarna utvecklas och trevligt att få komma till träningar för väl meriterade tränare också.
Jag har ju träffat en av ägarna till Stall Karupslund genom B-tränar kursen jag gick i höstas också.
Hisan och jag var dock mycket ringrostiga idag. Det är ju evigheter sedan vi hoppade senast eller i alla fall minst en månad. Vi är ju nyss igång också. Men vi tog det lugnt och hoppade inga stora språng utan koncentrerade oss på teknik och basic.
Till en början var det bommar som gällde. Det är verkligen inte vår starka sida och vi lyckades nästan krascha i travbommarna hur nu det gick till...
Hoppningen gick sedan bättre även om det fösta hindret som skulle travhoppas kändes lite avigt. Vi gick sedan vidare till en kombination med ett galoppsprång emellan där allt började komma på plats igen.
Ju fler språng vi tog ju mer lossnade allt och de sista sprången kändes super.
Hisan bjöd på hindren idag. det var en härlig känsla och jag måste medge att jag var lite rädd för att han skulle fyra av några rejäla brallar på kuppen men de uteblev till min stora glädje.
Jag fick som vanligt en hel del tillsägelser om mitt överliv men också beröm efter hand för att jag lyckades göra förbättring i min sits.
Jag ser nu fram emot morgondagens pass. :)
Jag har även varit inne på Jägersro och ridit Winello idag. Kallt som bara den var det. Vi skrittade en lite runda med gramanen på. Jag var inte ute så länge med honom utan avbröt så fort han svarade korrekt på graman och övrig ridning. Jag tror på att det positiva i att avbryta tidigt i början när man introducerar ridning framför att tragla för länge. Motion får ju ändå hästen på annat vis än genom ridningen. Planen är ju att få honom att fattad et där med att bli riden så fort som möjligt och så länge det då är kul så är det ju bara ett plus.
Ny bil!! Yippi!!
Gårdagen gick inte alls enligt planen. Fast det hade jag kunnat räkna ut redan tidigare om jag nu inte hade valt att ignorera SMHI:s prognos om snöoväder till förmån för mera optimistiska tankar.
I vart fall gick jag tidigare från jobbet av ren rädsla för att fastna i en driva på väg hem. Och det var nära kan jag säga. Men med fart och mycket vilja kom och hem.
Hisan blev ompysslad i en rasande fart igår och borde inte ha vilat enligt den ursprungliga planeringen men ridning under gårdagen hade varit förenat med livsfara tror jag.
Jag fick ta konsekvenserna av gårdagens storm idag.
Jag kom sent till stallet eftersom jag och Fredrik hade bestämt att inköpa ny bil först. Det var med mycket vemod som jag lämnade iväg Pärlan. Det har varit en fantastik bil som jag har haft glädje av på många sätt i nästan 10år. Först i mammas ägo och sedan i vår. Den har slitit hårt för oss och nu gick det inte längre. Pärlan uppgraderades till en mycket mer rubust variant som kommer att fungera bra mycket bättre som dragbil framför allt. Vår nya Pärla kommer också att få slita hårt men den är mer anpassad för det.
Efter bilbytet bar det av ner till Annette. Jag har nämligen planerat in en massa träningar denna helgen och givetvis har jag ju lämnat iväg mitt släp på målning. Jag har ju fått låna ett annat av Jan men eftersom det bara har sommardäck så kommer jag inte att våga köra med det nu när det dessutom skall bli kallare igen. Därför har jag lånat Annettes. Hisan kommer att åka som en kung... hennes är bra mycket finare än mitt.
När jag ändå var nere kunde jag ju pyssla om Lena lite. Hon var fullt upptagen med höätning och mådde som den prinsessa som hon är.
Dagen avslutades med ridning i paddocken. Jag skall träna dressyr i morgon så det var bara att ta tag i det hela som förberedelse idag. Efter två dagars vila var det dock lite väl svårt för lilla Hisan att hålla sig i styr så jag fick hoppa av och låta honom springa av sig sin extra energi innan vi kunde göra något vettigt. Och som han sprang.
Efteråt tyckte jag att ridningen blev mycket bättre, eller så bra som det kan bli i en snöfylld paddock där det bara gick att rida normalt i ena sidan eftersom snön gick upp till knäna på Hisan i den andra sidan.
I vart fall gick jag tidigare från jobbet av ren rädsla för att fastna i en driva på väg hem. Och det var nära kan jag säga. Men med fart och mycket vilja kom och hem.
Hisan blev ompysslad i en rasande fart igår och borde inte ha vilat enligt den ursprungliga planeringen men ridning under gårdagen hade varit förenat med livsfara tror jag.
Jag fick ta konsekvenserna av gårdagens storm idag.
Jag kom sent till stallet eftersom jag och Fredrik hade bestämt att inköpa ny bil först. Det var med mycket vemod som jag lämnade iväg Pärlan. Det har varit en fantastik bil som jag har haft glädje av på många sätt i nästan 10år. Först i mammas ägo och sedan i vår. Den har slitit hårt för oss och nu gick det inte längre. Pärlan uppgraderades till en mycket mer rubust variant som kommer att fungera bra mycket bättre som dragbil framför allt. Vår nya Pärla kommer också att få slita hårt men den är mer anpassad för det.
Efter bilbytet bar det av ner till Annette. Jag har nämligen planerat in en massa träningar denna helgen och givetvis har jag ju lämnat iväg mitt släp på målning. Jag har ju fått låna ett annat av Jan men eftersom det bara har sommardäck så kommer jag inte att våga köra med det nu när det dessutom skall bli kallare igen. Därför har jag lånat Annettes. Hisan kommer att åka som en kung... hennes är bra mycket finare än mitt.
När jag ändå var nere kunde jag ju pyssla om Lena lite. Hon var fullt upptagen med höätning och mådde som den prinsessa som hon är.
Dagen avslutades med ridning i paddocken. Jag skall träna dressyr i morgon så det var bara att ta tag i det hela som förberedelse idag. Efter två dagars vila var det dock lite väl svårt för lilla Hisan att hålla sig i styr så jag fick hoppa av och låta honom springa av sig sin extra energi innan vi kunde göra något vettigt. Och som han sprang.
Efteråt tyckte jag att ridningen blev mycket bättre, eller så bra som det kan bli i en snöfylld paddock där det bara gick att rida normalt i ena sidan eftersom snön gick upp till knäna på Hisan i den andra sidan.
Suturer
Ingen ridning för Hisans del idag. I stället blev det droger.
Såret sluter sig fint för varje dag som går och jag räknar med att det skall vara färdigläkt om en vecka ungefär.
Det satt tre stygn kvar i såret och ett lyckades jag ta bort själv igår. Ett hade jag kunnat ta bort om jag hade haft tre armar... Jag fick nämligen hålla honom i näsan för att han skulle hålla huvudet still och då kunde jag inte samtidigt hålla i stygnet och klippa. Ibland är man begränsad. ;)
Det tredje stygnet satt mitt i såret och det stack bara ut en trådända. Jag fick dra i den för Hisan och kunde dra ganska rejält utan att den rörde sig ur fläcken. Ingen knut så längt jag kunde se.
Därför kallade jag ut en distriktare för ny sedering. Det bar mig lite emot eftersom jag faktiskt tycker att det borde räcka nu men går det inte så går det inte.
Jag lyckades bremsa honom efter att han hade trampat på elbandet på väg ut från hagen och blivit skärrad, sedan kunde han stickas utan bekymmer. Efter lite grävande kom stygnet bort. Det hade kanske gått att lämna det, men efter alla bekymmer som Hisan har haft i det området vill jag inte riskera en ny inflammation/infektion på grund av min lathet.
För att bespara honom ytterligare veterinär besök inom den närmsta framtiden fick han även sitt influensavaccin även om det är typ två månader för tidigt. Nu håller vi tummarna för att Hisan skall slippa att träffa fler stickande människor på ett långt tag.
Vi tar tag i träningen igen i morgon om det inte blir jätteilla med vädret. SMHI varnar för massa snö och kraftig blåst... och den kombon i Skåne vet vi ju alla vad den betyder...
Såret sluter sig fint för varje dag som går och jag räknar med att det skall vara färdigläkt om en vecka ungefär.
Det satt tre stygn kvar i såret och ett lyckades jag ta bort själv igår. Ett hade jag kunnat ta bort om jag hade haft tre armar... Jag fick nämligen hålla honom i näsan för att han skulle hålla huvudet still och då kunde jag inte samtidigt hålla i stygnet och klippa. Ibland är man begränsad. ;)
Det tredje stygnet satt mitt i såret och det stack bara ut en trådända. Jag fick dra i den för Hisan och kunde dra ganska rejält utan att den rörde sig ur fläcken. Ingen knut så längt jag kunde se.
Därför kallade jag ut en distriktare för ny sedering. Det bar mig lite emot eftersom jag faktiskt tycker att det borde räcka nu men går det inte så går det inte.
Jag lyckades bremsa honom efter att han hade trampat på elbandet på väg ut från hagen och blivit skärrad, sedan kunde han stickas utan bekymmer. Efter lite grävande kom stygnet bort. Det hade kanske gått att lämna det, men efter alla bekymmer som Hisan har haft i det området vill jag inte riskera en ny inflammation/infektion på grund av min lathet.
För att bespara honom ytterligare veterinär besök inom den närmsta framtiden fick han även sitt influensavaccin även om det är typ två månader för tidigt. Nu håller vi tummarna för att Hisan skall slippa att träffa fler stickande människor på ett långt tag.
Vi tar tag i träningen igen i morgon om det inte blir jätteilla med vädret. SMHI varnar för massa snö och kraftig blåst... och den kombon i Skåne vet vi ju alla vad den betyder...
Fullt schema och en ny bekantskap
Söndag och fullt schema. Jag orkade inte ens skriva detta inlägg när jag kom hem på kvällen, men jag fick en del gjort. Dock inte allt men det berodde inte på mig.
Dagen började med sadelhämtning i stallet. Sedan bar det av hem till Jan där jag skulle hämta bilens sommardäck. Vi har tingat den ny bil och kommer att lämna Pärlan som inbyte vid affären. Det skall ske på torsdag. På onsdag varnar de för snökaos i hela Sverige (inte dåligt med tanke på vilket långt land vi bor i). Dessutom hade jag mest tid över idag.
Jan är bortrest men Göran var på gården.
Licensloppen sätter påpassligt igång på onsdag och jag hade kunnat låna Karin men hon har en liten knöl på ena senan bak och så är det det där men snön. Jag befarar att kursen blir framflyttad. I vart fall står vi över, mest för Karins skull faktiskt. Dessutom känns det bättre om Jan är hemma.
Göran bjöd på kaffe och gav mig ett par rejäla körvantar som han hade över. Det var ett par trefinger vantar fast med pekfingret fritt i stället för lillfingret. Jag behövde verkligen ett par varma vantar så dessa är super.
Sedan bar det av till Bengts Foder. Jag hade fått ett SMS om att mina reklamerade ridbyxor hade kommit... tji fick jag. Det hade de inte alls. Jag fick ändå köpt brodd... det är en bristvara denna vinter. Lite snopet att ha åkt till Veberöd i onödan i alla fall...
Jägersro var nästa stopp.
Ridning av Sir Remington. Jag misslyckades ju med att ta mig till Malmö förra helgen och under veckan hade jag ingen bil så det har dröjt sedan sist.
Den gode Sir är i topptrim och är supertaggad, han riktigt strålar.
Pigg är han också och det tar en liten stund att samla ihop sig till jobb när det spritter i benen.
Vi skrittade först en längre runda med mycket flyttande av bog och bakdel och dessutom sidverts, gick sedan över till trav och gjorde övergångar.
På volten svarade han super och har nu slutat att vara motig. Lätt som en dans går det.
Fram emot helgen åker han till Frankrike för en start på Vincenne den 1 februari. Spännade!
Jag gjorde dessutom en ny bekantskap. Eller ny och ny. Hästen har funnits i stallet så länge jag har ridit hos Uffe men jag har aldrig ridit honom innan. Nu hade en annan tjej testat att rida honom så han var ju inriden i bästa travmanér (kasta upp någon och se om det går att rida fort, he he).
Winello Toscana som hästen heter är nästan löjligt snäll. Varför vi har väntat med att rida honom begriper jag inte längre. ;)
Winello är en stor rejäl häst som borde lämpa sig bra för ridning och till och med monté om man ser till hur han är byggd.
Han följde med bra i vad jag bad honom om för att vara andra tillfället med ryttare. Att böja sig i kroppen begriper han inte alls än. Dessutom är han lätt fladdrig bak. Jag vet inte hur jag skall beskriva men med all vikt på framdelen så känns det som om bakdelen "svävar" bakom honom. Äsch vad jag är dålig på att förklara. Han behöver i vart fall lära sig att skifta vikten. Nu har jag alltså lite mer kul att syssla med igen. :D
Slutligen Hisan.
Lite längre uteritt idag. Det blir en del bock och brall till en början varje tur känns det som, han lugnar dock ner sig snabbt och som jag sa tidigare är det inte längre explotion utan mer stora språng. Hälst skall han ju inte göra så alls men detta är lättare att hantera.
Vi hade en insident på turen där det kom springandes två söta fjordhästar i en hage. Tokigt farliga sa Hisan och hade han fått bestämma hade vi vänt hem just där och då. Nu fortsatte vi ritten och i övrigt gick det super.
Han är avslappnad men otroligt pigg.
Små protester kommer så fort det blir lite mer ansträngande (läs djup snö eller liknade). Men viss förståelse för detta har jag. Han har ju vilat och tappat lite muskler så det är ju klart att det är jobbigt. Nu sitter jag ju inte och rider i djupsnö hela tiden. Men det är drivor längs vägarna så det blir ganska blandat om man säger så under en och samma ritt.
Dagen började med sadelhämtning i stallet. Sedan bar det av hem till Jan där jag skulle hämta bilens sommardäck. Vi har tingat den ny bil och kommer att lämna Pärlan som inbyte vid affären. Det skall ske på torsdag. På onsdag varnar de för snökaos i hela Sverige (inte dåligt med tanke på vilket långt land vi bor i). Dessutom hade jag mest tid över idag.
Jan är bortrest men Göran var på gården.
Licensloppen sätter påpassligt igång på onsdag och jag hade kunnat låna Karin men hon har en liten knöl på ena senan bak och så är det det där men snön. Jag befarar att kursen blir framflyttad. I vart fall står vi över, mest för Karins skull faktiskt. Dessutom känns det bättre om Jan är hemma.
Göran bjöd på kaffe och gav mig ett par rejäla körvantar som han hade över. Det var ett par trefinger vantar fast med pekfingret fritt i stället för lillfingret. Jag behövde verkligen ett par varma vantar så dessa är super.
Sedan bar det av till Bengts Foder. Jag hade fått ett SMS om att mina reklamerade ridbyxor hade kommit... tji fick jag. Det hade de inte alls. Jag fick ändå köpt brodd... det är en bristvara denna vinter. Lite snopet att ha åkt till Veberöd i onödan i alla fall...
Jägersro var nästa stopp.
Ridning av Sir Remington. Jag misslyckades ju med att ta mig till Malmö förra helgen och under veckan hade jag ingen bil så det har dröjt sedan sist.
Den gode Sir är i topptrim och är supertaggad, han riktigt strålar.
Pigg är han också och det tar en liten stund att samla ihop sig till jobb när det spritter i benen.
Vi skrittade först en längre runda med mycket flyttande av bog och bakdel och dessutom sidverts, gick sedan över till trav och gjorde övergångar.
På volten svarade han super och har nu slutat att vara motig. Lätt som en dans går det.
Fram emot helgen åker han till Frankrike för en start på Vincenne den 1 februari. Spännade!
Jag gjorde dessutom en ny bekantskap. Eller ny och ny. Hästen har funnits i stallet så länge jag har ridit hos Uffe men jag har aldrig ridit honom innan. Nu hade en annan tjej testat att rida honom så han var ju inriden i bästa travmanér (kasta upp någon och se om det går att rida fort, he he).
Winello Toscana som hästen heter är nästan löjligt snäll. Varför vi har väntat med att rida honom begriper jag inte längre. ;)
Winello är en stor rejäl häst som borde lämpa sig bra för ridning och till och med monté om man ser till hur han är byggd.
Han följde med bra i vad jag bad honom om för att vara andra tillfället med ryttare. Att böja sig i kroppen begriper han inte alls än. Dessutom är han lätt fladdrig bak. Jag vet inte hur jag skall beskriva men med all vikt på framdelen så känns det som om bakdelen "svävar" bakom honom. Äsch vad jag är dålig på att förklara. Han behöver i vart fall lära sig att skifta vikten. Nu har jag alltså lite mer kul att syssla med igen. :D
Slutligen Hisan.
Lite längre uteritt idag. Det blir en del bock och brall till en början varje tur känns det som, han lugnar dock ner sig snabbt och som jag sa tidigare är det inte längre explotion utan mer stora språng. Hälst skall han ju inte göra så alls men detta är lättare att hantera.
Vi hade en insident på turen där det kom springandes två söta fjordhästar i en hage. Tokigt farliga sa Hisan och hade han fått bestämma hade vi vänt hem just där och då. Nu fortsatte vi ritten och i övrigt gick det super.
Han är avslappnad men otroligt pigg.
Små protester kommer så fort det blir lite mer ansträngande (läs djup snö eller liknade). Men viss förståelse för detta har jag. Han har ju vilat och tappat lite muskler så det är ju klart att det är jobbigt. Nu sitter jag ju inte och rider i djupsnö hela tiden. Men det är drivor längs vägarna så det blir ganska blandat om man säger så under en och samma ritt.
Sol och snö
Härlig dag idag.
Jag och Fredrik har varit på SPA i Malmö och fått helkroppsmassage och ansiktsbehandling. Jag känner mig därför som en helt ny människa. Först var jag helt ledbruten av massagen men nu känner jag i stället helt super.
Hisan och jag har varit ute på tur med Skrymslan. Det var länge sedan vi hade sällskap på uteritt, det har helt enkelt inte bilvit av mellan Hisans och mina bekymmer. Kul var det i alla fall. Jag uppskattar sällskap och det gör även Hisan, lite väl mycket ibland faktiskt. ;)
Jag skall inte fokusera på bekymmern för det var inte det vi hade mest av idag utan ritten var super och Hisan svarade bra och var pigg. Dessutom var han bara busigt pigg och inte ofokuserad vilket är ett stort steg framåt. Men det blev en del brallar. Snälla sådana denna gången men ändå.
Jag kunde inte rida efter Skrymslan för då blev det bara skutt och bock i någon obeskrivbar gångart. Framför gick super. Jag kommer att ta den fighten senare, idag konsentrerade vi oss på positiva saker.
Vi red till "runda skogen" och galopperade ett var åt vardera håll. För Hisans del blev det brallar där han slog om galopp med jämna mellanrum till en början. Mot slutet av sista varvet lugnade han ner sig. Antagligen hade överskottsenergin försvunnit och han började bli lite trött.
Jag är nöjd med att det inte är explotion utan mer "lugna" brallar, om de nu kan vara lugna.
Vi får jobba vidare för det är ju trots allt så att allt detta med sadelbekymmer, ryggkänning och sedan operation har tagit på honom. Konstigt hade det ju varit annars.
Såret drar märkbart ihop sig för varje dag. Jag kommer att göra ett försök att ta de sista tre kvarvarande stygnen själv de kommande dagarna. Jag får peta nästan obehindrat i såret nu. Kommer det en främmande veterinär kommer han att reagera och jag vill inte att han skall ha mer sprutor just nu om han kan slippa. Han behöver en paus från sådan nu, den lille Hisan. Jag har dessutom Sedalin att tillgå om jag verkligen behöver men det vill jag helst slippa. Vi får se om jag kan "lura" honom att vara snäll.
Jag har även varit nere hos Lena idag. Hon har blivit än större... rikigt enorm om ni frågar mig. Hon verkar väldigt nöjd med sitt tillstånd och var idel solsken idag. Hon hälsar.
Jag och Fredrik har varit på SPA i Malmö och fått helkroppsmassage och ansiktsbehandling. Jag känner mig därför som en helt ny människa. Först var jag helt ledbruten av massagen men nu känner jag i stället helt super.
Hisan och jag har varit ute på tur med Skrymslan. Det var länge sedan vi hade sällskap på uteritt, det har helt enkelt inte bilvit av mellan Hisans och mina bekymmer. Kul var det i alla fall. Jag uppskattar sällskap och det gör även Hisan, lite väl mycket ibland faktiskt. ;)
Jag skall inte fokusera på bekymmern för det var inte det vi hade mest av idag utan ritten var super och Hisan svarade bra och var pigg. Dessutom var han bara busigt pigg och inte ofokuserad vilket är ett stort steg framåt. Men det blev en del brallar. Snälla sådana denna gången men ändå.
Jag kunde inte rida efter Skrymslan för då blev det bara skutt och bock i någon obeskrivbar gångart. Framför gick super. Jag kommer att ta den fighten senare, idag konsentrerade vi oss på positiva saker.
Vi red till "runda skogen" och galopperade ett var åt vardera håll. För Hisans del blev det brallar där han slog om galopp med jämna mellanrum till en början. Mot slutet av sista varvet lugnade han ner sig. Antagligen hade överskottsenergin försvunnit och han började bli lite trött.
Jag är nöjd med att det inte är explotion utan mer "lugna" brallar, om de nu kan vara lugna.
Vi får jobba vidare för det är ju trots allt så att allt detta med sadelbekymmer, ryggkänning och sedan operation har tagit på honom. Konstigt hade det ju varit annars.
Såret drar märkbart ihop sig för varje dag. Jag kommer att göra ett försök att ta de sista tre kvarvarande stygnen själv de kommande dagarna. Jag får peta nästan obehindrat i såret nu. Kommer det en främmande veterinär kommer han att reagera och jag vill inte att han skall ha mer sprutor just nu om han kan slippa. Han behöver en paus från sådan nu, den lille Hisan. Jag har dessutom Sedalin att tillgå om jag verkligen behöver men det vill jag helst slippa. Vi får se om jag kan "lura" honom att vara snäll.
Jag har även varit nere hos Lena idag. Hon har blivit än större... rikigt enorm om ni frågar mig. Hon verkar väldigt nöjd med sitt tillstånd och var idel solsken idag. Hon hälsar.
Bra och dåligt
Jag skall börja med det som är bra.
Jag fick Hisans provsvar idag. Det var ingen tumör. Ni kan tro att jag har varit rädd för att det var det. Speciellt när veterinären sagt att de skickade provet enbart för att körteln inte såg ut som förväntat. I stället var det ärrvävnad med en kronisk inflammation. Jag kommer få en lång förklaring i medicinska termer sedan. Spännade spännande.
Sedan börjar svullnaden ge med sig. Såret vätskar fortfarande men det går åt rätt håll och nu syns det tydligt.
Igångsättningen går super. Idag red jag ett lätt jobb i paddocken och för första gången på länge var det minimalt med motsånd i honom. Han hytte med något ben när jag bad om sluta och flytta bakdelen men inget annat. Högergaloppen var också ok. Rund igen och rytmisk. Massören gjorde susen med andra ord.
Vad går mindre bra då. Jo igår hade han dragit sönder hästen Mayas ena täcke. Och idag jagade han henne i hagen. De har inte varit på kant tidigare men nu var han tydligen rikigt elak mot henne. Så kan vi ju inte ha det. Nog för att vi människor inte skall försöka påverka deras rangordning men detta känner jag inte igen. Han kan gnabbas och nappa i täcken. Han brukar inte eller har inte tidigare jagat någon häst tills den nästan stupar. Varför nu detta? De har ju dessutom gått ihop ett tag och är boxgrannar.
Är det inte ett bekymmer är det nästa. Slutar han inte kommer han att få stå själv. Det vill jag inte egentligen men vad skall jag göra? Jag håller ju på att sätta igång honom så att han får jobba mer. Visst är det snö nu och inget att mecka med hela dagen men de går i en större hage och kan springa. Jag blir knäpp. Det hade varit enklare om djuren hade förstått konsekvenserna av sitt handlande.
Hade inte Lena varit dräktig hade hon fått tukta honom.
Jag tror mig kunna se att han trivs på detta stället. Det är ett lugn över honom som han inte har haft sedan Jans stall. Jag har dick fortfarande lite problem under ridningen som jag inte hade där men det verkar kunna gå åt rätt håll där med nu. Jag känner mig positiv på det planet. Men han gillar ju inte att gå själv så varför skall han då straffa ut sig... det var väl det där med handling och konsekvens då.
Jag fick Hisans provsvar idag. Det var ingen tumör. Ni kan tro att jag har varit rädd för att det var det. Speciellt när veterinären sagt att de skickade provet enbart för att körteln inte såg ut som förväntat. I stället var det ärrvävnad med en kronisk inflammation. Jag kommer få en lång förklaring i medicinska termer sedan. Spännade spännande.
Sedan börjar svullnaden ge med sig. Såret vätskar fortfarande men det går åt rätt håll och nu syns det tydligt.
Igångsättningen går super. Idag red jag ett lätt jobb i paddocken och för första gången på länge var det minimalt med motsånd i honom. Han hytte med något ben när jag bad om sluta och flytta bakdelen men inget annat. Högergaloppen var också ok. Rund igen och rytmisk. Massören gjorde susen med andra ord.
Vad går mindre bra då. Jo igår hade han dragit sönder hästen Mayas ena täcke. Och idag jagade han henne i hagen. De har inte varit på kant tidigare men nu var han tydligen rikigt elak mot henne. Så kan vi ju inte ha det. Nog för att vi människor inte skall försöka påverka deras rangordning men detta känner jag inte igen. Han kan gnabbas och nappa i täcken. Han brukar inte eller har inte tidigare jagat någon häst tills den nästan stupar. Varför nu detta? De har ju dessutom gått ihop ett tag och är boxgrannar.
Är det inte ett bekymmer är det nästa. Slutar han inte kommer han att få stå själv. Det vill jag inte egentligen men vad skall jag göra? Jag håller ju på att sätta igång honom så att han får jobba mer. Visst är det snö nu och inget att mecka med hela dagen men de går i en större hage och kan springa. Jag blir knäpp. Det hade varit enklare om djuren hade förstått konsekvenserna av sitt handlande.
Hade inte Lena varit dräktig hade hon fått tukta honom.
Jag tror mig kunna se att han trivs på detta stället. Det är ett lugn över honom som han inte har haft sedan Jans stall. Jag har dick fortfarande lite problem under ridningen som jag inte hade där men det verkar kunna gå åt rätt håll där med nu. Jag känner mig positiv på det planet. Men han gillar ju inte att gå själv så varför skall han då straffa ut sig... det var väl det där med handling och konsekvens då.
Massören
Jag hann med att rasta Hisan lite i padocken innan massören kom i kväll. Jag ville att han skulle gå lite idag också. Vi har vilat tillräckligt nu. Både jag och lilla Hisan måste komma i form. Tömkörningsutrustningen åkte på och så gick vi ut. Övergångar och att gå fram var det jag satsade på. Det gick fin fint.
Såret är konstant i sin svullnad och sitt vätskande. Det är fortfarande bara sårvätska, inget var så det verkar gå bra. Jag skall ringa djursjukhuset i morgon angående provsvaren.
Massören tyckte att han var bättre än sist på vänstersidan i alla fall.
Han satt fast lite mellan två revben men inte så farligt som sist.
På högersidan var det dock mera som satt illa på honom. Han var öm längs hela ryggraden och ner i bogen. Bogen kände jag nu när jag red. Ryggen kan komma från operationen. Eller det är i alla fall det jag tror. Det kan inte komma av sadeln då det inte var koncentrerat till sadelstaden. Eller helt säker kan man inte vara på något. Nu skall vi i vart fall igång helt igen så får vi se vart det barkar. Sammanfattning: Bättre än sist vilket käns super.
Såret är konstant i sin svullnad och sitt vätskande. Det är fortfarande bara sårvätska, inget var så det verkar gå bra. Jag skall ringa djursjukhuset i morgon angående provsvaren.
Massören tyckte att han var bättre än sist på vänstersidan i alla fall.
Han satt fast lite mellan två revben men inte så farligt som sist.
På högersidan var det dock mera som satt illa på honom. Han var öm längs hela ryggraden och ner i bogen. Bogen kände jag nu när jag red. Ryggen kan komma från operationen. Eller det är i alla fall det jag tror. Det kan inte komma av sadeln då det inte var koncentrerat till sadelstaden. Eller helt säker kan man inte vara på något. Nu skall vi i vart fall igång helt igen så får vi se vart det barkar. Sammanfattning: Bättre än sist vilket käns super.
Vildsvin
Hisans temp var 37,6 idag och jag begav mig ut på en ridtur i och med att han hade fått snösulorna på.
Vägen in i den "avlånga skogen" vid golfbanan såg inbjudande ut. Hisan var lite motig vid t-korset när vi skulle åt det hållet men i övrigt var det inga bekymmer förrän vi kom dit. Det var tydligen flera som tyckte att skogen var en bra idé. Innan vi kom in där var han avslappnad med väl där inne upptäckte Hisan de små svarta djuren som smög i skuggorna. Han stelnade genast till och trots att vi vände var det ingen hejd på honom.
Från att ha varit pigg men ändå avslappnad precis så som jag vill ha honom blev han tvärt om... spänd och opåverkbar.
Filten gled på sniskan och sittandes på en spänd brallande häst är det lixom inte läge att rätta till den så jag hoppade av, gick ur skogen och lyckades med att ta mig upp på honom igen med hjälp av en stenmur. Jag har i princip reklamerat alla mina ridbyxor så jag hade jeans på mig... det är inga bra byxor för ridning... de är stela. I dressyrsadeln är de stela, de är bättre i hoppsadeln när man väl kommit upp men det är ju synd att säga att man är smidig upp och av hästen... ja ja.
Jag red en liten bit på en vilt grymtande, brallande och taktande Hisan som lekte stjärnkikare... efter ett kort tag gav jag upp. Han har ju vilat en massa och jag har faktiskt varit förbluffad över hur lugn han har varit så här kom väl bakslaget.
Vi gick hem tillsammans i ultra snabb skritt och jag fick göra mitt bästa för att hänga med och inte halka samtidigt. Det var ju bara Hisan som hade broddar.
Väl hemma fick han springa av sig i padocken utan sadel. Det blev en del brallar men han hinner inte riktigt få upp farten. Förhoppningsvis skall han vilja springa mer i hagen i morgon nu när han har bättre grepp.
Jag satt sedan upp och kände lite på honom under avslappnade former. I padocken fanns där fokus. Tur det i alla fall.
I morgon skall jag försöka jaga rätt på ett vinterdäck till släpet. Sedan skall jag bege mig iväg till ridhus för mer seriös ridning.
Vägen in i den "avlånga skogen" vid golfbanan såg inbjudande ut. Hisan var lite motig vid t-korset när vi skulle åt det hållet men i övrigt var det inga bekymmer förrän vi kom dit. Det var tydligen flera som tyckte att skogen var en bra idé. Innan vi kom in där var han avslappnad med väl där inne upptäckte Hisan de små svarta djuren som smög i skuggorna. Han stelnade genast till och trots att vi vände var det ingen hejd på honom.
Från att ha varit pigg men ändå avslappnad precis så som jag vill ha honom blev han tvärt om... spänd och opåverkbar.
Filten gled på sniskan och sittandes på en spänd brallande häst är det lixom inte läge att rätta till den så jag hoppade av, gick ur skogen och lyckades med att ta mig upp på honom igen med hjälp av en stenmur. Jag har i princip reklamerat alla mina ridbyxor så jag hade jeans på mig... det är inga bra byxor för ridning... de är stela. I dressyrsadeln är de stela, de är bättre i hoppsadeln när man väl kommit upp men det är ju synd att säga att man är smidig upp och av hästen... ja ja.
Jag red en liten bit på en vilt grymtande, brallande och taktande Hisan som lekte stjärnkikare... efter ett kort tag gav jag upp. Han har ju vilat en massa och jag har faktiskt varit förbluffad över hur lugn han har varit så här kom väl bakslaget.
Vi gick hem tillsammans i ultra snabb skritt och jag fick göra mitt bästa för att hänga med och inte halka samtidigt. Det var ju bara Hisan som hade broddar.
Väl hemma fick han springa av sig i padocken utan sadel. Det blev en del brallar men han hinner inte riktigt få upp farten. Förhoppningsvis skall han vilja springa mer i hagen i morgon nu när han har bättre grepp.
Jag satt sedan upp och kände lite på honom under avslappnade former. I padocken fanns där fokus. Tur det i alla fall.
I morgon skall jag försöka jaga rätt på ett vinterdäck till släpet. Sedan skall jag bege mig iväg till ridhus för mer seriös ridning.
Måndag
Jag fick låna en gigantisk och mycket fyrkantig Volvo av bilverkstaden. Den är stor som jag vet inte var och det käns verkligen som om man rattar en kontainer när man kör. Men den har drag så om jag bara får tag på vinterdäck till släpet som jag har lånat så kan jag kanske komma iväg till ridhus senare i veckan.
I morgon och övermorgon har jag ändå inte tid.
Hovslagaren kommer i morgon. Jag har dristat mig till att köpa snösulor till Hisan. Tanken är att förse Hisan med dessa men jag kan ge mig på att det blir töväder och rejält med lera om vi sätter på den... lagen om alltings jävlighet med andra ord.
I övermorgon kommer massören föresten.
Idag var det temp koll. Han var lite högre i temp idag, 38,0. Hisan var dock pigg och såret hade runnit men det var inte mer svullet än igår.
Vi begav oss ändå ut på en lite skrittrunda i snön. Hisan trampade på med massor av energi och var mycket possitiv. När vi har fått snösulor skall vi trappa upp motionen. Just nu med styltor tycker jag inte att det är lönt. Min förhoppning är också att svullnaden skall börja gå ner nu också och att han inte skall han ens en låg temperaturstigning.
I morgon och övermorgon har jag ändå inte tid.
Hovslagaren kommer i morgon. Jag har dristat mig till att köpa snösulor till Hisan. Tanken är att förse Hisan med dessa men jag kan ge mig på att det blir töväder och rejält med lera om vi sätter på den... lagen om alltings jävlighet med andra ord.
I övermorgon kommer massören föresten.
Idag var det temp koll. Han var lite högre i temp idag, 38,0. Hisan var dock pigg och såret hade runnit men det var inte mer svullet än igår.
Vi begav oss ändå ut på en lite skrittrunda i snön. Hisan trampade på med massor av energi och var mycket possitiv. När vi har fått snösulor skall vi trappa upp motionen. Just nu med styltor tycker jag inte att det är lönt. Min förhoppning är också att svullnaden skall börja gå ner nu också och att han inte skall han ens en låg temperaturstigning.
Svullet
Idag hade inte Hisan någon feber. Den verkade ha försvunnit redan igår. I stället var såret mycket mer svullet och så var det ganska kladdigt och gojigt.
Eftersom Hisan är Hisan så ringde jag ut distriktsvetrinären för att få hjälp med tvättandet.
Det var lättare sagt än gjort att ge honom lugnande idag. Det har helt enkelt varit för mycket vetrinärer runt honom nu. Jag hoppas verkligen att vi kan slippa det på ett långt tag framöver... det är nästan så att jag oroar mig för vaccinationen i april, jag kanske skall ta det redan nu i stället när de sista tre stygnen skall tas så att han slipper det sedan. Det tål att tänkas på.
I vart fall lyckades vi få honom att tänka på annat genom att vetrinären mixtrade med nålen samtidigt som jag ledde Hisan långsamt i gången i stallet.
Själva såret tvättades ordentligt och de stygn som hade släppt togs bort. Hon klämde och kände och konstaterade att det inte fanns något var som låg där innen vilket jag misstänkte med tanke på att det hade svullnat så. När såret väl var tvättat såg det riktigt bra ut. och det var lite öppet i nederkant vilket kan vara bra för att det blir som ett dränage. Nu vill det bara till att jag kan få komma till och tvätta det ordentligt de kommande dagarna. Provsvar på bölden kommer på onsdag.
Det är möjligt att jag panikade lite idag men jag vill vekligen inte att bölden från i somras upprepar sig och framför allt inte här på huvudet.
Han får fortfarande inte några mediciner, vi får helt enkelt invänta provresultatet. Men jag har fått bra sprutor, sådana där utan kanyl som jag kan använda för att göra ordentlig sårrengörning.
Apoteket delar ju inte ut sådana utan recept så får man dem inte från vetrinären får man klara sig utan. De kan tydligen vara hårdvaluta i andra kretsar än där jag umgås.
Bilen är helt kass igen. Det innebar att jag inte kom ner till Lena denna helgen. Och det blev heller ingen ridning av Sir Remington. Jag och Fredrik får kolla på ny bil i veckan för det är ohållbart att ha det som det är nu. Har man häst är det nästan måste att ha bil.
Eftersom Hisan är Hisan så ringde jag ut distriktsvetrinären för att få hjälp med tvättandet.
Det var lättare sagt än gjort att ge honom lugnande idag. Det har helt enkelt varit för mycket vetrinärer runt honom nu. Jag hoppas verkligen att vi kan slippa det på ett långt tag framöver... det är nästan så att jag oroar mig för vaccinationen i april, jag kanske skall ta det redan nu i stället när de sista tre stygnen skall tas så att han slipper det sedan. Det tål att tänkas på.
I vart fall lyckades vi få honom att tänka på annat genom att vetrinären mixtrade med nålen samtidigt som jag ledde Hisan långsamt i gången i stallet.
Själva såret tvättades ordentligt och de stygn som hade släppt togs bort. Hon klämde och kände och konstaterade att det inte fanns något var som låg där innen vilket jag misstänkte med tanke på att det hade svullnat så. När såret väl var tvättat såg det riktigt bra ut. och det var lite öppet i nederkant vilket kan vara bra för att det blir som ett dränage. Nu vill det bara till att jag kan få komma till och tvätta det ordentligt de kommande dagarna. Provsvar på bölden kommer på onsdag.
Det är möjligt att jag panikade lite idag men jag vill vekligen inte att bölden från i somras upprepar sig och framför allt inte här på huvudet.
Han får fortfarande inte några mediciner, vi får helt enkelt invänta provresultatet. Men jag har fått bra sprutor, sådana där utan kanyl som jag kan använda för att göra ordentlig sårrengörning.
Apoteket delar ju inte ut sådana utan recept så får man dem inte från vetrinären får man klara sig utan. De kan tydligen vara hårdvaluta i andra kretsar än där jag umgås.
Bilen är helt kass igen. Det innebar att jag inte kom ner till Lena denna helgen. Och det blev heller ingen ridning av Sir Remington. Jag och Fredrik får kolla på ny bil i veckan för det är ohållbart att ha det som det är nu. Har man häst är det nästan måste att ha bil.
Inte riktigt som jag tänkt mig
Det är ju sällan eller varför skall man säg att det någonsinn blir som man tänkt sig... eller jag skall inte vara så negativ. Det är ju inget jätteallvarligt som har hänt än i alla fall.
Idag skulle jag göra stora jätterokaden på hästsläp. Jag åkte därför till Jan i förmiddags för att ta med mig hans Boj-släp som jag skall ha till låns ett tag. Jag drack kaffe och gav mig sedan av glad i hågen till stallet där jag bytte till mitt Boj-släp som skulle till Vomb och min kusins gård. En billakerare hyr in sig där och han skall måla om det så att det äntligen blir fint.
på väg dit började det skaka i ratten och det kändes lite obehagligt. Jag hade sedan lite bekymmer med att backa in släpet i deras verkstad då det gick trögt.
På väg tillbaka igen efter att det var avlämnat kom skakningarna i ratten tillbaka och jag steg av för att kontrollera bultarna i hjulen. Jag har nämligen varit med om att alla utom en har lossnat en gång när jag precis hade tagit körkortet och var påväg med en vänn till Växjö för att gå på stan när vi precis hade vunnit friheten att köra bil själva.
Butarna var glödheta och jag ringde däckahandlaren Jan i vild panik... något var ju fel. För de som inte vet det så är jag helt kass på att meka bil. Jag kan köra, fylla på olika vätskor i rätt hål och byta däck, that's it!
Jag åkte därefter tillbaka till Jan och vi konstaterade efter att hjulet tagits av att det var bromsen som låg emot. Det var tydligen inte heller något som man bara fixade med lite 5-56 bara sådär.
Jag ställde bilen på kylning och åkte med lånad bil till Hisan där stallägaren som mekar med sportbilar sa att han visste hur man skulle göra.
Jahupp, jag åkte tillbaka till Jan och hämtade min bil som inte alls hade svalnat utan luktade grymt illa när jag kom fram. Hjulet av och bultarna fräste när de landade i snön.
Han mekade med en skruvmejsel och sprutade 5-56 bakom en massa gummimojjar och bankade med en slägga. Bromsen släppte och bilen skulle stå en halvtimme och vänta.
Nu var det nog inte rikigt så enkelt för det var fortfarande varmt på fälgen när jag kom hem... kul kul, nu är jag utan bli igen.
Mitt i allt detta hann jag mocka och tempa Hisan. Det visade sig att han har 38,3 i temp och det är över hans normaltemp som brukar vara hyfsat låg. Han åt dock som vanligt och såg väl kanske inte überpigg ut men var allert.
Stygnen har släppt, det gjorde de redan igår, och såret är svullet.
Jag konsulterade vetrinären i Hbg som tyckte att jag skulle tempa och kontrollera såret igen i kväll... frågan är bara hur för bilen är ju inte heller kry. Det tål att funderas på under kvällsmaten.
Igår var det bättre. Jag upptäckte redan då att stygnen hade släppt men det tog jag inte som något allvarligt i och med att vi pratade om att låta såret vara öppet redan från början, det syddes eftersom lymfknutan som togs bort låg nära en artär.
Hisan och jag begav oss därför ut på en skritt runda och han var pigg och glad och klev på med långa kliv.
Tillägg:
Jag kunde inte hålla mig hemma och lägga mig med gott samvete utan att titta till Hisan igen. Bilen fick ta smällen.
Hisan visade ovilja när jag kom ut för att tempa igen. Det är bra för är han frisk visar han vad han inte gillar som bekant. Och termometer i rumpan är inte sådan som gillas av herrn och jag förstår honom. Tempen visade 37,3 och det kvalar in som normaltemperatur.
Såret hade dock runnit en del och därför får jag konsultera vetrinären igen i morgon för att höra vad hon tycker.
Vardag igen
Det har återgått till vardag för Hisans del. Jag är dock helt säker på att han gillar vardagen hemma bättre än den på sjukhuset.
På sjukhuset var det ju bara tråkiga och jobbiga saker så givetvis går Hisan in i "protest-mode" redan från början. Jag var dock lite rädd för att han skulle ta med sig lite av det hem och eventuellt vara extra rädd om huvudet när det gällde påsättning av grimma och liknande. Men jag hade inte behövt oroa mig. Sårtvätten, som i och för sig ändast innebär att jag torkar tort en gång om dagen så att det inte samlas en massa goj, det rinner lite grann från såret, går också super. Han är inte öm och han låter mig komma till och står snällt helt stilla.
Igår blev det bara borstning för hans del men idag har vi gått ett steg längre och har varit ute och gjort tömkörningsövnnignar i skritt i padocken. Några travinslag blev det också.
Hisan var pigg men inte hyper som jag trodde att han skulle kunna ha varit.
Vi jobbade på ett embryo till skänkelvikningar på töm genom att han tvärade på långsidorna. Och så övade vi på att skritta på framåt med bjudning. Här kom travinslagen... drivning = springar, inte att gå i snabbare takt, hehe. Vi måste se till att ha bjudning. Vi kan ju inte lalla runt i undertempo i alla evighet.
Det är fortfarande kallt och vintern tycks hålla en hårt grepp runt Skåne. Jag måste verkligen skaffa mig riktiga vantar om jag skall syssla med sådant här. Jag fick avbryta för att gå in i stallet och byta vantar. Fingervarianten fungerade inte alls. Jag tappade nästan känseln. Tummvantar håller ju en varm men det är ju inte optimalt alls... totalt otympligt är det.
Dessutom är det hårt fortfarande. Padocken är släpad innan den frös på så det är platt och fint men totalt stummt. Och nästan ingen snö har vi kvar.
Till helgen skall jag lämna iväg släpet på målning men om orken finns skall jag försöka ta mig till ridhus för att motionera Hisan lite i trav och galopp också.
På sjukhuset var det ju bara tråkiga och jobbiga saker så givetvis går Hisan in i "protest-mode" redan från början. Jag var dock lite rädd för att han skulle ta med sig lite av det hem och eventuellt vara extra rädd om huvudet när det gällde påsättning av grimma och liknande. Men jag hade inte behövt oroa mig. Sårtvätten, som i och för sig ändast innebär att jag torkar tort en gång om dagen så att det inte samlas en massa goj, det rinner lite grann från såret, går också super. Han är inte öm och han låter mig komma till och står snällt helt stilla.
Igår blev det bara borstning för hans del men idag har vi gått ett steg längre och har varit ute och gjort tömkörningsövnnignar i skritt i padocken. Några travinslag blev det också.
Hisan var pigg men inte hyper som jag trodde att han skulle kunna ha varit.
Vi jobbade på ett embryo till skänkelvikningar på töm genom att han tvärade på långsidorna. Och så övade vi på att skritta på framåt med bjudning. Här kom travinslagen... drivning = springar, inte att gå i snabbare takt, hehe. Vi måste se till att ha bjudning. Vi kan ju inte lalla runt i undertempo i alla evighet.
Det är fortfarande kallt och vintern tycks hålla en hårt grepp runt Skåne. Jag måste verkligen skaffa mig riktiga vantar om jag skall syssla med sådant här. Jag fick avbryta för att gå in i stallet och byta vantar. Fingervarianten fungerade inte alls. Jag tappade nästan känseln. Tummvantar håller ju en varm men det är ju inte optimalt alls... totalt otympligt är det.
Dessutom är det hårt fortfarande. Padocken är släpad innan den frös på så det är platt och fint men totalt stummt. Och nästan ingen snö har vi kvar.
Till helgen skall jag lämna iväg släpet på målning men om orken finns skall jag försöka ta mig till ridhus för att motionera Hisan lite i trav och galopp också.
Nu är monstret hemma
Idag efter jobbet fick Hisan komma hem.
Han verkade mycket glad över att se mig och betedde sig kanon hela tiden. Var hyfsat snäll när kanylen togs bort och gick snällt på släpet. Sedan åkte han fint hem.
Väl hemma var det ett kärt återseende med Skrymslan. Han har verkligen saknat henne.
Det var inte så händelserikt idag men det är härligt att han är hemma igen.
I morgon väntar mer allvar när jag skall försöka mig på sårtvätt själv.
Han verkade mycket glad över att se mig och betedde sig kanon hela tiden. Var hyfsat snäll när kanylen togs bort och gick snällt på släpet. Sedan åkte han fint hem.
Väl hemma var det ett kärt återseende med Skrymslan. Han har verkligen saknat henne.
Det var inte så händelserikt idag men det är härligt att han är hemma igen.
I morgon väntar mer allvar när jag skall försöka mig på sårtvätt själv.
Snödrev
Det började blåsa kraftigt igår och det höll i sig hela dagen idag vilket gjorde att det blev drivor och snörök. Den bilen jag har till låns just nu är vanlisnning att köra under sådana förutsättningar. Det gäller att hålla hårt i ratten om hoppas att man blir kvar på vägen.
Jag trotsade detta min vana trogen.
Först var jag nere hos Annette. Dock vågade jag inte stanna så länge eftersom jag var rädd att det skulle hinna dra igen riktigt och att jag skulle bli fast. Jag hjälpte till lite med att fodra och försökte prata lite med Lena i hagen. Hon låter hälsa "att det finns bättre saker att göra än att stå och prata med tvåbeningar i hagen". Jajjamen, sådan är hon den lilla svarta och det betyder att allt är bra med henne.
Därefter blev det persedelvård och lite allmän fixning i Hisans stall. Jag kommer nämligen inte orka med att mixtra med det i morgon kväll efter jobbet... jag tänkte träna själv då i stället.
Sedan bar det av upp till Hisan igen. Denna gången hade jag med mig lite äpplen. Allt för få sa Hisan. Han hälsar "att det räcker nu, det är tråkigt här. Får jag komma hem?"
Djursjukvårdarna har blidkat honom med morötter och han har ännu inte begripit vad de gör med sprutorna i luften runt honom när de i själva verket ger honom medicin i extraförlängningen av kanylen. Om han inte begriper vad de gör så behöver han ju inte protestera vilket i sin tur innebär att det fungerar bra.
I morgon tas dränen och så får jag veta om han kan gå hem på tisdag eller inte.
Hisan var som tidigare sagt ok och piggelin. Dock var han rejält uttråkad och lite bänglig. Han blir sådan då. Vi var ute och prommenixade några vändor i gången utanför stallarna men det ger ju ingen superstimmulans direkt. Nåja, i morgon får han annat att tänka på och om han sedan får komma hem är det ju bra.
Jag trotsade detta min vana trogen.
Först var jag nere hos Annette. Dock vågade jag inte stanna så länge eftersom jag var rädd att det skulle hinna dra igen riktigt och att jag skulle bli fast. Jag hjälpte till lite med att fodra och försökte prata lite med Lena i hagen. Hon låter hälsa "att det finns bättre saker att göra än att stå och prata med tvåbeningar i hagen". Jajjamen, sådan är hon den lilla svarta och det betyder att allt är bra med henne.
Därefter blev det persedelvård och lite allmän fixning i Hisans stall. Jag kommer nämligen inte orka med att mixtra med det i morgon kväll efter jobbet... jag tänkte träna själv då i stället.
Sedan bar det av upp till Hisan igen. Denna gången hade jag med mig lite äpplen. Allt för få sa Hisan. Han hälsar "att det räcker nu, det är tråkigt här. Får jag komma hem?"
Djursjukvårdarna har blidkat honom med morötter och han har ännu inte begripit vad de gör med sprutorna i luften runt honom när de i själva verket ger honom medicin i extraförlängningen av kanylen. Om han inte begriper vad de gör så behöver han ju inte protestera vilket i sin tur innebär att det fungerar bra.
I morgon tas dränen och så får jag veta om han kan gå hem på tisdag eller inte.
Hisan var som tidigare sagt ok och piggelin. Dock var han rejält uttråkad och lite bänglig. Han blir sådan då. Vi var ute och prommenixade några vändor i gången utanför stallarna men det ger ju ingen superstimmulans direkt. Nåja, i morgon får han annat att tänka på och om han sedan får komma hem är det ju bra.
Ökänd
Hisan har nog snart straffat ut sig från Helsingborg tror jag. Jag undrar verkligen om han kommer att vara välkommen nästa gång.
Tydligen hade han levt rullan med dem på uppvaket igår. Det hade tydligen gått super att veva med frambenen mot de som kom in i boxen även i groggy tillstånd.
Idag skulle de sedan medicinera honom men de fick inte komma permanentkanylen nära nog för att ge honom det.
Jag var hemma här i godan ro och lagade lunch när jag fick ett samtal om att de inte kunde medicinera honom och ville att jag skulle komma upp eftersom det fanns större chans att jag skulle komma nära nog. Det som var lite kul med det hela var att det var samma djursjukvårdare som var med sist han var inlagd för sårvård.
Jahapp, det var bara att lämna allt och sätta sig i bilen och åka 40 minuter enkel väg. Jag som skulle vara hästfri och åka skridskor var det tänkt. Eller, det är klart att jag gör allt jag kan för min älskade häst.
Jag möttes av en hyfsat glad men lite vaksam Hisan som absolut inte ville att jag skulle ta i hans grimma. Förutseende nog hade jag med mig en påse morötter och med ett grimskaft på och en ryktborste i ena handen medan jag proppade i honom morötter fick honom snabbt på bättre idéer.
Med djursjukvårdaren i grimskaftet lyckades jag efter en kort instruktion få i en stegrande och sparkande Hisan domosedan i kanylen. Dosen var låg men tillräkligt för att djursjukvårdaren skulle kunna ge honom mera.
Även en drogad Hisan som står med huvudet i markhöjd kan streta emot när man skall göra något som han tycker är obehagligt så det var inte helt utan protester som förlängningen på kanylen kunde sättas. Den fick dessutom en extra förlängning som fästes med en klisterlinda runt halsen på honom. Såret tvättades sedan ordentligt. Resten av medicinen skulle han få när han hade piggnat till och jag hade åkt. Jag hoppas att det gick bra.
Opererande vetrinär var där idag och det var bra att kunna få prata med henne. Lymfknutan är ju skickad på analys och hon tyckte att det var lite skumt att den reagerade som den gjorde. De hade inte hittat några basilusker i den. Vi får helt enkelt se vad svaren visar.
Det var i vart fall skönt för mig att se att han under omständigheterna mådde ok.
Under tiden får jag hoppas att Hisan inte gör livet allt för surt för personalen. Han har typ 3 olika skyltar utanför boxen som det står "Varning", "lätt både fram och bak" och "tag absolut inte bort förlängningen, stickrädd" på.
Han är ju inte elak, han vill bara tala om att det är obehagligt och gör ont. Sedan att han gör det lite plumt är ju en annan sak.
Tydligen hade han levt rullan med dem på uppvaket igår. Det hade tydligen gått super att veva med frambenen mot de som kom in i boxen även i groggy tillstånd.
Idag skulle de sedan medicinera honom men de fick inte komma permanentkanylen nära nog för att ge honom det.
Jag var hemma här i godan ro och lagade lunch när jag fick ett samtal om att de inte kunde medicinera honom och ville att jag skulle komma upp eftersom det fanns större chans att jag skulle komma nära nog. Det som var lite kul med det hela var att det var samma djursjukvårdare som var med sist han var inlagd för sårvård.
Jahapp, det var bara att lämna allt och sätta sig i bilen och åka 40 minuter enkel väg. Jag som skulle vara hästfri och åka skridskor var det tänkt. Eller, det är klart att jag gör allt jag kan för min älskade häst.
Jag möttes av en hyfsat glad men lite vaksam Hisan som absolut inte ville att jag skulle ta i hans grimma. Förutseende nog hade jag med mig en påse morötter och med ett grimskaft på och en ryktborste i ena handen medan jag proppade i honom morötter fick honom snabbt på bättre idéer.
Med djursjukvårdaren i grimskaftet lyckades jag efter en kort instruktion få i en stegrande och sparkande Hisan domosedan i kanylen. Dosen var låg men tillräkligt för att djursjukvårdaren skulle kunna ge honom mera.
Även en drogad Hisan som står med huvudet i markhöjd kan streta emot när man skall göra något som han tycker är obehagligt så det var inte helt utan protester som förlängningen på kanylen kunde sättas. Den fick dessutom en extra förlängning som fästes med en klisterlinda runt halsen på honom. Såret tvättades sedan ordentligt. Resten av medicinen skulle han få när han hade piggnat till och jag hade åkt. Jag hoppas att det gick bra.
Opererande vetrinär var där idag och det var bra att kunna få prata med henne. Lymfknutan är ju skickad på analys och hon tyckte att det var lite skumt att den reagerade som den gjorde. De hade inte hittat några basilusker i den. Vi får helt enkelt se vad svaren visar.
Det var i vart fall skönt för mig att se att han under omständigheterna mådde ok.
Under tiden får jag hoppas att Hisan inte gör livet allt för surt för personalen. Han har typ 3 olika skyltar utanför boxen som det står "Varning", "lätt både fram och bak" och "tag absolut inte bort förlängningen, stickrädd" på.
Han är ju inte elak, han vill bara tala om att det är obehagligt och gör ont. Sedan att han gör det lite plumt är ju en annan sak.
Hisan är uppe på benen igen
Nu har jag fått samtal från veterinären. Hisan är uppe på benen igen och operationen har gått bra. Jag har varit så nervös här hela dagen att jag knappt har kunnat fokusera på något alls.
Enligt veterinären fanns det inget var runt bölden och den är tydligen skickad på analys. Det finns ett stort blodkärl som är blottlagt i och med operationen och han kommer därför att vara kvar för observation över helgen. Men det hade jag ju räknat med redan från början. Däremot kommer han att bli kvar över måndagen också för då skall dränen tas. Så fört på tisdag kan jag få hem honom.
Det som är bra med det är att jag för hoppnignsvis har min bil tillbaka då och slipper låna igen.
Jag kommer att åka upp i helgen och hälsa på honom på besökstiden.
Min lilla lilla Hisan.
Enligt veterinären fanns det inget var runt bölden och den är tydligen skickad på analys. Det finns ett stort blodkärl som är blottlagt i och med operationen och han kommer därför att vara kvar för observation över helgen. Men det hade jag ju räknat med redan från början. Däremot kommer han att bli kvar över måndagen också för då skall dränen tas. Så fört på tisdag kan jag få hem honom.
Det som är bra med det är att jag för hoppnignsvis har min bil tillbaka då och slipper låna igen.
Jag kommer att åka upp i helgen och hälsa på honom på besökstiden.
Min lilla lilla Hisan.
Nu är Hisan i Hbg
Jag har lämnat Hisan idag. Jag fick ju låna Jans buss för att köra upp honom. Den är ju lite speciell att köra med och bara faktumet att den är enorm ställer till det lite.
Just att den är byggd som den är gör att dragkroken sitter superlågt. Detta i sin tur gör att rampen blir lite brantare och i kombination med att man inte kan backa till stalldörren med det enorma ekipaget gör att det blir lite extra läskigt enligt Hisan.
Snö under hovarna på rampen är inte heller någon hit. Jag måste byta mattan på rampen. Den blir snorhal med snö och vatten på vilket inte är någon hit alls. Jag vill ha en sådan där randig i stället så att hästarna kan få grepp.
Resan upp gick bra och han vägde in på 589,50kg.
Det känns tungt att lämna honom och jag kommer att vara supernervös i morgon.
De söver dem tidigt så han bör vakna upp igen hyfsat tidigt också.
Håll nu tummarna för att allt skall gå bra.
Just att den är byggd som den är gör att dragkroken sitter superlågt. Detta i sin tur gör att rampen blir lite brantare och i kombination med att man inte kan backa till stalldörren med det enorma ekipaget gör att det blir lite extra läskigt enligt Hisan.
Snö under hovarna på rampen är inte heller någon hit. Jag måste byta mattan på rampen. Den blir snorhal med snö och vatten på vilket inte är någon hit alls. Jag vill ha en sådan där randig i stället så att hästarna kan få grepp.
Resan upp gick bra och han vägde in på 589,50kg.
Det känns tungt att lämna honom och jag kommer att vara supernervös i morgon.
De söver dem tidigt så han bör vakna upp igen hyfsat tidigt också.
Håll nu tummarna för att allt skall gå bra.
Skritt i snön
Vintern håller i sig. Det gör också följetångerna om värmen både i bilen och i lägenheten. Just nu orkar jag inte ta tag i värmen i lägenheten. Det får vänta till nästa vecka.
Bilen är på verkstaden. Det var tänkt att jag skulle få den tillbaka i tisdags.... men så blev det inte. Jag har nu i och för sig fått en liten Skoda till låns så jag kan ta mig till stallet i alla fall.
I måndags ringde jag dessutom till Hgb om tid för operation av Hisan. Jag är hemskt kluven till detta. Det är inte helt riskfritt att söva hästar, ändå görs det hela tiden med gott resultat och det går oftast bra. Men detta är ju min Hisan det handlar om och då blir jag nervös. Det finns inte något vettigt alternativ så som jag ser det. Lymfkörteln har hållt sig lugn i ett halvår men nu har det ju blossat upp igen. Det kan inte heller vara nyttigt att behandla honom med penisilin en gång i halvåret.
Dessutom vet jag inte hur mycket den påverkar honom. Han verkar inte allt för påverkad men vad säger att han inte känner sig lite hängig men biter ihop? Han har inge feber, men det säger inget heller. Han är ju pigg men han kanske hade presterat bättre om han inte hade denna infektionen igång. Vad är det som säger att det inte sker en reaktion i kroppen även om körteln är liten. Den har ju inte helt gått tillbaka utan den har hela tiden varit förstorad. Dessa frågor får jag nog aldrig svar på.
I vart fall skall jag låna Jans buss för att komma upp till Hbg. Jag trodde ju att jag skulle fått min bil tillbaka när tiden bokades och jag vill inte boka om tiden bara för att bilen krånglar... det är inte så lätt att få tider så snabbt som passar bra.
Förutom miljoner av frågor och annat krångel så vad har vi då varit ute lite Hisan och jag.
Mycket lite måste jag säga. Det är ju ett tunnt snötäcke och stenhårt i marken. Halt och knöggligt... vilken super kombo...not.
Utan dragbil blir det inte heller någon ridning i ridhus så kvar blir då skritt.
I tisdags blev det en halvtimmes skritt i mörker. Jag dristade mig till att rida i dressyrsadeln nu när jag inte skulle testa någon av de snabbare gångarterna. Hisan gillade sadelbytet och skrittade på mycket villigt. Jag red öppnor och slutor och skänkelvikningar efter bästa förmåga utefter vägen. Jag försökte mig även på lite tempoväxlingar i skritt... det låter som om det är fel benämning på det när det handlar om skritt... det är ju inte så mycket tempo. Hisan svarade sådär på det.
Igår var jag ute och skrittade igen. Lite längre tur när det var ljust ute och vi dristade oss till att ta en trav i runda skogen. Underlaget var inte super och jag kännde mig vinglig i dressyrsadeln. Hisan var än mer med på noterna än dagen innan.
Nu väntar vila för hans del efter operationen som sker i morgon fredag om jag inte redan har skrivit det.
Jagvar även och red Sir Remington igår. Han är i en grym form nu. Dessutom upplever jag honom som mer liksidig än tidigare. Motigheten i höger varv är i princip helt borta och så har han slutat med sina tokerier när han skall ut ur stallet. Uffe är också mycket nöjd med hur han tränar så det blir nog super till starten i helgen. Lätt jogg med tempoväxlingar och det vanliga arbetet på volten var vad vi gjorde.
Bilen är på verkstaden. Det var tänkt att jag skulle få den tillbaka i tisdags.... men så blev det inte. Jag har nu i och för sig fått en liten Skoda till låns så jag kan ta mig till stallet i alla fall.
I måndags ringde jag dessutom till Hgb om tid för operation av Hisan. Jag är hemskt kluven till detta. Det är inte helt riskfritt att söva hästar, ändå görs det hela tiden med gott resultat och det går oftast bra. Men detta är ju min Hisan det handlar om och då blir jag nervös. Det finns inte något vettigt alternativ så som jag ser det. Lymfkörteln har hållt sig lugn i ett halvår men nu har det ju blossat upp igen. Det kan inte heller vara nyttigt att behandla honom med penisilin en gång i halvåret.
Dessutom vet jag inte hur mycket den påverkar honom. Han verkar inte allt för påverkad men vad säger att han inte känner sig lite hängig men biter ihop? Han har inge feber, men det säger inget heller. Han är ju pigg men han kanske hade presterat bättre om han inte hade denna infektionen igång. Vad är det som säger att det inte sker en reaktion i kroppen även om körteln är liten. Den har ju inte helt gått tillbaka utan den har hela tiden varit förstorad. Dessa frågor får jag nog aldrig svar på.
I vart fall skall jag låna Jans buss för att komma upp till Hbg. Jag trodde ju att jag skulle fått min bil tillbaka när tiden bokades och jag vill inte boka om tiden bara för att bilen krånglar... det är inte så lätt att få tider så snabbt som passar bra.
Förutom miljoner av frågor och annat krångel så vad har vi då varit ute lite Hisan och jag.
Mycket lite måste jag säga. Det är ju ett tunnt snötäcke och stenhårt i marken. Halt och knöggligt... vilken super kombo...not.
Utan dragbil blir det inte heller någon ridning i ridhus så kvar blir då skritt.
I tisdags blev det en halvtimmes skritt i mörker. Jag dristade mig till att rida i dressyrsadeln nu när jag inte skulle testa någon av de snabbare gångarterna. Hisan gillade sadelbytet och skrittade på mycket villigt. Jag red öppnor och slutor och skänkelvikningar efter bästa förmåga utefter vägen. Jag försökte mig även på lite tempoväxlingar i skritt... det låter som om det är fel benämning på det när det handlar om skritt... det är ju inte så mycket tempo. Hisan svarade sådär på det.
Igår var jag ute och skrittade igen. Lite längre tur när det var ljust ute och vi dristade oss till att ta en trav i runda skogen. Underlaget var inte super och jag kännde mig vinglig i dressyrsadeln. Hisan var än mer med på noterna än dagen innan.
Nu väntar vila för hans del efter operationen som sker i morgon fredag om jag inte redan har skrivit det.
Jagvar även och red Sir Remington igår. Han är i en grym form nu. Dessutom upplever jag honom som mer liksidig än tidigare. Motigheten i höger varv är i princip helt borta och så har han slutat med sina tokerier när han skall ut ur stallet. Uffe är också mycket nöjd med hur han tränar så det blir nog super till starten i helgen. Lätt jogg med tempoväxlingar och det vanliga arbetet på volten var vad vi gjorde.
Första helgen i januari
Så var det dax för vardag igen. Sista helgen innan jag går tillbaka till jobbet har jag spenderar tiden med att åka till ridhuset med Hisan.
Jag har satt mer press på honom och bett om jobb vilket har resulterat i att han på nytt har protesterat genom att sparka mot skänkeln. Jag kan inte betämma mig för om det betyder att han har ont eller om han bara är motig. För han är motig. Han får inte fram av sig självt. Vilket i och för sig kan bero på smärta om man nu så vill. Men han är ju också lat. Han har ju på sätt och vis satt i system att sparka mot skänkeln också tidigare så det är ju inget nytt beteende. Fortsätter jag att rida och inte ger mig så blir han superfin och svarar framåt. Men han skall ju inte sparka som en gnu i början av passet varje gång.
Jag är villrådig.
I vart fall är han mildare nu än innan. Han är motig men inte über så att han exploderar utan han bara sparkar... men i och med att han sparkar tappar ju jag sitsen och dirvningen och så får vi börja om. Han få en paus... men ärligt kan jag inte sitta still i drivande possition när han katapulatar mig framåt genom att kicka bakut med båda benen... moment 22 med andra ord.
I morgon måndag skall jag beställa tid för fix av lymfkörtel så oavsett får han en vila om det nu är så att han behöver det. Men vi har vilat massor i omgångar och vi borde komma igång på riktigt snart.
Massören är inbokad till nästa vecka. Men om det skall bli operation snart och han skall läggas så får massörens tid flyttas tills efter det för jag vill inte rida innan det är fixat om de lägger honom, han kommer att bli supersned.
Varför skall det inte vara enkelt att vara hästägare för?
Jag var hos Lena idag också. Det höll på att sluta illa... inte för Lenas del men för Annettes nya fina superavelsmärr.
Jag skulle ta in Lena men var tvungen att gå genom hagarna eftersom gårdsplanen har förvandlats till skridskobana.
Customary Logo som stoet heter stod i hallen som också är vägen in till stallet.
Dum som jag var trodde jag att hon skulle göra som de andra, det vill säga försvinna ut när jag var på väg in, men inte.
Lena blev sur och vände runt och måttade en spark. Jag drog tag i henne så hårt jag kunde och hon missade grovt... tur var det... det hade lite varit roligt om hon hade satt en fot i magen på henne eller ännu värre...
Vi fick ha hjälp in i stallet.
Allt är bra med Lena förresten. Men det är en vass liten madam det där... och det visste jag i och för sig innan. ;)
Jag har satt mer press på honom och bett om jobb vilket har resulterat i att han på nytt har protesterat genom att sparka mot skänkeln. Jag kan inte betämma mig för om det betyder att han har ont eller om han bara är motig. För han är motig. Han får inte fram av sig självt. Vilket i och för sig kan bero på smärta om man nu så vill. Men han är ju också lat. Han har ju på sätt och vis satt i system att sparka mot skänkeln också tidigare så det är ju inget nytt beteende. Fortsätter jag att rida och inte ger mig så blir han superfin och svarar framåt. Men han skall ju inte sparka som en gnu i början av passet varje gång.
Jag är villrådig.
I vart fall är han mildare nu än innan. Han är motig men inte über så att han exploderar utan han bara sparkar... men i och med att han sparkar tappar ju jag sitsen och dirvningen och så får vi börja om. Han få en paus... men ärligt kan jag inte sitta still i drivande possition när han katapulatar mig framåt genom att kicka bakut med båda benen... moment 22 med andra ord.
I morgon måndag skall jag beställa tid för fix av lymfkörtel så oavsett får han en vila om det nu är så att han behöver det. Men vi har vilat massor i omgångar och vi borde komma igång på riktigt snart.
Massören är inbokad till nästa vecka. Men om det skall bli operation snart och han skall läggas så får massörens tid flyttas tills efter det för jag vill inte rida innan det är fixat om de lägger honom, han kommer att bli supersned.
Varför skall det inte vara enkelt att vara hästägare för?
Jag var hos Lena idag också. Det höll på att sluta illa... inte för Lenas del men för Annettes nya fina superavelsmärr.
Jag skulle ta in Lena men var tvungen att gå genom hagarna eftersom gårdsplanen har förvandlats till skridskobana.
Customary Logo som stoet heter stod i hallen som också är vägen in till stallet.
Dum som jag var trodde jag att hon skulle göra som de andra, det vill säga försvinna ut när jag var på väg in, men inte.
Lena blev sur och vände runt och måttade en spark. Jag drog tag i henne så hårt jag kunde och hon missade grovt... tur var det... det hade lite varit roligt om hon hade satt en fot i magen på henne eller ännu värre...
Vi fick ha hjälp in i stallet.
Allt är bra med Lena förresten. Men det är en vass liten madam det där... och det visste jag i och för sig innan. ;)
När tekniken falerar
Nu är det nytt år och jag skall börja med att summera 2009.
Skall det summeras kort så: det blev väl inte rikigt som jag hade tänkt mig. Men säg det som blir det. Jag har löst många utav våra problem med det har också tillkommit nya som nu på slutet med ryggen. Mycket av våra problem med hoppningne har jag delvis löst. Jag har kommit mycket längre i min ridning och Hisan har utvecklats massor.
Tävlingsmessigt har det väl inte varit någon höjdare. När vi har kommit ut och gjort bra rundor har Hisan blivit trött på slutet och missat i omhoppningen. Eller så har vi inte gjort några resultat alls. Vad jag skall lära mig av detta är att inte gå ut i tävling om inte grudkondisen är på topp... det borde jag ha fattat tidigare.
Sedan har det varit tokiga skador eller annat gojs. Som lymfkörteln som spökar igen som jag skall ringa till Hbg om på måndag och de där sticksåren i somras som ställde till det och orsakade avbrott och till och med klinikvistelse. Och så nu ryggen, men den skadan tar jag på mig helt och fullt. Det var dumt av mig att använda lånesadeln, stackars Hisan.
Sedan är det det där med medryttare... Jag behöver ju avlastning men... Jag vill inte dela honom med en annan ryttare egentligen.
Detta året då.
Nu anser jag ju att man skall ha en possitiv syn på framtiden annars är det ju inte lönt alls att hålla på. På 2010 har jag därför dessa förväntningar med Hisan:
-Lymfkörteln skall med stor sannolikhet bort så det problemet kan komma ur vägen. Sedan hoppas jag på att vi skall få vara hela och friska båda två.
-Våren skall senast användas till uppträning i både hoppning och dressyr inför tävlingssäsongen i sommar och jag skulle vilja tävla i båda grenarna även om dressyren mest blir på kul och inte skall prioriteras, vi har ju börjat bli mer stabila i formen så kanske det går att rida en lätt B med godkänt resultat i alla fall. Att bli stabil på 1.20 är hoppningens första mål i alla fall.
Jag hoppas inte att jag siktar för högt.
Jag har lite planer för Lena också men de är inte så precisa än. De kommer att prövas och omvärderas när jag ser om hon håller och vad hon vill.
Planen är att sätta igång så fort det går i sommar efter fölningen. Först och främst med körning men också med ridning. Det är först och främst Lena som skall bestämma här, men hon gillar att komma ut. Nivån på komma ut är upp till henne med andra ord.
Och så skall det pysslas med fölet då... fast det behöver jag väl knappt skriva.
För att återgå till nuet.
Igår blev det vila för Hisan. Jag var ute och lasrade bara. Jag tror att det kunde vara bra för honom att få ledigt från ridning och bara behandling. Plus att jag skulle få svårt att få det att gå ihop annars. Ridning kan inte ske annat än i skritt hemmavid nu. Det är så hårt överallt.
Idag har jag i stället pallrat mig iväg. Men det är ett litet företag att åka iväg för att rida. Inte för att det är superlångt men för att det faktiskt tar extra tid.
Planen var skolridhuset på Flyinge igen. Och det gick ju bra ända tills jag skulle använda en coola knappen för att komma in i ridhuset... här falerade den underbara tekniken. Dörren hade väl förmodligen frusit fast.
Turligt nog kom det en ponnyryttare med pappa som också skulle rida. Pappan ställde upp och skottade fram den "manuella" ridhusdörren i andra ändan som antagligen inte har använts på evigheter så att vi kunde komma in.
Hisan var pigg och spänd men på ett bra sätt idag. Det var ett tag sedan han inte flög i luften helt när han har vilat.
Nu var det en startsträcka då vi fick fokusera på att slappna av men han var ändå med och allt blev konstruktivt. Undan för undan kunde jag sätta mer press och vi kunde reglera travens ökningar och minskningar, öppna och sluta i både skritt och trav utan protester. Lugn galopp luyckades vi också med utan bus och brall. Kanske jag är på väg att få tillbaka min goa Hisan äntligen.
Jag satte ingen press på honom i galoppen men det kommer undan för undan nu.
Lasern fungerar bra. Den skall lämnas tillbaka snart och jag kan ju oavsett inte behandla honom dagligen så vi får snart klara oss utan.
Jag vet inte heller hur länge till det kommer att vara barmark och stenhårt heller. Men det är väl något jag får se. Lite snö igen hade annars inte varit fel.
I morgon får det bli en ny tur till Flyinge och jag får sätta lite mer press på Hisan för att komma längre i ridningen.
Jag har varit en kortis hos Lena idag med. Men det är så förbaskat kallt att jag inte stannade länge. Jag är glad att hon har sitt täcke nu i alla fall. Hon lär ju inte frysa. ;)
Skall det summeras kort så: det blev väl inte rikigt som jag hade tänkt mig. Men säg det som blir det. Jag har löst många utav våra problem med det har också tillkommit nya som nu på slutet med ryggen. Mycket av våra problem med hoppningne har jag delvis löst. Jag har kommit mycket längre i min ridning och Hisan har utvecklats massor.
Tävlingsmessigt har det väl inte varit någon höjdare. När vi har kommit ut och gjort bra rundor har Hisan blivit trött på slutet och missat i omhoppningen. Eller så har vi inte gjort några resultat alls. Vad jag skall lära mig av detta är att inte gå ut i tävling om inte grudkondisen är på topp... det borde jag ha fattat tidigare.
Sedan har det varit tokiga skador eller annat gojs. Som lymfkörteln som spökar igen som jag skall ringa till Hbg om på måndag och de där sticksåren i somras som ställde till det och orsakade avbrott och till och med klinikvistelse. Och så nu ryggen, men den skadan tar jag på mig helt och fullt. Det var dumt av mig att använda lånesadeln, stackars Hisan.
Sedan är det det där med medryttare... Jag behöver ju avlastning men... Jag vill inte dela honom med en annan ryttare egentligen.
Detta året då.
Nu anser jag ju att man skall ha en possitiv syn på framtiden annars är det ju inte lönt alls att hålla på. På 2010 har jag därför dessa förväntningar med Hisan:
-Lymfkörteln skall med stor sannolikhet bort så det problemet kan komma ur vägen. Sedan hoppas jag på att vi skall få vara hela och friska båda två.
-Våren skall senast användas till uppträning i både hoppning och dressyr inför tävlingssäsongen i sommar och jag skulle vilja tävla i båda grenarna även om dressyren mest blir på kul och inte skall prioriteras, vi har ju börjat bli mer stabila i formen så kanske det går att rida en lätt B med godkänt resultat i alla fall. Att bli stabil på 1.20 är hoppningens första mål i alla fall.
Jag hoppas inte att jag siktar för högt.
Jag har lite planer för Lena också men de är inte så precisa än. De kommer att prövas och omvärderas när jag ser om hon håller och vad hon vill.
Planen är att sätta igång så fort det går i sommar efter fölningen. Först och främst med körning men också med ridning. Det är först och främst Lena som skall bestämma här, men hon gillar att komma ut. Nivån på komma ut är upp till henne med andra ord.
Och så skall det pysslas med fölet då... fast det behöver jag väl knappt skriva.
För att återgå till nuet.
Igår blev det vila för Hisan. Jag var ute och lasrade bara. Jag tror att det kunde vara bra för honom att få ledigt från ridning och bara behandling. Plus att jag skulle få svårt att få det att gå ihop annars. Ridning kan inte ske annat än i skritt hemmavid nu. Det är så hårt överallt.
Idag har jag i stället pallrat mig iväg. Men det är ett litet företag att åka iväg för att rida. Inte för att det är superlångt men för att det faktiskt tar extra tid.
Planen var skolridhuset på Flyinge igen. Och det gick ju bra ända tills jag skulle använda en coola knappen för att komma in i ridhuset... här falerade den underbara tekniken. Dörren hade väl förmodligen frusit fast.
Turligt nog kom det en ponnyryttare med pappa som också skulle rida. Pappan ställde upp och skottade fram den "manuella" ridhusdörren i andra ändan som antagligen inte har använts på evigheter så att vi kunde komma in.
Hisan var pigg och spänd men på ett bra sätt idag. Det var ett tag sedan han inte flög i luften helt när han har vilat.
Nu var det en startsträcka då vi fick fokusera på att slappna av men han var ändå med och allt blev konstruktivt. Undan för undan kunde jag sätta mer press och vi kunde reglera travens ökningar och minskningar, öppna och sluta i både skritt och trav utan protester. Lugn galopp luyckades vi också med utan bus och brall. Kanske jag är på väg att få tillbaka min goa Hisan äntligen.
Jag satte ingen press på honom i galoppen men det kommer undan för undan nu.
Lasern fungerar bra. Den skall lämnas tillbaka snart och jag kan ju oavsett inte behandla honom dagligen så vi får snart klara oss utan.
Jag vet inte heller hur länge till det kommer att vara barmark och stenhårt heller. Men det är väl något jag får se. Lite snö igen hade annars inte varit fel.
I morgon får det bli en ny tur till Flyinge och jag får sätta lite mer press på Hisan för att komma längre i ridningen.
Jag har varit en kortis hos Lena idag med. Men det är så förbaskat kallt att jag inte stannade länge. Jag är glad att hon har sitt täcke nu i alla fall. Hon lär ju inte frysa. ;)
