Vardag igen
Det har återgått till vardag för Hisans del. Jag är dock helt säker på att han gillar vardagen hemma bättre än den på sjukhuset.
På sjukhuset var det ju bara tråkiga och jobbiga saker så givetvis går Hisan in i "protest-mode" redan från början. Jag var dock lite rädd för att han skulle ta med sig lite av det hem och eventuellt vara extra rädd om huvudet när det gällde påsättning av grimma och liknande. Men jag hade inte behövt oroa mig. Sårtvätten, som i och för sig ändast innebär att jag torkar tort en gång om dagen så att det inte samlas en massa goj, det rinner lite grann från såret, går också super. Han är inte öm och han låter mig komma till och står snällt helt stilla.
Igår blev det bara borstning för hans del men idag har vi gått ett steg längre och har varit ute och gjort tömkörningsövnnignar i skritt i padocken. Några travinslag blev det också.
Hisan var pigg men inte hyper som jag trodde att han skulle kunna ha varit.
Vi jobbade på ett embryo till skänkelvikningar på töm genom att han tvärade på långsidorna. Och så övade vi på att skritta på framåt med bjudning. Här kom travinslagen... drivning = springar, inte att gå i snabbare takt, hehe. Vi måste se till att ha bjudning. Vi kan ju inte lalla runt i undertempo i alla evighet.
Det är fortfarande kallt och vintern tycks hålla en hårt grepp runt Skåne. Jag måste verkligen skaffa mig riktiga vantar om jag skall syssla med sådant här. Jag fick avbryta för att gå in i stallet och byta vantar. Fingervarianten fungerade inte alls. Jag tappade nästan känseln. Tummvantar håller ju en varm men det är ju inte optimalt alls... totalt otympligt är det.
Dessutom är det hårt fortfarande. Padocken är släpad innan den frös på så det är platt och fint men totalt stummt. Och nästan ingen snö har vi kvar.
Till helgen skall jag lämna iväg släpet på målning men om orken finns skall jag försöka ta mig till ridhus för att motionera Hisan lite i trav och galopp också.
På sjukhuset var det ju bara tråkiga och jobbiga saker så givetvis går Hisan in i "protest-mode" redan från början. Jag var dock lite rädd för att han skulle ta med sig lite av det hem och eventuellt vara extra rädd om huvudet när det gällde påsättning av grimma och liknande. Men jag hade inte behövt oroa mig. Sårtvätten, som i och för sig ändast innebär att jag torkar tort en gång om dagen så att det inte samlas en massa goj, det rinner lite grann från såret, går också super. Han är inte öm och han låter mig komma till och står snällt helt stilla.
Igår blev det bara borstning för hans del men idag har vi gått ett steg längre och har varit ute och gjort tömkörningsövnnignar i skritt i padocken. Några travinslag blev det också.
Hisan var pigg men inte hyper som jag trodde att han skulle kunna ha varit.
Vi jobbade på ett embryo till skänkelvikningar på töm genom att han tvärade på långsidorna. Och så övade vi på att skritta på framåt med bjudning. Här kom travinslagen... drivning = springar, inte att gå i snabbare takt, hehe. Vi måste se till att ha bjudning. Vi kan ju inte lalla runt i undertempo i alla evighet.
Det är fortfarande kallt och vintern tycks hålla en hårt grepp runt Skåne. Jag måste verkligen skaffa mig riktiga vantar om jag skall syssla med sådant här. Jag fick avbryta för att gå in i stallet och byta vantar. Fingervarianten fungerade inte alls. Jag tappade nästan känseln. Tummvantar håller ju en varm men det är ju inte optimalt alls... totalt otympligt är det.
Dessutom är det hårt fortfarande. Padocken är släpad innan den frös på så det är platt och fint men totalt stummt. Och nästan ingen snö har vi kvar.
Till helgen skall jag lämna iväg släpet på målning men om orken finns skall jag försöka ta mig till ridhus för att motionera Hisan lite i trav och galopp också.
Kommentarer
Trackback
