Stallerhult

Idag har det regnat... och regnat.
Jag avskyr regn. Visst inser jag att naturen behöver det... men jag behöver det inte. Värmen och sommaren ger mig energi och glädje. Regnet tar det samma och kvar finns bara en påminnelse om den vinter som kommer. Den kommande kommer att behöva en rejäl kraftansträngning att ta sig igenom. Jag har inte helt återhämtat mig från den förra nämligen.
När tankarna på vintern kommer förstår jag inte hur jag frivilligt kunde flytta hem från Italien...
Resan jag skall göra i september skall jag dock ha som morot när det känns tungt. Sedan har jag bestämt mig för att möta våren i Milano i april när mitt jobb på Akelius tar slut. Jag skall köpa den resan när jag kommit hem från Sardinien och den tanken skall jag hålla fast vid varje vinterdag när det känns tungt. Det är i vart fall min plan.

Riktigt så askgrå som början av mitt inlägg låter har inte dagen varit. Men tanken har snuddat därvid.

Det är ju trots allt fredag och fredagar är bra dagar. Helger är härliga andningshål.

Direkt efter jobbet åkte jag idag till Stallerhult och tjejen som har tävlat Hisan åt mig. Hon skall rida honom åt mig på Malmö Horse Show och sedan på Flyinge och i Trelleborg så långt som vi har gjort upp planen. Sedan kan jag tänka mig någon tävling i oktober innan jag och Hisan går i tävlingside fram till mars månad då jag tycker att det blir humant att befinna sig på en tävlingsplats igen (på nytt dessa tankar på den kallare årstiden som jag avskyr något så enormt).

Tillbaka till varför jag åkte till Stallerhult.
Jag håller mig dåligt till ämnet idag.

Sara som tjejen som rider åt mig heter hade tagit dit sin tränare. Han brukar följa med henne på tävlingarna och är ett bra stöd.
Jag har pratat mycket med honom på tävlingarna och jag gillar det jag hör honom berätta. Han har mycket kloka synpunkter.
Han har dessutom tagit Sara till junior SM så något måste han ju ha gjort rätt. ;)

Det var intressant att få träna för honom. Han provade även Hisan själv.
Att tränaren sitter upp själv ser jag bara som possitivt. Efteråt kan denne veta mer om hur han fungerar och kan ge mer specifika råd och hjälp.

Hisan fick först order att gå fram, och då fram rejält för att komma igång med bakkärran. Detta är ju det samma som Jari också sa och det skriver jag under på. Bara det att denna tränaren hade mer fokus på vad jag gillar. Mjukhet, inte som Jaris burdusa hålla i, sparka och mala på en volt. Utan mera fram och så nya uppgifter hela tiden så att Hisan får tänka och använda huvudet. Det pågår en förbaskad massa i hans lilla skalle och det gäller att aktivera. När han blir på en volt och är inne på det femtioelfte varvet så surnar han lätt till.
Jag är också säker på att det går att rida honom utan att snurra runt runt på samma volt till förbannelse.
Är det monne min inställning om att dressyr är tråkigare än hoppning som smittar av sig på Hisan? Eller varför jobbar han bättre i den diciplinen. Ett par bommar eller koner på marken och mer arbetsvilja än om man bara har en tom manege.

Nu flummar jag till det igen. Kan det bero på flaskan rosé som jag sitter och njuter av...

I vart fall... Hisan fattade snabbt det var frågan om och jobbade på riktigt bra.
Övningen bestod av tänka fram i kombination med travbommar på ett voltspår.
Mot slutet av passet skuttade vi också över ett enkelt hinder på 1.10.

Han ville att jag i hoppningen mera skulle attackera honom med skänkeln och därmed ha honom väl framme. Det köper jag rakt av. Samma känsla får jag av träningarna för framför allt Janne.

På det hela taget mycket possitivt och inspirerande. Jag tränar gärna för honom igen. Även om jag inte riktigt hängde med i hans korrigeringar av min sits. Jag är vråldum på att hänga med om man inte explicit talar om vad jag skall ändra på. Jag har ju tragglat massor med Lindah och saknar sitsträningarna massor.
Mycket sitter och jag har kommit en bra bit på vägen men jag känner att jag behöver mer vägledning än "räta upp dig" eller liknande för att det skall kunna fungera alls.

I morgon blir det skritt längs grusvägarna för Hisans del inför tävlingen.

Kommentarer
Postat av: Linda

Nej, jag tror inte att det sitter i ditt huvud. Hisan är lite pipig och gnällig av sig och han har ju uppfostrat dig så att säga.Men urkul att du hittat en tränare du gillar!!!!!

2010-07-30 @ 23:35:30
Postat av: Ullis

Men nog måste det ju finnas någon dressyrtränare som fungerar också...

Hopptränare har jag ju flera som jag gillar.

2010-07-31 @ 09:27:31
Postat av: Linda

Klart det finns...Tror jag...Själv lyckades jag aldrig hitta någon dock.....Men vad är det med ditt jobb? Inget mer? Vad har du för planer nu då? Och jag förstår inte heller hur du kunde lämna varma Italen för kalla sverige:-)

2010-07-31 @ 09:58:52
Postat av: Ullis

Det är slut på folk att vikariera för i april så då får jag inte förlängt mer.



Nu är jag förvarnad så långt innan att jag inte tycker att det är allt för negativt.



Jag skall få igång min översättarverksamhet tills dess. DÄrför skall jag (förhoppningsvis) ta en omtenta i augusti. Spendera två dagar i Milano i september. Klara den andra ontentan i september/oktober. Lämna in mitt examensarbete senare i höst och då lagom tills jag skall stå på egna ben möta våren i Italien. ;)



Jag hoppas min plan går i lås. :D

2010-07-31 @ 17:44:28
Postat av: Linda

Håller en tumme:-)

2010-07-31 @ 19:48:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0