Hisan betyder häst

Det är underbart. Hoppas att den stannar resten av sommaren.

Idag har jag tränat hoppning för Fredrik Jönsson. Det var mer av markarbete idag. Inga höga hinder med andra ord men nog så trixigt ändå.

Vi övade lydnad och att öka och länga hästarna.
Bland annat hade vi en övning där vi hoppade två rättuppståenden med 21 meter mellan. Vi kom på dem från både höger och vänster och varierade med att hoppa linjen med mellan 4 till 7 galoppsprång. Nyttigt för mig och Hisan, vi är ju inte alltid så reglerbara.

Övningen med 7 språng var inte enbart den linjen utan vi fortsatte och ökade till normal galopp för att hoppa ett plank med vattenmatta och en oxer och vidare till plank på böjtspår, fem språng. Och så samma linje som tidigare men nu på 5 språng. Innan dess hade vi ridit linjen på 4 språng, tillbaka till normal galopp för att hoppa de andra hindren och avsluta med den första linjen på 6 språng.
Hängde någon med här?

I vart fall var det mycket nyttigt för oss och det tvingade mig att ta mer kontroll. Vi glider ofta iväg och Hisan bestämmer gärna vägarna...

Dock började vi passet med att Hisan absolut inte skulle gå i ena änden av paddocken. Han vilade nämligen igår (kort skritt i det härliga vädret) och därför var skrittmaskinen som var igång med en häst i tokigt farlig.
Hisan om någon borde väl ha gått i skrittmaskin? Har har ju gått på galoppen och bott på banan.
I vart fall kastade maksinen skuggor som dessutom rörde sig på ridbanan... farlig.
Varje gång vi kom i galopp i svängen där skittmaskinen var var det bock och brall även om maskinen stängdes av... tok-Hisan säger jag bara.

Idag har jag spenderat en heldag på Klampenborgs galoppbanan och tittat på fina hästar i kubik och även med lite dramatik.

Jag älskar att titta på de fina fullbloden. De är så vackra. Galoppen är så snofsig jämfört med travet. Blanka hästar med mönsterryckt och utrustning i grälla färger. Det är spännade att studera dessa hästar i ledvolten, även om jag värkligen inte vet hur man skall se vilken av dem som sedan kommer att springa bra.

Det är inte för inte som jag tidigt blev aldeles tagen av dessa vackra hästar och bestämde mig för att själv äga fullblod.

Inspirerad red jag ett dressyrpass på Hisan när jag kommit hem. Rent logiskt borde jag ha blivit inspirerad till att klä på honom galoppsadeln och låta honom springa fort... men det tar vi en annan dag.

Jag försökte att inte nöta med skänklarna på Hisan idag. I stället hade jag försett mig med ett vanligt kort spö. Anledningen är att jag mest tycker att han sparkar mot dressyrspöet när jag använder det mot rumpan på honom. På hoppträningen brukar han få en lätt touch med spöet på bogen och han brukar direkt ta i då. Så jag tänkte helt enkelt prova.

Jag tycker att mitt försök föll väl ut.
Först försökte Hisan att försvara sig mot all drivning i traven oavsett om det var röst, spö eller skänkel med att galoppera. Efter en tillsägelse gick han fram.
Han dummade sig lite i vänster varv igen men det verkade som att jag kunde rida igenom det.
Mot slutet av passet kändes han super. Han svarade för lätt drivning och gick av sig själv utan att jag behövde påminna i varje steg.

Jag hoppas att vi kan fortsätta på detta språret.

Nu skall jag ta hand om min mycket röda solbrända rygg... men efter en trevlig dag är det värt det.

Idag har Hisan och jag varit på långritt.

Vi red från stallet in till Lund där jag bor och så tillbaka förbi Willys och Östra Torn.

Hisan har en väldans massa idéer om vart han skall precis hemmavid. Till exempel går det hur bra som helst att gå till vänster i första t-korset när man kommer fråmn stallet. Höger däremot stöter alltid på bekymmer. Kommer man bara förbi det går det bra sedan.

Grusvägarna runt omkring är tydligen tråkiga... de anlagda ridvägarna inne i stan däremot är kul och här uppför man sig utan knot och går fram i alla lägen.
Fy farao för en blomma i fel färg i vägrenen på landet... inne i stan däremot funkar det fint att rulla på i fin galopp på ridvägarna trots att man passeras av både gröna och gula bussar på bilvägarna bredvid.

Nog för att Hisan tidigt blev introducerad till sådant här i min ägo, då han till exempel fick medverka i parader mitt i city redan som 4 åring. Men ibland undrar man ju hur det hänger ihop.
Jag uppskattar verkligen att han är så cool och trygg när vi är på lite mer udda ställen rent ridmässigt i och för sig. Men är det verkligen normalt att hästar får stora hispan ute på landet men är helt avslappnade i stadsmiljö?

Hela turen tog 1 timme och 40 minuter och då avverkade vi rundan mestadels i trav och galopp med enbart vissa skrittinslag.

Glad midsommar önskar jag er som läser min blogg!

Idag har jag börjat med att rida en häst som heter India hos Annette.
Det är ett sto som har verkat i aveln i två år och som är importerat från Italien... undrar om hon begriper italienska... jag får prova.
Hon var trevlig men hittar på en massa andra saker än att springa rakt fram. Tittar i vägkanten eller fippar med munnen till exempel. När hon fokuserar på att gå fram fungerar allt bra.

Jag har även varit ute på midsommarritt med Lena och fölis. Denna gången tog vi ett helt varv runt Annettes ägor. Lena skötte sig super. Hon var lugn och fokuserad trots att lilla busfian sprang rundor både framför och bakom oss.
Denna vilan som dräktigheten har gett Lena har verkligen varit super för henne. Hon känns nu possitiv och bjuder och söker sig fram till bettet så som hon gjorde innan den sista skadan.

Den lilla tycker bara att det är kul att följa med och trots att hon tar lite egna vägar så följer hon med bra. Det gäller att passa på nu innan hon tar sig allt för stora utflykter för då kan hon inte gå med lös längre.

Jag har också hunnit med att titta till beteshästarna hos Jan.

Och så har jag tömkört Hisan.
Jag försökte använda mig av samma tänk som i dressyren. Han skulle fram, fram. Med pisken vinklad framåt i ena näven som gick det bra. Utan pisk fungerade inte drivningen fläckfritt.
Vi tragglar vidare.

Nu har vi här hemma avnjutit Fredriks egenhändigt inlagda sill och resten av kvällen blir det lugnt och stilla här hemma.

Nu var det dax för hoppträning igen.

Janne Jönsson höll i den idag.

Vi hoppade som vanligt vatten. Denna gången en fullängds matta med bom över och planka i framkant. Alla hästarna hoppade den super.

Hisan bjöd massor idag och var superfin i princip hela passet. Utom vid ett tillfälle då vi missförstod varandra i en snäv sväng mot ett svart-vitt plank med vatten under. Plankorna var målade vita i botten och med en svart längsgående kant längst upp. Det är tydligen en av de svåraste färgkombinationerna för hästen att se och uppfatta. Hisan brallade först i svängen och stannade helt när jag försökte korrigera brallen. Sedan tappade vi galoppen men han hoppade ändå vilket resulterade i att vi nästan skildes åt. Men turligen räddade jag mig kvar.

I övrigt hittade vi superdistanser och allt bara flöt på. Jag kände mig modig och Hisan bjöd. :D

Brallarna i början av passet var Fredrik Jönssons fel. Han passade nämligen på att lägga grus framför ingången till paddocken och sedan släpa ut det med en stålsläpa... farligt sa Hisan och en superbra anledning till att bralla iväg... Bus fasoner. ;)

Nu skall jag fira mitt braiga pass med en kvällsjoggingtur.

Idag var det dax för fölis första möte med hovslagaren.

Både hon och Lena skulle verkas.

Det är hög tid att börja få henne ledtam nu. Hon börjar nämligen gå på upptäktsfärd när man skall ta in dem. Jag har ju snart semester så jag får ta tag i det då.

Fösta mötet med hovslagaren gick lugnt till. Hon ville lägga sig lite när vi tog frambenen men stod ändå hyfsat still. Bakbenen var inga bekymmer.

Lena blev också verkad. Under hela förra året hade hon sparsam tillväxt på hovarna. Nu har de däremot kommit igång och växer som bara den. Ett sundhets tecken hoppas jag.


Ensam på andra sidan den oövervinnerliga "ravinen". De andra hade gått igenom diket strax innan. Den lilla tog däremot det säkra före det osäkra och hoppade över. ;)

Hisan hann jag också pyssla om. Stallägaren fick däremot rida honom lite för det hade inte fått rum i tidsplanen.

Dagen gick nästan enligt plan.

Det började med att jag åkte med Hisan till Flyinge. Jag upptäkte där att det var fullt på parkeringen och alltså tävling på G. Körtävning dessutom. Jag hoppades att det skulle vara dressyrdelen eller vad det heter och parkerade vid Granelundshallen och red iväg.

Jag hade fel. Det var maratondelen och hela anläggningen skulle brukas. Där rök min träning på galoppbanan. En kort runda blev det runt de gamla fälttävlans hindren innan jag åkte hem igen för att inte vara i vägen.

Lite miljöträning hann vi dock med. Vi lyckades passera en häck som klipptes av Jan Jönsson och så en mycket söt vit ponny som drog en vagn som med stor sannolikhet hade en tiger i vagnen om man frågar Hisan.

Att jag aldrig lär mig att kolla på hemsidan om det är något på gång där eller inte.

Därefter åkte jag och Emmy ner till Annettes för att klappa fölis.

 

Vi hjälptes åt att borsta och klia den lilla...



Sedan fick Lena prova sin nya sadel. Och dessutom blev det en premiär tur under sadel.
Bara en kortis blev det för att se om fölis hängde med. Den lilla tyckte att det var superkul att vara ute med mamma. Svansen i vädret och en massa krumsprång blev det trots att vi bara skrittade runt byggnaderna.



Emmy hade fölis i lina. Kanske var det överkurs men jag ville att det skulle kunna gå att hålla i henne om det behövdes.
Possitivt är i vart fall att hon inte bryr sig om att linan rör vid henne. Jag fick dessutom klappa henne från Lenas rygg.

Lena uppförde sig super. Det kommer att bli fler turer med dem tillsammans i sommar.
Dock är hon öm i framhovarna på grus. Hon har nu gått barfota i ett år och är just nu rejält lång i hovarna, men barfota häst kommer hon aldrig att bli.

Vi var även inne på Jägersro och klappade på Sir Remington. Han har precis kommit hem från Hbg. Han var vid gott mod men det syntes på honom att det har tagit på honom. Konstigt hade det varit annars.
Lite kramar, pussar och uppmärksamhet var han verkligen värd.

Idag har jag varit i Staffanstorp och ridit för Jari igen.

Idag var Hisan försedd med hoppsadel trots att det var dressyr som stod på schemat.
Anledningen?
Jo, under Jariträningarna kommer vi ofta i komfliktsituationer (jag skall komma till det igen senare). Jag upplever det också som att jag kan driva honom mera framåt på ett enklare sätt när jag rider i den. Jag blir mer bekväm. För Hisan är det ju skit samma. Kraven på honom är identiska oavsett.

Vi fortsatte med grundridningen. Fram, fram, fram. Jari tyckte att det hade blivit bättre, och vi har jobbat massor med det hemma.

Jag tycker fortfarande att det är mycket sparka på och hålla i och jag känner mig inte helt bekväm med det. Jag skulle önska mer finlir. Men det får komma med tiden.

Vi hamnade i flertalet konflikter. När Hisan skall göra två saker. Läs: gå fram och gå ställd åt vänster. Det är alltid vänster som krånglar dessutom. Så stöter vi på patrull. Han blir istadig och stannar, småstegrar, backar och kickar med bakbenen i ilska. Charmigt eller hur?

Mycket av träningen är också att nöta. Vi sitter på volten runt runt och försöker ta igenom något. Det är inte riktigt så jag brukar rida heller.
Jag är med på vad han vill uppnå med detta, men (det kommer alltid ett men)... Hisan liksom snear till efter ett tag. När jag rider själv försöker jag variera hela tiden för att få hans uppmärksamhet.

Till exempel mot slutet av passet när Hisan helt plötsligt inte ville ta någon hjälp från skänklarna och blev istadig, vi skulle trava. Här skall han ju lyda vilket är prio ett. Sedan att det är motigt för honom eftersom jag började komma åt honom kan jag begripa men ändå. Vi kom några meter i långsam skritt sedan var det istadigt igen, och igen. Det känns liksom kontraproduktivt att ens gå in i ett sådant skede där man hamnar i en sådan blockering.

Det slutade med att jag bad att få avbryta övningen ett litet tag och styrde mot ett par små bommar som tyrligt nog fanns uppstälda på ett voltspår i ridhuset och skuttade över.
Varför gjorde jag då det? Jo, jag ville komma ur mönstret och göra något som uppfattades som possitivt. Sedan gick vi tillbaka och travade på volten vilket var det vi skulle ha gjort innan.

Jag tycker fortfarande att ridningen är för brutal på dessa träningar. Jag köper vad vi skall åstadkomma och jag antar att eftersom vi är där vi är idag så är det bara banka på som gäller för att bryta det vi är i nu. Men jag skulle önska att det inte var så mycket konfliktsituationer på vägen dit.

Förövrigt måste jag lära både mig och Hisan ett bättre samspel med skänkelhjälperna... det kommer inte fungera att han ignorerar dem och att jag gnager honom i sidorna.

Vila i alla ära. Men om man heter Hisan får det konsekvenser... Mister Hispan har gått för lite denna veckan så är det bara...

Jag skall ta det från början...

Grannen höll på att bala och plasta hö. - Farligt!
Ett stycke Hisan galopperade rundor i hagen men lät sig snabbt fångas... detta är ett tydligt tecken på att det är hemskt att vara där. Annars springer han tills han är klar.
Den lilla hästen balanstravade sedan in i stallet med svansen som en plym bakom sig...
Han coolade ner men inte helt.
Vi begav oss av för att rida på bortaplan för att släppa på spänningen lite.

Flyinge och rundan runt ån. Här var det inte bara en sak som var farlig... här fanns det ju:
Plastband uppspända runt terränghindren (det har nyligen varit körtävling på Flyinge), fasaner i buskarna, fiskare i vassen bakom kröken och ve och fasa... även pinnar på marken.

Jag hade fullt bry med att alls få oss att komma framåt. Notera dock att det inte var bock och brall från Hisan utan enbart sega steg, ibland stopp och så spänd, spänd! Framsteg att han inte busar som tidigare. :D

Jag hade velat jobba på bjudningen men mer drivning är vad jag gjorde går knappt att få till och inte bjöd han idag inte...
Jo, lite på slutet när vi upptäckte att galoppbanan var öppen igen. Nu skall det bli galoppheat på söndag.

Spänningen lyckades jag inte rida ur honom idag. För mycket "vila" är anledningen... det är jag säker på.

Min kära Hisan har vissa idéer... den har ni inte hört förr va?

Bland annat så får han stora skälvan om han möter en häst som inte ser ut eller gör vad han tycker att den ska.
Exempelvis är islandshästar som töltar galet farliga. Springer samma häst i trav/skritt/galopp är den ofarlig men skulle den tölta... då är det bäst att fly hals över huvud.
Det samma gäller hästar med till exempel tuppspatt... farligt...
Och igår... då mötte vi en häst vars ägare jag känner från grannstallet. Den var ute på promenixinspänd som för longering med sin ägarinna . Fruktansvärt farligt. Hisan tog fart och sprang baklänges för att undkomma detta farliga monster. När de sedan stannade kunde han gå förbi.
Jag skulle vilja veta hur dessa monster ser ut i Hisans huvud, för de måste se mycket skrämmande ut. :D

Anledningen till att jag utsatte mitt inte ont anande djur för dessa farligheter var att träningen på Flyinge blev inställd igår och jag blev då sugen på att prova stallets nyinköpta hinderpark.

Jag vågar mig inte på några jättebanor själv på hemmaplan. I stället byggde jag upp en lite bana från senaste ridsport som bestod av tre hinder på den mer moderata höjden av 60cm.



Hisan hoppade fint och vi red lite olika vägar mellan hindren. Övningen syftade till att öva omhoppningsvängar.

Nu har jag cyklat till stallet två dagar ur rad. Dessutom har jag upptäckt att jag kan korta ner tiden med 5 minnuter om jag cyklar samma väg som jag kör med bilen... det känns fel. Att man först kör i fel riktining men det är närmare. 15 minuter till stallet och 20 hem med andra ord, 9 minuter med bil. Super... jag borde cykla oftare.

Hisan har haft besök av massören som hittade en massa.

Atlaskota, 3-4 halskotan, bäcken och så lite längs med ryggraden.
Teorin är att Hisans myckna rullande är boven... vad vet vi. Men det är ju bra att han blir kollad och fixad.

I morgon blir det ingen cykling. Då skall jag till Flyinge och behöver bilen.

Till helgen hoppas jag få tid att fixa till släpet och sätta på dekalerna klart. Håll tummarna för bra väder med andra ord. Om jag är rikigt på och få ork så kanske jag till och med målar det som skall på insidan.

Idag har jag drista mig till att cykla till stallet. 20 minuter tog det dit och 25 hem. Det var lite tuffare hem och mycket beror nog på att jag dessutom red en runda.

Hisan fick en lång skritt på lång tygel till att börja med. Han skrittade på fint ända till vi nästan var hemma då han tröttnade och tyckte att det var roligare att titta på andra hästar i hagar och blåsa upp sig.

Nåväl, vi red en kortis på banan också och då var han mycket fin och arbetsvillig. Jag red den vanliga "slängtraven" à la Jari när jag helt plötsligt kom att tänka på den där clinicen med Meredith som jag var på i oktober förra året.

Going forward, coming back... man glömmer allt för fort. Nu har jag läst mina anteckningar från dess...

Use the fence to create a shape of the horse - it all starts to make sense now!
Slängtraven som käns totalt fel kanske jag kan se en mening med ändå. "The pace is your friend" som Meredith sa. Inspiration med andra ord...

I morgon skall Hisan få massage och på onsdag skall jag träna på Flyinge igen... undrar om jag kan lyckas med att skapa en form i hästen då...

Nu har jag varit lat med bloggandet igen. Här kommer därför en resumé:

Fredag
Det blev som så att jag åkte ner till Annette för att hjälpa till att ta hem hennes häst med föl från Brodda. Väl där kom vi mitt i insemineringen av ett sto som vi fick hjälpa till med. Så nu har jag varit delaktig i tillverkningen av ett stycke travhäst. ;)

Sedan blev det ridning av Hisan. Det blev ett pass i paddocken med fokus på framåtbjudning à la Jari. Mot slutet att passet behövde jag inte driva så mycket.
Oavsett om detta kommer att bli lösningen känns det förbaskat dumt att rida så, slängtrav lixom. Hisan är bara sådär nöjd med övningen dessutom. Men alla sätt som senare blir bra köper jag.

Lördag
Tävling utanför Kristianstad på Gärds ryttarförening. Detta var den sista tävlingen i vårt maraton för att försöka kvala in till Falsterbo. Det blev stolpe ut. På varje tävling har Hisan gjort superfina rundor, men också ett par bottennapp. Men han har inte blivit placerad och det var vad som skulle ha behövts.
Mitt delmål att meritera Hisan är ändå uppnått med råge och jag är superstolt över honom. Han formligen kliver över 1.25 lätt och mot slutet av sommaren skall han nog gå någon 1.30. Han kommer att fixa det fint.

Fram tills dess skall jag jobba på ridbarheten (reglerbarheten och bjudningen) och så skall jag ut på ett par mindre tävlingar själv. Men först skall min stjärna få vila från tävling.

Tillbaka till gårdagens rundor:
Fösta rundan var en tidshoppning. Banbyggaren hade byggt två kombinationer som verkligen var utslagsgivande. Den första var en brun enfärgad kombination och den andra var med enfärgade bommar i olika färger som dessutom var sista hindret. Här blev det problem för Hisan. Det regnade dessutom under ritten. Ingen gillar regn.





Inför nästa klass hann Hisan kopla av i släpet och ladda om.
Vi ändrade broddningen så att han skulle få bättre grepp då gräset var långt. Ryttarinnan fick en Ipren mot sina knän och stjärnsmällen hon fick i sista kombinationen. Dessutom satte hon på sig sporrar.

Andra rundan blev fin men tyvärr åkte två bommar. Stolpe ut som sagt.



Som sagt tidigare. Hisan har visat att han hör hemma även på lite högre banor.

Söndag
Vila för Hisan som sagt. Borstning och inkletning i arnika i samband med massage efter mattes förmåga. Tja det skadar ju inte i alla fall. I övrigt enbart hage.

Jag hann också ner till fölis igen och tog in Lena och den lilla för pyssel i boxen.
det blir lättare och lättare att umgås med den lilla.



Man behöver ju dock inte vara så gammal för att hitta på ofog.

En tråkig nyhet som har nått mig i helgen med som ändå verkar få en bra utgång är att Sir Remington står uppe i Helsingborg. Han hade i fredags fått tarmbrock och har blivit buköppnad. Veterinärerna ger honom en god prognos så nu får vi hålla tummarna för att inga komplikationer tillstöter så att han kan göra comeback senare efter konvalecensen.

Igår drog jag till Jan och red.

Planen var att inte rida för hårt, och det lyckades jag med.
Anledningen var att det är tävlig på lördag och därför finns det ingen tid för återhämtning så som jag skulle vilja ge Hisan efter ett jobb.

Vad jag i stället gjorde var att förse mig med en klocka i handen och mäta upp vad de olika sträckorna jag brukar rida tar.

Min vanliga intervallsträcka i maklig galopp tar strax under två minuter... varvet runt tar strax under fem i samma tempo.
När jag rider på lite mer blir tiden ganska så kort. Nu testade jag inte det denna gången. Det går vara till nästa.

Här är det svart på vitt att mina träningar är lite för mesiga och därför orkar inte Hisan hela vägen.

Skärpning Ulrika. Gör om och gör bättre.

Jag pratar om sommaren. Idag är det vinter igen. Endast 10 grader ute och regn... det har regnat precis hela dagen. Kul, kul, eller inte.

Jag gillar inte när SMHI spår rätt om vädret när det innebär sådant här trist elände, men det är onekligen praktiskt att bli förvarnad.

Vila för Hisan idag alltså. Rykt och mockning...

Sådant här väder gör mig matt. Efter bara den lilla ansträningen är jag trött...

I morgon har jag hästfritt. Vi har utbildning på jobbet.

Igår blev det en lång dag och jag hade ingen ork att skriva inlägg när jag kom hem.

Det var cup i Vellinge som stod på schemat och resultatet var först en bra runda i 1.20 med ett nedslag i omhoppningen och utanför placering. Eftersom vi siktar på att kvala in till The Tour of Amatures i Falsterbo så jagar vi placeringar... men de verkar inte vilja infinna sig. Det kanske inte är meningen.
Jag har ju lyckats med det många gånger själv innan också... trillat ut från placering och haft fina dubbelnollor till och med. Den nedrans oturen verkar följa med.



I andra klassen gick musten ur ekipaget mitt i banan och tyvärr blev det en uteslutning på grund av mer än 20 fel. Sådant händer.



Däremot undrar jag om det är något jag skulle gjort anorlunda för att han inte skulle ha kroknat sådär.
Förra sässongen hände det liknande att han stumnade till men då hade jag sämre förberedelser i och med sårskadorna han hade så jag trodde nog att det berodde på det.

Denna tävningen var det dock i skillnad mot tidigare tajt mellan klasserna och vi hann inte ställa in Hisan i släpet som vi brukar (han står oftast och sover där på tävlingsplatserna). Kanske hann han därför inte återhämta sig och varva ner. Han ville heller inte dricka men det är inte ovanligt. Jag får alltid truga honom när vi är iväg.
Det var dessutom årets första riktiga sommardag igår och ingen hade väl ställt om sig helt och fullt varesig människor eller djur.

Jag har funderat en massa på det där med mjölksyra och kondition. För han stumnar liksom till och blir vinglig i anridningen. Sedan kommer rivningarna...

Jag har ridit intervaller i syfte att öka orken i uppladdningen inför sässongen. Tydligen räcker det inte helt. Är intervallerna möjligen för korta eller för få? Han får mycket kort återhämtning mellan, men kanske blir inte det helt rätt?

Något som jag tror på är att jag ofta rider för korta pass. Det beror dock helt på mig och att orken inte infinner sig alla kvällar. Jag har funderat på att låta honom gå flera pass vissa dagar men jag har inte gjort slag i saken angående det än. Kanske är det helt fel tänkt?

I vart fall begav jag mig med Hisan till Flyinge idag för att rida lite tempo.
Enligt alla prognoser så skall det regna hela dagen i morgon och därför kändes det inte helt 100% att vila honom idag. Det finns fler tankar bakom. Jag väntade till eftermiddagen med att rida idag. Dels för att unna mig sovmorgon och pyssel med blommorna på balkongen först och så dels för att jag ville se hur han kändes när det var som varmast.

Jag började med att jogga runt den gamla terrängbanan. Red lite voltarbete i friskttempo på Åbanan. Red sedan vidare i enbart trav och galopp längs med ån och på den gamla travrakbanan, och så tillbaka. (Galoppbanan är avstängd sedan kvarka-larmet som fortfarande inte är hävt.)
Sedan travade jag av honom på väg tillbaka över terrängbanan. Hisan kändes fin och hade inte träningsvärk från gårdagen. Vi var ute i ca en timme och tempot var högt. Han kändes lite matt på slutet så kanske är det som jag misstänker att jag inte rider tillräckligt.

Det blir också mer sällan som vi rider ut. I vintras för underlaget men också för att Hisan var så jobbig när jag red ut själv. Nu är de tendeserna borta men tiden är knapp och jag vill åka iväg till bättre underlag om vi skall rida längre sträckor i högre tempo. Grusvägarna runt stallet är lite för hårda just nu.

Veckans upplägg är i vart fall vila i morgon och så ridning fram till nästa tävling som blir på lördag. Sedan kommer Hisan att ha tävlingsvila i minst två veckor.

Fredag idag... men jag har knapp hunnit sätta mig ner idag.

För någon vecka sedan fick jag ju sålt min gamla dressyrsadel. Planen var hela tiden att omvandla den till ytterligare en hoppsadel... hur skall jag annars kunna sadla ut båda mina ridbara hästar framöver?

I vart fall hittade jag en Passier Comet II i Hofterup som jag kunde köpa för en billig peng och ändå gå plus på sadelaffärerna. Jag är i vart fall nöjd. Nu återstår bara att se om den passar Lena... Det blir ett senare projekt i sommar.

Jag har skrittat ut en sväng på Hisan idag. Jag vill att han skall ha ork inför helgens provningar i form av tävlingar.
Han kändes fin och det var en underbar kväll att rida ut på.

Sedan har jag varit nere hos fölis. Hon börjar tappa sin fölpäls runt mulen och ögonen nu.
Hon börjar också bli närgången. Det är underbart. Jag har kunnat klappa, klia och gosa med henne i hagen utan problem idag. Mycket nöjd är jag med det.



Det är inte lätt att ta fina bilder på de söta små liven när de är som plåster på en så fort man tar upp kamerna. Hon och den nästan jämngamla hingsten börjar bli gangsters nu. ;)

Jag har svårt för att inte fundera på saker... så här kommer det:

Detta med bjudningen?
Vad är det som gör skillnaden mellan hoppningen och dressyren.
I hoppningen har ju Hisan varit trög och jag är i princip 100% säker på att det beror på en mängd saker som inte var bra tidigare:
Bölden mellan ganascherna.
Den inte omstoppade sadeln/lånesadeln.
Mask (han hade ju en del).
Fel i balansen mellan vila och arbete på grund av snön i vintras.

Det känns som om jag har kommit till rätta med det där och faktiskt har jag inte en brallande hyperHisan längre utan han är sitt vanliga goa jag och det gör mig superglad. (Jag fick i och för sig ett protestbock när jag red dressyr i regnet i tisdags men det var uppenbart att han tyckte att jag var på honom för mycket med skänklarna och tjatade).
När Hisan är glad och vill busa brukar han galoppera jämfota och skaka lite på halsen inte fara okontrollerat rakt upp i luften vilket har hänt en massa tidigare under förra året och i vintras.

Nu tillbaka till bjudningen.
I hoppningen så kan han visst vara seg men man väcker honom på en långsida i galopp och i värsta fall nuddar jag honom med spöet på bogen så tar han i och man känner att han tycker att det är kul. Har jag väl fått honom att bjuda så håller det i sig. Mesar jag där med runt i fesgalopp så stannar han och liksom lägger av efter ett par språng och så kommer stoppen.

I dressyren är varje steg en kamp. Jag får driva fram varje steg. Provar jag att inte driva så stannar han och tappar energi på några kliv.
Bevisligen har jag aldrig fått honom till bjudning där och självklart kan inte något som inte finns bibehållas.

Vad är då skillnaden?
I hoppningen sitter jag inte och gnager honom i sidorna med skänklarna, det gör jag i dressyren. Jag rider med sporrar i båda disiplinerna när jag är iväg och rider för tränare men utan hemma.
Och visst, han tar inte skänkeln ordentligt typ aldrig men det verkar ju inte spela samma roll i hoppningen eftersom en vaken Hisan bara behöver hållas om med benen.

Visst sitter jag oftast som en veritabel hösäck i sadeln men det är ju om man skall vara krass så att jag inte sitter korrekt i varesig hopp- eller dressyrsadeln. Jag har däremot bättre balans i hoppsadeln och känner mig mer hemma där. Men någon gång borde jag väl lära mig och känna mig mer hemma även i den andra.

Jag upplever det som at jag får mer energi i honom när jag rider markarbete i hoppsadeln även om det är helt utan bommar inblandat.

Är det så att balansen är hela nyckeln eller är det så att oavsett hur många som tycker att Hisan skulle bli en bra dressyrhäst så har han själv helt andra idéer?

Nu är jag ju en envis jäkel så jag kommer inte att ge mig... jag ska lära mig att sitta ordentligt i den där förbannade sadeln (till och med i nedsittning trav) på ett eller annat vis. Men är det lösningen?

Jag måste säga att det var en trevlig domare. Jag är ganska säker på att jag verkligen inte fick betyg (mest 6:or) i underkant av henne. Och ett trevligt omdömme dessuton. Hon skrev: Tänk mer framåt före en stadigare form och högre betyg. Våga stasa mer! Lycka till!

Jo det är väl så. Satsar jag mer kommer kanske bjudningen igång. Men jag kan verkligen inte sitta ner på honom om det går fortare än så här. Nu är det ju inte fart som är det samma som bjudning... just nu är det i och för sig så för Hisans del. Man kan också säga att vi inte är klara för tävling än heller... Jag ser detta mer som en programridning faktiskt.

Vi hade dessutom lite extra krydda under framridningen. En helikopter var på väg in mot universitetssjukhuset... och av någon outgrundlig anledning tyckte de att det var en superbra idé att stå still i luften på hyfsat låg höju just över tävlingsplatsen. Jag fick mig en åktur på framridningen i vart fall.

Förutom dålig bjudning hade vi en hel del missförstånd under ritten som renderade stopp, taktmissar och galoppinslag.

Jag tror faktiskt inte att jag vågar lägga upp filmen från ritten, jag är typ inte alls nöjd. Men det var minst sagt lärorikt.

Jag skall dock bjuda på en bild där det syns hur fint stylade vi var i alla fall.



Nu skall jag läsa protkollet igen och fundera över namnförslag till fölis. Språngrullan har nämligen kommit.

Idag har det varit sommarvärme. Vi är ju inte så vana vid värme just nu så det känns värkligen... men det är härligt.

Jag hade bokat in en hoppträning idag, och det blev Janne Jönsson som höll i den.

Vi var på utebanan och hoppade först fram på en åtta. Sedan gick vi över och hoppade olika banor med tre vattenhinder.

Jag avslutade med att först hoppa en lite längre bana på 1.10 och sedan en kortare på 1.20. Och faktiskt tyckte jag inte att det var så fasligt högt idag. Det pirrade lite i magen men inte så där som det brukar när jag känner att jag inte rikigt vågar.

Jag är fruktansvärt nöjd med träningen och mest med mig själv denna gången. För att jag börjar bli modigare igen och kanske kan jag våga mig ut på tävlingsbanan igen själv snart.

Förövrigt skall jag ju tävla i morgon igen.
I natt komme jag inte att kunna sova eftersom jag redan nu klurar på om helskodda ridbyxor inte är ett bättre alternativ för dressyrövningar... och om jag skall ha helskodda, skall jag då ha de med äkta skinn (som typ är stenålders) eller de lite modernare med fuskskinn.
Nästa sak att grubbla över är om jag skall ha vita vantar eller köra safe och ha ett par i mindre "tydlig" färg.

Hmm...

Idag väntade och väntade jag länge med att åka till stallet. Det har regnat sedan i morse och det slutade inte heller trots min väntan.
Jag ville helst inte rida i regn men valmöjligheterna var inte så många. Jag ville heller inte vila Hisan eftersom jag ville rida igenom torsdagens program så gott det gick. Det är ett program för lång bana och paddocken är kort bana... men skam den som ger sig. Jag tror att jag har koll på programmet nu.

Igår upptäckte jag att jag hade mina stegtyglar i Hisans stall. En idé väcktes. Jag skall ju hålla konstant längd på tyglarna och inte länga ut dem så jag provade.
Resultatet blir ju hur man än vänder och vrider på det konstant längd. Men... det finns alltid ett men. Jag lär mig ju inte att "strypa" tygeln genom att använda dessa. Kontentan är att genvägar inte ger snabbare resultat... jag får lära mig att hålla i tygeln genom att hålla ordentligt i tygeln med andra ord. Kanske borde jag byta till vävribbtyglar i stället... de har ju stolpar som jag skulle kunna hålla i i stället.

Nog om det nu. Ridningen i paddocken gick trots allt hyfsat. Så bra det kan bli när man blir genomsur samtidigt som man försöker göra något vettigt.