Måndag med hopp

Det är konstigt vad det kan påverka att ha något att se fram emot. Jag är ju alltid väldigt motig på måndagar. Det är utan tvekan den värsta dagen på veckan och i och för sig är det bara att genomlida den. Normalt sett har jag oftast ingen lust med något efter jobbet heller men det brukar lösa sig om jag bara masar mig iväg.

Denna veckan hade jag dessutom hoppträning för Piia inbokad. Och det är ju kul. Dessutom flöljde stallägaren med med Skrymslan. Så ni kan tänkar er att Hisan var upp över öronen förtjust. Nästan lite väl förtjust måste jag säga. Det tog ett litet tag att övertyga honom om att det var jobb som skulle utföras, han skulle inte bara springa och titta efter henne. Det är inga andra hästar som påverkar honom så som hon. Han gnäggar brummande efter henne, tittar hela tiden efter henne.

Så fort koncentrationen var på plats kunde vi jobba ordentligt.

Vi började med att hoppa på en "åtta" över en liten bom som låg på sockerbitar. Därefter gick vi vidare med att hoppa ett litet räcke med bom före och efter snett igenom.

Sedan hade Piia plockat fram vattenmattan. Det var första gången för sässongen och de flesta hästarna tyckte att den var konstig men kom över. Hisan hoppade den utan att blinka första gången men andra stod han emot och bröt ut i svängen. Han hoppade den sedan utan knussel.

Vi avslutade med en jättelång bana på 15 språng som verkligen tog. Dels var det mycket att hålla i huvudet men jag var också helt slut efteråt. Jag hoppas att jag kan hitta tid framöver att träna för det måste jag. Jag kan ju inte flåsa som en blåsbälj efter bara några skutt. Ullis behöver mer kondis.

Ny hoppning är inbokad nästa måndag och idag kommer massören till Hisan så han har en lugn kväll att se fram emot.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0