Från "vår-vild" till världens bästa Hisan

Det har varit tre händelserika dagar och jag har inte kommit hem förrän sent och då inte orkat blogga...

I fredags var jag iväg med Hisan till Jans och red jobb. Han fick galoppera på bra men behövde inte gå fort i fyrsprång. Han hade dock sett till själv att det blev två heat på träningen och den första delen var rejäl.

Jag hade nämligen problem att först fånga honom i hagen där han övade på krumsprång på liten yta med tvist. Visst står han inte i någon stor hage men ytan han använde för att kasta sig runt och fara i luften var typ en fjärdedel av hagytan. Det var halsbrytande att se. Med nöd och näppe lyckades jag fånga honom och släppa ut honom i paddocken där han fortsatte att fara rundor i ytterligare 10 minuter, men dock på en större yta.
Jag plockade sedan in en svettig och färdigvärmd häst som transporterades till det "riktiga jobbet".

Det uppsuttna jobbet fungerade fint som jag har beskrivit tidigare. Det avslutades med ett bad med schamponering för mister Hisan.

Jag åkte därefter ner till min lilla för att ta in och pyssla med henne. Jag fick i boxen klappa henne utan att hålla fast så det tar sig om än sakta. Hon är reserverad den lilla.



I lördags var det dax för tävling med Hisan.

Eftersom fredagens jobb blev lite tuffare än vad jag ursprungligen tänkt var jag lite orolig över Hisans tillstånd.
Han stod och sov i släpet och var lite loj till en början. Men det innebar också att jag kunde rida honom på tävlingsplatsen. Vi kunde möta andra hästar utan att han kastade sig och han for inte heller iväg efter hindren i otäcka brallar. Helt super med andra ord. Jag red fram rejält men var sparsam med hoppande för att inte jaga upp mig själv på framridningen.

Inne på banan var han pigg men jag tappade vänster ytter så att han stack ut i en högersväng till hinder nummer två.



Jag hänger inte med i alla svängar i humör nyligen. Jag är dåligt perseptiv som ryttare. Ena gången så har han brallat så in i bomben för att sedan hoppa klas med bjudning till att nästa gång vara taggad till tusen men utan brall och måste bromsas massor för att det inte skall gå i 190. Och nu i det gamla normalläget, pigg men behöver drivning för att komma till bjudning. Dessa tillstånd har vi nu passerat på en dryg veckas tid. Jag måste skärpa till mig för att hänga med...

Till nästa klass hoppade jag fram lite mer och fick ett bra tryck i honom som varade till det sjätte hindret som var en stor oxer där jag på nytt tappade ytterskänkeln i högersvängen och inte hade hundra bjudning. Vi hade dessutom rivit hinder nummer två.



Det som var possitivt och som jag skattar högt var att jag har återfått ridbarheten och kan slappna av själv. Dessutom kom vi till start i båda klasserna. Jag måste dock rida bättre... men det är ju knappt någon nyhet vid detta laget.

Idag har jag klappat mitt föl, grävt upp otaliga bladrosetter av stånds i hagen och kört Håvard.

Sedan har jag ridit ett kort pass i paddocken med Hisan efter att vi ridit ut en kort runda. Jag hade dressyrsadeln och han var härligt avslappnad hela tiden. Vi kunde galoppera på fältet på hemvägen utan brall eller ens tillstymelse till spänning i honom.
Jag tror bestämt att jag har fått min Hisan tillbaka... världens bästa Hisan, inte vår-vilda-Hisan, tilt-Hisan eller allan-ballan-Hisan som har funnits hos mig ett tag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0