Hisan betyder häst

I torsdags hade jag fullt upp med jobbet så det blev ingen ridning för min del. Det är inte ofta jag har en helt hästfri dag.

Fredagen bjöd på ridning av Hisan... men inte direkt. I onsdags blev det bara skritt och trav i snön och torsdagens fortsatta snöande gjorde att det bara blev skritt för hans del. Jag misstänkte att jag hade med en mycket pigg Hisan att göra så han fick roa sig lite i paddocken själv först... och som han sprang. Jag tror inte att jag såg något galoppsprång utan brall eller spark alls.

Han avslutade med att springa, kasta sig ner i snön för att rulla och fara upp för att ta fart igen... han är minsann lite galen min käre Hisan. Är man utan ryttare och naken i snön får man bete sig så.

Jag red ut en kort tur efter vägarna efteråt. Jag hade då en lugn och sansad Hisan som bara rullade på och var en fröjd att rida. ;)

Lena fick vila för i fall jag skall vara ärlig så var jag mer än lovligt trött.

Igår hade jag planerat in en liten pay & jump för båda hästarna i Skabersjö. Nu blev det inte så för Skåne bjöd på både mer snö och blåst. Den kombinationen brukar inte vara kompatibel med att köra hästsläp på ett bra och säkert vis. Klubben ställde därför in och det var på sätt och vis skönt.

Lena fick i stället ridas ut. Hon låg först på rejält i handen och jag fick anstränga mig för att få henne av bettet så att jag kunde rida mer normalt. Min högerarm är inte helt 100 efter senaste avramligen så jag uppskattar så att sig inte att ha hela hästen i handen.
Hon släpte efter fint och blev snabbt behaglig efter lite böjade övningar. Vi provade lite galoppfattningar på vägen hem. Hon fattar direkt på min hjälp men det finns bara vänster galopp. Jag antar att jag får stärka henne mer för att trolla fram den andra galoppen. Vänstern är inte direkt kort men är ändå hyfsad i takt och tempo.

Efter ett snabbt pit-stop hemma för lunch begav jag mig ändå ut med släp för att ta mig med Hisan till ridhuset.

Denna gången kunde han faktiskt gå ända fram till rishusdörren utan att konstra, men vad han var spänd. Det där ridhuset är tydligen farligt på riktigt. ;)

Väl inne slappnade han av utom vid kortsidan där ingången är. Vi får öva på det.
Jag varierade våra vanliga övningar och fick en pigg och framåt Hisan till svar. Ett bra pass med andra ord. På slutet roade jag mig med att göra galoppfattningar som jag studerade i speglarna. Vänster fattar han rakt, men höger vill han gärna hoppa med rumpan åt höger just i själva fattningen. Jag försökte undvika att han gör så genom att sitta rakt men jag lyckades inte helt. Bättre och rakare blev det i alla fall.

Idag har jag först ridit Sir Remington. Han vann sitt senaste lopp och nu är han taggad till tusen. Jag fick verkligen jobba honom och ge honom uppgifter att fundera på annars ville han gärna dra iväg. Han hittade till och med på bus och vände runt på en 5-öring på ett ställe. Det gick riktigt att känna på honom att han lekte lite, han hade gjort samma med Uffe i vagn förra veckan... jag misstänker att Uffe uppskattade det än mindre än min som fick sitta på. ;)

Därefter följde Fredrik med ut till stallet för att åka lite skidor... med Lena som draghjälp.

Lena var också taggad. Hon älskar snön. Första dagen den kom kastade hon sig i den och lekte runt. Idag var det öronen fram och hon ifrågasatte inte en sekund att Fredrik skulle åka med bakom.
Vi började i skritt för att sedan testa lugn trav och slutligen lite snabbare.
Fredrik hängde med bra och stod stabilt på skidorna. Lena blev kanske lite väl het på gröten men så får hon sällan springa på numera.
Så som vintern verkar bli i år så får vi testa fler gånger. Jag är lite sugen på att testa att tolka utan ryttare men min arm måste bli bättre innan jag ens skall försöka mig på sådant.

Jag red dessutom ut en kortis på Hisan. Han var lite mer ofokuserad idag. På vägen bort var inte bjudningen med helt utan det var roligare att titta på saker runt omkring. När vi vände ville han hem och gick fram mer.
Uppförandet var ändå bra och det var inga bockningar eller brallningar alls från hans sida.

Jag hade dock lite känningar typ överallt efter ritten på Lena... man kan väl säga som så att det var ett bra tag sedan jag red
monté och det tar på krafterna att stå i snabb trav i korta läder... hade det varit ett lopp hade jag inte hållt ett varv ens.
Att då rida två hästar på raken inverkar typ negativt på sitsen kan jag säga.

Idag har jag varit ute och kört igen.

Först var jag nere hos fölis. Hon mår bra men det är så trist att bara se henne i mörker. Jag kan inte göra något. Jag får knappt komma nära. Suck, säger jag bara.

Det frös sedan på under kvällen och det var nära att det hände en olycka i Sandby när en bil med hästsläp knappt kom upp för backen mot Dalby och de andra bilisterna gjorde galna omkörningar.
Jag är glad att jag inte försökte ta mig iväg med släp själv.

I stället begav jag mig ut med Lena i vagn. Hon var superpigg men nöjde sig med att takta lite.
Det blev dock ingen lång tur för jag frös så in i bomben om fingrarna.
Uppförandet när vi körde ut från stallet får hon en guldstjärna för dessutom.

Sedan blev det en tur med Hisan längs grusvägarna. Stallägaren följde med på den nya hästen och vi travade i snön i kanten. Bitvis var det drivbildning så Hisan fick lyfta lite på tassarna. Bara skritt och trav.

Båda hästarna får gå broddade permanent så länge det är halt. Jag vill inte att de halkar. Det var dock ren tur att jag hade broddar så det räckte till båda... jag har ju inte dubbla uppsättningar av allt... än... ;)

Idag skulle det ha blivit dressyrträning... visst mått av dressyr blev det ändå men inte rikigt som planerat.

Jag och Hisans medryttare åkte till ett ställe utanför Staffanstorp där vi skulle vara men vi fick åka hem igen när ingen var där.
Det visade sig sedan att ett nordligt snöoväder var huvudanledningen och att en död mobiltelefon ömöjliggjorde att jag fick reda på det innan... sådant händer men det är surt.

I stället blev det ett kort pass i Flyinges ridhus.

Hisan gick in i ridhuset med viss tvekan kan man säga. Väl inne var dörren som vanligt farlig och en spänd Hisan vågade sig med nöd och näppe förbi.

Jag bjuder på en liten snutt som visar hur farliga dörrarna är...



Med tanke på att det var typ 100 ryttare där inne samtidigt så uppförde han sig över förväntan. Men ett pass när man hela tiden skall se upp för allt och alla som inte kan högerregel, dyker in framför en och bromsar eller liknande är ju inget höjdarpass...
Men som sagt, jag är nöjd med honom.

Jag har dessutom funderat en massa fram och tillbaka och bestämt mig för att en annons skall ut på fölis. Skulle någon vilja betala vad jag begär för henne så är hon till salu, annars behåller jag.
Jag är väl medveten om att det är dålig tajming på året och dessutom köparens marknad så oddsen att någon vill köpa till mitt pris är inte stå stora... men prövar man inte så vet man inte.

Tre hästar är lite väl många för mig för att vara ärlig, och i och med att jag har Lena kvar så kan jag ju betäcka igen om jag ändrar mig.
Jag är i vart fall inte redo att göra mig av med henne. Det finns nämligen bara ett alternativ där och det är jag inte mogen för.

Hisan diskuterar vi inte ens. Någon skulle behöva bjuda mig miljoner för att jag skulle släppa honom... ;)

Igår packade jag och Hisans medryttare in båda hästarna i släpet och begav oss till Vomb. Det var premiär där för Lena.

Hemavid är grusvägarna bara för trågkiga. I år är de dessutom inte som vanligt. Det har regnat mycket de senaste veckorna men vägarna är fortfarande hårda. De brukar vara mjuka så här års.
Lenas ben verkar inte gilla hårda grusvägar så det var en bidragande anledning till att vi åkte. Dessuom hade de snöat i fredags om det blev liggande hemmavid. Hästarna hade styltor när vi tog in dem från hagen. I Vomb var det snöfritt.

Lena hade vissa åsikter om att gå in i släpet bredvis Hisan. Trångt sa hon och lyckades med att ta av sig en sko i bara farten. Den fick skyndsamt slås på så att vi kunde åka.

Väl i Vomb skötte sig båda hästarna super. Lugn skritt, avslappnad trav och Lena galopperade efter Hisan. Vänster galopp verkar vara den som hon föredrar. Än är jag glad att det ens kommer en galopp som svar på mina hjälper. Det där med att det skall vara den ena eller den andra får komma sedan.

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag... jag har tyckt synd om mig själv efter gårdagens fest med LARS. Man mår som man förtjänar med andra ord.
Jag kom inte ut till stallet förrän 15.30 och hann precis med att rida Lena innan det blev mörkt.

Jag utsatte henne för hoppning idag. Jag har tänkt att ställa upp i ytterligare en pay & jump nästa helg och denna gången blir det 50cm. Jag planerar även att ta med mig Hisan då... men han får inte komma undan så lätt utan det får bli 1.20 för hans del.

Jag ville se vad Lena gjorde med ett större hinder så jag byggde ett stigsprång på 60cm med en ordentlig marklinje och red ann i trav.

Hon gick på utan betänkligheter och hoppade. Landade i galopp efteråt. Dock blir hon lätt het av hoppningen. Vi får skynda långsamt med andra ord. Travhoppning är oavsett vad som gäller tills vi är mer stablia och så inte så ofta. Men hon är otroligt possitiv till allt.

Efteråt blev det ridning av Hisan. Jag red ett vanligt pass men tyvärr var jag inte på top själv vilket jag kände att jag hade behövt vara. Hisan var ändå fin.

Mot slutet av passet ville Hisan liva upp sin matte lite och låtsades bli rädd för något i mörkret mitt i skänkelvikningen. Man får inte sitta och sova på en Hisan... då blir man väkt. ;)

Hoppning stod på schemat igår också.

Jag var minst sagt skakad efteråt och hade en massa tankar i huvudet. Det berodde inte på min ritt alls utan på olyckan som häde under hoppasset. Jag hade inte ordning nog på tankarna för att skriva inlägg sent på natten med andra ord.

När man håller på med hästar är det lätt att känna sig stark och stöddig. Men vi människor är bräckliga och olyckor händer lätt. Jag ramlade ju själv av och skadade mig lite. Dock är jag van vid min arms tokerier och det går över på ett par dagar och efter några veckors uppträning är den normal igen.
Värre var det igår när tjejen dundrade in i väggen och fick åka ambulans till sjukhuset för koll. Dock är det ju alltid bäst att kolla upp sig i de lägena. Man får sig en tankeställare om vilka risker man utsätter sig för i vart fall.
Nu verkar det som att hon "bara" skadade musklerna men de tar tid att läka och förbannat ont gör det.

Själva hoppningen igår var i vart fall bra för mig. Jag behöver hoppa igen efter ett fall, och trots att jag inte känner mig rädd blir jag återhållsam i ridningen och osäkerheten kommer fram.
Det orsakar ofrånkomligt ett par stopp när det blir så. På ett sätt är ju också odramatiska stopp bra för mig får då blir jag mer taggad att sätta tryck och rida an ordentligt.

Vi hoppade ett par enkel hinder med kortare och längre anridning. Vi hade också en kombination med oxer in räcke ut.

Kontentan för mig var mest att på nytt besegra osäkerheten och framför allt rida. Jag kan inte åka, då går det inte.

Dessutom skall man inte köra på en hel kväll utan att äta. Hjärnan behöver mat för att fungera och jag behöver i vart fall min hjärna om jag skall sitta och rida ordentligt på träning...

Jag tar det från början.

Jag hade i ett svagt ögonblick lovat att rida Sir Remington idag efter jobbet. Så trots regn begav jag mig dit. Sir var fin som vanligt och så mycket regnade det inte så ingen fara på taket där.

Sedan bar det av till Flyinge för inplanerad hoppträning. Janne Jönsson höll i träningen idag.
Vi hoppade en liten bana som innehöll linjer med 5 språng, 4 språng, 3 språng och så 2 språng. Hisan var till en början spänd men han hade tidigare under dagen haft en incident som involverade springande får och en lastbil så jag hade lite överseende med att han var på tårna. Dock skulle han uppföra sig och vi hade en liten dispyt angående ett av hörnen inne i stora ridhuset. Konstigt nog var det det hörnet som det inte stod blomlådor eller uppsittningspallar i utan detta var bara tomt... Jag skulle vilja titta in i en hästhjärna någon gång faktiskt... jag är facinerad.

När vi kom till själva hoppningen stämde allt. Han hoppade super och jag kände mig mycket modig. Jag gillar att hoppa på Flyinge så bara det ger en självförtroende boost.

När slutligen hindren höjdes till 1.20 höjd och jag skulle hoppa en liten bana gick något snett i tankeverksamheten. Eller jag glömde tänka, typ.
En snäv sväng mot en oxer blev helt mongo och stackars Hisan hade inget val annat än att stanna. Med ny anridning och lite planering blev det bra.

Jag kom tajt in på första linjen i banan med 5 språng och skulle göra om det. Första gången rev Hisan det första räcket så det blev en vända till... här fick jag soppa torsk på hjärnaktiviteten igen och släppte allt och red an i värsta flängstilen... det straffade sig och jag fick smaka på ridbaneunderlaget. Mitt armskrälle hoppade då givetvis urled så nu har jag superont i armen igen... mög!

Jag satt upp efter att ha fått Hisan infångad och borstat av mig. Sedan hoppade han linjen utan knussel.

I morgon blir det hoppning igen om det kommer att vara super för mig efter dagens vurpa.

Dagens läxa: Övermod starffar sig och hjärnan fungerar inte hur många timmar som hellst utan mat!

Idag har jag varit nere hos Fölis och fodrat. Att bara se henne i skenet av pannlampan är inget idealtiskt men så är det på vardagskvällar. Det spelar ingen roll hur snabbt efter jobbet jag åker. Jag hinner ändå inte innan det blir mörkt.

Hisan fick vila idag, han fick nöja sig med en rykt. Ibland måste man ta det lugnt men han visade tydligt att han ville ha mer uppmärksamhet än han fick. Han är en rikigt diva den.

Lena fick mer uppmärksamhet i stället. Jag skrittade henne i vagn i mörkret.
Hon uppförde sig superpt. Hon spräkte inte ens uppbindningen med halvt avskurna balsnören... det är en bedrift det för en liten Lena.

Skrittade gjorde hon med massa energi men på slaka tömmar. Supernöjd med det uppförandet är jag. :D

Dessutom är jag nöjd med att hon faktiskt kan stanna utanför stallet så att jag kan knäppa av vagnen lugnt och fint där. Det är minsann inte illa för en kronoborgshäst.
Nu vet jag ju inte var Malmqvist inne på Jägers kör med för variant men på Kronoborgs stuteri är det fullt ös medvetslös som gäller från att man tar tömmarna tills man står inne på stallgången igen. ;)

Nu är vintertröttheten över mig.
Det kan vara ett resultat av att jag som vanligt försöker göra för mycket när det som känns helt rätt är att bara sätta sig till rätta i TV-soffan och sova bort kvällarna.
Skulle jag göra det har jag valt helt fel i livet... att ha flera hästar är inte kompatibelt med TV-soffa tydligen.

Nåväl, jag hade ett trevligt pass med Hisan igår. Det fick bli dressyrsadeln och i paddocken. Vingligt som vanligt känndes det. Jag började med att försöka rida med "låsta" händer för att inte joxa i munnen omedvetet. Hisan var dock först tjurig på att jaghade soprrar och att han skulle behöva jobba. Snart lossnade det och han blev mycket fin och dessutom sprang han på själv med en energi som jag inte har känt i honom på länge.
Härligt.
Jag måste ta tag i det här men dressyrträning. Nina verkar superupptagen så det blir nog att försöka hitta någon annan ändå. Jag skall försöka dra lite i det.
Hoppning är så mycket enklare liksom.

Lena fick vila.
Jag är osäker på om jag har överansträngt hennes framben.
Lördagens lite längre uteritt längs grusvägarna kan ha blivit lite väl bra.
En dags vila skadar oavsett aldrig. Hisan var helt opåverkad av den.
Jag linimentade även benen på henne och om det ser bra ut i kväll planerar jag skritt i vagn.
Men vi får se.
Hon kommer nog oavsett alltid vara känsligare än Hisan i och med att hon har gått så hårt tidigare och att hon ännu är svag. Dessutom har vi ju den där höga smärttröskeln som hon har.

Eller det kan man ju knappt kalla det heller. Söndagsnöje var det i alla fall.

Jag tog med mig Lena till Löddeköpinge ridklubb och en pay & jump. I och med att hon ännu inte är inhoppad och då jag inte var säker på hur hon skulle ta det hade jag anmält oss till den hisnande höjden 30cm.

Någon fungerande galopp har vi ju inte heller så vi travade helt enkelt runt.
Förutom att hon i princip trampade på hinder nummer 4 (hindret stod dock pall för Lenas tramp) så travade hon fint runt banan.
Sista hindret som hade små murlådor under var läskigt nog för att hon skulle hoppa över och inte bara kliva.
Skall det bli mer hoppning av det så får vi nog höja hindren lite. ;)



Det blev även ridning av Hisan. Men först kämpade jag och Fredrik länge och väl med byte av däck på släpet och sedan insättning av sparkskiva i släpet. Kanske blev det inte världens snyggaste, men nu sitter den där. :D
Invändligt är det bara målning kvar framtill, men det får vänta till våren/sommaren när det blir varmare. Stripesen skall på på utsidan också... sedan är det helt klart.

Det började regna på eftermiddagen så Hisan fick åka till ridhuset i Flyinge.
Vi hade bekymmer att komma in i ridhuset då dörrarna riskerade att äta upp små fullblod, sa Hisan. Jag valde att inte bråka utan hoppade av och ledde in honom. Just dessa dörrar är alltid farliga.

Själva ridpasset gick super. Vi hade hela ridhuset för oss själva och jag kunde breda ut mig.
Jag red öppna. Öppna/stänga övningen. I galopp gjorde vi serpentiner med förvänd galopp på en båge. Och sp gjorde vi ruterövningen, den är perfekt när man har mycket plats.

Förutom att kortsidan med dörren var farlig och gav en spänd Hisan just där så var han super.

Höst och rusk... det innebär att de redan få uterittsvägarna runt stallet blir än färre.

För att hitta nya roligare allternativ red jag ut på Hisan och Lena följde med med sin medryttare. Vi begav oss mot Lund.
Grusvägarna var i hårdaste laget och de vägar som brukar vara bra att galoppera på var snarare att betrakta som lervälling.

Ingen direkt hit med andra ord.

Hästarna uppförde sig ändå väl. Lena var på tårna men Hisan var coolare än väntat. Han fick bara spunk när vi mötte en ryttarinna med hund.
Allitd finns det ju någon anledning till att spela Allan.

Jag hann även med att rida en sväng på Sir Remington. Han var superfin. Kanske blir det V75 start för honom nästa vecka. Jag har inte kollat på STC än. Sedan blir det nog Frankrike om det går bra.

Ja, det sammanfattar kvällens hoppträning ganska bra.

Under framridningen blev vi utsatta för stenen. Vi fick lägga en barkbit (eftersom det var vad vi hade att tillgå) på handen när vi red. Tanken var att vi inte skulle tappa den och på så vis bli varse vad vi gjorde med handen. Den åkte iväg ganska fort kan jag tillägga. Dock är detta en bra övning som jag skall sitta med lite själv hemma... åtmistonne de gånger som jag har fickorna fulla med sten... he he

Sedan när vi började hoppa hade Tord gjort ringar i ridhusunderlaget. En framför och en bakom hindret. De var på de optimala landnings och avstampspunkterna. Det vill sägar lika långt framför som hindret är högt i framkant och lika långt bakom som hindret är högt i bakkant.
Vi skulle komma i en avvägd galopp och se till att avstamp och landning hamnade rätt. Det gick hyfsat bra och det var bra mycket lättare att träffa rätt nar man hade en ring att sikta in sig på.
Vi gjorde detta först på ett räcke och sedan gick vi över till att göra detta på en oxer med hus under.

Nästa övning bestod av en kombination med trippelbarr in och räcke ut, 10 meter mellan, vilket var två långa galoppsprång. Långa avstånd behöver jag inte fundera över på Hisan. Han räcker ut... det är värre när det blir trångt, då får han ta i.
Deet gick som en dans när de var låga. Sedan när Tord höjde fick jag ett stopp till en början då jag mesade lite in anridningen men gång nummer två när jag red ann hade jag koll på det hela och då var det inga bekymmer. Slutligen hoppade vi en liten bana som involverade alla hindren och skarpa svängar mellan dem.

Hisan hoppade super hela träningen. Jag är nöjd med honom och jag känner att mitt mod börjar komma allt mer. ;)

Idag har fölis blivit märkt.

Hon uppförde sig bra och stod nästan still. Värst var det väl när hon blev rykt i svansen för att hennes tagel skulle skickas till dna prov eller vad det nu heter.

Hon blev även ritad till passet och hennes färg bestämdes till svart.

Så nu är hon stora damen!

Snart skall hon dessutom flytta till Stallerhult för att få nya kompisar. De har två stoföl och hos Annette skulle hon bli själv över vintern annars.
Jag tycker att jämnåriga kompisar blir det bästa för hennes uppväxt så därför skall hon flytta.

Det kommer att bli spännande att lasta henne och transportera henne dit. ;)

Hon kommer att bo i gruppbox där och bli ledd fram och tillbaka till hagen. Jag tror att det kommer att göra henne gott att bli ledd i grimma så. Då kommer vi att få mycket gratis till inkörningen. Nu skall hon ju kunna gå i grimma redan men det är ju aldrig fel att öva mera.

Dessutom kommer jag att kunna öva på att leda och göra förberedelser inför inkörningen i ridhuset senare.

Kul att jag kommer att ha fölet uppstallat med ridhus men inte ridhästen... he he

Nu låter det seriösare än det är. ;)

Jag har utmanat min kusin Malin och hennes travare på en pay & jump... på hela 30 cm. Tanken är att vi skall kunna trava över bara.

För att testa Lenas inställning satte jag upp en cavaletti på samma höjd och testade vad hon sa om det.
En gång i tiden testade jag att hoppa hos Jan men då var hon inte alls med på noterna och skulle inte ens över en bom på marken.

Nu tyckte hon att det var kul och sprang över med spetsade öron. Några regelrätta skutt blev det inte utan bara lite benlyft över och inga tendenser till att vilja fatta galopp.

Det räcker bra som bomövning i detta läget. Vi skall nog kunna komma runt den där cavalettibanan till helgen. :D

Det där med måndagar... Det är övermodigt att inte tro att man skall vara trött när man stiger upp kl 5.00 en måndag... bara det faktum att det är måndag är det som är mest avgörande.

Anledningen var att jag skulle åka med släpet upp till Klippan och lämna in det innan jag började jobba kl 8.00 i Malmö...

BOJ i Klippan har ett fel och det är att det ligger i Klippan och att det därför är långt att åka dit.
I övrigt är de mycket tillmötesgående, serviceminded och framför allt trevliga. Till skillnad från den där tjommen jag lämnade släpet till först.

Jag fick besked på eftermiddagen att bromsarna behövde servas och varjrarna bytas. Släpet skulle vara besiktigat och klart i tid till vad de hade lovat. Alltså inga bekymmer alls. :D

Efter jobbet var jag i ett supertrött tillstånd.

Jag hade ändå tänkt rida Lena så så fick det bli.
Hisan hade redan ridits och det var bra för jag hade inte orkat båda.

Lena fick gå ett kort pass i paddocken. Mest skritt. Det märks att hon börjar komma i form. Dels har hon smalnat av massor och det är dax att sätta på henne en förbygel igen eftersom hennes kula som hindrade sadeln från att sakta glida bakåt har försvunnit... sadelläge och systrarna Kronoborg säger jag bara.
I örvigt blir hon starkare för varje gång. Det är långt kvar men skillnad märks.
Hon går hårdare nu och gallorna i bakbenen håller sig till ett minimum, det kan ju aldrig vara negativt.

Alltså... igår var jag INTE nöjd med Hisans uppförade på den årliga jaktritten på Revingehed. Att det skall vara så krångligt att hålla de där nerverna i styr.

Han var lite taggad när jag lastade ur honom men sedan cool och lugn i uppsamlingen innan vi gav oss av. Fösta biten var han också lugnet själv, och första hindren gick super.
Halva jag och Hisans rumpa finns med här bakom tjejen i brun hjälm och jacka.


Bild från Sydsvenskan.se

Sedan flippade det till i lilla hjärnan mot nästa hinder och Hisan drog järnet... jag kunde med nöd och näppe hålla honom bakom mastern.
Inför nästa trav började han tänka bakåt och hoppade i sidled ut i skogen bort från de andra... jag kom sedan i fatt dem och kunde hålla honom hyfsat lugn till vi kom fram till nästa hinder då vi knappt kom framåt för att han när jag gav upprepade galopphjälper gick till väders och stod och svajade på bakbenen. Jag var minst sagt rädd för att vi skulle slå runt men lyckligtvis landade vi på rätt sida. Efter det gav jag upp.
Jag avbröt jakten och red hemåt själv.
Hisan står normalt inte på bakbenen. Det har bara hänt

Hisan hade inget problem att gå i från de andra utan var cool igen. Han låg sedan och rullade i lugn canter på grusvägen, stod snällt när jag öppnade grindarna sittandes i sadeln och slutligen när vi hoppade upplopphindren som fanns bredvid där vi hade parkerat släpen.

Varför får han sådana flippar? Märk att han inte tiltade denna gången utan han flippade. Det är stor skillnad.

Den förklaring som jag kan komma på är sällskapet. Första jakten var super. Hisan hade med sin Figge-kompis och de gick sida vid sida hela jakten.
Året efter red jag själv och han var hemsk. Jag kunde inte hålla honom och kom förbi mastern.
Förra året var skrymslan med. Hisan var stark men inte omöjlig. Efter varje hinder gnaggade han på Skrymslan och så fort de var sida vid sida var han cool.
Detta året hade han igen känd hästkompis med sig. Jag hade däremot en massa kompisar men inte Hisan... han var mer än hemsk.
Jag kan bara tolka det som att om jag skall rida jakt skall en av Hisan utvald kompis vara med. Jag ser två tänkbara kandidater. Skrymslan eller Skuttelin. Han är hur cool som hellst med dem båda.
Jag är i vart fall besviken även om jag är övertygad om att det var rätt beslut att bryta ritten där så att han inte trissades vidare.

Idag har jag och Emmy varit ute på en för Hisans del lugn uteritt runt Billebjär. Emmy red Lena och hon var taggad. Det är hennes hemmaplan och hon kan vägarna och vet var hon är född, vi startade ritten bakom tippen vid Jans gård.
Dock var hon inte ohanterlig på något vis bara enormt på G.

Jag har också varit nere hos fölis och byggt staket, övat att stå still inför den kommande veckans frysmärkning och tittat på såren på höger karpus. Svullanden har minskat kraftigt och är nästan nere och såren är ytliga så det är förhoppningsvis ingen fara. hon fick sig även en ordentlig rykt.

Tävling idag igen. Denna gång i tufft motstånd.

Det blev ett nedslag men i övrigt en helt ok ritt. Toppenuppförande av Hisan dessutom.

Vi blev bästa 4-felaren men var givetvis långt i från placering. Annat hade varit konstigt i det startfältet.

Detta blir en bra avslutning på tävlingsåret 2010. Vi har kommit en lång väg redan och med träning över vintern kan vi komma mycket längre.



Banskiss finns här.

Igår kväll regnade det och blåste... ni vet sådär vidrigt som det bara kan göra här nere i Skåne på hösten/vintern. 10 grader "varmt" men det biter ända in i märgen.

Emmy följde med ut dels för att hjälpa mig med klippningen med också för att vi skulle rida en sväng tillsammans. Det sistnämnda la vi ned med tanke på vädret.

Hisan blev klippt och med hjälp av mycket morötter och müsli stod han faktiskt mestadels still för en gång skull. Han stampade bara lite med frambenen när jag klippte honom på bogen, och så var det det där med att bli klippt i nacken. Emmy och jag fick brottas lite med honom och resultatet blev bättre än förra året även om det inte är snyggast.
Jag skall se om det inte behövs finputsas på något ställe när jag badar honom inför tävlingen ikväll.

Jag är ju mästare på dåliga upplägg men att vila honom två dagar på raken kändes lite för illa så vi packade in honom i finkan och begav oss till Flyinge. Det massiva regnet hade avtagit men det var rejält ruggigt ändå.

Väl i Flyinge hade jag tur att det inte var helt fullt i ridhuset.
Vi kunde använda nästan hela ytan.
Jag red serpentiner, öppnor oh volter i trav innan jag gick över till galoppen. Här blev det öppna, förvänd och den där rombövningen.

Hisan kändes mjuk och fin. Jag tror inte att jag fick med rikigt så mycket ytter som jag borde, jag var lite för trött och som vanligt inte helt i fokus.
Jag får skärpa mig.

Lena blev av med halva pälsen idag. Hon stod så snällt så och klippte knapt med öronen ens. Det är skillnad på travhästar och andra hästar ibland.
Det blir Hisans tur i morgon men då får jag ha hjälp med att muta honom med morötter. Jag hoppas att det kan hjälpa så att han inte far allt för mycket rundor när jag skall klippa.

Jag red även en kort stund på Lena i paddocken. Jag har träningsverk som bara den från helgen... betyder det att jag faktiskt red ordentlig då? ;)

Lena var dessutom lite för pigg. Jag har gett henne kraftfoder ett par dagar, plus att hon vilade igår. Hon går ju inte i taket som Hisan men lagom är alltid bäst.