Helgen

Igår packade jag och Hisans medryttare in båda hästarna i släpet och begav oss till Vomb. Det var premiär där för Lena.

Hemavid är grusvägarna bara för trågkiga. I år är de dessutom inte som vanligt. Det har regnat mycket de senaste veckorna men vägarna är fortfarande hårda. De brukar vara mjuka så här års.
Lenas ben verkar inte gilla hårda grusvägar så det var en bidragande anledning till att vi åkte. Dessuom hade de snöat i fredags om det blev liggande hemmavid. Hästarna hade styltor när vi tog in dem från hagen. I Vomb var det snöfritt.

Lena hade vissa åsikter om att gå in i släpet bredvis Hisan. Trångt sa hon och lyckades med att ta av sig en sko i bara farten. Den fick skyndsamt slås på så att vi kunde åka.

Väl i Vomb skötte sig båda hästarna super. Lugn skritt, avslappnad trav och Lena galopperade efter Hisan. Vänster galopp verkar vara den som hon föredrar. Än är jag glad att det ens kommer en galopp som svar på mina hjälper. Det där med att det skall vara den ena eller den andra får komma sedan.

Idag har jag haft en riktigt jobbig dag... jag har tyckt synd om mig själv efter gårdagens fest med LARS. Man mår som man förtjänar med andra ord.
Jag kom inte ut till stallet förrän 15.30 och hann precis med att rida Lena innan det blev mörkt.

Jag utsatte henne för hoppning idag. Jag har tänkt att ställa upp i ytterligare en pay & jump nästa helg och denna gången blir det 50cm. Jag planerar även att ta med mig Hisan då... men han får inte komma undan så lätt utan det får bli 1.20 för hans del.

Jag ville se vad Lena gjorde med ett större hinder så jag byggde ett stigsprång på 60cm med en ordentlig marklinje och red ann i trav.

Hon gick på utan betänkligheter och hoppade. Landade i galopp efteråt. Dock blir hon lätt het av hoppningen. Vi får skynda långsamt med andra ord. Travhoppning är oavsett vad som gäller tills vi är mer stablia och så inte så ofta. Men hon är otroligt possitiv till allt.

Efteråt blev det ridning av Hisan. Jag red ett vanligt pass men tyvärr var jag inte på top själv vilket jag kände att jag hade behövt vara. Hisan var ändå fin.

Mot slutet av passet ville Hisan liva upp sin matte lite och låtsades bli rädd för något i mörkret mitt i skänkelvikningen. Man får inte sitta och sova på en Hisan... då blir man väkt. ;)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0