Hisan betyder häst

Jag är långt i från de rikigta första platserna men jag tycker att även små segrar måste räknas. De små är de som jag vinner över mina hjärnspöken, och stundtals över mig själv.

Idag var en sådan dag.

I första klassen som var 1.10 fick jag först ett pet vid ingången till en linje ur en snäv sväng. Jag höll inte galoppen utan det blev som vanligt med andra ord.
Det andra neslaget blev i grundomgången kombination som var oxer in två språng räcke ut. Distansen var tajt och det blev mycket trångt för Hisan.

Känslan av bra så det spelade mindre roll. Tyvärr har jag ingen film från denna klassen då det blev för tajt om tiden för att hinna med det.

Jag åkte nämligen med tjejen som red Hisan åt mig på tävling i somras. Vi fick därför åka extra förnämt till tävlingen i lastbil. Tord som jag har tränat för på sistonne var därför också med och det var ett bra stöd. 



Hisan gick upp och ner för rampen som om han aldrig gjort annat tidigare. ;)

Till 1.20 hoppade jag fram på läskigt höga hinder. Hade inte Tord sagt att jag skulle så hade jag nog fegat som vanligt. Det är alltså av godo att ha tränare på plats. :D

Inne på banan gick första halvan över förväntan. De två sista linjerna däremot blev det fel. jag fick ett omtramp in på oxern, fyra språng in på räcket där jag tyvärr red en superdålig väg in till kombinationen. Rev insprånget och sedan blev det helknas till sista hindret som vi rev grovt.

Summa sumarum 8 fel. Det är oavsett ett framsteg för mig på 1.20 nivå.



Vad vi behöver öva på är bland annat min position mellan hindren.... typ och en himla massa mer.

Nu i eftermiddag har jag varit med Camilla och Vombat.

Hisan och Skutt går så bra ihop. Jag vet att jag har skrivit det förr men det tål att skrivas igen.

Camilla och jag hade en mysig pratstund dessutom. Tyvärr tappade jag rösten därefter men jag tror inte att jag behöver den i morgon ändå så det löser sig.

Det blev mycket skritt en hel del trav och lite galopp. Jag tror att det blir en bra uppladdning inför morgondagens hopptäving i Trolleholm.

Hisan har därför fått bada och jag har putsat och grejat nu i kväll.
I morgon bitti skall han få åka förnämligt till tävlingen dessutom då vi skall lifta med lastbil dit. ;)
Jag förutsätter att Hisan har sått på lastbil förut när han var på galoppen och hoppas att han skall åka bra i den.

Dessutom skall vi få hjälp av Tord på tävlingen så jag hoppas att mina nerver skall hålla sig lugna och att vi skall kunna göra bra rundor. :D

Lena skall få ett helt eget inlägg.

I går blev jag sjukt sugen på att testa att köra henne. Jag har avsiktligen väntat med detta eftersom hon var så uppe i varv när hon flyttade och lämnade fölis. Jag ansåg att det var en dålig kombination i och med att det där med att vara i vagn är stressigt för henne.

Nu klarade jag helt enkelt inte att vänta längre.
Stallägaren erbjöd sig att rida med och varför inte. Lena fick ju lite sällskap och skulle något hända så hade jag ju någon med i vart fall.

Det blev lite stökigt innan vi kom ut ur stallet.
Uppbindningarna sitter fast med balsnören i väggen. Tumt tyckte jag först men efter att ha fått en av de tunga hästhuvudena som repen sitter fast i i huvudet i somras så tycker jag nog om balsnören ändå. Nu var de också bra för inget av värde gick sönder. Jag fick hjälp med att lossa grimmarn och vi kunde ge oss ut hyfsat lugnt.
Jag och Lena väntade i paddocken på att Skrymslan skulle bli klar att komma iväg.

Väl ute ur stallet skötte sig Lena exemplariskt. Hon skrittade lugnt. Travade avslappnat och fick sedan jogga på. Inte en sekund låg hon på bettet utan var enbart behaglig att köra.

Nu bör det tilläggas att vi var ute på allmän grusväg. Lena har mig veterligen inte körts utanför travbanor tidigare.
Grusvägen var dagen till ära nyskrapad och bjöd därför på ett rikigt bra underlag, inga spår och hyfsat mjukt.

Väl tillbaka i stallet stannade Lena och stod still så att jag kunde hoppa ur och ta av vagnen utanför... de ni. Alla som har sett henne och Karin-barin in action tidigare förstår kanske varför jag tycker att det är stort.

Supernöjd var jag med turen i vart fall.

Så till dagens bravader som blev under sadel.

Jag och stallägaren begav oss till Flyinge för att rida årundan. Det var tyvärr inte lika fin som vanligt då det myckna regnandet hade gjort så att vägen längs ån var ömsom kladd och ömsom vatten. Den brukar vara fina att galoppera på men nu gällde mest skritt.
Turligt nog var resterande delar av ritten bättre.

Vi gasade på rakbanan och Lena fick sträcka lite på sig. Vi travade i vart fall fort nog för att lämna vårt galloperande sällskap bakom oss. ;)

Därefter kom vi till galoppbanan där jag lyckades få Lena att gå i några språng galopp. Hon fattar när man ber henne men tar bara ett par steg innan det blir trav igen. Det kommer så småningom. Jag är glad för det lilla. Ritten avslutades med att Lena fick visa halvblodet hur man tar sig igenom ett vattenhinder. ;) Kul sa Lena och skrittade i utan betänkligheter... farligt sa kamraten och behövde moraliskt stöd för att blöta ner hovarna.
Jag är hyfsat säker på att hon inte har träffat på vattenhinder à la fälttävlan förut i alla fall.

Därefter travade vi över ett bokstavligen nergrävt terränghinder och sedan en liten stock på typ 30 cm. Några hopp blev det inte men däremot benlyft då hon travade över.

Det går framåt med konverteringen från travhäst till ridhäst i vart fall och jag är mycket stolt över henne.
Lena kommer att klippas i morgon förövrigt. Hon har hyfsat lång pläs och är man ridhäst så kan man inte spolas efter varje pass utan då ryker pälsen.

Idag har jag varit nere i Stallerhult igen och ridit för Tord.

Vi hade en lång uppvärming i trav först. Jag provade att hålla i ytter och driva rätt in i hörnen. Hisan fick verkligen sätta sig som Lindah beskriv för att komma runt. :D

Ridhuset är ju större än banan och jag har mycket lättare för att gasa upp honom här. Det får inte bli så att vi begränsar oss till att bara rida på stora banor... men det underlättar ju.

Jag kände mig stark idag igen och kunde rida lite mer som vanligt.
Jag försökte tänka på att få honom att gå själv och inte tjata med skänklar och inte greja med händerna. Lite utan micklande med händerna vet jag att jag gör mer eller mindre omedvetet så det kommer ju ta sin lilla tid att vänja sig av med den ovanan. Bättre sent än aldrig att försöka i alla fall.

Jag red sedan Tords favorit övning: öppna, volt öppna och sedan lite öppna och stänga.
Jag tycker själv att jag fick till det riktigt bra och Hisan kändes super. Dock satt inte övergångarna så jag antar att vi hade massor kvar ändå till perfektion.

Efter lite galopperande började vi att hoppa fram på en liten oxer, bara 90 cm :O utan marklinje.
Tord tycker att när man rider fram så skall man rida förutsättningslöst och inte ratta. Jag låg lite stort och fick ändå driva lite sista steget för att komma över.

Vi hoppade denna åt begge håll innan vi gick över till att hoppa en annan oxer som stod på diagonalen. Denna hoppade vi först mot väggen för att det skulle verka lite bromsande på hästarna och sedan med lång distans efter för att träna en snävare anridning mot och upptäcka skillnaden.
Därefter lades den först oxern till med 4 språng mellan på böjt spår.

Jag fick genom denna övning träna på att ha Hisan räta upp Hisan på ytter efter svängen. Missades detta blev de fryra sprången mellan hindren mycket vingliga och distansen stämde inte.

Vi avslutade med att hoppa en serie med räcke in fyra språng lite trångt, hus/räcke och tre språng trångt till nytt räcke. Jag är kass på avstånd så jag kommer inte ihåg avstånden. Det kan ha varit 13 meter mellan de sista.

Hisan hoppade dessa super och vi avslutade med att höja det sista räcket till 1.20.

Inte en gång på träningen släppte underlaget för oss. Jag var dock mycket noga med att trampa hårt i ytter stigbygel i alla svängar för att inte själpa vår balans.
Jag är supernöjd med honom.

Mitt i passet fick Hisan en hostatack. Han hostade djupt och det kändes inte så bra. Dock verkade det som om det var något som han behövde hosta bort som irriterade honom för det släpte lika plötsligt som det kom.
Han är känslig för damm men det brukar inte störa så här mycket. Jag kommer ändå försöka hålla extra koll på honom framöver.

Idag är det rikigt sunkigt skånskt höstväder. Det regnar på tvären och inte lite heller.
Jag är hemma idag med feber. Skönt att vara hemma i detta sunket i alla fall även om jag avskyr att inte må bra.

Igår var red jag båda hästarna på kvällen trots att jag var helt matt och dålig redan då. Kanske inte helt smart men i och med att de hade förutspått dagens rusk så kändes det mer logiskt med en vilodag för hästarna idag i stället.

Hisan går det inte att åka omkring på. Han känner direkt att matte bara går på halvfart och hittar på lite extra kul. Jag fick inte fram honom helt och i och med mina matta ben fick jag en massa roliga byten när jag försökte rida förvändgalopp till exempel. Det hade varit bättre med en uteritt om det nu hade varit dagsljus och jag dessutom inte hade varit under tidspress. Hisan hade nämligen ett besök av massören inplanerat.

Det var över två månader sedan sist.
Vi fick bekräftat att vi är på helt rätt väg i alla fall. Massören hittade lite spänningar i korset på höger sida och vida manken på vänster, och på vänstersidan av halsen. Dock var detta inte alls lika mycket som det tidigare har varit utan bara lätta spänningar. Det känns också när man rider honom.

Lena fick gå lite styrketräning. Jag försökte rida så gott jag kunde med mer ytterskänel.
Jag hade också lite bommar utlagda på marken som hon fick trava över. Efter att ha klonkat i den första i skritt lyfte hon fint och taktmässigt på benen de resterande gångerna som vi gick över dem.
Dock märkte jag efter ridningen att hon har reagerat på novabettet i mungiporna. Förbaskat! Men hon är känslig i huden. Det får nog bli metallbett eller kanske läderbett för hennes del. Jag skulle vilja ha dett sådant där enbart i läder utan kärna, vad det nu kan heta... jag får leta. Kanske finns det i travshoppen.
Till nästa ridtur testar vi rakt tränsbett i metall i varjefall.

Nu när jag sitter här i soffan och pimplar te och ändå inte skall göra något vettigt funderar jag på bästa lösningen på att skapa bjudning i Hisan.

Hoppningen ger bjudning. Han taggar till och tar tag i hindren. Men det går ju inte alltid att hoppa. Dock har jag ju känslan där.
Uteritter kan också skapa den där gåvlijan. Han taggar i där med.
Banan framkallar inte riktigt samma känsla. Kanske påverkar jag honom negativt också då jag sällan är lika inspirerad där.
Att vara på honom med skänklarna verkar ju inte vara svaret. Jag har ju lagt upp en massa filmer som bevisar det. Att ge honom en skänkelhjälp och tro att han behåller det fungerar inte just nu i alla fall. Men visst skall det vara det som är målet. Ber jag om trav skall han trava på med samma energi tills jag ber om något annat. Nu får jag hela tiden påminna om att det är fram vi skall.
Visst blir han också bekväm när han vet att jag kommer att tjat och stänger av.

Ponnyspark säger Lindah, men kickar jag till svarar han vara med en kick och får mig ur balans utan att öka.
Spö på rumpan blir oftast det samma. Spö på bogen fungerar ibland men ofta blir det spark som svar där med.
Jag får väl sparka på tills svar kommer eller något...

Jag tror att hörnen är hemande. De kommer "ofta" på en liten bana och hörn är bromsande. Som det ser ut nu kan jag inte rida ut i veckorna. Det är mörkt och det fungarar helt enkelt inte i annan gångart än skritt.

Jag får mer energi i honom när vi är iväg och tränar, men då har jag ju en tränare på backen som talar om när det är bra.
Kanske kan jag försöka optimera tiden lite mer så att jag kan ta mig till ridhus en kväll mer i veckan. Jag får se över planeringen.

Idag har jag inte ridit själv. Jag har i stället varit och köpt mig en månad till innan släpet får körförbud så att jag hinner med att laga det och får använda det så länge.

Hisan har ändå ridits men Lena har vilat.

Här kommer filmen från när jag red henne i lördags. Den är bara lite redigerad och avslöjar i princip hela den nakna sanningen. ;)

Det finns den hel del övrigt att önska. Det var det där med sitsen till exempel. Jag tappar bitvis balansen och till följd gör hon det också.
Hon spårar inte, men det är hon inte stark nog till. Jag har tidigare sagt att hon är svagare i höger bak vilket syns.
Hon behöver inte pelhamet men jag var sugen på att prova. Antagligen kan jag plocka av martingalen också men jag väljer nog att behålla den på någon vecka till eller så i alla fall.

Håll till godo.

Lena och Hisan har en beef på gång. De står i var sin ände av hagen och bligar på varandra.

Något var det dessutom i luften igår. Alla hästar var nippriga och Lena for och steppade i linorna innan vi kom iväg.

Väl ute var hon snäll och till och med avslappnad.
Mera trav under uteritten än tidigare. Vi var ute ca 30 minuter.
Juver fortfarande mjukt och fint.

Hisan hann jag tyvärr inte rida. Men han skall ju få ta det lugnt någon dag i veckan. Men jag hann med att rykta honom i alla fall.

I stället låg jag och ålade under släpet för att justera bromsar. Ola i stallet hjälpte mig och visade hur jag skulle göra.
Nu får vi bara hoppas att jag får igenom dem. Ljusen fungerar fortfarande inte så det blir minst en återbesiktning till ändå.

Innan hade jag varit nere och kramat fölis. Hon var lite skeptisk till att komma fram först men sedan stod hon snällt och blev kliad tills PitBull bet henne i rumpan.

Det är sant, sådana finns. I alla fall om ni frågar Mr Hisan.

Idag har vi varit i Sjöbo och ridit LB:1 på riktig tävling.
Bortsett från domarskräcken och de följdkonsekvenser som blev av det så är jag nöjd med honom. Vi gör framsteg trots att vi inte har någon tränare för tillfället.

Vi hade en bättre känsla än förra veckan totalt sett och jag red inte fel. ;)

Men på grund av att han mer eller mindre trampade luft förbi domaren så blev det som det blev. Resultatet var ändå 57,24% och jag fick komentaren vacker häst av domaren. :D

Jag vet att jag mina desperata försök att inte få honom att kasta sig iväg när vi skulle passera domarens kortsida fick mig att falla in i gamla gängor och försöka trycka fram honom med överlivet. Sedan blev ökningarna i princip obefintliga även om det i förhållande till att stå still kändes som att jag ökade massor. ;)

Här kommer filmen.



Jag har också filmat Lena idag men jag behöver redigera filmen då vissa delar blev suddiga så den kommer vid ett senare tillfälle.

Hon reds på banan och jag testade att sätta på henne martingal och pelham. Martigalen stannar men pelhamet ryker och novabettet kommer tillbaka.

Jag har en del stärkade arbete att göra för höger bak och det syns tydligt att hon inte spårar på volten på filmen. Men så har hon ju massor kvar för att kunna anses som något sånär utbildad så hon är ursäktad.

Mjukt juver idag också förövrigt så jag har inte mjölkat utan låtit det vara. Det verkar som om det beter sig som det skall med andra ord.

Idag har hästarna badat. Lena för att hon var bra skitig och det går ju inte för sig när man startar ett nytt liv, och Hisan för att han skall starta i en dressyrtävling i morgon. Då går det verkligen inte för sig att ha skit på halsen eller dreads av lera i manen. Det hör ju till att man skall vara snyggast när man håller på med sådant där och om det nu skulle gå dåligt så har man ju i alla fall visat upp sig från sin vackraste sida.

Jag red ut på Lena tillsammans med min medryttare på Hisan.

Det blev bara en kort tur. Lena var taggad till tusen och jag funderar allvarligt på att sätta på henne en martingal tills hon har boat in sig och lugnat ner sig lite för det viftas något vansinnigt med huvudet. För de som känner Karin-barin och vet hur hon gör inne på Jägers efter löp när man är på väg att köra in i stallet... så gör Lena nu i skritten.
En förklaring i text blir typ: mitt i ett steg slänger hästen så kraftigt med huvudet att hela kroppen liksom följer med så att det blir en rejäl förflyttning i sidled. Störigt i vart fall och ett symptom på stress. Lena är stressad, det vet jag så jag har överseende. Min förhoppning är att hon lugnar ner sig när hon blivit mer hemmastad.

Jag har inte helt 100% betämt mig för om det är en bra idé att försöka köra henne än eller om jag skall vänta. Hon är ju som sagt trissad och jag har mina aningar om att jag kanske inte reder ut det som jag har tänkt. Jag skall sova på saken. 

Föresten lyckades jag att fatta galopp i en sväng i skogen under ritten. Det blev typ två språng. Men två språng är bättre än inga som svar på en galopphjälp. ;)

Juvret var mjukt idag och jag lät det vara. Jag skall bara hålla koll nu så får vi hoppas att hon slipper juverinflammation.

Hisan finns det inte mycket att säga om. Han skötte sig exemplariskt och enligt rapport var han mjuk och fin. Det bådar gott inför morgondagen.

För min del blir det nu tidig sänggång för jag var inte mig själv idag utan tokigt trött och behöver verkligen vila upp mig.

Det fick jag som läxa... lätt eller hur.

Jag hade fullt upp igår. Så fullt attt jag inte var hemma förrän efter 22.00. Det är tur att det är fredag idag måste jag säga.

Först ut efter jobbet var det hovslagaren till Lena.
Han uppmärksammade att hennes hovar växte dåligt. Omd et finns något att göra åt det vet i sjutton. Kanske blir det bättre om hon arbetar, eller så är det bara så.
Hon fick i vart fall en specialare på vänster bak för att balancera sin snea hov. Vi får se om det går att rätta till.

Därefter fick Hisan och Lena hälsa på varandra ordentligt. De har fått gå i hagarna bredvid varandra över dagen. De har ju gått ihopp utan bekymmer förr men jag var lite försiktig ändå.
Hisan formligen studsade på stället och tyckte skall vi leka. Lena tyckte nog att han var lika ohängd som innan och ville hellre spana in hagen. Det där skall nog gå bra.

Därefter spanade jag och Lena in omgivningarna. Hon gick fram bra och var pigg och fin. Något spänd men hon är förlåten.
En pytte slänt från grusvägen ner på ett fält var minst sagt konstig... det kunde ju ha varit ett djupt dike men i övrigt var det inga bekymmer.
Vi travade en del. Hon var som sagt pigg men låg inte på. Jag är sugen på att testa att köra till helgen. Vi får se men jag vill gärna ha folk i stället när jag testar så att det finns någon som kan hjälpa till om det skulle bli tokigt. Vi får se.

Hennes juver var spänt och proppfullt. Jag mjölkade ur lite för att spänningarna skulle släppa och det skulle bli mjukt. Jag har ju ingen erfarenhet av detta så vi får se hur det går.

Därefter drog jag och Hisan ner till Stallerhult för hoppträning.

Jag reflekterade över hur mörkt det var. Jag fick sadla i ridhuset för att se något alls. Blä för denna tiden på året säger jag bara.
Det regnade massor också under passet (tur att vi var inne). Så är det så där ruskigt som det brukar här i Skåne.

Vi hade en lång uppvärming.
Först red vi öppnor. Sedan ökningar och minskningar. Vi red diagonaler där vi först ökade, sedan minskade och avslutade med sidvärts.
Därefter tyckte Tord att vi skulle ta tag i vår högertumme med vänsterhanden för att inte kunna fixa med händerna och sedan rida på liten volt, och volta i volten.
Vad han ville var att vi skulle styra med sitsen i stället.

I galopparbetet fick jag rida ett ruter i ridhuset. det vill säga korta diagonaler mellan AEBC. Vid A och C blev vägen skarpa spetsar där hästen riktigt fick ta i för att vända runt.

Själva hoppningen var olika för oss alla.
Vi hoppade fram gemensamt på ett litet räcke där vi skulle fokusera på att känna in hästen och inte mecka och fixa innan vi hade känt efter dagsformen.

Därefter fick jag hoppa ett räcke längs med långsidan som snabbt blev högt.  Hisan kändes bra här och hoppade så in i bengen.

Därefter fick jag göra en övning som gick ut på att jag skulle hoppa en liten oxer som stod på medellinjen i en åtta.
Det blev snäva svängar och Hisan fick riktigt sitta ner i svängarna för att det skulle fungera.

Det gick bra tills de höjde hindret. Då blev det svårare. Men vi fixade det.

Vi avslutade med att rida samma oxer på fullhöjd med lång anridning.
Jag har grava probelm med underlaget i ridhuset. Det släpper ibland och jag tycker att det är läskigt. Eftersom mitt mod ibland brister så tycker jag att det är superläskigt och knyter mig.
Det resulterade i två vägringar tills jag tog mig samman.

Detta är då det jag skall öva på. När jag knyter mig så rider jag inte. Kommer vi då stort i en sväng tenderar jag att lägga mig inåt i svängen. Då släpper underlaget verkligen. Om jag i stället blir kvar i balans blir det inte så. Att det är läskigt kommer jag nog aldrig i från helt men om jag inte kan rida i ett vanligt ridhus för att jag har idéer blir det ju svårt när jag kommer ut på banorna... och det är det ju redan. jag får helt enkelt lära mig.

Efter jobbet hann jag precis med att bli supersur på verkstaden som skulle laga släpet. Det resulterade i att det inte blev lagat alls och att jag har det tillbaka igen. Det får bli en tripp upp till Klippan ändå, det som jag ville undvika för att jag tycker att det är lite långt. Så är det ibland.

Sedan blev det ridning av Hisan. Jag var lite splittrad och lite stressad så det blev inte alls lika bra som igår.
Oavsett funkade det hyfsat. Jag borde ha jobbat på övergångar men hade inte ro.
Satsade på att få honom att gå fram i stället. Han försökte dock att springa ifrån allt i stället då. Vi har lite att jobba på med andra ord.

Därefter bar det av ner till Lena och fölis.
Emmy följde med mig för att kunna hjälpa till och det var bra för vi behövde vara ett par för att kunna styra små fölisar rätt.



Nu när Lena har flyttat så skall hon under första natten dela box med den andra fölungen på gården. Hans mamma får sova i boxen bredvid. De skall sedan kunna pola ihop hela vintern innan de skiljs åt.

En sista klining blev det innan vi åkte.



Lena verkade inte ta det så allvarligt alls att gå iväg från sin unge. Hon knatade på släpet utan knot och stod som ett ljus hela vägen.
Väl framme i Hisans stall var hon hyfsat spänd men tog det hela med ro.
Inga skrik och inget annat heller.

Jag kom på idag att jag hade en sådan.

Jag undrar om inte mycket beror på att jag är så fruktansvärt ofokuserad hela tiden. Jag har grymt svårt för att koncentrera mig när jag är trött och kommer ut sent till stallet. Ridningen blir ju givetvis därefter.
Trött är jag för att jag hela tiden försöker för mycket. Men jag vill ju hinna med och om jag inte är i stallet på ett par dagar blir jag sjukt rastlös.

Det är ju bra att jag i vart fall oftast kan fokusera mera på helgerna. Fast vad spelar det för roll när resterande ridningar blir som det blir.

Jag upptäckte idag att jag nog hade en ytterskänkel, vilket gjorde en gigantisk skillnad. Jag har tappat bort den ett tag. Försöker jag fokusera på en sak tappar jag en annan känns det som.

Dagens ridning gick ut på att försöka gå fram. Jag hade hoppsadeln för att underlätta för mig själv. Jag ville ha lite go i skritten. Därefter fick han springa på rejält på halvlång tygel innan jag ens började rida på riktigt.

Jag försökte att inte joxa med handen och att han skulle reagera för skänkelhjälper. Alltså jag skulle inte vara på honom hela tiden utan han skulle gå fram själv. Det var i vart fall tanken.

Det blev en del protester till en början men en bit på vägen tror jag minsann att vi kom. Vi skall bara behålla det där och se till att det inte försvinner utan bara blir bättre.

Igår blev det inget hästande för min del förresten. Jag var på fotboll, hör och häpna. Kul att göra något annorlunda ibland faktiskt. Men det var den största anledningen till att hela min planering denna vecka är helt kajko.

I morgon har jag tänkt att hämta Lena på kvällen. Jag hoppas att det inte kommer något ivägen för då raseras hela resterande del av veckans haltande planering.

Hisan har vilat idag. Han for ut som den galning han är i hagen efter att han hade fått utstå en rykt i stallet. Det är hårt det där med vilodagar.
Humöret på topp med andra ord. ;)

Lena är däremot inte på top.
Det är något som stör henne. Jag har inte ridit henne sedan förra helgen.
Hon var stel och bet sig fast i vänster sida av bettet. Det släpte inte heller med de vanliga uppmjukande övningarna. Hon är inte halt men något stör henne på böjt spår i vänster varv.

Hon går ju barfota bak än så länge och det är hög tid att hålla efter hennes hovar. Tid är inbokad på torsdag. Jag hoppas att det kan vara boven.
Min hovkunskap är begränsad till att slå på skor på friska hovar så jag är långt ifrån en expert.
Men i och med de senaste årets omställningar efter först korsförlamning och sedan att hon har varit tung med föl i magen har gjort att insidan på båda hovarna har flutit ut. Hon är lite "hjulbent" bak så det är mest belastning på utsidan som då blir rakare. Värst är vänster bak som också var det ben som fick ta mest vikt till en början då hon hade ont i höger. Numera är hon mer jämn i belastningen men fortfarande inte helt ikapp muskelmässigt. Utflytningen är alltså värst på vänster och det är ju också där som jag upplever att något inte står rätt till.
Skor skall också på på torsdag för jag tror inte att hon håller för ridningen annars när det blir grusvägar i stället för gräshage som underlag.
Tidigare har hon svarat med att försöka trampa under sig i ridningen, dock inte idag. Hon kan ju också vara öm bak... vi får helt enkelt se.
Jag börjar med att flytta henne och sedan får hovslagaren titta.

Hon är också på tok för tjock och bär för mycket vikt bara därför. En viktnedgång är alltså också inplanerad men jag tror att det kommer att ge sig med en foderstat som inte är anpassad för att ge di och min förhoppning om att hon kommer att kunna få mer motion i form av arbete både under sadel och i vagn.

Redan från början har jag sagt att vi får känna efter hur mycket damen klarar och ta det därefter. Hon skall inte tvingas till något och absolut inte behöva tränas om hon inte kan eller vill.

Fölis mår super.
Vi tränade på att borsta manen idag. Motvilligt men tillslut gick den lilla nippertippan med på att stå still medan jag redde ut hennes mjuka man som börjar kunna hänga lite nu.

Igår blev det träning med bommar för Hisan. Jag ville att han skulle tänka på annat och få bjuda lite fram.

Det gick väl sådär. Jag kände mig inte frisk och Hisan var inte helt sammarbetsvillig. För att öka bjudningen ytterligare hoppade vi lite stockar och annat i hagen. Jag var dock lite osäker på underlaget då hästarna hade gjort långa promsspår i hagen så sådär främjande för bjudningen blev det väl inte...

Jag förökte filma bommarbetet i paddocken men lyckades med att vinkla kameran helt fel så filmen blev obrukbar... som sagt det är inte helt lätt att rigga från hästryggen.

Det blev i vart fall ett rejält galopparbete och det är ju aldrig fel.

Så idag då. Jag vaknade och kände mig fortfarande konstig. Turligt nog verkade det släppa lite ute i friska luften... men jag känner mig inte helt hundra nu heller. Jag hoppas att det skall ändra sig med lite vila ikväll.

I vart fall blev det programridning av i Lomma.

Lite brister fanns det dock i organisationen... först fungerade inte GPS koordinaterna så vi fick köra dit på känn. Sedan hade de ingen aning i sekretariatet om vilken klass det ens var som gick... inga startlistor fanns... och varje ritt tog en sabla tid.

Bortsett från det var det mycket trevligt. Vädret var kanon och framridningen ute var fin.
Underlaget i ridhuset däremot skulle jag aldrig vilja hoppa på, ej heller rida på till vardags... det var stenhårt. Men 5 minuter dressyrtävling en gång lär inte skada så mycket.

Det var en pay & ride vilket innebär att det är en träning i tävlingsform. Trots det tyckte de inte att hästarna fick ha benskydd, vi skulle också ha nummer på hästarna vilket kändes som lite overkill. Hisan var så fin i lindorna dagen till ära.. han stod dessutom ut hyfsat i dem också. Jag bifogar en liten film från framridningen bara för att ni skall se hur stilig han är i de förhatliga lindorna.

På framridningen försökte jag först praktisera "spansk framskrittning" därefter gick jag direkt vidare till galopp i lätt sits. När vi sedan kände oss hyfsat varma blev det travarbete. Hisan kändes bra. Han har dock på sistonne känts lite extra stel i vänster sida. Inget allarmerande utan bara motigare när det gäller böjningen. Massören kommer på fredag så han får titta på det då.




Väl inne på banan tog vi oss en noggrann titt på dommaren som satt nära banan... jag har absolut inte glömt bort den där starten på Torns ryttarförening... när jag for av på grund av farlig dommare.

Själva programmet gick hyfsat till en början, vid vändningen över ridbanan tjurade Hisan och ville inte svänga åt mitt håll... när han sedan svängde var det under protest.
När sedan skrittprogrammet skulle komma fick jag hjärnsläpp och trodde att det var dax för galopp... -2 poäng för felridning med andra ord. Resten gick hyfsat.



Rent poängmässigt var detta den bästa dressyrridningen jag gjort... vi ligger ju inte på någon hög nivå direkt. ;)
Vi skrapade ihop 167 poäng och fick 57,59%.
Nästa lördag har jag bokat in en riktig tävling så då får vi se till att få minst lika mycket i procent och ha slipat övergångar tills dess.

Idag har jag med hovslagarens och hans sons hjälp formligen baxat in fölis i stallet för verkning.
Det var knappast för att det var just hovslagaren som var där utan jag misstänker starkt att vattenslangen som låg där är den skyldiga. Vattnet var nämligen på och det lät helt säkert superfarligt i ett föls öron.

Hon skötte sig hyfsat under verkningen i alla fall.

Lena får vänta till nästa vecka med att få sina tassar ompysslade. Hon behöver skos runt om och det lämpar sig bäst att göra det när de är skilda från varandra.

Efter middagen blev det en ridtur på Hisan. Han har varit ute med medryttaren på förmiddagen.
Ändå var han springig och störig... vissa dagar är helt enkelt så. Jag hade tänkt att rida lite lätt och öva på att sitta ner i dressyrsadeln. Men jag fick slita som bara den för att få honom att jobba med mig i stället för mot mig. Att då jobba på att sitta ner är ett skämt.

Jag får ta vid med träningen i morgon i stället.

Hisan fick ställa upp som manekäng innan han blev avklädd. Jag var nämligen förbi Hööks igår innan Jägersro.

 

Han får nog jobba lite på poserna om han skall bli modell...

Tidigare har jag köpt detta:

 

Det är snyggare men för litet för Hisan. Däremot kommer det nog att passa perfekt på Lena.

Lena fick det där rosa pannbandet också men hon får vänta med det tills hon har flyttat. En bra bonusgrej med det är att ett par kronor av priset går till rosa bandetkampanjen så mitt köp gjorde lite gott också.
Bilder kommer senare.

Idag har jag varit inne på Jägersro och kört lopp igen.

Tydligen blev jag inte godkänd sist så jag har fortfarande ett lopp kvar att köra innan jag kan få ut min licens. Surt, men jag hade lite att fixa med för att få henne att fungera sist efter förra gångens katastrof.
Nästa vecka skall Karin kvala så då kan inte jag köra. Kanske kan sista gången i stället bli veckan efter.

I vilket fall fick jag bricka 11 idag och en egen volt att husera på. Det var i och för sig inte så dumt eftersom det är lättare att anpassa sig efter de andra volterna om man är själv. Man kan gena eller ta ut volten utan att man strör någon.

Inför värmningen gjorde Jan en fuling. Han brukar låta Karin gå rakt fram eftersom han säger att hon stressar annars.
Givetvis kan man hoppa upp var som i vagnen utan bekymmer om man inte räknar med att det skall bli några heller. Bara för att bevisa att det gick skulle vi alltså ut i mitten och det direkt. Det var inte jag som sa att det inte gick eller var dumt att åka rakt fram utan en annan kvinna som var i stallet. Jan är envis... så så fick det bli.
Jag hann knappt få på mig vantarna innan vi skulle ut och missade därför att Karin var utan proppar i öronen... gissa om jag fick att hålla i.

Till en början kunde jag hålla henne lugn men efter tre varv i bakvarv lugnt var mina armar spaghetti och jag tyckte att det var bäst att åka av för att hinna vila mina armar inför loppet.

I själv loppet och provvoltningarn hade hon tussarna i och var sitt vanliga coola mysiga jag.

Vi körde loppet i 25-tempo full väg. Jag låg sist från början i och med att jag startade med tillägg men på sista bortre lång kunde jag runda de flesta och låg i dödens över upploppet. I och med att vi inte skulle köra till så var jag nöjd med hur hon låg fast jag hade kunnat köra om jag hade velat.

Är det för fjolligt att klä Lena i ett sådant här?


Jag är allvarligt sugen på att förstöra lite pengar på Hööks... skulle inte detta passa Hisan?

Åtminstonne oktober ut skall det kunna vara möjligt att rida i dagsljus eller i alla fall i skymningen efter jobbet. Det är en trevlig tanke fast jag bävar inför de kommande mörka månaderna. Usch.

Igår red jag på Skrymslan och medryttaren på Hisan. Vi red ut en sväng för att visa lite andra ridvägar.
Vi tog rundan genom den avlångaskogen över den där gården. Det är nog en av de sista gångerna som det är möjligt nu innan årsskiftet. Minsta lilla regn så är den ridvägen inte att tänka på längre.

Vi skrittade mestadels av tiden och rundan tog ca en timme.

Skrymslan var trevlig att rida. Dock lyckades jag ha sönder min tumme. Inte på grund av hästen utan för att jag kom på den smidiga idén att rida i mina stigbyglar som har flex i stället för hennes vanliga. Jag har ont i knäna och hoppläder i kombination med oflexiga stigbyglar gör att jag kvider av smärta i sadeln, nu har jag i stället ont i tummen då.
Knäna kommer av när jag red Lena massor hos Jan. Det blev flera mil i veckan i trav lättridning i mina tidigare stigbyglar och det fixade tydligen inte mina knän... inte Lenas ben heller om jag skall vara helt ärlig. Nu är det i vart fall som det är och flexbyglar gör jobbet.

Hisan då... han la av en jättebrall med medryttaren. Hon hade inga problem att sitta kvar men så får inte lilla Hisan göra. Det är lite för kul att vara ute med Skrymslan helt enkelt.

Gnällignäll...
Idag kommer hovslagaren till Hisan.
Turligt nog har den där tappskon som jag slog på suttit men nu skall det äntligen bli ordning på hovarna igen.

Jag hoppas på hoppträning i kväll men jag har inte fått besked på tid eller om det ens blir än. Vi får se.

Idag har jag endast ridit på Lena.

Vi har jobbat vidare med böjning av bålen. Jobbigt tycker den lilla svarta men samtidigt känner jag att hon börjar få häng på det nu. Då är det bara att jobba vidare.

Jag skulle vilja skritta henne i vagn en massa för att bli av med hennes mage lite skonsamt. Tyvärr kan jag inte göra det i hagen där jag rider nu. Det är dessutom så nära förestående att jag skall skilja dem nu att jag inte vill krångla mer än nödvändligt. Långsam trav i vagn skulle också kunna vara bra har jag fått för mig.

Jag travade också på en volt med två pinnar som hon fick lyfta på benen över. Cavaletti övningar skulle jag också vilja roa mig med med henne men det får också vänta.

Vi har fortfarande hyfsat varmt här dagtid. Jag gillar att lita av sommaren hänger kvar. Hästarna har ändå börjat sätta päls och Lena verkar vilja göra det ordentligt i år. Hon är redan täckad för att inte få ont i ryggen vid regn men det spelar ju ingen roll för pälsen. Svettig blev hon i vart fall efter vår lilla och lugna tur. Jag får nog tänka på att lämna in skären till klippmaskinen på slipning hyfsat snart.
Jag undrar vad lilla Lena kommer att tycka om det tilltaget... klippt har hon knappast varit förr i sitt liv.

Igår tog jag tag i mig själv och red ett rikigt ok dressyrpass i dressyrsadeln på banan i sken av lamporna.
Hisan bjöd fram massor och det kändes lite mer stabilt än senast då jag tyckte att jag flaxade och hade mig i sadeln hela passet.

Mot slutet testade jag att sitta ner men med det tryck som jag behöver för att få fram honom så fixade jag det inte alls. Jag behöver ta ner tempot... och då riskerar jag ju att jag tappar bjudningen igen. Det får helt klart jobbas på det där.
Jag läste också att en del av vägen till att kunna sitta ordentligt var att se till att stretcha höftböjaren innan ridning. Det har jag inte testa än eftersom stallet i sig inte är så inbjudande till att lägga sig ner på knä för att göra stretchingövningar. Kanske bör jag tänka om och skaffa mig en fin matta att ha som underlag.

En gång i tiden när jag red för Loppan hade hon oss till att kuta två varv runt ridhuset innan vi ens satt upp för att vi skulle vara uppvärmda. Vi är ju så noga med uppvärmning och avskrittning på hästarna men ack så sällan för oss själva. Jag stretchar Hisan ofta efter träningspass men aldrig mig själv efter ridning...

Idag packade jag in Hisan och begav mig till Flyinge för uteritt. Jag parkerade vid Flyinge rf. eftersom det är ett bra ställe att börja ridturen runt på. Parkerar jag på det vanliga stället vid Kungsgården kommer jag lite för fort fram till de vägarna som lämpar sig för galopp.

Hisan har inte vilat sedan i måndags men det märktes inte idag. Han var spänd och pigg. Dock inte busig och dum vilket var skönt.
Det tog mig i princip hela ridturen att få honom att slappna av. Jag vet inte om det berodde på att det var en massa att titta på i ån eller att det var länge sedan vi red en rikigt uterittsrunda och inte vara de där små som finns runt stallet.
I vart fall var det en trevlig tur.

Jag red också en liten tur på Skrymslan hemma vid. En mer possitiv häst får man leta efter. Men vilken skillnad det är på steglängd mellan henne och Hisan. Det är helt klart intressant att rida andra hästar ibland.

Jag är ju så van vid att sitta på fullblod nu. Ger jag Hisan mer drivning vid uteritt så svarar han med att länga på klivet och ju mer driv ju flackare blir han tills han går över i fyrsprång vilket ju är en mycket flack variant av galopp där den extrema steglängden till och med gör galoppen fyrtaktig.
Skrymslan som ju är ren ridhäst har ju ett helt annat rörelsemönster i detta fallet. Driver man henne så får man ju också en större galopp men rundare och mer uppåt.
Jag har säkert skrivit om det tidigare, men när man rider två olika hästar direkt på vartannat så blir det så mycket tydligare vad som skiljer, och olika raser gör ju inte skillnaderna mindre direkt. ;)

Idag har jag haft att göra.

Först brakade min fina planering för nästnästa vecka. Jag har blivit medbjuden på en jobbgrej. Det blir inte bra att tacka nej.
Tyvärr var det inte bara en grej som föll och behövde flyttas utan hela veckan blev knas. På måndagen hade jag tänkt hämta Lena men det får jag skjuta på. Det kompliceras av att jag måste lämna släpet på verkstaden för att få det genom besiktningen. Annars inträder körförbud den 25:e och det vore ju superjobbigt. Släpet blir jag av med i tre dagar.

Det mesta kommer att lösa sig. Just nu är det väl tanken på att åka och lämna släp tidigt på morgonen dagen efter en helkväll med jobbet det som känns mest jobbigt. Men det löser sig.

Nåväl, det var mera som inte gick som det skulle.

Jag skulle ha ridit Sir Remington efter jobbet. När jag ställde upp honom på gången klonkade det betänkligt och efter en koll så märkte jag att vänster baksko bara satt fast med tre mycket slitna söm på ena sidan. Jag ville inte riskera att skon vred sig när jag var ute och red så jag skippade det. Jag hade inte ridit någon av mina hästar med en sådan sko, så varför rida någon annans?

I stället kom jag ner tidigare till Lena.
Hon gör framsteg och är mycket possitiv. Det skall bli kul att få upp henne till Lund så att vi kan jobba än mer med omskolningen.
Fölis är jättebusig och samtidigt gosig.
Jag får verkligen hålla ett getöga på henne när jag pysslar med Lena. Idag åkte sadelöverdraget, det slängdes runt med borstar och stiglädrerna knaprades det på. Hon är definitivt inte rädd längre utan snarare väldigt på.

Jag bidrog också till projektet "rädda Maui" genom att rida en provrunda för att se hur hon uppför sig. Stabilare häst får man leta efter. Hon hade passat som handen i hansken som familjehäst. Vi får se efter helgen hur det går.

Jag hade tänkt vila Hisan från början men jag blev sugen på att rida lite dressyrprogram. Så vi gav oss ut på banan i regnet.
Jag försökte sitta ner utan stigbyglar men det blev mycket studsigt ändå. Jag får nog se till att rida utan stigbyglar resterande tid till den där programridningen om det skall gå att sitta ner alls.

Som vanligt blir det inte rikigt som jag har tänkt mig.

Idag på förmiddagen blev kvällens startlista publicerad. Det visade sig att mina starter i 1.15 och 1.25 skulle ta i princip hela kvällen. Det är tveksamt om jag ens hade varit hemma nu om jag hade ridit vid de tider som var uppsatta.
Eftersom jag är lite småtrött redan från början pallade jag inte med det alls. I stället bestämde jag mig för att rida två rundor i 1.15 så att det skulle gå snabbare. Det kanske inte var ett optimalt beslut ur hoppsynvinkel men det var optimalt för att jag skulle orka med och fortfarande vara människa.

Det kluriga med Flyinges P&J är att trots att en startlista finns så blir det snabba ändringar. Jag var tidigt klar med att rida fram. Hisan var superfin och svarade kanon. Vi hoppade med stort självförtroende och oxern var helt klart mycket maxad.
Sedan blev det väntan.
Jag trodde att jag hade koll på när jag skulle in enligt den lista som fanns med hux flux var det ändå min tur trots att vissa andra inte hade blivit uppropade. Sedan var det ny väntan inne på banan.

Själva banan var byggd så att jag inte kunde gasa runt banan. Jag får dessutom tillägga att jag inte heller hade gått banan. Det fanns det inte tillfälle till då vissa hoppade redan när jag kom trots att det inte var utsatt tid för att det skulle börja. Jag hade behövt gå banan...

Jag bifogar en högst amatörmässig skiss av banan. Alla avstånd stämmer inte och det fanns fler luckor mellan hindren än vad som syns. Men jag är inte någon fena på Photoshop plus att jag är för trött för att trixa med det och Paint är inte bättre än så här.


Hisan kom igång bra trodde jag. Det varade fram till hinder tre. Därefter tappade vi i svängen och Hisan sköt bog och tyckte att han kunde spela allan.
Insprånget till hinder 4 kom kvickt och det tyckte inte Hisan. Vi vände runt och blev störda av de andra som var inne. Jag bytte spöhand och Hisan hoppade.
Därefter var det min tur att inte vara med. Jag missade att svänga till nummer 5 och fick rida runt.
Resterande del av banan gick bra och då var han framme som han skulle ha varit från början.

Runda nummer två gick bättre. Hisan bjöd fint och jag hade den bjudning och det tryck som jag vill ha. Vi hade fin rytm och hindren kändes små. Sista hindret som var ett blått räcke med vattenmatta åkte tyvärr ner men det bryr jag mig inte så mycket om.

Jag får inte, får inte, får inte rida så slappt till en början av banan. Jag måste lära mig någon gång tycker jag. Mög Ullis!

Vad är det med skorna idag. Speciellt de som borde sitta på hästarnas höger fram.

När jag kom till stallet idag hade Hisan en tappsko. Han har i princip aldrig tappskor. Han hade rejsat i hagen och lagt skon strax innan han gick ut genom grinden för att få komma in till eftermiddagsmaten.
Bra var det ju i och för sig att han slapp gå så långt utan. Dock försvann en bit vägg tillsammans med skon. Vilket ju var mindre bra. Dock är det typ dax för omskoning nu så det finns lite att ta av när hovslagaren kommer. Han är vidtalad, hoppas nu bara att han kan någon dag i veckan. Jag lyckades få på skon igen men den sitter ju inte super direkt.

Det blev vila för Hisan på grund av tappskon. Jag hade tänkt att klämma in lite ridning i mitt tajta kvällschema men efter skostrul försvann den tiden. Så är det ibland.

Jag har däremot hunnit med både en dressyrclinic och att köra Karin.

Karin var superfin men även hon tappade vänster framsko... det måste ligga en förbanelse över mig och just skon på det benet idag.

Clinicen var på LCR och det var en tjej som heter Elin Jeppsson som höll i den.
Hon skulle prata om sitsen och inverkan.
Tyvärr ville hon inte rikigt korrigera sitsarna och annat på de fyra första ekipagen. När hon själv red på slutet blev det mer tydligt vad hon menade och det var intressant.

Vad jag skall ta med mig från clinicen är att lägga in mer galopp tidigare i arbetet när jag rider själv hemma. Enligt henne var det ofta lättare för hästarna att slappna av i galoppen än traven í uppvärmningen och det kan jag tänka mig kan stämma för Hisan också. Det är värt att prova i alla fall.
Vidare skall jag inte glömma bort att sitta utan stigbyglar. Det är bra för min balans i dressyrsadeln.

Jag provade att rida Hisan i dressyrsadeln nu när jag har fått den tillbaka från omstoppningen. Den låg onekligen bättre nu vilket är kanon och det jag ville åstadkomma.

Däremot var det ingen höjdaridning idag. Om det beror på att det blåser, att grannen eldade så att det luktade brasa eller bara något allmält hyss det kan jag inte sätta fingret på. En sak som var säker var i alla fall att jag inte red på top i alla fall.

Gramanen åkte på för att vi på något vis skulle kunna komma till något sånär ridning. Hisan var motig och ville inte fram utan att trugas. Jag var dessutom nära att ramla av honom några gånger innan vi kom till arbete.
Det var det där med balansen i den sadeln, den är under all kritik.

Till slut blev jag i vart fall hyfsat nöjd. Men jag fick inte till det riktigt som jag brukar kunna få när vi till exempel hopptränar. Då brukar han känas super i formen och med bjudning.
Den saknades idag, som jag tidigare skrev. Han fick trugas för att gå fram.
Jag vill tro att det beror på min brist på balans men det får morgondagen utvisa. Då blir det "hoppdressyr".

Jag har också ridit Lena. Där var det för mycket framåt i stället. Jag försökte lite försiktigt introducera sluta. Lena hängde inte rikigt med på vad det betydde och undrade om hon inte skulle springa snabbt i stället. Vi skyndar långsamt och ett och annat steg i rätt riktning blev det ändå.
Om man tragglar lite så brukar poletten trilla ner hos henne efter ett litet tag så jag är inte orolig.
Hon fick även traska över stocken idag igen. Att lyfta ordentligt på fötterna ingår i hennes nya liv. Hon halvhoppade upp ur diket idag... tur att hon har massor av lång man att hålla sig i. ;)

Efter en dags vila var Hisan på G rejält idag. Jag hade planerat in uteritt just för att han skulle få gå lite.

Det blåser idag och uttrycket vind under svansen var nog aplicerbart här.

Vi kom inte ut från stallplan innan det skulle hoppas och grejas först för en gräsklippare, sedan ensilageplast. Därefter träffade vi en traktor på ett fält. Bonden som körde var helt klart road av Hisans konster men var snäll och stannade traktorn, men jag såg minsann hur han drog på smilbanden.

Sedan släptes ett gäng glada hästar ut i en hage som vi skrittade förbi... en anledning till att skutta med andra ord.
Det dummaste var nog tanterna som jag träffade som var minst 50 meter bort som skrek att jag skulle skritta (jag travade) för att deras hästar inte skulle bli stökiga... men hallå. De skrittade också och deras hästar rörde  inte en min. Klarar man inte av det bör man nog inte rida ut.

Dock skall jag säga till Hisans försvar att han inte gjorde några större dumheter. Han brallade inte eller så, så han är förlåten sina busstreck. :D

Jag har också varit inne på Jägers och ridit Sir Remington idag. Övergångar, sidverts och skolor låg på schemat. Han var jämn och fin och svarade supper på allt idag.