Hisan betyder häst

Åtminstonne oktober ut skall det kunna vara möjligt att rida i dagsljus eller i alla fall i skymningen efter jobbet. Det är en trevlig tanke fast jag bävar inför de kommande mörka månaderna. Usch.

Igår red jag på Skrymslan och medryttaren på Hisan. Vi red ut en sväng för att visa lite andra ridvägar.
Vi tog rundan genom den avlångaskogen över den där gården. Det är nog en av de sista gångerna som det är möjligt nu innan årsskiftet. Minsta lilla regn så är den ridvägen inte att tänka på längre.

Vi skrittade mestadels av tiden och rundan tog ca en timme.

Skrymslan var trevlig att rida. Dock lyckades jag ha sönder min tumme. Inte på grund av hästen utan för att jag kom på den smidiga idén att rida i mina stigbyglar som har flex i stället för hennes vanliga. Jag har ont i knäna och hoppläder i kombination med oflexiga stigbyglar gör att jag kvider av smärta i sadeln, nu har jag i stället ont i tummen då.
Knäna kommer av när jag red Lena massor hos Jan. Det blev flera mil i veckan i trav lättridning i mina tidigare stigbyglar och det fixade tydligen inte mina knän... inte Lenas ben heller om jag skall vara helt ärlig. Nu är det i vart fall som det är och flexbyglar gör jobbet.

Hisan då... han la av en jättebrall med medryttaren. Hon hade inga problem att sitta kvar men så får inte lilla Hisan göra. Det är lite för kul att vara ute med Skrymslan helt enkelt.

Gnällignäll...
Idag kommer hovslagaren till Hisan.
Turligt nog har den där tappskon som jag slog på suttit men nu skall det äntligen bli ordning på hovarna igen.

Jag hoppas på hoppträning i kväll men jag har inte fått besked på tid eller om det ens blir än. Vi får se.