Hisan betyder häst

Efter förra veckan hittade jag den där boken jag skrev om begagnad på nätet. Jag har dock inte börjat läsa den än och det kommer att ta tid att bli klar med den. Den är nämligen inte särskilt liten. :P

Idag har Hisan fått jobba ordentligt.

Först har han gått ett pass på dagen och nu i kväll har jag ridit. Allt enligt plan. Jag har tänkt att han skall gå mera nu i höst och vinter. Han behöver röra på sig. Till en början skall han gå så en dag i veckan och sedan skall jag eventuellt utöka det till flera beroende på hur det faller ut.

Idag red jag hoppdressyr. Jag vill kalla det för det eftersom vi lägger så mycket fokus på grundridningen. Det är nyckeln till att komma vidare. Hisan kan hoppa. Jag skall bli modigare, men framför allt skall vi finslipa.

Idag red vi serpentiner och sedan lärde vi oss något som hette öppna och stänga. Låt oss säga att det är för yttersidan som det öppnas och stängs.
Under öppnafasen skall hästen gå undan inner skänkel och under stänga skall ytter skänkel hålla hästen på plats och rama in. Först inverkan för inner och sedan för ytter med andra ord. Jag har tidigare funderat på vad Tord har menat med att stänga men nu fattar jag, tror jag.
Han menar att man kan öppna och stänga hästen lite var stans på en hoppbana. Inte helt random utan för att åstadkomma bra vägar och riktiga anriningar. Alltså kan man i en sväng inför en anridning öppna hästen för att sedan när man påbörjar sista delen av svängen inför hindret strax innan den skall rakriktas stänga den (kraftig ytterskänkel) för att få en perfekt anridning. Någon som hängde med?

Vi avslutade med att hoppa en lite bana där vi försökte praktisera detta.

Jag hade lite bekymmer att växla mellan att sitta och rida och kontrollera exakt varje sak till att rida i den där framåt galoppen som Hisan behöver gå i för att vi skall kunna komma till bjudning i hoppningen.  Jag rattar för mycket och då går det inte. Jag skall inte ratta. Hisan sköter det bra själv. Jag skall tänka positivt och ge honom understöd och ha en bra galopp det är allt.

Idag har jag roat mig med andras hästar.

Eller helt bara kul var det inte. Först åkte jag på en rejäl utskällning/uppläxning för att jag knatade in i Uffes stall för att rida Sir Remington.

En av stallmänniskorna som kallade sig för chef ställde till ett jäkla liv för att jag hade gått in i stallet och sedan öppnat de stora dörrarna.
Jag blev minst sagt paff måste jag säga.
Jag har ju ridit Sir Remington ett bra tag nu. Ända sedan han kom i träning hos Uffe. Och nog för att det finns en hel massa filurer på Jägers med detta tog priset.

Han skulle sopa stallgången och då kunde jag ju inte vara där. Sedan gick han igång på att han inte visste vem jag var och vad jag gjorde där. Helt plötsligt var jag en oärlig människa som skulle ut med hästen utan lov. Han hade minsann jobbat för typ "alla" på Jägers och visste hur det skulle vara.
Som han gick på.

Det tog ett tag att få tag i Uffe som kunde reda ut det.

Sir själv var dock fin att rida när jag väl kom iväg. Hans form går inte att klaga på. Själva ritten blev kortare än planerat på grund av att jag inte kom iväg när jag skulle. Jag hade nämligen ett utbildningslopp inplanerat efteråt.
Jag får ta igen det senare.

Till utbildningsloppet hade jag fått tillåtelse att vara med med Karin på nåder.
Förra tillfället när jag var borta i Italien var Jan inne med Karin och det gick inget vidare. Hon hade vägrat att volta och uppfört sig som jag vet inte vad.

Karin är ju vid detta laget en rutinerad dam och jag tror bestämt att hon har skaffat sig lite skinn på näsan. Klappar man henne medhårs så uppför hon sig. Hon kan till och med klockan nu mera... det är bara att viska till henne hur snabbt hon skall springa. ;)

Envis som jag var vidhöll jag att hon skulle greja det fint idag och det gjorde hon. Hon uppförde sig som en dröm och jag behövde knappt ta i henne alls. Både jag och Karin nöjda med andra ord.

Jag fick springspår och det gick väl sådär. I själva loppet kunde vi komma iväg super och träffa starten. Ligga lugnt i dödens när det gick i 30-fart. Gå upp i ledningen utan att hetsa. Släppa till en annan utan bekymmer. Sedan gick det i och för sig i 14-fart de sist 500 metrarna men då låg vi i rygg på ledaren så det var inte vårt fel. Karin var dock med på noterna och gillade att få sträcka ut. Hade jag bett henne hade hon gått än snabbare.

Härligt slut på dagens Jägersäventyr med andra ord.

Idag har jag varit på Flyinge och hoppat igen.

Hisan behövde väckas lite i början av passet men sedan kändes han super.

Vi hoppade en linje längs ena långsidan med fem galoppsprång *harkel*. Sedan en kombination med två språng. Ett rättuppstående med vatten och ytterligare ett med svarta bommar.

Hisan skötte allt super. Han kom lite fel på vattnet så att vi fick ta om det men han rev inte en bom.

Den ända missen var då den där linjen med fem språng då... vi låg superbra på 4 och det kändes inte långt någonstanns.

Jag måste dock lära mig det där med avstånd. Jag framstår ju inte i så där bra dager när jag trots tränarens instruktioner hela tiden rider på fel antal språng även om det passar Hisan bra. Jag får se till att galoppera bommar i helgen eller så.

När vi slutade låg hindren runt 1.15. Det kändes lågt och bra.

Träningarna går super just nu... men det var det där med nerverna när vi kommer ut på tävlingsbanan då.

Inför dagens tävling hade jag ett av mina absolut sämsta upplägg. Mycket på grund av de senaste dagarnas sjukdom men också för att jag har varit borta en vecka.
Man lär sig av sina misstag helt enkelt.

Hisan var inte alls i stöpet idag. Han var seg och ovillig.
På framridningen fungerade det trots allt ok även om det var trångt och jag blev stressad.

Inne på banan fungerade ingenting alls. Underlaget var kasst och alla sådana saker påverkar mig och sedemera Hisan. Jag vet att jag skall försöka att inte låta det påverka oss men det är lättare sagt än gjort.
Vi hoppade två hinder i 1.15 inne på banan, sedan strök jag mig till nästa klass.

Det kändes helt enkelt inte lönt. Jag har svårt för att sätta fingret på det faktiska anledningen till att det gick så kasst. Jag kan komma på flera. Underlag, jag har inte ridit tillräckligt i veckan. Han hostade mer än vanligt i tisdags... etc.

För att inte ställa till med mer skada så kändes det bäst att åka hem. Väl hemma ställde jag upp ett rejält hinder och hoppade det ett flertal gånger. Hemma fanns det där suget mot hindren som inte vill infinna sig på tävlingsplatsen. Hemma är i och för sig paddocken liten men känslan super.

Jag är anmäld till en Pay & Jump på flyinge om en dryg vecka. Vi får avsluta sässongen där i stället.

  
            

Emmy följde med som hästskötare idag och efteråt följde hon också med ner till Lena och fölis.

De fick båda följa med in och sedan blev det ridning av Lena och kramning av fölis.

Jag är galet förkyld. Igår är jag säker på att jag hade rejält mycket feber när jag kom hem från jobbet för jag var helt däckad.
Jag fick sova två timmar innan jag ens orkade mig upp från soffan.

För Hisans del var det redan inplanerat vila så det förändrade inget.

Idag mår jag lite bättre men inte helt bra. Jag hade bokat tid för besiktning av både släp och bil så det har jag roat mig med hela förmiddagen. Eller roat och roat.
Ett positionsljus fungerade inte först. När det väl började lysa som det skulle blev jag varse att bromsljusen inte fungerade. Väl på besikningen var det tydligen också ojämn bromsinverkan på bakre axeln så det blev alltså inte godkänt oavsett.
Jag fick kommentar om att mina däck hade "fina" torrsprickor och att damasken på påskjutsbromsen plus ringen som bromsvajern sitter i behöver bytas. Dock fick jag ingen anmärkning på det men det skulle vara bra om gjorde det för annars kärvar det ihop sedan.
Med andra ord är det skitkul att äga en massa prylar... not. Bilen var prickfri i alla fall!

Hisan reds av medryttaren. Han reds först ut och sedan i paddocken. Jag hade ärligt inte orkat idag så det var himla smidigt.

Jag skulle ha ridit Sir Remington idag också men det står jag över till förmån för vila i soffan.

I morgon skall Hisan och jag göra årest sista tävling så nu gäller det för mig att ladda så att jag har energi och ork nog till morgondagen.

Igår var jag nere i Stallerhult igen och tränade för Tord.

Det dumma med de träningarna är att det blir så sent hem och då orkar jag inte skriva inlägg. Anledningen till att jag skulle vilja skriva det direkt är också att Tord är mycket intressant och pratar massor. Tyvärr är det ju så att det är knepigt att lyckas med att komma ihåg allt om det går för lång tid... och en natt är lång tid när det gäller sådant.

I vart fall blev det fokus på samling denna gången. Tord pratar om första, andra och tredje tygeltaget enligt amerikans lära om hur man tränar hopphästar. Jag kan inte för mitt liv komma ihåg namnet på amerikanen, jag skulle nämligen vilja läsa boken. Mycket irriterande.

Tredje tygletaget är samlande och det var det vi skulle öva på. Tredje tygeltaget är passivit och kräver en häst som bjuder framåt och är avslappnad/lösgjord.
Hisan tyckte att det var lite onödigt jobbigt att samla sig och jobba sådär en torsdagskväll men gick efter lite trugande i en fin form och samlade sig super. Lite väl bra också visade det sig på slutet eftersom jag har lite vårt att ställa om då vi lyckades få plats med två språng i en kombination avsedd för ett språng. I tisdags blev det tvärt om, då skulle vi rida ett avståd på tre språng med tog det på två.

Ett bekymmer jag har är att jag har svårt att ändra mig. Har jag börjat att samla är jag gärna kvar där även om jag blir tillsagd att öka.
Jag vill gärna skylla på att jag är trött i huvudet efter jobb men jag är rädd att det inte är hela sanningen utan det är mer sådan jag är. Jag får bli lite mer allert och fokuserad helt enkelt även på kvällarna. Är svaret kaffe mon tro?

Vi hoppade bara små hinder denna gången på olika linjer. Det är en träning i min smak då fokus ligger mer på sits och grundridning än de där stora sprången. Man kan hoppa så många fler små språng och det är ju träning vi sysslar med.

För Hisans del gick träningen super. Han kändes mjuk och fin. Dock var hans uppflörande i början av passet när jag skulle rida honom in i ridhuset under all kritik. Hans Skrymsla var ju med och han kunde inte lämna henne utanför ridhuset och gå in där själv. Han kunde inte heller slappna av förrän hon kom in.

På tal om det där med bristande fokus hos mig. Jag missade att spänna sadelgjorden så vi var lite överdrivet vingliga under passet. Sedan missade jag helt att korta stigbyglarna inför hoppningen. Det stämmer inte lika bra för mig när de blir lite längre.
Jag har åkt på en rejäl förkylning nu när jag kom hem så jag skyller på det... man tänker trögd när man är snorig. Mindre syre till hjärnan kanske?

Idag har jag ridit svarta hingsten.
Han var piggelin och skuttade ut ur stallet. Han fann sig dock snabbt och jobbade bra.

Han är superfin och skall nog snart göra comeback. Det skall bli kul att se honom tillbaka på banan igen.

Därefter bar det av ner till Lena och fölis.

Fölis har definitivt blivit konstant mycket kramigare, vilket är bra. Det är inte kul om man inte får kramas.
Hon ställer upp sig fint och låter sig borstas. Det är också bra. Det kommer att komma massor av sådant i hennes liv.
Dessutom har hon nog börjat komma in i tonåren tror jag. Hon bet och slet i det mesta. Tuggade Lenas tyglar gröna och efter ritten ställde hon sig med sadeln som underlägg och skubbade rumpan mot stolpen som jag binder upp Lena vid. Fasoner, jag fick verkligen anstränga mig för att lyckas knuffa bort henne. Men hon är så söt så.

Lena fick på Lindahs inrådan en tjock pad under sadeln. Någon annan sadel blev det dock inte. Hisans dressyrsadel skall på omstoppning och kommer därför inte vara tillgänglig.
Jag längde dock lädren för att få en lodrätare sitts.

Lena var på superhumör hon också. Om det berodde på padden eller om det var den vilan hon nu har fått när jag har varit borta vet jag inte. 

I vilket fall går det framåt och det gillar jag.

Härligt att vara tillbaka i sadeln på Hisan igen.
Vi hoppade en liten bana som låg på ca 1.15. Det kändes bra och det känns hoppfullt inför söndagens tävling som är den sista för året.

Nu är jag tillbaka i Sverige igen.

Det har varit en härlig vecka. Varmt, gott och sol. Jag har fått mycket uträttat och dessutom hunnit vila upp mig lite. Tänk att man måste åka långt bort för att få saker gjorda.
Det har varit skönt att slippa en massa måsten och det har gjort mig gott.

I Milano hann jag med att fixa med mitt företag. Jag har ordnat massor. Inte riktigt allt som jag trodde man jag har bättre ordning och en rejäl plan nu.
Jag hann också med shopping och frisering av håret. :D

På Sardinien var det fullt ös. Dressyrtävling i avdelningsridning första dagen. Jag fick en fux som gick på kandar. Något riktigt finlir blev det ändå inte. Hästen la sig hårt och djupt på handen, när jag försökte få upp honom i en högre form stannade han och blev sur. Jag var dessutom först på denna häst, man är tre stycken som rider varje häst och som man tävlar mot på dessa tävlingar. Sist kom en tyska som skickligt kunde sitta ihop hästen i en trevligare form. Det som var bra var att hästen var lätt att sitta på i alla fall.

Till hoppningen dagen efter fick jag rida en annan fux. Denna var 4 år och värdigt springig och gick inte att ta i alls då den förvandlades till en giraff. Italienaren som red fram den ryckte och slet i den massor.
Planen var att stå mjukt över och låta hästen hoppa utan att störa för mycket. Det var tydligen fel. Den behövde att jag satt djupt för att någotsånär komma över hindren.

Ridningen gick alltså inte allt för bra. Men i och med att jag hade kul så är det inte hela världen. Det är inte helt lätt att bara sitta upp på en främande häst och sedan prestera. Inför dressyren hade vi 4 minuter på oss att bekanta oss. Till hoppningen hade vi bara två minuter då två språng skulle hinnas med. Så det finns inte mycket möjlighet att hinna bekanta sig.

Internationellt sett är det dessutom tufft. Ryttarna som kommer från de stora hästnationerna så som till exempel Tyskland och Irland har nationella uttagningar och det är inte ovanligt att de rider nationella mästerkap på hemmaplan också. De får dock inte vara ryttare på heltid utan måste studera för att få vara med. I Sverige har vi inga sådana krav utan den som vill får åka.

Hästarna denna gången var alla hopphästar och det var ju synd att säga att de var genomridna på marken.

Igår så efter att jag hade vilat ut efter en natt nästan helt utan sömn på grund av resan hem så åkte jag ut och red en kort uteritt på Hisan.
Jag har saknat honom massor och ritterna på de andra hästarna fick mig att sakna honom än mer.

Dock kom jag hem till ett trist väder. Idag lyser dock solen igen och det är humörhöjande. :D

Emmy följde med mig idag och hjälpte mig genom att vara hästskötare, framhoppningshjälp och såg till att jag både fick mina ritter filmade och tog en massa foton. Högklassig hjälp med andra ord.

I första klassen hoppade Hisan super första delen av banan. Sedan gick det utför. Vi rev ett hinder också så sålde jag tydligen benen  inför sista hindret i grundomgången. Resultatet kan ni själva se här.



Till 1.20 skärpte vi till oss lite. Ändå fick vi ett stopp, men av annan karraktär och så ramlade ett hinder. Jag är ändå mycket nöjd med känslan jag fick under ritten. Det rullade på bra och höjden kändes helt ok. Vi får träna vidare helt enkelt så skall vi nog se till att sluta riva hinder och stanna.



Tävlingarna gick undan trots många starter så jag kom hem bra mycket tidigare än jag hade vågat hoppas på.

  
                  

Fredrik följde med mig ner till Lena och Fölis för att hjälpa mig när jag skulle ta in dem för att slå på Lenas tappsko.

Fölis skötte sig prickfritt idag. Hon stog snällt och väntade. Lät sig bli både borstad och klappad och lyfte fint på hovarna när jag bad om det.

 
 

Lena blev sedan riden och Fredrik filmade. Det var intressant att se om det jag känner stämmer med hur det ser ut. Jag tycker att hon ser hyfsat ojämn ut bak på filmen. Det kan i och för sig stämma bra med hennes skada som hon hade när jag fick henne.
Nu skall jag ju vara borta en vecka, under tiden skall jag fnurla lite på den där ojämnheten.

Idag har det varit fuktigt... sedan gick fuktigheten över i regn. Det har varit rikigt höstigt idag utöver det. Brr... det skall bli så skönt att åka söder ut och komma ikapp den där sommaren som jag inte är färdig med än.

Idag har den medryttare som jag har valt ut till Hisan ridit ut först och sedan lite på banan.
Jag avslutade passet och Hisan kändes mycket mjuk och possitiv. Han gled lite ur form när jag red och gjorde ökningar och minskningar i galoppen men det gick fint att komma tillbaka till form. I slutet av passet försökte jag fokusera på att få övergångarna hyfsade. Vi avslutade när vi fick en hyfsad sådan från trav till skritt.

Nu på kvällen har Hisan badats inför kommade tävling i morgon. Håll tummarna för att att skall stämma och att det skall gå bra.

Jag har också ridit Sir Remington idag. Han hade en sådan där bra dag när allt bara stämde. De var med andra ord en härlig ridtur trots att det började regna när vi var ute.

Det blev sent idag igen.

Jag vill hinna med för mycket på för kort tid, så är det bara.

Idag hann jag dock äta lite mat först vilket är avgörande, för idag är jag inte lika idiottrött just nu. Mat är energi och energi är bra om man nu inte skall ta det lugnt.

Jan ringde och undrade om jag ville köra Karin. Och det ville jag ju. Därför har jag kört jobb med henne idag. Hon var så fin. Riktig spänst i steget och hon går som en klocka. Jag undra om hon inte har pluggat på klockan nu när hon har stått i hagen för varje gång vi skulle köra en intevall i 30 så landade klockan exakt rätt utan att jag hade behövt reglera henne nämnvärt. När vi sedan skulle köra en intervall på 25 så prickade vi det exakt också. Fantasltiskt.
Tanken är att jag skall kunna låna henne till de resterande 2 utbildningsloppen som jag behöver för att få min licens. Vi skall starta med det när jag kommer hem från Italien.

Sedan var jag och hjälpte min kusin med hennes travare. Just nu gör han enorma framsteg från gång till gång. Det var inte så länge sedan jag var där sist. Då gick det sådär att trava i paddocken. Idag gick det hur bra som hälst. Det är jättekul att se framstegen.

Slutligen blev det Hisans tur. Han fick vila idag och nöja sig med lite pussar och kramar.

Hmmm... nu tog jag nog i lite över min förmåga. Jag får lära mig att försöka göra mindre saker på en och samma dag... men det är svårt. Igår var jag hemma först halv tio. Vilket givetvis är för sent. Jag får skärpa mig och inte vara så optimistisk när jag planerar.

I vart fall hann jag med att först rida Sir Remigton direkt efter jobbet.
Han har rehabiliterat sig väl men förståligt nog är han inte lika stark som före operationen. Inte så att han är katastrofalt svag heller utan det kommer han att komma ikapp fort nu när vi väl sätter igång igen. Det är oavsett härligt att han är på gång igen. :D

Sedan bar det av ner till Lena. Jag red i hagen tillsammans med alla nu. De har fått en större hage och nu går alla tillsammans.
Det var lite fler intresserade hästar när jag sadlade men sedan höll sig alla i ena sidan av hagen medan jag red.
Lena har tappat en av sina skor. Jag får slå på en ny nästa gång jag är nere.

Fölis var jättegosig och hon börjar trivas bra med att bli borstad. Jag skall försöka ta någon bild eller film nästa gång jag är nere.

Slutligen blev det Hisans tur.

En snabb tur i paddocken blev det. Jag var vid detta laget hyfsat trött och ofokuserad. Så till en början ramlade vi mest runt där på banan.
När jag väl tog mig i kragen och funderade lite på hur jag satt och vad jag gjorde insåg jag att jag tippar inåt och då lyfts halva rumpan (ytter) ur sadeln. Så fort jag försökte åtgärda detta blev allt mycket bättre. Jag skulle ju försöka rida ytter bakben och det var ju inte det jag gjorde till en början i alla fall... snarare tvärt om.

I kväll får Hisan vila. Jag skall ta det lugnare och enbart åka och skrika lite på min kusin när hon rider. :)

Idag har jag hopptränat på Flyinge. Jag känner mig väldigt upprymd av att träningen gick super. Himla bra inför helgens tävling.
Jag kan också meddela att den hemska träfärgade grinden från sist numera är målad i blått och vitt och var inte längre farlig alls... tänk vad lite färg kan göra.

Hisan fick väckas lite till en början men kom snart igång. Han blev mycket taggad och hoppade villigt. Han blev till och med lite väl taggad och två gånger fick jag lägga en volt för att det gick lite fort. Kanske var det inte superbra men jag behåller gärna den framåtandan och tar sådant på träning.
Lite av felet är ju också mitt som inte fokuserar och rider tillräckligt, hade jag gjort det hade det nog inte blivit så.

Vi hoppade en liten bana på ca 1.15 höjd. Det kändes lågt idag vilket bådar gott.

Jag behöll den lite lättare tvåpunktssitsen idag vilket kändes bättre denna gången. Mot oxrarna första gången stod han emot men trots att jag inte satt tungt på honom så räckte det med att lätt hålla om honom med skänkeln för att han skulle svara och hoppa. Det är som natt och dag sedan i vintras.

Igår blev det dressyr på banan. Den sista i raden av aspirerande medryttare var med och red. Jag har fattat ett beslut om hur jag skall göra. Nu får vi bara se om det blir som jag tänkt.
Jag avslutade passet och han var lite latare en vanligt men svarade ändå fint för hjälperna och jag fick en bra fason på honom.
Jag har tvingat mig själv att rida massor i dressyrsadeln och övning ger färdighet så lite bättre käns det just nu. Vi får se om det håller i sig.

I morgon skall jag in till Jägers efter jobbet för att rida svarta hingsten. Det skall bli mycket spännade vill jag lova.

Jag gillar verkligen ritterna i Vomb.

Camimlla och jag satt länge och snackade på våra hästar. De lufsar på så lungt så i varandras sällskap och det är härligt att kunna njuta av naturen. Det är avkopplande för alla parter.

Efter skritten i början på grässtigarna kom vi fram till en för mig helt ny sträckning av sandspåret.
Idag fick hästarna sträcka ut lite mer i galopp. De galopperade avslappnat sida vid sida och vi kunde bara njuta av allt.
Våra hästar fungerar verkligen super tillsammans. Jag tror att jag har skrivit det förr men det tål att upprepas. Det är underbart för oss mattar som kan ägna oss åt annat som att spana efter kantareller eller diskutera hur man bygger hemsidor från grunden till exempel.

Efter den underbara morgonritten bar det av ner till Lena.

Fölis var på superhumör också och kom fram direkt när jag hade börjat med Lena. Hon lät sig borstas, klias, klappas och kramas utan bekymmer. Kan det vara så att hon börjar bli tam på riktigt? ;)

Lena fungerade också. Två varv på volt i varje varv blev det och hon känns fin. Det skall bli härligt att rida lite mer ordentligt på henne sedan när hon har flyttat till Hisans stall efter avvänjningen.

Efteråt åkte jag och Fredrik in till Jägersro för att titta på travderbyt. Det är alltid kul att se de stora loppen på plats. Stämningen är speciell. Att det dessutom var superväder gjorde ju inte saken sämre.

Sir Remington är tillbaka i stallet nu efter rehabilitering med vattenträning. Nu i veckan som kommer skall jag rida honom igen. Det var länge sedan nu på grund av hans buköppning. Härligt i alla fall att han har rehabiliterat sig så bra och att han är på gång igen.

Igår var jag helt slut efter jobbet. Jag tror att jag har en förkylning på gång, vilket jag inte har tid med. I vart fall blev det en timmes vila i sängen innan jag pallade mig till stallet.

Jag hade ytterligare en tjej med mig ut som är potentiell medryttare. Spännade är det i vart fall. En till skall prova på måndag sedan skall jag besluta vem som får äran.

Det blev ett dressyrigt pass för Hisan som jag avslutade. Han svarade fint och jag var temligen fokuserad trots att jag var hängig.

Idag har han vilat för att jag skulle kunna ta det lugnt. Jag har därför pulat i stallet och Fredrik har hjälpt mig att slipa färdigt insidan av släpet. Nu skall det bara målas också. Sedan skall ena sparkskivan bytas ut till vintern, och så stripesen som jag fortfarande inte har satt på. Därefter är det klart med renoveringen. Jag har i och för sig en sladd och en lampa att byta också innan besiktningen som skall ske i slutet av september. Det skall bli så skönt att vara klar med det. Jag är sjukt nöjd med hur släpet ser ut oavsett insida.

I morgon skall jag till Vomb igen med Hisan för att rida tillsammans med Camilla.

Hoppträning igår igen i Stallerhult.

Det blev sent. Mycket av anledningen till det är att vi startar sent. Men sedan håller vi också på i ca två timmar. Tränaren pratar mycket och vi analyserar våra ritter. Det får liksom ta den tid det tar.

Vi började med uppvärming i trav. Övningen från förra gången med öppna, volt, öppna återkom. Hisan kändes riktigt fin och bjuder mer och mer själv. Härligt för då silpper jag vara där och nagga med hälarna och bli blå i ansiktet av ansträngning.

Sedan gick vi över till galopparbetet. Hisan tjorvade i högervarv. Han ville inte ställa igenom och tjafsade i munnen.
Tränaren satt upp och hjälpte till att få honom att ge efter. Han låste typ innerhanden och lät honom slåss mot sig själv. Hisan blev arg men sedan gav han sig och mjuknade då. Shit vilken dålig förklaring känner jag.
I vart fall gav det resultat.

Vi hoppade fram på en låg grind och sedan gick vi över till att hoppa studs. Hisan fick ta i ordentligt vilket är nyttigt.

Tränaren tyckte att jag skulle stå mera i två punktssits än att sitta ner mot hindren. Nu har jag övat på att få tillbaka överlivet något så in i bängen under lång tid så att helt plötsligt gå fram med överlivet om än lite käns helt fel. Dessutom behöver jag öva upp lårmusklerna för att få stabilitet, de har liksom vilat sedan senaste montéstarten... och det var ju inte igår. Så mer träning för mig med andra ord.

Det som är bra med dessa träningar är fokusen på ryttaren. Att Hisan kan hoppa vet vi redan. Visst skall han också tränas men om inte jag tränar så kommer vi ju ändå inte förbättras. Vi måste starta i rätt ände om man säger så.

Idag var det 20 grader när jag slutade jobbet. Inte så illa för september, och jag kunde rida i t-shirt.

I måndags vilade Hisan efter sin intensiva tävlingshelg.

Igår blev han riden i paddocken. Det blev inget toppenpass. Han var pigg och lite lat, ville inte alls ta i själv. Jag hade dessutom en annan tjej ute som provade som medryttare vilket gjorde mig splittrad när jag red delar av passet. Dessutom var det i dressyrsadeln som jag just nu inte är överens med alls.

Idag blev det däremot uteritt och trots lite fjanterier som att bli rädd för grus och soptunnor så var det en härlig ritt med mycket galopp på stubbåkrarna.
Hisan bjöd fram mycket bra och tog för sig. Han var inte alls störig trots att vi red hemmavid vilket var härligt. Nu gäller det bara att komma ut en massa med honom i höst och vinter så att det inte blir för mycket på banan. Lättare sagt än gjort när det är mörkt. Men det är där medryttaren kommer in.

Jag orkade dessutom ta mig ner till Lena idag.
Hon var lite motig när jag bad om rumpa in. Framför allt till vänster. Jag låter det passera och ber om samma på nytt igen. Det är tungt för henne det vet jag, men musklerna byggs ju inte om man inte jobbar. Ett litet varv på volten i trav i varje varv blev det också. Vi jobbar vidare och det går framåt.

Fölis är för rolig. Före jag rider kommer hon inte nära. Efteråt kan hon gärna tänka sig att bli borstad och står still av sig själv när jag går runt henne.
Fixa idéer med andra ord. Men det är bättre att hon låter mig borsta först efter ritten än inte alls. :P