Hisan betyder häst

Nu är jag tillbaka i Sverige igen.

Det har varit en härlig vecka. Varmt, gott och sol. Jag har fått mycket uträttat och dessutom hunnit vila upp mig lite. Tänk att man måste åka långt bort för att få saker gjorda.
Det har varit skönt att slippa en massa måsten och det har gjort mig gott.

I Milano hann jag med att fixa med mitt företag. Jag har ordnat massor. Inte riktigt allt som jag trodde man jag har bättre ordning och en rejäl plan nu.
Jag hann också med shopping och frisering av håret. :D

På Sardinien var det fullt ös. Dressyrtävling i avdelningsridning första dagen. Jag fick en fux som gick på kandar. Något riktigt finlir blev det ändå inte. Hästen la sig hårt och djupt på handen, när jag försökte få upp honom i en högre form stannade han och blev sur. Jag var dessutom först på denna häst, man är tre stycken som rider varje häst och som man tävlar mot på dessa tävlingar. Sist kom en tyska som skickligt kunde sitta ihop hästen i en trevligare form. Det som var bra var att hästen var lätt att sitta på i alla fall.

Till hoppningen dagen efter fick jag rida en annan fux. Denna var 4 år och värdigt springig och gick inte att ta i alls då den förvandlades till en giraff. Italienaren som red fram den ryckte och slet i den massor.
Planen var att stå mjukt över och låta hästen hoppa utan att störa för mycket. Det var tydligen fel. Den behövde att jag satt djupt för att någotsånär komma över hindren.

Ridningen gick alltså inte allt för bra. Men i och med att jag hade kul så är det inte hela världen. Det är inte helt lätt att bara sitta upp på en främande häst och sedan prestera. Inför dressyren hade vi 4 minuter på oss att bekanta oss. Till hoppningen hade vi bara två minuter då två språng skulle hinnas med. Så det finns inte mycket möjlighet att hinna bekanta sig.

Internationellt sett är det dessutom tufft. Ryttarna som kommer från de stora hästnationerna så som till exempel Tyskland och Irland har nationella uttagningar och det är inte ovanligt att de rider nationella mästerkap på hemmaplan också. De får dock inte vara ryttare på heltid utan måste studera för att få vara med. I Sverige har vi inga sådana krav utan den som vill får åka.

Hästarna denna gången var alla hopphästar och det var ju synd att säga att de var genomridna på marken.

Igår så efter att jag hade vilat ut efter en natt nästan helt utan sömn på grund av resan hem så åkte jag ut och red en kort uteritt på Hisan.
Jag har saknat honom massor och ritterna på de andra hästarna fick mig att sakna honom än mer.

Dock kom jag hem till ett trist väder. Idag lyser dock solen igen och det är humörhöjande. :D