Påsk
I fredags var det uppladdning inför dressyren. Den skedde i Warren-Haistings och bitvis var Hisan fin. Men så kom det en massa isisar farandes (läs: töltandes) och då blev det bitvis spänt.
Årets första bad blev det också för det går ju inte att komma skitig och dan till tävlingsplatsen. Nu är det dessutom tillräckligt varmt för att bada så bad blev det.
Lördagens tävling då.
Vi startade med LA:3. Hisan var näst sist ut och för att vara oss så hade vi höjt oss en massa från senaste LB:2:an på Torns.
Dock syntes det inte så mycket i protokollet... eller jo kanske med tanke på att det faktiskt var högre krav på oss och att vi ändå lyckades med 51,6% så lite possitivt är det ju.
Fast jag blir alltid så besviken på resultatet när det är dressyr, det är en stor del i att jag inte 100% vill satsa på det heller.
I lag klassen var vi sist ut och med min kompis hjälp fick jag ihop honom rikigt bra på framridningen. Tyvärr gick det inte att ta med det in på banan helt då han blev spänd. Mattes tävlingsnerver kan man tro.
Jag kan inte få det till att vi ens är i närheten av att vara godkända på LA:4 programmet, vår procent blev 48,8% men med tanke på att vi redan från början inte var LA-mässiga så lyckades vi ju genomföra det, och jag ser oss mest som lagutfyllnad.
Hisan tog ändå i och försökte, han är inte stark nog för ett helt program heller för den delen och alltså inte för två på samma dag. ;)
Till nästa lagframträdande skall vi träna mer fokuserat och så bara rida lagklassen så att vi har krafter kvar till dess.
Så igår var det utedebut för året på fina Spring Tour i Blentarp.
Vilken anläggning. Ägaren, Ragnar Bengtsson, hade blivit inspirerad av bland annat tävlingarna i Arrezzo som går på våren och ville ta hem konceptet till Sverige.
Så på sin anläggning hade han fixat två hoppbanor av internationella mått på gräs. Fina framridningar, bra mat och massa tält med utställare. Ryttare från hela Sveriges elit, Danmark och Finland kom för att delta.
Det bästa av allt var att det fanns klasser för oss också. :D
Vi steg upp galet tidigt men hamnade ändå i tidsnöd med veterinärbesiktning och broddning. Därför blev min framridning inför 1.10 minimal.
Med lite stela ben från gårdagens dressyr innebar det två pet på hinder ett och två. Känslan var ändå så bra att det kändes kanon.
Till 1.20 som var dryga 4 timmar senare så hade vi en längre och mer planerad framridning.
Hisan kändes fin och var taggad på hinder. Till och med så att han kändes stark och drog. Han var dock lite matt också vilket gjorde att han rev 5 hinder ganska så grovt, för att inte säga hoppade igenom hindren.
Känslan här var ändå super. Han bjöd och hoppade villigt om än inte högt nog. Jag kände mig fokuserad och det kändes inte högt eller så.
Senaste tävlinge på LCR kändes inget bra alls med hoppningen, jag knöt mig och fesred. Nu blev det bara en possitv känsla.
Det är tävling igen på torsdag på samma ställe så vi tar nya tag och hoppar bättre då.
Här kommer film på över en kvart från hela helgen. Domarnas betyg finns med.
Problemet är egentligen som jag ser det att han inte går i någon form alls, han bara böjjer på halsen och det gör han enbart för att du tvingar honom att göra det genom att dra i honom. Han går alltså inte fram till handen utan handen går bak till honom. Då får du alla energibristfel (för alla fel i prtokollet beror på energibrist) Man kan säga att du kör med handbromsen i . Du hade ju en väldigt vettig tränare, rider du inte för honom längre?
Men trots detta så är han starkare och du rider bättre, mkt bättre så det är ju positivt.
Jodå, tränaren är kvar och det bär av dit i morgon. Jag har haft tidsbrist och inte hunnit dit på ett tag.
Problemet är att för att skapa energi så driver jag fram honom i ett friskt tempo som jag sedan inte kan samla utan att energin dör.
Jag har samma bekymmer i hoppningen (det hörs tydligt hur tränaren säger, 'inte så fort' när jagr rider in i kombinationen) och det är det vi lägger mest energi på att lösa nu.
Försöker jag samla i hoppningen får jag stopp och i dressyren nada energi.
Men vi skall nog kunna lösa det också. ;)
Rid med högre hand då! Du har så låg hand att den upplevs låsande och bromsande. Om du har hög hand så kommer han att söka sig nedåt och bli friare och luftigare och piggare. Kanske pröva ett stångbett? Inte pesoa dock? Då verkar bettet korrekt oavsett hur långt ner du håller din hand och jag tror att du kommer att sluta hålla ner handen (som jag tror du gör automatiskt för att hålla ner hans huvud) om han frivilligt böjjer på nacken? Testa några olika. Oftast älskar hästar stångbett och blir lugna i munnen av dem. Men det måste vara en variant med kedja på, annars blir det helfel och avknäppt nacke och BROMS. Pelhamkanske? Jag vet inte vad som är tillåtet.
I dressyr på "vår nivå" är inga varianter av stångbett tillåtna, tyvärr.
Det hindrar mig ju inte från att prova hemma dock.
Jag skall leta upp det raka pelhamet som finns i gömmorna.
Jag har aldrig ridit honom på något med hävstång någonsinn.
Pessoa är inget jag ens har så det blir det inte.
du får rapportera hur det gick!
