Hisan betyder häst

Hisan's gone digital.
Hur nu än bloggen utvecklas så hittar ni till den via hans domän hisan.se.

Första dagen på nya stället. Jag hade insläpp och det fungerade bra. Hisan verkar kunna trivas. Det märks att han inte har bondat med stona än. Han har boxen i mitten så han har verkligen tjejer all over nu. Men han är lugn och harmonisk vilket är det viktigaste.

Efter plulande i stallet och så tog jag en rövare och skrittade bort till skolridhuset via galoppbanan. Det var fullt till bristningsgränsen där, men av vanligt folk och inte bruksprovshingstar.
Det har varit lite plusgrader under dagen men det är fortfarande mycket hårt så det är fantastiskt bra att kunna komma till i ridhuset. Det kortade dessutom ner stalltiden med en timme idag, trots resterande stallsysslor. Det är bra för jag behöver all energi jag kan uppbringa just nu.

Hisan jobbade bra i dag. Vi hade fullt sjå att kryssa mellan alla andra hästar i ridhuset men trots det var han mycket avslappnad och fin.

Jag hann även med lite kreativit pyssel i kväll. Jag har sytt överdrag till Hisans hinkar då det kommer att behövas någon form av lock och till hans typ av hink finns det inget. Nya hinkar kändes onödigt att köpa. Så nu blev det grafitgråa tygöverdrag i vaxat tyg. Tanken är att foderrester inte skall fastna så enkelt. Jag hade nämligen sådana i nylon som jag hade köpt för evigheter sedan, de blev galet äckliga efter ett tag.

Här är ett bildbevis på min kreativa ådra. ;)

Då var Hisan installerad i nya stallet, och mitt förråd är nu helt fullt av hästsaker. Jag borde sälja av vissa av sakerna men det innebär ju att jag måste sortera dem. Det får bli en annan veckan. Kanske när det har blivit varmare. I och med att så många saker har flyttat till förrådet borde jag göra en helrensning där inte bara på hästsakerna utan på allt. Förråd är ju alltid lite sådana. I vart fall de jag huserar i. När det är ordning överallt annars så bara skyflar jag in det som blev över där. Dumt men jag antar att jag inte är ensam om detta. Helrensning hade varit skönt, jag hoppas att jag hittar energi till det i vår.

Jag och Hisans medryttare tog tag i att mocka ur bädden Allan ur Hisans box. När vi startade kändes det som om vi aldrig skulle bli färdiga trots att vi körde ut kärra efter kärra. Tillslut blev det dax att åka med Hisan trots att vi inte var klara. Oavsett var det skönt för ryggen att ta en paus i mockandet.

Hisan fick dela släp med en massa grejer men han misstyckte inte. Väl framme var det direkt ut i hagen som gällde. Hans nya hagsällskap var en mycket bestämd dam som med mycket tvekan bestämde sig för att hälsa på honom efter att ha vaktat sin tidigare kamrat länge. Själva hälsandet sköttes smärtfritt.

Jag stuvade sedan in alla Hisans saker på en mycket mindre yta än jag trodde att de skulle kunna rymmas på. Tur att jag hade tagit hem så mycket som jag hade av grejerna annars hade det aldrig gått.

Jag hade även med mig en cykel så att Hisan kunde få visa sin ryttare lite vägar i Flyinge med mig som vägvisare. Ni anar inte hur mycket is det finns där. Vägarna är dessutom totalfrusna och knöggliga så det går knappt ens att skritta. Plusgrader NU är ett måste för att kunna rida vettigt och bryta denna istid som vi har här.

Jag hoppas att det kanske går att komma till i skolridhuset sent någon kväll denna veckan men det är kanske omöjligt med tanke på att det är bruksprov på gång. Men vi får se. Annars har jag bekymmer om det inte tinar. Vi får väl se hur det blir.

Skönt att ha Hisan installerad på nya stället, men jag kommer verkligen att sakna det stall vi nu flyttade från.

Jag har tokigt mycket hästsaker... i går satt jag och funderade på hur många täcken jag har till hästarna. Jag fick det till 11 åt Hisan och 6 som Fölis skall växa i. Sedan finns det ytterligare tre till som jag borde göra mig av med.

Morgondagens flytt är ju bra på sätt och vis för jag får ytterligare ett tillfälle att rensa ur. Nu brukar det ju vara något som jag tänker... men varje gång blir det inte rikigt så mycket som jag trodde. Det skall bli spännande att se om jag kan lyckas hålla mig till mina förutsatser denna gången...

Alla travsaker har i vart fall flyttat till förrådet här hemma i väntan på att de skall användas till Fölis. Vagnen skall till Stallerhult så fort jag hinner, mitt hinder får stanna kvar tills vidare.

Bruksprovet startade på Flyinge idag vilket innebär att ridhusen inte är tillgängliga. Därför begav jag mig i stället till LCR. Det är verkligen evigheter sedan jag var där och red sist.
Hisan var hyfsat avslappnad i ridhuset men var också uppmärksam på trafiken utanför. Han har ju varit där massor av gånger men i lilla ridhuset som ligger närmast vägen hörs det tydligt så fort någon kör förbi. Det är tystare i det stora ridhuset men där hölls det lektioner. Jag var till en början själv vilket var trevligt.

Dagens arbete bestod i ökningar och minskingar i trav. Galopp med både byten och förvänd galopp. Hisan var följsam. Men höger galopp måste jobbas med. Han är inte så rund som jag skulle vilja och det märktes också i hoppningen i torsdags då han sparkade massor mot skänkeln och stundtals gick i korsgalopp.
Nu är massören inbokad till i början av mars. Dock efter min nästa tävling så vi får försöka rida rätt det där annars får massören fixa det.

Hoppträning nere på Stallerhult igen. Men först blev det kramning av Fölis.

Fölisarna har fått lås på sitt stall. Det finns ju en vettvilling i farten där nere så det känns trygt.

Fölis växer så det knakar och har blivit mycket kramigare. Nu gav hon mig inte längre onda ögat när jag kramade om henne utan tyckte att det i alla fall var lite ok. Det går framåt med andra ord. Hon växer också och jag väntar på leverans av en ny större grimma till henne. Hon får bara lovord från de som har stallet där hon bor. Hon är snällast av dem alla och de gillar henne massor. Kul!

Dagens hoppning var en serie på tre hinder. Räcke in två språng oxer, fyra språng grind... och tvärt om åt andra hållet.
Därutöver fanns där en grind och ett räcke som stod på varsin diagonal.

Efter framridning och framhoppning började vi på linjen som jag beskrev den ovan. På låg höjd vollade den inget problem. Men när grinden höjdes stötte vi på patrull. Hisan laddade över oxern och ville inte ta min förhållande hjälp inför grinden. Tre språng ut eller stopp blev det. Efter x antal anridningar och lika mycket dålig ridning av mig kom vi tillslut på hur det skulle ridas och då blev det bra.

Vi avslutade passet med att vända på serien och rida grind och räcke på böjt spår. Efter typ en timme trillade poletten ner hos mig och här fick jag till och med beröm för bra ridning då vi träffade rätt på alla avstånd och det flöt på i en trevlig rytm.

Nästa veckas hoppning skall bli en uppladdning inför tävlingen i Flyinge helgen efter.

Onsdag och mitt i arbetsveckan.

Idag orkade jag inte bege mig till ridhuset. I stället fick det bli en skrittrunda på 30 minuter på isiga vägar. Det har snöat två dagar ur rad nu men det har inte lagt sig så mycket utan det yr mest omkring. Kallt är det dock, -10 igår och "bara" -5 idag.

Hisan var pigg som sjutton och lite bänglig då han tyckte att det var en bra idé att gå på snedden i början av ritten. Resterande ritt fick jag sitta och flytta honom hela tiden för att han skulle ha något att tänka på och inte springa, studsa eller takta. Nåväl... skritt är det samma som vila för honom just nu och han går inte så mycket som han borde. Men ibland måste jag känna efter och ta det lite lugnt.

Jag tror att jag är lite tröttare än jag borde också för att jag har det lite för turbulent runt mig än jag gillar. Dels bilinbrott och allt jag har behövt reda upp runt det, men också jobbsituationen just nu. Jag har ju ingen fast anställning utan tidsbestämda kontrakt som styr hur länge jag jobbar. Det kontraktet jag har nu löper mars ut och därför ligger jag i intensivt jobbsökande. Det är hyfsat stressande kan jag säga även om jag är fullt övertygad om att det kommer att lösa sig. Helst skulle jag vilja ha ett papper på en fortsatt anställning/uppdrag för att kunna slappna av.
Jag lovade ju mig själv också i höstas då jag åkte till Sardinien att jag skulle möta våren i Italien och ha de som tanke för att orka med vintern. Nu ligger det ju till så att jag i och med osäkerheten här i vår inte har kunnat boka någon resa och det känns jobbigt. Jag hade behövt det där andhålet känner jag just nu.
Men än släpper jag inte hoppet. Jag hoppas på att snart kunna ha styrt upp våren och bokat en resa ner. Tänka possitivt, det är det jag tror stenhårt på och det skall jag verkligen se till att ha som ledord i vår.

Ny kväll och ny runda till ridhuset.

Jag är sjukt trött på detta. Inte på själva ridningen. När jag kommer till ridhuset är det kul, men att det är så kallt och att jag måste åka om det skall bli något vettigt gjort.
Jag skall inte klaga för mycket. Det är tråkigt för er att läsa. Men jag hade önskat att denna vintern var lite kortare om man säger så. Här i Skåne brukar ju vintrarna bra vara ett par veckor... nu har det varit hur många månader som helst.

Till själva ridningen då. Dressyrsadel på idag och det blev ridning i skolridhuset. Glasridhuset var fullt av läktare och tält och annat som skall användas under bruksprovet nästa vecka. Det går säkert att rida där inne men då vill jag ha hoppsadeln...

Hisan var fin att rida idag även om han bitvis var lite motsträvig. Mot slutet lossnade han fint och jag passade på att öva på att sitta ner i traven.

Ny runda till ridhuset får det bli i morgon, först på torsdag blir det hoppträning vilket kommer att ge en spännade omväxling plus att jag hinner med att krama Fölis.

Jag hade inte alls tänkt rida utan snarare sitta och slappa i tv-soffan. Men när min käre Hisan inte rikigt hade full koll på sin energinivå utan tappade sin ryttare tyckte jag att vi fick råda bot på det.

Det är detta förbaskat kalla väder som ställer till det. Det går inte att åka till ridhuset varje dag. Dels finns det inte tid och det finns inte heller ork hos mig. Vanligtvis går det ju att rida hemmavid och på så sätt spara tid men ändå få till en lagom dos motion. Visst går det att rida hemmavid nu med, men skritt och framför allt enbart i skritt är inte rikigt motion nog för en Hisan som skall vara sånär i tävlingsform hur nyttigt nu än skritt må vara.
Vädret kan jag ju inte göra något åt även om jag så önskar. Jag vill ju ut och galoppera...

Alltså lastade jag Hisan som sällan har något emot att träna lite till och begav mig.

Vad jag däremot är expert på är att pricka in de där specialdagarna på Flyinge. Denna gången var det tömkörning av Maria Gretzers fina men taggade hingst. Jag har ju prickat in körekipage och lite annat spännande tidigare.
Ytterst farligt sa i vart fall Hisan och blev spänd som en fiolsträng.

Det tog cirkus en timme att komma till den ridningen jag ville då han var avslappnad och tog för sig framåt. Men vi kom dit i vart fall.

I kväll skall vi jobba vidare och förhoppningsvis sitter det inte lika långt inne då.

... i vart fall när det gällde ridning för min del.

I stället var jag i Flyinge och tittade när Landslaget i Fälttävlan tränade i glasridhuset på vad jag tyckte var fasligt stora hinder. Men fasligt fina hästar var det. Det var kul att se.
Jag pratade lite med Janne Jönsson i pausen och som jag kanske har nämnt i alla fall på FB så har jag gått med i Flyinge HSK:s fälttävlanssatsning. Inte för att jag tror att jag skall bli värsta bästa fälttävlansryttaren utan för att kunna vara med på terrängträningar. Sedan är jag gärna med och är hejarklack/medhjälpare på SM eller liknade, men det är en helt annan femma.
Så fort det blir vår skall vi ha träningar ute och både jag och Janne var inne på att terrängen kunde vara bra för oss. Dels för att Hisan skall få lite mer jävlaranamma i hoppningen men också för mitt mod. Och dessa träningar kommer att börja på en mycket låg nivå så att vi kan bygga mod tillsammans.
Jag köpte ju Hisan som fälttävlansämne en gång i tiden och i fall vi utvecklas bra så ser jag inga hinder för att starta i en debutant (max 90cm) eller så framöver.

Hisan fick massage och blev insmord i arnika som jag brukar göra efter en tävlig så det gick ingen nöd på honom.
Synd var det i och för sig på det soliga vädret men det var kallt som sjutton vilket det är i princip varje dag nu.

Jag har funderat lite på vad jag skulle behöva göra för att få ett bättre utgångsläge inför de kommande tävlingsstarterna. Och jag gillar ju galopparbete och intervaller. Galoppbanan på Flyinge är ju frestande men med största sannolikhet för hård så länge det är minusgrader.
Det finns ju också täckta banan på Flyinge vilket är en liten galoppbana med tak. det är inget ridhus och faktiskt är den bra mycket mindre än glasridhuset så frågan är om det är hårt där inne också eller om det går att rida där för galopparbetet men dels också för att få lite omväxling från ridhuset.

Därutöver borde jag ha någon form av mental träning själv. För just nu sitter alla våra hinder i min skalle käns det som. Lobotomi nästa? Skämt å sido, det är jag som måste jobba på mitt mod och min inställning i vår och det inte så lite heller.

Årets debut kan vi sortera in bland de andra klanttävlingarna som jag har gjort...

1.10 klassen resulterade i 8 fel. 4 av dessa berodde på att jag klantigt nog var på väg av Hisan efter hinder nummer tre och fick stanna honom för att samla ihop tappade stigbyglar och se till att vi fick en vettig anridning till kombinationen. Jag levererade därefter en harang svordomar riktade enbart till min egna klantighet. Turligt nog hörs de inte på filmen och förhoppningsvis inte så långt upp på läktaren heller.
Hisan rev inhoppet till kombinationen vilket var de resterande 4 felen. Och de berodde på att jag jagade på honom in. Bättre galopp genom svängen hade besparat oss dessa.



Jag tyckte att 1.10 kändes super mot hinder och var laddad till 1.15 klassen.

När jag anmälde mig till denna tävling var det den där veckan då snön smälte och våren verkade var på väg. Nu är det iskyla och stenhårt överallt.

Detta innebar att framridningen var en stenhård grusplan. Totalt värdelös att rida fram på. Därför fick vi trängas massor inne på framhoppningen där även framridningen fick ske, i enbart vänster varv.

Runt, runt, trångt och så försöka hoppa. Vi var dessutom så många inför andra klassen att det var totalt omöjligt att lägga hästen i det tempo jag behövde för att rida fram honom ordentligt. Bromsa sig runt på språret för att inte rida in i rumpan på någon som skrittar för att sedan vända upp och attakera för att få igång galoppen mot hindret är ingen höjdare och inte så jag bör rida.
Det tjocknade till ytterligare lagom till att jag skulle ta sista språnget innan jag skulle gå in.
Det resulterade i ett stopp, och ett till, en stjärnsmäll med tillhörande blödande fläskläpp, två fina språng och så skulle jag in på banan.

Jag fungerar dåligt när det blir så här. Därför blev det stopp på hinder nummer tre eftersom jag slutade rida. Jag blev helt matt i kroppen och gav lixom upp.

Nu har jag ju varit dålig i veckan också så jag får skylla på att jag inte är på topp just nu. Men när är jag det 100%. Jag får lära mig att samla ihop mig ändå om jag skall prestera.
Jag får göra bättre nästa gång och hoppas att jag i vart fall kan få variera varv på framridningen då...

Igår var jag inte i form, jag var yr och hade feber. Enligt plan skulle ändå Hisan vila så det var ju väl tajmat får man säga.

Idag var det däremot inget snack om saken. I och med att morgondagen ska bli årets tävligsdebut så var det bara ridning som gällde.

Ridhuset med andra ord.
Då det var inomhusterrängträning i glasridhuset så fick det blir skolridhuset i stället. Det blev till att övertyga Hisan om att det var säkert att gå ner dit. Det är ju så mycket farligt på vägen. För att inte prata om att de lagar taket på det stora ridhuset och det innebär att det ligger en massa skumt och farligt utanför där.

Efter att Hisan hade krupit förbi en balk till ridhustaket så tog han sig samman och var rikigt fin att rida. Dock hade jag velat ha honom lite mer kvick i galoppen men jag hoppas att det är en bra dag för sådant i morgon. Det var nämligen en massa folk i ridhuset och det kan vara avgörande för hur en Hisan är.
I vart fall red jag så mycket tempoväxlingar jag vågade mitt bland alla hästar. Flyttade även bakdel och bogar.

Jag provade den nya galoppfilten som jag har köpt idag också. Jag har velat ha en sådan i flera år. Men de är dyra och nästan alla ridtäcken som säljs har hål för sadeln. Denna lägger man under sadeln i stället och det är perfekt vid uteritt.
De som rider galopp viker upp den och håller fast den med benen när hästen går fort, och så viker man bak den igen när man skrittar tillbaka/träcker hästen. Jag är i vart fall nöjd med mitt nyförvärv. Här är en halvkass bild då någon inte vill posera.



Jag träffade den andra tjejen som var med på träningen i tordags som också hade inbrott på parkeringen efteråt. Hon hade råkat bra mycket värre ut än mig. Hennes saker var inte ens delvis upphittade och hennes bankkonto hade blivit länsat. Med andra ord kom jag lindrigt undan ändå.

För att liva upp stämningen lite i vardagen har vad jag förmodar Hisans morgonritual med minst fyra rullningar sett till att han har fått liggsår på haserna. Det är hårt ute i hagen och det är den enda  platsen som är hård som han bevinner sig på. I boxen har han en bädd som är en halvmeter hög så den är knappast hård. Det är kul med djur...

Nu skall i vart fall jag försöka ladda ordentlig så att jag är någorlunda i form inför morgondagen.

Jag har idag fått veta av en väninna som bor på platsen att en häst blev misshandlad och knivskuren i Karup, Blentarp (Skåne) igår.
Ni som bor, befinner er eller har häst i området, håll utkik och om ni ser något konstigt - ring polisen!

Det tål att sägas flera gånger: lägg inte värdesaker synligt i bilen även om det tycks lugnt och fridfullt på landet!

I dag kan jag titulera mig som en första klassens sådan.

Men först skall jag skriva om gårdagens ritt.

Från att ha varit plusgrader och fint underlag slog det nu om till  minus igen och det blev hårt ute.
I och med att jag blev nervös av att ha bilen stående hemma utan ruta och möjlighet att låsa den lämnade jag in den på verkstaden. Jag fick då en lånebil men utan krok. Lånebil är bättre än ingen bil!

Men med hårt underlag gav dessa förutsättningar oss inte så många kul val förutom uteritt och i lugnt tempo.

Skritt med några få travinslag där det var lite mjukare var allt vi kunde åstadkomma.
Hisan var föga imponerad och tyckte att vi kunde ha galopperat en massa, han uttryckte detta önskemål klart och tydligt genom att bli odrägligt tittig och studsig. Alla ursäkter som gick att frambringa som innebar att ett halvt galoppsteg kunde läggas in.

Innan vår uteritt hade jag varit nere och borstat Fölis. Hon har nästan växt ur sin grimma igen så det är dax att jaga rätt på en ny helt enkelt.

Idag fanns det inget annat alternativ än att Hisan skulle gå rejält. Hur skulle jag annars kunna fixa ett uppägg inför den kommande veckan som skulle kunna fungera i vart fall litegrann? (Måtte jag få bilen tillbaka senast tisdag lunch...)
Utan möjlighet att köra honom i släpet fanns bara möjligheten att rida till ridhuset kvar. Det innebar skritt på bilvägar med mycket trafik. Men i och med att det var söndag idag var risken att stöta på lastbilar och andra tyngre fordon minimal så varför inte?

50 minuter tog det att ta sig från Räften ner till Flyinge och Kungsgården. Men så här i efterhand kan jag säga att det var totalt värt det.
När jag kom från Sandby mog Flyinge hittade jag först mitt ena cykellyse som tyvärr var i sådan skick att det inte ens var lönt att ta det med sig. Strax efteråt hittade jag mitt paraply i ursprungligt skick.

Lite längre fram låg mina älskade solglasögon en bit ut i ett fält. De var kvar i fodralet och helt oskadda.
Sedan nästan framme vid byn hittade jag sminkväskan med intakt innehåll så när som på min puderborste.

Så med fickorna proppfulla med mina prylar från min stulna väska red jag in till ridhuset. Galopperade av Hisan rejält och sedan bar det av hem igen.

Hisan var märkbart trött när vi kom hem. Men det är bra att han har fått ta ut sig och fått gått. Han hade en mycket nöjd min. Och nöjd var jag också med ritten och sakletandet.

Kvällen började med att ordinarie hoppträning i Stallerhult blev inställd på grund av strömavbrott i ridhuset där.

I stället fick jag den brilianta idén att på vinst och förlust dra till Flyinge där jag visste att Janne Jönsson skulle hålla träning för att snylta till mig en plats. Jag hade pratat med Piia om det tidigare i veckan men då sa jag att jag inte kunde.

Det var inga bekymmer och jag kunde rida med. Vi galopperade över bommar. Hoppade fram över en studs som var byggd som en ruta. Sedan skulle vi hoppa den snett så att det blev som två spetsar att hoppa över.

Därefter satte hoppningen igång på allvar. ;)

Det blev ett smalhinder och sedan böjt spår fram till en oxer. En rak linje som började med fyrkantsstutsen, ett språng räcke, ett språng räcke och två språng oxer ut.

Därefter ytterligare en linje med grind och sedan oxer med vattenamatta.

Hisan hoppade super och hindren låt upp till 1.10 i höjd. Det känndes bra om än lite okontrollerat. Hisan var nämligen mycket taggad i och med onsdagens vila.

Sedan när jag kom till baka till bilen uppmärksammade en tjej som också varit med och ridit mig på att hon hade haft inbrott i sin bil. Och självklart hade någon slagit in rutan på min också.

Väskan var borta, och säg det som man inte har i handväskan...
Jag hade bara ca 300kr löst så det blev inte så mycket som förlorades. Visakort var ju värre men det går att spärra vilket gjordes direkt.

Turligt nog hade min nyckelknippa ramlat ur väskan så den var kvar.

Inget annat än rutan var skadad på bilen vilket också var tur.

Det verkar vara en liga som har specialiserat sig på ridklubbar. De senaste veckorna har det varit inbrott i bilar eller stulna bilar på Torns RF, Stävie ridhus, Löddeköpinge RK, Vellinge HSK, och Lillhagens ryttarförening.

Ni som läser här och bor i området. Lämna inte värdesaker och väskor synligt i era bilar när ni är på era respektive anläggningar. I fall inget finns att sno så borde rimligtvis tjuverierna sluta.
Jag hoppas att de slutligen åker fast!

Idag på morgonen blev jag dessutom uppring av en man som hade hittat min väska slängd i vägkanten mellan Dalby och Lund. Vissa saker återfanns. Bland annat min digitalkamera, körkort och mitt USB-minne som innehåller viktiga dokument till mitt företag. Dokumenten hade gått att återskapa men det hade varit jobbigt.

GPS, mina kära solbrillor och mitt redan något gamla smink är borta. Undrar vad den som beslutad om att behålla mitt gamla smink tänkte med...
Solbrillorna är det som är värst. Jag älskade dem och de är köpta i Rom senast när jag där.

Bilen är lämnad på verkstaden och jag har fått låna en hyrbil över helgen. Tyvärr har jag därför fått ställa in en massa planer för helgen som skulle inneburit att åka iväg med Hisan men så är det ibland. Jag hoppas på att kunna få tillbaka bilen i nästa vecka.

Idag har Hisan vilat. Hovslagaren har varit och pysslat om hans fötter... och hans matte har shoppat. ;)

Först hade jag bara tänkt handla civila kläder. Jag gör det så sällan. I princip bara när vi är ute och reser för att det är roligare att shoppa utomlands. Men nu har garderoben blivit lite skev. Vi har nämligen rest sommartid på sistonne och därför har det blivit inköpt sådant. Nu behövde jag lite varmare varianter.
Jag lyckades göra lite reafynd bland det som fanns kvar, vilket var fantastiskt då jag absolut inte tyckte att jag hittade något när rean började.

I ren glädjeyra från min lunchshopping i Malmö så råkade jag åka förbi Ryttare och Häst i Flyinge. Tanken var att köpa kylbalsam och kolla in lindorna. Jag ville nämligen ha arbetslindor till Hisan som inte var kritvita. De vita är förbaskat snygga när Hisan väl tolererar att ha dem på sig. Men det är drygt att tvätta dem hela tiden och det ser så sjaskigt ut när de är skitiga... i-landsproblem, javisst.

Nu blev det inköpt ett set med bruna fleecelindor från Eskadron i stället och bakpaddar motsvarade de jag har till frambenen från MiasRS.
Sedan bara råkade jag titta på reastället och det skulle jag inte ha gjort för jag hittade en långärmad tävlingsskjorta från Equiline i ljusblått nedsatt till enbart 199kr... dessutom passade den så det gick ju inte att låta bli att inhandla den.

Tur att det snart börjar närma sig tävlingsäsong dessutom så att jag kan använda den.

Så nu har jag shoppat loss rejält. Tankarna går till när jag bodde i Italien. Då var det mer av den varan. Gud vad kul vi hade när vi provade kläder och kunde handla massor. Det var på den tiden när vi med svenskt CSN var milionärer i italienska liren och pengarna räckte till alla extravaganser.

Förutom att det inte är bäckmörker när jag går från jobbet då, vilket är härlig. Än hinner jag inte rida innan det blir mörkt, men det kommer snart. :D

Idag har jag kunnat rida på ridbanan i stallet för första gången detta året. Fantastiskt och underbart.

I natt har det stormat. Både Fredrik och jag vaknade av alla oljud ute som kom av möbler som kasade runt på balkongerna och vinden som slog mot fönstren. Störd nattsömn ger trött Hisan-matte. Jag funderade allvarligt på att strunta i att rida men i och med att ridbanan nu var snö och isfri så kunde jag inte motstå lite trimmande.

Det hade inte slutat blåsa helt vilket gav en mycket laddad och pigg Hisan. Talesättet vind under svansen var verkligen tillämpbart.
Oavsett slapp ett par småbrallar ut efter första galoppfattningen men i övrigt skötte han sig över förväntan och jobbade bra på alla sätt och vis.
Jag är nöjd med att ridturen ändå blev av och nu väntar bingen på mig så kanske jag är mer människa i morgon.

Det har tagit mig ett par veckor att ta mig samman och skriva detta. Idag fick jag dessutom skrämselhicka då min telefon krånglade och jag blev rädd att jag kanske hade förlorat de sista bilderna jag tog på henne. Men som tur var var det inte så illa.



Den tunga dagen kom och Emmy ställde upp och följde med mig. Utan henne hade jag nog inte klarat av det. Jag är mycket tacksam för att hon fanns där för mig den dagen.

Vi startade vid 5-tiden på morgonen. Matade hästarna i stallet. Förberädde släpet, dock utan den där entusiasmen som för det mesta omger hästarna för mig. Men det är milsvid skillnad på den resan vi skulle göra och att åka med hästen till en tävling.



Jag hade ryckt skorna dagen innan. Jag ville behålla dem som minne, plus att hon ändå inte skulle beöva dem. Hoen var grundligt borstad och hade det gula bandet i manen.

 

Resan upp till Glimåkra av jobbig, och värre var det när vi kom fram. Jag stod lägge i släpet innan vi skulle gå in.
För mig var det viktigt att följa med och se att det blev rätt utfört så tillsammans gick vi in. Skottet föll och det var över och jag i spillror.

När vi lämnade Glimåkra sprack molnen upp och vintersolstrålar sipprade fram genom målnen. På sätt och vis var det tröstande.

Den tiden vi hade tillsammans. Det blev ändå dryga två år i min ägo och så åren innan när jag tränade henne hos Jan har ändå inneburit så mycket glädje.

Att tillsammans få flyga fram på banan i Hardeberga. Eller när vi mosade motståndet i utbildningsloppen på Jägersro. Alla ritterna i skogen.
Att se fölis komma till värden och hur stolt Lena var över sin telning.
När hon kom springandes när jag kom med sadeln för att hon skulle få lite egen tid när ungen hennes började bli krävande.



Och så på slutet när hon visade hopphästen hur man tog sig an ett vattenhinder. Eller trots att hon aldrig hade hoppat hur man utan rädsla travar över en stock i terrängen. Vår pay & jump i Löddeköpinge.



När vi selade ut på grusvägarna runt stallet, släppte lite på bromsen och flög fram längs nyharvade vägar, eller skrittade på slak töm i solnedgången.

Jag är hemskt ledsen att jag inte lyckades laga min lilla svarta häst så att vi fick mer tid tillsammans. Projekt Lena är nu avslutat.

Hon hade ett stort hjärta och för mig var hon fantastisk!

Jag har ju tjatat lite de senaste veckorna om att vi behöver rida av oss ute.

Idag tänkte jag göra något åt den saken. Jag begav mig därför till Flyinge igen. Anledningen till att jag valde det var att jag har läst rapporter från andra att de tyckte att det var ok där. Åker jag till något annat mysigt ställe så vet jag ju inte vad jag kommer att hitta, för det är inte lite vatten som står på markerna här omkring om man säger så.

Vägarna runt Kungsgården var bitvis ridbara. Vägen nere vid ån gick INTE att räkna till de ridbara. Hisan och jag försökte men snabbt kom vi fram till ett enligt Hisan oöverstigligt vatten och vi var tvungna att vända. Det var inte bara för att han tyckte det var läskigt måste jag säga. Utan det var inte värt att försöka då vatten kan dölja is och då blir det farligt. Vi vill inte bada.

Bitvis stod det så pass mycket vatten runt vägarna, även fast dessa var till synes torra, att vi tvivlade på att vägen skulle bära för oss.

Jag trodde att Hisan skulle vara laddad till tusen nu när vi har hållt oss till ridhusridning lite väl länge. Men han uppförde sig super och skall ha en guldstjärna i protokollet. Lite spänd och lite bakåttänk bitvis men guldstjärna skall han ha.

Jag hoppas nu att det håller i sig så att vattnet sjunker undan och vi får en tidig vår.

Jag har också hunnit rida Sir Remington idag.

Jag fortsätter väderföljetongen...
Plusgrader och hela 7 stycken idag. Tyvärr var det också storm samtidigt. Ridhus för mig och Hisan med andra ord. Föst åkte dock snösulorna av. Han fick känningar av dem förra året och jag tycker att det är dumt att vänta på att han visar obehag i år, även om hovslagaren kommer på onsdag.

Jag åkte dit med planen att öva på hemläxan från dressyrträningen så dressyrutrustning på.

Den planen grusades dock.

Först träffade vi på en häst-dränkande-vattenpöl bakom ett staket... Hisan försökte krypa förbi den... kul att sitta på då. Men den var tydligen totalt ofantligt skräckinjagande.

När vi väl kom förbi den första faran och in i ridhuset stötte vi på problem nummer två. Det var nämligen ett enbettskörekipage i ridhuset med en sådan där vagn med två jättehjul. Vagnen gnisslade något förfärligt hela tiden.
Det tog en halvtimme av först skrittande vid hand och sedan uppsuttet för att lugna ner små känliga fullblodsnerver.

Först när vi blev själva i ridhuset slappnade Hisan av och jobbade helt ok, men vid detta laget fanns det inte mycket kraft kvar hos mig till att jobba så mycket som jag ville med läxan. Lite tempoväxlingar blev det men inte med den kvallitén som jag hade önskat.

Jag har också tittat på gamla filmer idag. Fantastiskt vilka ihärdiga och tålmodiga tränare jag har måste jag säga. Bitvis har tittandet varit mycket frustrerande att titta. Men kommentarerna från typ alla hoppträningar är- mer galopp... jo, jag ser ju det. Men det gick inte in då. Jag har inte lika många dressyrfilmer men samma där. Tränarna ber hela tiden om mer energi... hmm... Det är ju fortfarande ett problem för oss men nu på ett annat plan, eller lite närmare målet kanske...

Eller inte... fredagsregn kan man snarare kalla det för.

Jag hade gladerligen vänt på allt igår. Mitt på dagen var det nämligen helt ok väder, men när jag väl slutat jobba började det regna... och inte lite heller utan det var ett sådant där riktigt läskigt vinterregn som var kallt som bara den.

Hisan talade tydligt om att det inte var hans favoritväderlek och trots  vintertäcke med halvhals ville han få mig att tro att han frös. Det är inte lätt att vara litet fullblod.

Lite mat gjorde dock susen och Hisan blev på mycket bättre humör. Någon ridning eller något annat avancerat blev det dock inte. Även mattar har rätt till att vila upp sig lite efter en krävande arbetsvecka. ;)

Hoppning igen, det är förbaskat kul.

Hisan var mycket bättre i ordning idag än förra veckan då han var för laddad. Nu var vi helt i själslig balans, fast jag var lite för trött för mitt eget bästa.

Tord hade ställt upp två grupper av hinder på medellinjen. Två räcken och en oxer i varje grupp. Hindren stod som ett dragspel. Hänger ni alls med nu? Med en sådan här uppställning kan man variera vägarna massor. Man kan rida enkla hinder eller relaterade avstånd på böjt spår.
Dagens övning gick ut på att vi skulle sätta possitiv galopp i hästarna och sedan skulle vi hoppa en bana på tid för att sedan hoppa den igen och hyfsa tiden med 5 sekunder. Till banan fanns det utstälda koner som vi dessutom skulle runda för att inte snäva svängarna för mycket.

Nåväl, Hisan bjöd super och jag fick verkligen en bra känsla i honom där han tog tag i hindren och hoppade kanon.

När vi sedan skulle avsluta  övningen och rida banan fick jag totalhjärnsläpp... det händer lite för ofta tror jag. Jag får jobba på det. Men jag glömde vägen. Sedan när vägen väl blev rätt fick vi ett superstort språng över ena oxern och därför en sådan fart att jag missade nästa linje som var en snäv båge mellan två räcken och fyra galoppsprång. Detta gjorde att jag fick vända runt och fick en askass tid. Till nästa runda hyfsade jag tiden eftersom vägarna blev rätt men jag låg 5 sekunder efter de andra i tid totalt sett.

Känslan på Hisan var i vart fall super och anmälningen till tävlingen den 19 känns helt rätt... om nu bara vädret fixar till sig. Jag har även anmält mig till Lamicell cup i år som är en nationell stilhoppningstävling men regionala kval på 1.10 höjd. Man får ett schabrak för att man deltar så även om det inte går bra har det gett något. ;) 

Vilken anläggning! Nu var det ju i och för sig mörkt men gud vad stort det är.

Dressyrträning stod på schemat.

Jag testade en ny dressyrtränare som själv tränar för Anky van Grunsven.

Han tyckte att jag skulle variera mycket mera för att aktivera Hisan i alla gångarter och jag fick också detta i hemläxa. Han ville se stora variationer och många. Detta har jag tidigare kört för Lindah så det är inget nytt, men det tål att upprepas.

Han ville också att vi skulle jobba på kontakten, att Hisan skulle våga ta stöd och acceptera bettet mera. Som det är nu slår han sig fortfarande fri framför allt i avsaktningarna. Min teori är att jag rider för dåligt framför allt just då och Hisan är smart nog att se till att dra nytta av detta.

Vidare skulle jag inte gnata på honom utan han skulle lära sig att gå fram för skänkeln. Detta blev bättre och bättre under passet. Slutligen svarade han direkt på min skänkel men han behöll inte farten själv utan fick konstant påminnas om att det var fram han skulle gå.

Han tyckte inte heller att jag skulle bråka så mycket med ställning och böjning utan rida honom rak. Rak mankam mitt för magen sa han hela tiden. Han menade att ställningen skulle ge sig när hästen trampade på ordentligt bak och kom igenom med ryggen och halsen.

Bitvis gick Hisan rejält mot skänkeln och jag fick en hel del bakutsparkar. I det stora hela var han ändå mycket possitiv hela passet och det kändes att det gick framåt.

Jag skall definitivt testa denna tränaren ett par gånger till. Jag gillar hans väg bättre.
Han pratade massor och gav mycket instruktioner. Min hörsel är inte alltid som den skall, jag måste erkänna att jag missade massor av instruktioner. Turligt nog har jag det mesta av passet på film och nu när jag har hunnit kolla på dem har jag fått klart för mig vad han ville när jag bara uppfattade hälften. Förbaskat störigt för nu är det ju försent att göra något åt det... sådant är dock livet.

Här kommer ett smakprov från träningen.



Det regnade när vi körde dig och när vi skulle hem låg det en isskorpa över allt. Det var snorigt halt så vi fick ta det superlungt för att ens kunna komma fram. Bilen släppte ibland och det kändes inte helt stabilt att vara ute med hästsläp kan man säga.

Hisan hade dessutom en liten bula fram på skenan vänster fram. Jag bedömde att den satt i huden. Vi får se i morgon. Hoppträning är inbokad. Jag hoppas att väglaget fixar till sig annars blir det ingen körning kan jag säga.