Ny helg
Jag slarvar tydligen med uppdateringarna här... sådant är livet.
I fredags red jag inte själv. Men Hisan fick i vart fall åka till ridhuset för att dressyras.
Igår blev det på nytt ridhuset... jag längtar verkligen efter att rida ut men just nu är det ju omöjligt. *Suck*
Jag red i vart fall i dressyrsadeln och tyckte själv att jag fick till det riktigt bra. Hisan var avslappnad och snäll och jag lyckades rida honom djupare än på länge. Jag fokuserade på att inte glömma ytter. Det gör jag typ jämt annars. Plus att jag verkligen såg till att min rumpa också skulle vara med. Den tycks jag också glömma ibland.
Idag var jag och tittade på en stallplats till Hisan alldeles bredvid stora ridhuset i Flyinge, så nu kommer vi ha äckligt nära till hoppträningarna där.
Jag har inte nämnt det här innan men Hisan kommer att flytta från Räften den första mars. Vi hoppas på att kunna flytta tillbaka dit men tills vidare blir det Flyinge för vår del.
Fördelarna med Flyinge är många. Nära till ridhus, stort utbud av tränare och fina ridvägar.
Hisan kommer att stå i ett litet stall med enbart tre boxar.
Den nya stall ägaren och jag har samma förnamn. Jag är inte så van vid att vi är flera 'Ulrika' på samma ställe så det skall bli intressant. ;)
Jag har även varit på Jägers idag och ridit Sir Remington. Han startade i V75 på Halmstad igår och kom 3:a efter en suverän spurt. Tur att jag tänkte på att sätta en liten slant på honom igår för han gav 5 gånger pengarna på plats. ;)
Dagens träning för hans del blev enbart skritt med mycket böjande övningar.
Att han gjorde ett sådant snabbt lopp igår kunde man inte trott. Han var så fin och mjuk och någon trötthet visade han inte heller.
Tyvärr hann jag inte ner till Fölis mitt i allt men jag får försöka hinna ner i morgon.
Hisan vilade idag för övrigt. Det var lagom med aktiviteter för hans matte ändå idag.
I fredags red jag inte själv. Men Hisan fick i vart fall åka till ridhuset för att dressyras.
Igår blev det på nytt ridhuset... jag längtar verkligen efter att rida ut men just nu är det ju omöjligt. *Suck*
Jag red i vart fall i dressyrsadeln och tyckte själv att jag fick till det riktigt bra. Hisan var avslappnad och snäll och jag lyckades rida honom djupare än på länge. Jag fokuserade på att inte glömma ytter. Det gör jag typ jämt annars. Plus att jag verkligen såg till att min rumpa också skulle vara med. Den tycks jag också glömma ibland.
Idag var jag och tittade på en stallplats till Hisan alldeles bredvid stora ridhuset i Flyinge, så nu kommer vi ha äckligt nära till hoppträningarna där.
Jag har inte nämnt det här innan men Hisan kommer att flytta från Räften den första mars. Vi hoppas på att kunna flytta tillbaka dit men tills vidare blir det Flyinge för vår del.
Fördelarna med Flyinge är många. Nära till ridhus, stort utbud av tränare och fina ridvägar.
Hisan kommer att stå i ett litet stall med enbart tre boxar.
Den nya stall ägaren och jag har samma förnamn. Jag är inte så van vid att vi är flera 'Ulrika' på samma ställe så det skall bli intressant. ;)
Jag har även varit på Jägers idag och ridit Sir Remington. Han startade i V75 på Halmstad igår och kom 3:a efter en suverän spurt. Tur att jag tänkte på att sätta en liten slant på honom igår för han gav 5 gånger pengarna på plats. ;)
Dagens träning för hans del blev enbart skritt med mycket böjande övningar.
Att han gjorde ett sådant snabbt lopp igår kunde man inte trott. Han var så fin och mjuk och någon trötthet visade han inte heller.
Tyvärr hann jag inte ner till Fölis mitt i allt men jag får försöka hinna ner i morgon.
Hisan vilade idag för övrigt. Det var lagom med aktiviteter för hans matte ändå idag.
Energikick
Igår bar det av ner till Blentarp för hoppträning. Det har hunnit går ett par veckor sedan sist nu, vilket var tvådagarskursen. Ibland blir det så med tiden. Dessutom har jag i princip inte varit inspirerad att göra något alls den senaste veckan. Inte för att jag inte har gjort något, jag har ju ridit nästa varje dag, men helt utan entusiasm.
Nu blev det andra tag.
Tord hade ställt upp en intervallövning till oss som gick ut på att det stod en oxer längs ena långsidan och ett räcke längs det andra.
Vi skulle först rida ett tomvarv, utan hinder i den takt vi trodde var bra och klockades. Vi skulle sedan rida 5 varv och hoppa de båda hindren i samma tempo. Vi skulle även se till att inte variera tempot längs varvet utan det skulle bara flyta på. Detta upprepades 4 gånger.
Detta var lättare sagt än gjort. I stället för att sitta och bara rulla på blev det lätt att jag tryckte på mot hindren och fich bromsa i svängen för att klara tempot. Ryckigt med andra ord.
Nu måste jag erkänna att jag först kände mig mycket osäker. Framför allt för att Hisan varit så laddad de senaste dagarna och för att han om jag lätt honom gå på skulle lägga av brallar i stil med dagen innan.
Det är dumt att bli så osäker men det är också svårt att hjälpa det.
Nåväl, en busbrall la han av men den var inget farlig.
Vi avslutade träningen med att travhoppa ett litet kryss och sakta av på en bestämd punkt för att sedan vända och trava mot igen.
Sedan fick vi sitta på en stor volt och samla galoppet under Tords överinseende och korrigering för att sedan när allt stämde bara svänga ut och hoppa oxern som låg runt metern. Hästarna hoppade verkligen super de sista sprången då allt bara stämde.
Träningen gav mig en energikick och jag känner mig mer sporrad att ta tag i träning och tävling nu. Jag har kanske sett ut en tävling nu mot slutet av februari. Ett par träningar till så att jag känner mig säker igen så är det dax att köra igång 2011. :D
Efteråt blev det grimmprovning för Fölis. Hon har växt så pass att hon just nu är mellan storlekar. Ponnygrimmor är på gränsen till för små och den cobgrimman jag hade gick inte att justera in tillräckligt och har därför hamnat någonstanns i snön i hagen. Vi lär hitta den när det har töat dock. ;)
Sicka problem va? ;)
Nu blev det andra tag.
Tord hade ställt upp en intervallövning till oss som gick ut på att det stod en oxer längs ena långsidan och ett räcke längs det andra.
Vi skulle först rida ett tomvarv, utan hinder i den takt vi trodde var bra och klockades. Vi skulle sedan rida 5 varv och hoppa de båda hindren i samma tempo. Vi skulle även se till att inte variera tempot längs varvet utan det skulle bara flyta på. Detta upprepades 4 gånger.
Detta var lättare sagt än gjort. I stället för att sitta och bara rulla på blev det lätt att jag tryckte på mot hindren och fich bromsa i svängen för att klara tempot. Ryckigt med andra ord.
Nu måste jag erkänna att jag först kände mig mycket osäker. Framför allt för att Hisan varit så laddad de senaste dagarna och för att han om jag lätt honom gå på skulle lägga av brallar i stil med dagen innan.
Det är dumt att bli så osäker men det är också svårt att hjälpa det.
Nåväl, en busbrall la han av men den var inget farlig.
Vi avslutade träningen med att travhoppa ett litet kryss och sakta av på en bestämd punkt för att sedan vända och trava mot igen.
Sedan fick vi sitta på en stor volt och samla galoppet under Tords överinseende och korrigering för att sedan när allt stämde bara svänga ut och hoppa oxern som låg runt metern. Hästarna hoppade verkligen super de sista sprången då allt bara stämde.
Träningen gav mig en energikick och jag känner mig mer sporrad att ta tag i träning och tävling nu. Jag har kanske sett ut en tävling nu mot slutet av februari. Ett par träningar till så att jag känner mig säker igen så är det dax att köra igång 2011. :D
Efteråt blev det grimmprovning för Fölis. Hon har växt så pass att hon just nu är mellan storlekar. Ponnygrimmor är på gränsen till för små och den cobgrimman jag hade gick inte att justera in tillräckligt och har därför hamnat någonstanns i snön i hagen. Vi lär hitta den när det har töat dock. ;)
Sicka problem va? ;)
Sökes: blidväder
Alltså... räcker det inte med vinter nu? Jag är i vart fall less.
I måndags pallade jag inte åka till ridhuset så Hisan fick vila. Igår blev han skrittad i 45 minuter. Han hade tydligen försökt liva upp ritten lite hörde jag. ;)
Idag åkte jag till ridhuset.
Hisan var jätteenergisk och pigg. Inte alls besvärlig dock. Och kan ni tänka er. Den där köttätande skottkärran hade flyttat på sig och stog längre in i hörnet denna gången. Det avväpnade den tydligen helt för idag var den ofarlig. I stället fanns det annat att reagera på... som när någon i ridhuset nyser... ve och fasa.
Hisan jobbade över förväntan och var med på noterna. Jag försökte galoppera så mycket jag bara orkade för att han skulle få lite energi ur kroppen. Det är dock aldrig samma som att galoppera ute hur mycket man än försöker och hur stort nu än ridhuset är. I vart fall så red vi förvänd galopp på stor åtta. Galopperade över bommar (som var ridhusavdelare) på en stor volt.
Hade ett långt travarbete med mycket öppna och stänga och 10 metersvolter inlagda lite här och var.
Mot slutet av passet tänket jag gasa honom lite i galopp längs spåret men då brast det för Hisan. Han kunde inte längre hålla sig och var tvungen att bralla till det, sedan sparka i väggen och bli rädd för sig själv bara för att ha en ursäkt till att bralla lite till. Vi lyckades samla ihop oss och galopperade en massa till i lite mer moderat fart utan att det blev för kul.
I morgon har jag planerat in hoppning och jag är faktiskt lite orolig för att det skall bli lite för kul. Kanske skall jag se till att rasa av Hisan i den snöiga/hårda paddocken hemma innan. Jag får fundera lite på det.
I måndags pallade jag inte åka till ridhuset så Hisan fick vila. Igår blev han skrittad i 45 minuter. Han hade tydligen försökt liva upp ritten lite hörde jag. ;)
Idag åkte jag till ridhuset.
Hisan var jätteenergisk och pigg. Inte alls besvärlig dock. Och kan ni tänka er. Den där köttätande skottkärran hade flyttat på sig och stog längre in i hörnet denna gången. Det avväpnade den tydligen helt för idag var den ofarlig. I stället fanns det annat att reagera på... som när någon i ridhuset nyser... ve och fasa.
Hisan jobbade över förväntan och var med på noterna. Jag försökte galoppera så mycket jag bara orkade för att han skulle få lite energi ur kroppen. Det är dock aldrig samma som att galoppera ute hur mycket man än försöker och hur stort nu än ridhuset är. I vart fall så red vi förvänd galopp på stor åtta. Galopperade över bommar (som var ridhusavdelare) på en stor volt.
Hade ett långt travarbete med mycket öppna och stänga och 10 metersvolter inlagda lite här och var.
Mot slutet av passet tänket jag gasa honom lite i galopp längs spåret men då brast det för Hisan. Han kunde inte längre hålla sig och var tvungen att bralla till det, sedan sparka i väggen och bli rädd för sig själv bara för att ha en ursäkt till att bralla lite till. Vi lyckades samla ihop oss och galopperade en massa till i lite mer moderat fart utan att det blev för kul.
I morgon har jag planerat in hoppning och jag är faktiskt lite orolig för att det skall bli lite för kul. Kanske skall jag se till att rasa av Hisan i den snöiga/hårda paddocken hemma innan. Jag får fundera lite på det.
Hela helgen
Jag har varit lite som i dvala i helgen. Mycket har blivit gjort men annat inte alls.
Hisan har blivit riden men i lördags var det helt utan entusiasm. Det var motigt att gå till stallet, och den där tomma boxen som mötte mig skar verkligen i hjärtat. Det var bra att jag tömde den i fredags för jag hade inte klarat att göra det dagen efter.
Jag masade mig i vart fall till ridhuset. Det är för isigt och hårt för ridning på andra ställen. Parkeringen till ridhuset är en isbana dessutom och utan brodd på hästen hade det inte gått att lasta av alls.
Hisan sköter sig super just nu. Han är pigg och glad, han jobbar bra. Det hindrar ju i och för sig inte att det enligt honom står en totalt livsfarlig skottkärra med skit i i ena hörnet. För att inte tala om den vita uppsittningspallen. Den formligen äter små fullblod på 1.70 till frukost. Jag skulle gärna vilja veta hur den där pallen som är så farlig gestaltar sig i en hästhjärna...
I och med att jag skulle testa att rida med långa långa läder i dressyrsadeln för att inte resa mig så högt i lättridningen så var det ingen jättehitt. Jag har svårt att sitta stabilt nog för att på ett bra sätt trycka honom förbi sådana faror.
Nåväl, Hisan blev inte pallmat och vi lyckades gå förbi dessa faror en massa gånger ändå.
Kontentan av utprovningen av sitgläderlängden blev att hål 3 inte funkar alls. Jag hamnar på tå och stigbyglarna far rundor på mina fötter. Det är enormt irriterande och jag kan inte koncentrera mig alls. Hår 4 funkar bättre men inte helt bra. Jag brukar ha hål 5 eller 6, information för den intresserade. ;) Jag får klura vidare på det där.
Söndagens ridning var med lite mer entusiasm och skedde i hoppsadel. Skottkärran och pallen var precis lika farliga som dagen innan men efter lite övertalning och då det var lättare för mig att sätta tryck som blev passagen genom det hörnet bättre, dock med spänd häst.
Det blev mer galopparbete och Hisan fick till och med jobba sig svettig.
Hela detta med hörnet och pallen bottnar i för mycket ridhusridning och för lite ridning totalt. Vi behöver rida ut helt enkelt... vilket är lättare sagt än gjort just nu. Det är väl bara att härda ut med andra ord.
Jag var även nere hos Fölis och borstade. Hon sköter sig exemplariskt där nere och har gått från vild till att bli allas favorit.
Hon lät sig dessutom fångas och borstas av mig utan något som helst knussel. Däremot har hon en hög omsättning på grimmor. Jag får skaffa mig en stor uppsättning av små sådana i veckan...
Hisan har blivit riden men i lördags var det helt utan entusiasm. Det var motigt att gå till stallet, och den där tomma boxen som mötte mig skar verkligen i hjärtat. Det var bra att jag tömde den i fredags för jag hade inte klarat att göra det dagen efter.
Jag masade mig i vart fall till ridhuset. Det är för isigt och hårt för ridning på andra ställen. Parkeringen till ridhuset är en isbana dessutom och utan brodd på hästen hade det inte gått att lasta av alls.
Hisan sköter sig super just nu. Han är pigg och glad, han jobbar bra. Det hindrar ju i och för sig inte att det enligt honom står en totalt livsfarlig skottkärra med skit i i ena hörnet. För att inte tala om den vita uppsittningspallen. Den formligen äter små fullblod på 1.70 till frukost. Jag skulle gärna vilja veta hur den där pallen som är så farlig gestaltar sig i en hästhjärna...
I och med att jag skulle testa att rida med långa långa läder i dressyrsadeln för att inte resa mig så högt i lättridningen så var det ingen jättehitt. Jag har svårt att sitta stabilt nog för att på ett bra sätt trycka honom förbi sådana faror.
Nåväl, Hisan blev inte pallmat och vi lyckades gå förbi dessa faror en massa gånger ändå.
Kontentan av utprovningen av sitgläderlängden blev att hål 3 inte funkar alls. Jag hamnar på tå och stigbyglarna far rundor på mina fötter. Det är enormt irriterande och jag kan inte koncentrera mig alls. Hår 4 funkar bättre men inte helt bra. Jag brukar ha hål 5 eller 6, information för den intresserade. ;) Jag får klura vidare på det där.
Söndagens ridning var med lite mer entusiasm och skedde i hoppsadel. Skottkärran och pallen var precis lika farliga som dagen innan men efter lite övertalning och då det var lättare för mig att sätta tryck som blev passagen genom det hörnet bättre, dock med spänd häst.
Det blev mer galopparbete och Hisan fick till och med jobba sig svettig.
Hela detta med hörnet och pallen bottnar i för mycket ridhusridning och för lite ridning totalt. Vi behöver rida ut helt enkelt... vilket är lättare sagt än gjort just nu. Det är väl bara att härda ut med andra ord.
Jag var även nere hos Fölis och borstade. Hon sköter sig exemplariskt där nere och har gått från vild till att bli allas favorit.
Hon lät sig dessutom fångas och borstas av mig utan något som helst knussel. Däremot har hon en hög omsättning på grimmor. Jag får skaffa mig en stor uppsättning av små sådana i veckan...
Avslut
Jag har avsiktligt inte varit aktiv på bloggen i denna veckan. Jag har helt enkelt inte orkat, och det gör jag verkligen inte idag heller om jag skall vara ärlig.
Idag har jag nämligen varit iväg med Lena. Jag skall skriva om det mera så snart orken till det finns. I övrigt nöjer jag mig med att bara nämna det så här.
Det är lättare att skriva om Hisan.
I onsdags var jag bara och vände i stallet. Tjejmiddag med hästvänner stod på schemat. Även om det handlade mycket om häst är det härligt att kunna komma iväg lite från vardagen för lite fest.
Tyvärr straffar sig sådana aktiviteter dagen efter...
Torsdagen bjöd på en inspirerande konferens med jobbet och senare stallet sent.
Det blev en tur till ridhuset. Någon ridning ute vilket hade behövts är uteslutet enligt mig. Minusgraderna har kommit tillbaka så det är hårt, is och allmänt jävligt med andra ord... för att inte nämna mörkt.
Hisan var pigg, han har ju bara varit riden varannan dag denna veckan, men fokuserad.
Vi hade tur för rätt snart efter att vi hade börjat rida blev vi ensamma i stora glasridhuset, vi red inte själva så länge heller. Hisan slappnade av något enormt och blev härligt mjuk. Jag roade mig med att ligga och rulla längs fyrkantspåret i galopp på en härligt rund Hisan.
Han är kul när han när vi rider själva spänner sig när det är andra i ridhuset. Det är som om han skall ha koll på dem. Är vi själva är det helt annorlunda. Det är nog något nytt påfund eller så har jag bara inte tänkt på det tidigare.
Idag har jag skrittat ut en sväng i dagsljus när jag ändå hade möjlighet till det. Tokigt dåligt underlag som jag tidigare har nämt.
Hisan var först lugn och fin men tyckte att skritt var lite trist, så varför inte liva upp lite... bli passerad av gammal Volvo med taskig motor måste vara ett av de bästa skälen för att fara rätt upp i luften med ett pip. Eller varför inte när mattes fot nuddar en sådan där orange pinne.
Vi behöver vår nu så att vi kan släppa ut energin och spränga fram i snabbgalopp...
Idag har jag nämligen varit iväg med Lena. Jag skall skriva om det mera så snart orken till det finns. I övrigt nöjer jag mig med att bara nämna det så här.
Det är lättare att skriva om Hisan.
I onsdags var jag bara och vände i stallet. Tjejmiddag med hästvänner stod på schemat. Även om det handlade mycket om häst är det härligt att kunna komma iväg lite från vardagen för lite fest.
Tyvärr straffar sig sådana aktiviteter dagen efter...
Torsdagen bjöd på en inspirerande konferens med jobbet och senare stallet sent.
Det blev en tur till ridhuset. Någon ridning ute vilket hade behövts är uteslutet enligt mig. Minusgraderna har kommit tillbaka så det är hårt, is och allmänt jävligt med andra ord... för att inte nämna mörkt.
Hisan var pigg, han har ju bara varit riden varannan dag denna veckan, men fokuserad.
Vi hade tur för rätt snart efter att vi hade börjat rida blev vi ensamma i stora glasridhuset, vi red inte själva så länge heller. Hisan slappnade av något enormt och blev härligt mjuk. Jag roade mig med att ligga och rulla längs fyrkantspåret i galopp på en härligt rund Hisan.
Han är kul när han när vi rider själva spänner sig när det är andra i ridhuset. Det är som om han skall ha koll på dem. Är vi själva är det helt annorlunda. Det är nog något nytt påfund eller så har jag bara inte tänkt på det tidigare.
Idag har jag skrittat ut en sväng i dagsljus när jag ändå hade möjlighet till det. Tokigt dåligt underlag som jag tidigare har nämt.
Hisan var först lugn och fin men tyckte att skritt var lite trist, så varför inte liva upp lite... bli passerad av gammal Volvo med taskig motor måste vara ett av de bästa skälen för att fara rätt upp i luften med ett pip. Eller varför inte när mattes fot nuddar en sådan där orange pinne.
Vi behöver vår nu så att vi kan släppa ut energin och spränga fram i snabbgalopp...
Trimmat
Det blev ridhuset igen efter gårdagens vila. Varannandagsridning just nu med andra ord. Hisan verkar finna sig bra i det. Jag vill ju egentligen varva ridningen mer så att det inte blir så ensidigt men vad gör man när det ser ut som det gör just nu. Dessutom skall det frysa på till i kväll... galet med andra ord.
I ridhuset hade de byggt upp en hinder och hade antagligen haft hoppträning tidigare under dagen. Det fanns också en ruta av utlagda bommar som var som en liten dressyrbana. Min gissning är att de som red fritt i ridhuset under hoppträningen skulle hålla sig där för att inte vara i vägen. Det är ju som jag tidigare nämnt ett ridhus mindre på grund av takraset och därför behövers lite specialarrangemang.
Bommar på marken och hinder är ju aldrig fel... det gick super att galoppera över bommarna och jag avslutade passet med att skutta över några av de små hinder som fanns där. KUL sa Hisan som nu inte har hoppat sedan vår tvådagarsträning.
Nästa vecka får vi ta tag i det där med träningen igen.
I ridhuset hade de byggt upp en hinder och hade antagligen haft hoppträning tidigare under dagen. Det fanns också en ruta av utlagda bommar som var som en liten dressyrbana. Min gissning är att de som red fritt i ridhuset under hoppträningen skulle hålla sig där för att inte vara i vägen. Det är ju som jag tidigare nämnt ett ridhus mindre på grund av takraset och därför behövers lite specialarrangemang.
Bommar på marken och hinder är ju aldrig fel... det gick super att galoppera över bommarna och jag avslutade passet med att skutta över några av de små hinder som fanns där. KUL sa Hisan som nu inte har hoppat sedan vår tvådagarsträning.
Nästa vecka får vi ta tag i det där med träningen igen.
Bloggtorka
Mitt bloggande har legat nere några dagar nu. Inte för att det har hänt så mycket nu heller.
Hisan fick ta det lugnt på Hisanvis i helgen. I och med att allt har förvandlats till is så blev det till att ta det lugnt i ridhuset. Det gick alldeles utmärkt att göra det. Fint uppförande från Hisan och dessutom är det nu tillåtet med fri ridning i stora glasridhuset. Det är ju aldrig fel. Taket ramlade in på Flyinges stora ridhus så halva området är avspärrat. Lite farligt tyckte Hisan att det var först men sedan gick det bra att gå förbi avspärrningarna där också.
Jag kommer nog att behöva rycka snösulorna i veckan, men det är inte helt snöfritt i hagarna än så jag försöker ha is (haha) i magen och vänta ytterligare ett par dagar. Temperaturen skall sjunka igen har de sagt.
Igår blev det vila och enbart borstning av hästarna.
Jag väntar på besked om dag när jag skall ta tag i det tråkiga med Lena. Jag har därför inte kunnat boka in någon träning med Hisan. Det suger, det är inte kul om jag inte får träna.
Ombyggnaden av bloggen står också stilla. Jag funderar på olika lösningar men har inte riktigt hunnit förvärkliga mina idéer på det planet. Jag är inte heller helt säker på att det fungerar som jag har tänkt mig. En fundering på att byta bloggportal finns också, eller skaffa en flådig hisan-adress. Tja, lite att fundera på med andra ord. Vi får se vad det blir. Tillvidare är det lite stökigt.
Hisan fick ta det lugnt på Hisanvis i helgen. I och med att allt har förvandlats till is så blev det till att ta det lugnt i ridhuset. Det gick alldeles utmärkt att göra det. Fint uppförande från Hisan och dessutom är det nu tillåtet med fri ridning i stora glasridhuset. Det är ju aldrig fel. Taket ramlade in på Flyinges stora ridhus så halva området är avspärrat. Lite farligt tyckte Hisan att det var först men sedan gick det bra att gå förbi avspärrningarna där också.
Jag kommer nog att behöva rycka snösulorna i veckan, men det är inte helt snöfritt i hagarna än så jag försöker ha is (haha) i magen och vänta ytterligare ett par dagar. Temperaturen skall sjunka igen har de sagt.
Igår blev det vila och enbart borstning av hästarna.
Jag väntar på besked om dag när jag skall ta tag i det tråkiga med Lena. Jag har därför inte kunnat boka in någon träning med Hisan. Det suger, det är inte kul om jag inte får träna.
Ombyggnaden av bloggen står också stilla. Jag funderar på olika lösningar men har inte riktigt hunnit förvärkliga mina idéer på det planet. Jag är inte heller helt säker på att det fungerar som jag har tänkt mig. En fundering på att byta bloggportal finns också, eller skaffa en flådig hisan-adress. Tja, lite att fundera på med andra ord. Vi får se vad det blir. Tillvidare är det lite stökigt.
Stick
Idag har Hisan haft besök av vetrinären för rutin vaccinering.
Direkt när hon kom in i stallet kände han på sig att det var något lurt på gång. Det var näst in till omöjligt för henne att känna på hans körtar under hakan och nästan än svårare att spruta honom med vaccinet.
Kanylen blev till och med böjd medan han for rundor i boxen och stegrade och sparkade.
Dels hade vetrinären konstiga kläder vilket kan ha bidragit och dels så tror jag att Hisan känner på sig att detta med att stickas när man är frisk inte har någon mening.
Är han skadad eller så så har han ju en viss förståelse om än liten för att vi tvåbeningar faktiskt försöker hjälpa honom.
Nu skall han ta det lite lugnare i två dagar till... önska mig lycka till med det. Jag hade tänkt att vi skall ta det lugnt i ridhuset i morgon eftersom underlaget ute suger fullständigt just nu.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att rida ut igår men det gick knappt. Hisan skötte sig fint men halvsmält snö är aldrig något vidare att rida på. Det blir till att hålla sig i ridhuset i vart fall den kommande veckan tror jag. Har det sedan töat bort så löser det sig.
Igår red jag Sir Remington också. Han var taggad till tusen och trots snabbjobb på förmiddagen hade han energi så det hette duga. Han startar i morgon i v75 mästaren så håll tummarna.
Direkt när hon kom in i stallet kände han på sig att det var något lurt på gång. Det var näst in till omöjligt för henne att känna på hans körtar under hakan och nästan än svårare att spruta honom med vaccinet.
Kanylen blev till och med böjd medan han for rundor i boxen och stegrade och sparkade.
Dels hade vetrinären konstiga kläder vilket kan ha bidragit och dels så tror jag att Hisan känner på sig att detta med att stickas när man är frisk inte har någon mening.
Är han skadad eller så så har han ju en viss förståelse om än liten för att vi tvåbeningar faktiskt försöker hjälpa honom.
Nu skall han ta det lite lugnare i två dagar till... önska mig lycka till med det. Jag hade tänkt att vi skall ta det lugnt i ridhuset i morgon eftersom underlaget ute suger fullständigt just nu.
Jag gjorde ett halvhjärtat försök att rida ut igår men det gick knappt. Hisan skötte sig fint men halvsmält snö är aldrig något vidare att rida på. Det blir till att hålla sig i ridhuset i vart fall den kommande veckan tror jag. Har det sedan töat bort så löser det sig.
Igår red jag Sir Remington också. Han var taggad till tusen och trots snabbjobb på förmiddagen hade han energi så det hette duga. Han startar i morgon i v75 mästaren så håll tummarna.
Pedikyr
Igår var det Fölis tur att får sin fötter ompysslade.
Medan vi väntade på hovslagaren körde vi operation helkroppsborstning. Idag gick det mycket bättre och den lilla stod still utan att jag höll i ivrigt påhejad av sina kompisar i boxen.
När sedan hovslagaren kom gick hon modigt iväg med mig ut från stallet där hon bor ióch in i det stora stallet, förbi två hingstar och bort till skoplatsen. Hon är duktig och börjar bli stor nu. Mycket egen vilja finns det i varje fall i den lilla. ;)
Under verkningen stod hon nästan still men var lite otålig på att komma iväg när vi var klara med alla fyra.
Det blev en sen kväll för mig då jag efteråt hämtade foder i Slätteröd och dessutom hade Lena kvar att ta hand om.
Medan vi väntade på hovslagaren körde vi operation helkroppsborstning. Idag gick det mycket bättre och den lilla stod still utan att jag höll i ivrigt påhejad av sina kompisar i boxen.
När sedan hovslagaren kom gick hon modigt iväg med mig ut från stallet där hon bor ióch in i det stora stallet, förbi två hingstar och bort till skoplatsen. Hon är duktig och börjar bli stor nu. Mycket egen vilja finns det i varje fall i den lilla. ;)
Under verkningen stod hon nästan still men var lite otålig på att komma iväg när vi var klara med alla fyra.
Det blev en sen kväll för mig då jag efteråt hämtade foder i Slätteröd och dessutom hade Lena kvar att ta hand om.
Helkroppsmassage
Hisan har fått SPA-behandling... matte är onekligen lite avis. Jag får försöka göra något åt det.
Massören hittade låsningar i båda bogbladen, höger sida manken och längre ner längs sadelläget också på höger sida. Slutligen bäckenet på vänster sida. Låsningarna släppte fort vilket är bra.
Som vanligt skyller vi på hans myckna rullande i tid och otid men dessutom kan snön vara bidragande.
Med tanke på hur Hisan är att jobba med just nu så tar jag inte allvarligt på det alls utan tycker att det är fin friskvård.
Jag lämnade i vart fall en mycket nöjd Hisan i stallet efteråt.
Massören hittade låsningar i båda bogbladen, höger sida manken och längre ner längs sadelläget också på höger sida. Slutligen bäckenet på vänster sida. Låsningarna släppte fort vilket är bra.
Som vanligt skyller vi på hans myckna rullande i tid och otid men dessutom kan snön vara bidragande.
Med tanke på hur Hisan är att jobba med just nu så tar jag inte allvarligt på det alls utan tycker att det är fin friskvård.
Jag lämnade i vart fall en mycket nöjd Hisan i stallet efteråt.
Ursäkta röran
Jag bygger om...
Spaghettin har vaknat
Då var det söndag och min hästhelg avslutas. Nästa vecka blir det plugg för min del, suck.
Det som är roligt att göra är så mycket lättare att få energi till.
I vilket falla avslutade vi med dressyrträning.
Vi åkte till Staffanstorp och tränade för Jari igen. Det var ju minst sagt ett tag sedan sist.
Jag har haft mina dubier om det hela. Men vi började passet med att klargöra våra ståndpunkter.
Jag har kännt redan från början att målet med Jaris träningar är helt rätt. Men jag är osäker på vägen dit.
Min osäkerhet har grundats på hur det kändes när vi tränade sist. Då tror jag inte att varesig jag eller Hisan var på ett rikigt mottagligt stadium. Det mesta var en kamp oss emellan just då och att då ställa krav fungerade inte.
Vad jag däremot tog med mig var framåt tänket. Och faktiskt idag kunde jag presentera en helt annan Hisan än den han såg sist (Hisan då mer eller mindre jagade Jari med sparkar, det var ju han som var "jobbig" när han gav mig instruktioner).
Alla som känner Hisan kan säkert se detta framför sig.
Förövrigt var bloggen också en del i samtalet. Jag har bevisligen fler läsare än jag känner till. Det är kul. Jag vill bara poängtera att det jag skriver är mina tankar runt vad som händer och sker med mina hästar, inte på bågot vis några absoluta sanningar.
Ibland kan jag uppfatta eller tolka saker fel, ibland blir saker fel och i så fall är jag den första att erkänna det. Having that said...
Hisan idag då.
Vi var mer possitiva både när det gällde tempo och attityd. Två gånger under passet surnade Hisan till men det var mycket övergående.
Vi red volter, stora volter och 10 metersvolter. Vi koncenterade oss på att ta igenom ställningen och böjningen.
Även Tord har sagt att ställningen inte kommer igenom, framför allt till höger.
Hisan jobbade på bra, trots att han har fått gå en hel del denna långhelgen.
Vad som slot mig är att även om han inte själv bibehåller allt framåt som jag ber om så tar han skänkeln nu. Han svara fram även om det måste upprepas. Det var inte alltid fallet tidigare. Sedan blir jag lätt bekväm och dels driver jag inte nog. Dels så glömmer jag ideligen bort den där yttersidan. Just idag kan jag dessutom skylla lite på att jag är helt mör. Till nästa omgång får jag se till att jag är fräschare. Det finns helt klart en koppling till att jag måste träna mer själv här. Hade bara den förbaskade isen försvunnit hade jag joggat. Just nu "vågar" jag inte, jag är rädd för att halka...
Hisan lurar mig dessutom fortfarande.
I traven har jag fått mer kläm på det hela men i galoppen... där är det stundtals mediokert.
När man sitter på känns det som om han galopperar ordentligt men ser man det från sidan så ser det så segt ut så. När jag väl driver på blir kännslan flänging och inte alls dressyrig men jag ser ju själv att det är så det skall vara.
En glimit från träningen med den mediokra galoppen finns här.
Jag känner mig mycket possitiv också efter dagens pass. Jag hoppas att vi kan uppnå mitt dressyrmål för 2011. Kanske kan det gå med Jaris hjälp.
Jag skall dessutom träna på att inte resa mig så högt ur dressyrsadeln när jag rider lätt... jag antar att jag får länga lädren för att åstadkomma detta... efter tentan skall jag prova mig fram.
Det som är roligt att göra är så mycket lättare att få energi till.
I vilket falla avslutade vi med dressyrträning.
Vi åkte till Staffanstorp och tränade för Jari igen. Det var ju minst sagt ett tag sedan sist.
Jag har haft mina dubier om det hela. Men vi började passet med att klargöra våra ståndpunkter.
Jag har kännt redan från början att målet med Jaris träningar är helt rätt. Men jag är osäker på vägen dit.
Min osäkerhet har grundats på hur det kändes när vi tränade sist. Då tror jag inte att varesig jag eller Hisan var på ett rikigt mottagligt stadium. Det mesta var en kamp oss emellan just då och att då ställa krav fungerade inte.
Vad jag däremot tog med mig var framåt tänket. Och faktiskt idag kunde jag presentera en helt annan Hisan än den han såg sist (Hisan då mer eller mindre jagade Jari med sparkar, det var ju han som var "jobbig" när han gav mig instruktioner).
Alla som känner Hisan kan säkert se detta framför sig.
Förövrigt var bloggen också en del i samtalet. Jag har bevisligen fler läsare än jag känner till. Det är kul. Jag vill bara poängtera att det jag skriver är mina tankar runt vad som händer och sker med mina hästar, inte på bågot vis några absoluta sanningar.
Ibland kan jag uppfatta eller tolka saker fel, ibland blir saker fel och i så fall är jag den första att erkänna det. Having that said...
Hisan idag då.
Vi var mer possitiva både när det gällde tempo och attityd. Två gånger under passet surnade Hisan till men det var mycket övergående.
Vi red volter, stora volter och 10 metersvolter. Vi koncenterade oss på att ta igenom ställningen och böjningen.
Även Tord har sagt att ställningen inte kommer igenom, framför allt till höger.
Hisan jobbade på bra, trots att han har fått gå en hel del denna långhelgen.
Vad som slot mig är att även om han inte själv bibehåller allt framåt som jag ber om så tar han skänkeln nu. Han svara fram även om det måste upprepas. Det var inte alltid fallet tidigare. Sedan blir jag lätt bekväm och dels driver jag inte nog. Dels så glömmer jag ideligen bort den där yttersidan. Just idag kan jag dessutom skylla lite på att jag är helt mör. Till nästa omgång får jag se till att jag är fräschare. Det finns helt klart en koppling till att jag måste träna mer själv här. Hade bara den förbaskade isen försvunnit hade jag joggat. Just nu "vågar" jag inte, jag är rädd för att halka...
Hisan lurar mig dessutom fortfarande.
I traven har jag fått mer kläm på det hela men i galoppen... där är det stundtals mediokert.
När man sitter på känns det som om han galopperar ordentligt men ser man det från sidan så ser det så segt ut så. När jag väl driver på blir kännslan flänging och inte alls dressyrig men jag ser ju själv att det är så det skall vara.
En glimit från träningen med den mediokra galoppen finns här.
Jag känner mig mycket possitiv också efter dagens pass. Jag hoppas att vi kan uppnå mitt dressyrmål för 2011. Kanske kan det gå med Jaris hjälp.
Jag skall dessutom träna på att inte resa mig så högt ur dressyrsadeln när jag rider lätt... jag antar att jag får länga lädren för att åstadkomma detta... efter tentan skall jag prova mig fram.
Dag två
Det har varit dimmigt hela dagen.. till och med inne i ridhuset. ;)
Vi har avverkat dag två av vår träning.
Det blev först ett pass då vi tränade på olika linjer. Hur hindren var uppställda syns på denna bilden.
Jag var galet trött efter gårdagen och var inte helt med. Vi tappade galoppen mot det ena rättuppståendet längst ner på fotot. Det blev totalt soppa torsk.
I anridningen mot oxern med infångarna längst fram i bilden fick jag panik och tryckte av tidigt. Lite väl tidigt sa Hisan som smart nog inte ville vara med när matte ber om helt galna grejer.
På eftermiddagen blev det bana. Vi ritade den tillsammans under lunchen.
Vi hoppade banan felfritt men i något för högt tempo. Vi hoppade inte högt utan höll oss på en meter. Det blev ändå så mycket hoppat dessa två dagarna.
När det sedan börjar närma sig tävlingsstart så kan vi höja men än är det minst en månad eller två innan det blir dax.
Hisan kändes possitiv och taggad på hinder båda dagarna.
Att därefter köra hem var ingen höjdare. Grusvägen ut till 102:an var katastrof och jag trodde att vi skulle kana av den i snöslasken flera gånger. Men med krypkörning klarade vi oss och kom hem lugnt och fint.
Väl hemma lyckades jag lägga om Hisans vänster framsko med ny snösula. Rikigt stolt över den bedriften är jag... nu återstår det bara att se hur många dagar till som det är aktuellt att ha dem på...
Vi har avverkat dag två av vår träning.
Det blev först ett pass då vi tränade på olika linjer. Hur hindren var uppställda syns på denna bilden.
Jag var galet trött efter gårdagen och var inte helt med. Vi tappade galoppen mot det ena rättuppståendet längst ner på fotot. Det blev totalt soppa torsk.
I anridningen mot oxern med infångarna längst fram i bilden fick jag panik och tryckte av tidigt. Lite väl tidigt sa Hisan som smart nog inte ville vara med när matte ber om helt galna grejer.
På eftermiddagen blev det bana. Vi ritade den tillsammans under lunchen.
Vi hoppade banan felfritt men i något för högt tempo. Vi hoppade inte högt utan höll oss på en meter. Det blev ändå så mycket hoppat dessa två dagarna.
När det sedan börjar närma sig tävlingsstart så kan vi höja men än är det minst en månad eller två innan det blir dax.
Hisan kändes possitiv och taggad på hinder båda dagarna.
Att därefter köra hem var ingen höjdare. Grusvägen ut till 102:an var katastrof och jag trodde att vi skulle kana av den i snöslasken flera gånger. Men med krypkörning klarade vi oss och kom hem lugnt och fint.
Väl hemma lyckades jag lägga om Hisans vänster framsko med ny snösula. Rikigt stolt över den bedriften är jag... nu återstår det bara att se hur många dagar till som det är aktuellt att ha dem på...
Tvådagarsträning dag ett och Hisan sover över
Idag bar det av till Stallerhult för den efterlängtade tvådagarsträningen. Eller jag trodde att det bara skulle bli en dag men det bli i alla fall två. ;)
Vi började med markarbete eller dressyr i hoppläder för den som vill.
Vi började med sidvärts övningar och utveckade det till att rida "ruter" i trav med skarp vändning vid A och C och sidverts därefter till B och E. Vi la även in en 10m volt vid E och B.
Serpentiner med upp till 5 bågar.
Öppna rakrikta öppna på medellinjen.
Därefter gjorde vi övergångar. Bakdelsvändning och galoppfattning efter 3 till 4 skrittsteg.
Vi red sedan galopparbete med sidvärts undan innerskänkeln på hörnlinjen.
Detta passet varade i 70 minuter och både jag och Hisan var möra mot slutet. Möra men lösgjorda. ;)
Vi pausade och åt, både fyrbenta och tvåbenta i ca två timmar. Därefter blev det banbyggnad.
Vi byggde studsar in mot väggen och sedan ett språng uthopp över oxer eller koppelräck. Detta låter mer kryptiskt än det var. Övningens utformning syns bra på filmen.
Övningen var en gymnastik för hästen som i sin utformning gymastiderade ett bakben i taget.
Avstånden i studsarna och avstånden till uthoppen var olika åt de olika hållen.
Hisan hoppade fantastiskt och jag är mycket nöjd med honom.
Jag rätade upp mig bättre än tidigare enligt Tord men mitt bekymmer som alltid är att jag har svårt att reglera.
Jag skall vara lätt i sitsen men mer upprättad i överlivet. Jag blir lätt upprätad men med för tung sits eller lätt i stisen men framåtlutad och utan inverkan.
Svår nöt att knäcka den, men med mer träning skall jag väl lyckas någongång.
Efteråt hade jag lite borstningsövningar med Fölis i boxen. Hon var väl inte allt för imponerad över tilltaget men hon får lära sig. ;)
När det sedan närmade sig dax att åka hem ringde Tord och varnade för ishalkan som var på vägarna i kombination med tät dimma. Jag lyssnade på hans råd och därför sover Hisan över i Stallerhult i natt.
Det kan vara skönt för honom att slippa åka fram och tillbaka, dessutom betyder han för mycket för mig för att jag skall utsätta honom för vad som.
Min resa hemåt tog en förskräcklig tid då jag inte vågade köra fort alls. På radion varnade de stup i kvarten för alla olyckor som skedde överallt och sa att det rådde extremhalka utanför Lund. Riktigt otrevligt väglag med andra ord.
I morgon måste vi bege oss hem i vilket fall men det skall bli plusgrader i morgon så det löser sig nog.
Vi började med markarbete eller dressyr i hoppläder för den som vill.
Vi började med sidvärts övningar och utveckade det till att rida "ruter" i trav med skarp vändning vid A och C och sidverts därefter till B och E. Vi la även in en 10m volt vid E och B.
Serpentiner med upp till 5 bågar.
Öppna rakrikta öppna på medellinjen.
Därefter gjorde vi övergångar. Bakdelsvändning och galoppfattning efter 3 till 4 skrittsteg.
Vi red sedan galopparbete med sidvärts undan innerskänkeln på hörnlinjen.
Detta passet varade i 70 minuter och både jag och Hisan var möra mot slutet. Möra men lösgjorda. ;)
Vi pausade och åt, både fyrbenta och tvåbenta i ca två timmar. Därefter blev det banbyggnad.
Vi byggde studsar in mot väggen och sedan ett språng uthopp över oxer eller koppelräck. Detta låter mer kryptiskt än det var. Övningens utformning syns bra på filmen.
Övningen var en gymnastik för hästen som i sin utformning gymastiderade ett bakben i taget.
Avstånden i studsarna och avstånden till uthoppen var olika åt de olika hållen.
Hisan hoppade fantastiskt och jag är mycket nöjd med honom.
Jag rätade upp mig bättre än tidigare enligt Tord men mitt bekymmer som alltid är att jag har svårt att reglera.
Jag skall vara lätt i sitsen men mer upprättad i överlivet. Jag blir lätt upprätad men med för tung sits eller lätt i stisen men framåtlutad och utan inverkan.
Svår nöt att knäcka den, men med mer träning skall jag väl lyckas någongång.
Efteråt hade jag lite borstningsövningar med Fölis i boxen. Hon var väl inte allt för imponerad över tilltaget men hon får lära sig. ;)
När det sedan närmade sig dax att åka hem ringde Tord och varnade för ishalkan som var på vägarna i kombination med tät dimma. Jag lyssnade på hans råd och därför sover Hisan över i Stallerhult i natt.
Det kan vara skönt för honom att slippa åka fram och tillbaka, dessutom betyder han för mycket för mig för att jag skall utsätta honom för vad som.
Min resa hemåt tog en förskräcklig tid då jag inte vågade köra fort alls. På radion varnade de stup i kvarten för alla olyckor som skedde överallt och sa att det rådde extremhalka utanför Lund. Riktigt otrevligt väglag med andra ord.
I morgon måste vi bege oss hem i vilket fall men det skall bli plusgrader i morgon så det löser sig nog.
Snöstorm... igen
Då var det dax för den här vinterns femtioelfte snöstorm. Jag är förbaskat trött på det hela. Det hade varit en sak om pudersnön hade fått ligga. Den var ganska trevlig. Men blötsnö, drivor på vägarna så man knappt kan ta sig fram och is... det vill jag gärna slippa.
Dagens inplanerade del ett av hoppkursen som jag hade sett fram emot så mycket snöade inne. Trist men det var i vart fall tur att vi blev hemma i stället för att fastna med släp i en driva.
Vi gör ett nytt försök i morgon men med en förkortad variant på bara en dag. Risken finns att det skall snöa i natt så det kan va så att det inte blir av i morgon heller.
I kväll har jag varit ute och ridit med stallägaren. Vi hade en trevlig tur i grannskapet. Hästarna uppförde sig exemplariskt. Vi passerade ändå en snöplog ett antal gånger och galopperade i skogen där det oftast finns massor av vildsvin.
Turen blev lite längre än planerat då grusvägen som går upp till ödehuset var så igenblåst att snön skulle nått mina fötter sittandes på Hisan.
I stället red vi ut till bilvägen och galopperade på cykelbanan. Även här var det högt med snö, men inte lika mycket. Hästarna fick verkligen ta i för att ta sig fram.
Vi galopperade inte så långt utan skrittade sedan på den plogade vägbanan så att hästarna skulle få ta igen sig efter kraftprovet.
Djupsnögaloppen kostade dock Hisan en tappsko. Vad som är possitivt med snö är ju att det i princip inte sliter alls på hovar. Alltså kom vi hem med en hov som såg ut att precis fått skon avdragen och det var bara att spika på en annan dojja. Nu har vi dock ett litet bekymmer i att han bara har tre snösulor. Detta betyder i sin tur att jag får jaga rätt på nya i morgon, hur jag nu skall kunna hinna det. Det är ju ändå bra att han har skor på alla fyra fötter med brodd. Annars hade jag inte vågat släppa ut honom, än mindre rida i morgon.
Dessutom klurar jag på om jag kommer att kunna lyckas med att spika på sko med sula. Jag hoppas verkligen inte att materialet är krypigt... men jag har ju ingen aning. Testar man inte så vet man ju inte heller. Spännande med andra ord.
Dagens inplanerade del ett av hoppkursen som jag hade sett fram emot så mycket snöade inne. Trist men det var i vart fall tur att vi blev hemma i stället för att fastna med släp i en driva.
Vi gör ett nytt försök i morgon men med en förkortad variant på bara en dag. Risken finns att det skall snöa i natt så det kan va så att det inte blir av i morgon heller.
I kväll har jag varit ute och ridit med stallägaren. Vi hade en trevlig tur i grannskapet. Hästarna uppförde sig exemplariskt. Vi passerade ändå en snöplog ett antal gånger och galopperade i skogen där det oftast finns massor av vildsvin.
Turen blev lite längre än planerat då grusvägen som går upp till ödehuset var så igenblåst att snön skulle nått mina fötter sittandes på Hisan.
I stället red vi ut till bilvägen och galopperade på cykelbanan. Även här var det högt med snö, men inte lika mycket. Hästarna fick verkligen ta i för att ta sig fram.
Vi galopperade inte så långt utan skrittade sedan på den plogade vägbanan så att hästarna skulle få ta igen sig efter kraftprovet.
Djupsnögaloppen kostade dock Hisan en tappsko. Vad som är possitivt med snö är ju att det i princip inte sliter alls på hovar. Alltså kom vi hem med en hov som såg ut att precis fått skon avdragen och det var bara att spika på en annan dojja. Nu har vi dock ett litet bekymmer i att han bara har tre snösulor. Detta betyder i sin tur att jag får jaga rätt på nya i morgon, hur jag nu skall kunna hinna det. Det är ju ändå bra att han har skor på alla fyra fötter med brodd. Annars hade jag inte vågat släppa ut honom, än mindre rida i morgon.
Dessutom klurar jag på om jag kommer att kunna lyckas med att spika på sko med sula. Jag hoppas verkligen inte att materialet är krypigt... men jag har ju ingen aning. Testar man inte så vet man ju inte heller. Spännande med andra ord.
Helt blåst
Emmy kommer i vart fall att begripa den rubriken. ;)
Det var bara kort dag på jobb idag eftersom morgondagen är helgdag. Det betydde att jag hann att rida i dagsljus vilket känns som rikigt lyx.
Jag började i vart fall med att rida Sir Remington. Han var på ett rikigt busigt humör och först gick ingenting, men sedan sedan när det var färdig busat fungerade allt kanon. Han följde mina hjälper bra. Den 15:e är nästa start för hans del.
Därefter blev det Hisan. Det hade börjat blåsa en massa och jag trodde att jag skulle helt förfrysa där på hästryggen. Det blev därför en kort tur.
Vi hittade djupa drivor på ett fällt som gick upp till magen på Hisan. Kul att galoppera i tyckte han. ;)
Att det blev en lätt tur var bara bra. I morgon och övermorgon skall han hoppträna, dubbelpass dessutom.
Lena fick spunk i kväll. Jag skulle precis ta in henne för att rykta då hon for mot sin boxgranne på andra sidan staketet. De måste ha trissat varandra.
Nar jag väl fick in henne efter att jag hade fått kasta grimman på henne för att få uppmärksamhet och få bort henne från staketet hade hon ett sår ovanför vänster öga vilket är helt oförklarligt.
Ett litet, litet sår på skenbenet strax under hasen på höger bak och svullnader längre ner på skenan. Hon visade tydligt att det gjorde ont i benet och jag lade om såret. Vi får se följderna av det i morgon. Hon lär ju vara halt.
Hon är störd av situationen för detta beteende känner jag inte riktigt igen.
Alla andra hästar i hagarna var helt oskadda bör tilläggas, alla var ju heller inte delaktiga i fajten.
Det var bara kort dag på jobb idag eftersom morgondagen är helgdag. Det betydde att jag hann att rida i dagsljus vilket känns som rikigt lyx.
Jag började i vart fall med att rida Sir Remington. Han var på ett rikigt busigt humör och först gick ingenting, men sedan sedan när det var färdig busat fungerade allt kanon. Han följde mina hjälper bra. Den 15:e är nästa start för hans del.
Därefter blev det Hisan. Det hade börjat blåsa en massa och jag trodde att jag skulle helt förfrysa där på hästryggen. Det blev därför en kort tur.
Vi hittade djupa drivor på ett fällt som gick upp till magen på Hisan. Kul att galoppera i tyckte han. ;)
Att det blev en lätt tur var bara bra. I morgon och övermorgon skall han hoppträna, dubbelpass dessutom.
Lena fick spunk i kväll. Jag skulle precis ta in henne för att rykta då hon for mot sin boxgranne på andra sidan staketet. De måste ha trissat varandra.
Nar jag väl fick in henne efter att jag hade fått kasta grimman på henne för att få uppmärksamhet och få bort henne från staketet hade hon ett sår ovanför vänster öga vilket är helt oförklarligt.
Ett litet, litet sår på skenbenet strax under hasen på höger bak och svullnader längre ner på skenan. Hon visade tydligt att det gjorde ont i benet och jag lade om såret. Vi får se följderna av det i morgon. Hon lär ju vara halt.
Hon är störd av situationen för detta beteende känner jag inte riktigt igen.
Alla andra hästar i hagarna var helt oskadda bör tilläggas, alla var ju heller inte delaktiga i fajten.
Hoppla
Idag har jag varit med Hisan i ridhuset.
Hans medryttare stod för den mesta av ridningen.
Jag hoppade upp och red en liten sväng... i en "något" förstor hjälm... Det ser inte hälften så illa ut som det kändes... jag såg absolut ingenting, och var en komplett fara för de andra ekipagen (syns tydligt i slutet av filmen)... hoppla.
Här kommer bild bevis på eländet... ;)
Hisan var laddad med en massa energi. Den använde han mest i huvudet och hittade på än det ena än det andra för att liva upp stämningen lite.
Energin som den kom ut idag var ändå mycket possitivt. Det var inga brallar eller annat dumt utan mest bara bogar som drog iväg åt alla andra håll än där de skulle.
Grundenergin i ridningen var också bra mycket bättre än vanligt.
Hisan är på G. På söndag blir det dressyrträning för första gången på över ett halvår. :D
Men först skall vi ha en tvådagars hårdträning i hoppning. Det skall bli så kul.
Hans medryttare stod för den mesta av ridningen.
Jag hoppade upp och red en liten sväng... i en "något" förstor hjälm... Det ser inte hälften så illa ut som det kändes... jag såg absolut ingenting, och var en komplett fara för de andra ekipagen (syns tydligt i slutet av filmen)... hoppla.
Här kommer bild bevis på eländet... ;)
Hisan var laddad med en massa energi. Den använde han mest i huvudet och hittade på än det ena än det andra för att liva upp stämningen lite.
Energin som den kom ut idag var ändå mycket possitivt. Det var inga brallar eller annat dumt utan mest bara bogar som drog iväg åt alla andra håll än där de skulle.
Grundenergin i ridningen var också bra mycket bättre än vanligt.
Hisan är på G. På söndag blir det dressyrträning för första gången på över ett halvår. :D
Men först skall vi ha en tvådagars hårdträning i hoppning. Det skall bli så kul.
Trotsat isen
Bara ett par minusgrader och sol. Det hade kunnat vara strålande väder, om det inte var för all is precis överallt.
Jag lyckades gräva ut släpet och packade mig och Hisan iväg till ridhuset för att få lite nyttigt gjort.
Men vilken tid allt tog. Det underlättade ju inte heller att det inte fanns någonstans att parkera när jag väl kom fram.
Efter lite trixande luckades jag parkera hyfsat och ur vägen. Sedan skrittade vi ner till ridhuset.
Allt är ju farligt på vägen ner där men idag lyckades jag övertyga Hisan om att han skulle överleva. Han var dock spänd som en fiolsträng ända till vi kom in i ridhuset.
Trots att det var läskigt gick han in lugnt och jag kunde trycka på öppningsknapparna utan bekymmer. Det går framåt med andra ord.
Själva träningen gick super. Hisan är verkligen på G och det är en fröjd att rida honom just nu. Fokuserad och mycket sammarbetsvillig, precis som det skall vara.
När vi kom tillbaka till stallet fick båda hästarna lufta pälsarna lite samtidigt som de fick lunchhö.
Jag lyckades gräva ut släpet och packade mig och Hisan iväg till ridhuset för att få lite nyttigt gjort.
Men vilken tid allt tog. Det underlättade ju inte heller att det inte fanns någonstans att parkera när jag väl kom fram.
Efter lite trixande luckades jag parkera hyfsat och ur vägen. Sedan skrittade vi ner till ridhuset.
Allt är ju farligt på vägen ner där men idag lyckades jag övertyga Hisan om att han skulle överleva. Han var dock spänd som en fiolsträng ända till vi kom in i ridhuset.
Trots att det var läskigt gick han in lugnt och jag kunde trycka på öppningsknapparna utan bekymmer. Det går framåt med andra ord.
Själva träningen gick super. Hisan är verkligen på G och det är en fröjd att rida honom just nu. Fokuserad och mycket sammarbetsvillig, precis som det skall vara.
När vi kom tillbaka till stallet fick båda hästarna lufta pälsarna lite samtidigt som de fick lunchhö.
Summerar 2010 och blickar nu framåt
Frågan är: Har jag uppnått mina mål? Var mina mål realistiska?
Jag har roat mig med att gå tillbaka i bloggen för att se vad jag i januari 2010 trodde att jag skulle uppnå.
Så här skrev jag då:
Lymfkörteln skall med stor sannolikhet bort så det problemet kan komma ur vägen. Sedan hoppas jag på att vi skall få vara hela och friska båda två.
-Våren skall senast användas till uppträning i både hoppning och dressyr inför tävlingssäsongen i sommar och jag skulle vilja tävla i båda grenarna även om dressyren mest blir på kul och inte skall prioriteras, vi har ju börjat bli mer stabila i formen så kanske det går att rida en lätt B med godkänt resultat i alla fall. Att bli stabil på 1.20 är hoppningens första mål i alla fall.
Jag hoppas inte att jag siktar för högt.
Jag har lite planer för Lena också men de är inte så precisa än. De kommer att prövas och omvärderas när jag ser om hon håller och vad hon vill.
Planen är att sätta igång så fort det går i sommar efter fölningen. Först och främst med körning men också med ridning. Det är först och främst Lena som skall bestämma här, men hon gillar att komma ut. Nivån på komma ut är upp till henne med andra ord.
Så här när jag ser tillbaka var jag nog rätt bra på det.
Hisan har under 2010 utvecklats massor.
-Lymfkörteln försvann i januari 2010 och efter det var det som om en propp gick ur och saker föll på plats en efter en under året. Så här med facit i hand tror jag att han var ganska allmännpåverkad av den.
Nu är den väck och jag saknar den inte!
-Vi har blivit stabila på 1.20. Vår sista tävling på Flyinge med ett nedslag kändes bra och jag ser mycket possitivt på vår tävlingssässong 2011.
Att jag tog hjälp av Sara som hoppade honom i somras och debuterade honom åt mig i 1.30/1.35 har varit ett lyckokast. Hästen har fått mer rutin och jag har fått mer självkänsla.
Att jag har börjat träna för Tord utöver Piia/Fredik/Janne träningarna på Flyinge känns som ett bra drag. Jag får mer fokus på mig som ryttare och det behövs för att utvecklas.
-Dressyren har jag inte kunnat lägga så mycket krut på som jag tänkte. Jag har lite bekymmer med att hitta en tränare som jag gillar och som har tid att träna mig.
Vi har dock gjort en start på 58% vilket inte är fy skam. Vi kan dock bättre.
Lena
Igångsättningen gick enligt plan.
Utbildningen som ridhäst gick framåt med stormsteg. Hon debuterade som hopphäst med bravur och som mest skuttade vi över ett hiner på 70cm på ett possitivt sätt.
Körningen var super. Hon var lugn. Jag kunde köra ut ur stallet själv. Det gick att knäppa av vagnen i lugn och ro på stallplan utan att hästen gick i taket.
Sedan gick allt i stå. Hon känner av sina gamla skador och ja, jag skall inte tjata mer om det.
Fölis
Hon har flyttat och trivs bra med sina nya vänner.
Att ledas och fångas är det som har skapat mest bekymmer men hon utvecklas och vi har lite att jobba på där.
Hon verkar växa upp till en liten go häst med mycket karraktär. Hon är orädd men precis som Kronoborgshästarna är hon reserverad.
Jag hoppas att hon har ärvt fler karrakträsdrag än så från sin mamma. ;)
Vad har jag då för planer för 2011.
För Hisans del:
-I hoppningen skall vi fortsätta på 1.20 nivå tillsammans. Jag siktar på den där Tour of Amatures i Falsterbo och kapasitet finns för det. Det är mest mattes huvud som också skall vara med men det skall vi försöka att lyckas med.
Längre fram i sommar siktar jag på att fortsätta sammarbetet med Sara och satsningen på 1.30 och uppåt.
-Dressyren då. Jag skall lägga energi på att hitta en fungerande lösning med tränare. Jag vill kunna rida en LB på godkänd procent och senare sikta vidare mot LA. Vi kan rörelserna, vi skall bara utföra dem utan att bli spända på en dressyrbana... inte så bara när man tänker efter. ;)
För Fölis väntar massor:
Hon skall i följande ordning:
Starta operation borstning här i januari.
Vad det innebär är att hon skall lära sig att stå still och bli borstad, och senare klara av samma uppbunden.
Hon skall fram emot sommaren flytta upp till Lund där jag skall påbörja tömkörning och snare inkörning. Jag skall få hjälp med detta, bland annat av Annette så bli in oroliga.
Fram emot hösten någon gång borde hon vara i vagn för första gången.
Exakt hur upplägget skall se ut därefter är jag inte säker på men det skall både innefatta vila och sedan uppträning inför premielopp 2012. Jag kommer att rådfråga framför allt Uffe om upplägg här.
2011 kommer att bli ett intressant år, det är ofrånkomligt.
Nytt år och nya tag
Någon ridning blev det dock inte idag.
Jag for ut till stallet med tanken att jag skulle åka till ridhuset. Men väglaget satte stopp. Det var plusgrader och plåste kraftigt, i och för sig var det soligt också vilket var trevligt. Vinden polerade den is som våra tidigare vita vägbanor hade blivit och det var rikigt glashalt överallt. Jag kan säga att jag hade problem att bara gå över stallbacken.
Jag är vanligtvis inte så kinkig med väglag utan har varit väg till ridhuset i snöstorm och annat galet väder men detta vågare jag mig inte ut i. Jag är rädd att släpet helt enkelt hade kanat av i sidled, hemska tanke.
I stället blev det nyårsrykt för båda hästarna. Jag tror inte att de misstyckte allt för mycket.
Till i morgon skall det bli kallar och förhoppningsvis blir isen torrare och mindre hal, plus att de har sandat lite så då kanske jag vågar mig till ridhuset. Vi får helt enkelt se.
Inlägg med tillbakablickar 2010 och planer för 2011 kommer inom kort. ;)
Jag for ut till stallet med tanken att jag skulle åka till ridhuset. Men väglaget satte stopp. Det var plusgrader och plåste kraftigt, i och för sig var det soligt också vilket var trevligt. Vinden polerade den is som våra tidigare vita vägbanor hade blivit och det var rikigt glashalt överallt. Jag kan säga att jag hade problem att bara gå över stallbacken.
Jag är vanligtvis inte så kinkig med väglag utan har varit väg till ridhuset i snöstorm och annat galet väder men detta vågare jag mig inte ut i. Jag är rädd att släpet helt enkelt hade kanat av i sidled, hemska tanke.
I stället blev det nyårsrykt för båda hästarna. Jag tror inte att de misstyckte allt för mycket.
Till i morgon skall det bli kallar och förhoppningsvis blir isen torrare och mindre hal, plus att de har sandat lite så då kanske jag vågar mig till ridhuset. Vi får helt enkelt se.
Inlägg med tillbakablickar 2010 och planer för 2011 kommer inom kort. ;)
Årets sista ritt
Det blev en uteritt. Kanske är det sista gången på ett tag som det gick att rida ut. Nu är det plusgrader och allt smälter. Det skall enligt prognosen frysa på i kväll och då blir det en hård skare alternativt is överallt.
Det blir till att gräva fram släpet med andra ord. Det står bakom en vall av snö.
Igår var det dimmigt och allt marken, himlen och luften var en tät dimma. Snacka om White-out. Sikten var max 5 meter och turligt nog stack lite gammalt högt gräs upp på sidorna av vägen annars hade jag inte kunnat orientera mig alls. Snön hade börjat smälta så det var inget kanon underlag.
Jag försökte rasta av Hisan i paddocken före ritten men han var inte alls på det humöret utan tyckte att det var roligare att leka med en pinne som låg i snön i stället för att spinga.
Hans uppförande sedan under ritten var prickfritt så gårdagens bus var nog bara tillfälligt och alltså förlåtet.
Nu laddar vi inför nästa år och nya äventyr.
Det blir till att gräva fram släpet med andra ord. Det står bakom en vall av snö.
Igår var det dimmigt och allt marken, himlen och luften var en tät dimma. Snacka om White-out. Sikten var max 5 meter och turligt nog stack lite gammalt högt gräs upp på sidorna av vägen annars hade jag inte kunnat orientera mig alls. Snön hade börjat smälta så det var inget kanon underlag.
Jag försökte rasta av Hisan i paddocken före ritten men han var inte alls på det humöret utan tyckte att det var roligare att leka med en pinne som låg i snön i stället för att spinga.
Hans uppförande sedan under ritten var prickfritt så gårdagens bus var nog bara tillfälligt och alltså förlåtet.
Nu laddar vi inför nästa år och nya äventyr.
