Ptroo
Nu tror jag att det börjar gå upp för mig varför jag reagerade som jag gjorde igår på hoppningen.
Stress! Jag har mycket att få färdigt på jobbet inför semestern så det har blivit fullt tryck hela veckan plus att jag har jobbat lite extra för att hinna med allt. Det i kombination med att jag känner viss stress vid hoppning speciellt nu när självförtroendet är lågt är nog svaret. Eller det är i vart fall vad jag vill tro just nu.
Lägligt att det i morgon är sista dagen före semestern. Fin tajming. ;)
Dessutom skall jag på ansiktsbehandling i morgon eftermiddag. Det tycker jag att jag är värd att få unna mig.
Idag var jag nämligen så vimsig när jag kom hem eller vi kan kalla det för slut i huvudet att jag la mig på soffan och glömde bort att det var torsdag och att jag hade insläpp i stallet. Galet, men när jag glömmer sådant så ligger jag på en galet hög stress nivå. Att jag dessutom är yr talar också för det.
I vart fall skulle Hisan ridas och det i sig är ju avkoppling... oftast.
Vi begav oss till Skattebergarundan. I och med att jag var själv lät jag Hisan galoppera på. Det kändes ju som en jättelång runda när vi var ute i förrgår men nu när jag red den själv tog det typ 30 minuter att galoppera hela vägen dit, trava ett varv runt fältet och galoppera tillbaka. Alltså var det inte heller någon lång runda alternativt rider jag det "för snabbt".
Hisan tyckte i vart fall att det var trevligt att få sträcka ut och jag behövde verkligen också den där galoppen för att rensa skallen.
Han är dessutom knappt svettig efter en sådan där galopp... det är bra. Inget blåsande heller. Alltså är konditionen helt ok enligt mina normer.
Hisan var pigg hela rundan jag försökte ta i honom så lite som möjligt för att om möjligt främja bjudning när det kom av sig självt. Jag såg bara till att vi höll oss i måttlig fart när så krävdes och att jag bestämde gångart.
Lite moderat bus förekom också från Hisans sida. Men denna gången var det små brallar i form av jämfota galopp. Sådant kan jag tollerera även om tillsägelse är på sin plats. Det är de där brallarna då han far rätt upp i luften som jag inte gillar. Då blir jag höjdrädd.
I morgon skall jag försöka få tag på något litet hinder att hoppa över i förebyggande syfte inför lördagen.
Stress! Jag har mycket att få färdigt på jobbet inför semestern så det har blivit fullt tryck hela veckan plus att jag har jobbat lite extra för att hinna med allt. Det i kombination med att jag känner viss stress vid hoppning speciellt nu när självförtroendet är lågt är nog svaret. Eller det är i vart fall vad jag vill tro just nu.
Lägligt att det i morgon är sista dagen före semestern. Fin tajming. ;)
Dessutom skall jag på ansiktsbehandling i morgon eftermiddag. Det tycker jag att jag är värd att få unna mig.
Idag var jag nämligen så vimsig när jag kom hem eller vi kan kalla det för slut i huvudet att jag la mig på soffan och glömde bort att det var torsdag och att jag hade insläpp i stallet. Galet, men när jag glömmer sådant så ligger jag på en galet hög stress nivå. Att jag dessutom är yr talar också för det.
I vart fall skulle Hisan ridas och det i sig är ju avkoppling... oftast.
Vi begav oss till Skattebergarundan. I och med att jag var själv lät jag Hisan galoppera på. Det kändes ju som en jättelång runda när vi var ute i förrgår men nu när jag red den själv tog det typ 30 minuter att galoppera hela vägen dit, trava ett varv runt fältet och galoppera tillbaka. Alltså var det inte heller någon lång runda alternativt rider jag det "för snabbt".
Hisan tyckte i vart fall att det var trevligt att få sträcka ut och jag behövde verkligen också den där galoppen för att rensa skallen.
Han är dessutom knappt svettig efter en sådan där galopp... det är bra. Inget blåsande heller. Alltså är konditionen helt ok enligt mina normer.
Hisan var pigg hela rundan jag försökte ta i honom så lite som möjligt för att om möjligt främja bjudning när det kom av sig självt. Jag såg bara till att vi höll oss i måttlig fart när så krävdes och att jag bestämde gångart.
Lite moderat bus förekom också från Hisans sida. Men denna gången var det små brallar i form av jämfota galopp. Sådant kan jag tollerera även om tillsägelse är på sin plats. Det är de där brallarna då han far rätt upp i luften som jag inte gillar. Då blir jag höjdrädd.
I morgon skall jag försöka få tag på något litet hinder att hoppa över i förebyggande syfte inför lördagen.
Kommentarer
Trackback
