Drama på hög nivå. Toppar och dalar

Vilken helg det har varit. Fullt ös sedan i fredags. Jag har därför inte hunnit med att uppdatera bloggen. Så fort jag har kommit hem har jag rasat i säng.
 
I fredags var det tält och banbyggnad som gällde efter jobbet innan jag körde en kort sväng med Lilla. Hon kändes jättefin. Hon har fått vila resten av helgen. Dels för att jag inte har haft tid men också för att hon har varit bra trött efter betet. Det är viktigt att hon får vila ut. Hon är ju så ung och jag behöver inte stressa fram något med henne.
Medan Hisan har tävlat har hon legat och snusat i boxen.
 
Tävlingen då. Här kommer en redogörelse i text och film:

I lördags var det dressyr och hoppning som gällde.
 
Dressyren som var först gick helt åt skogen. Hisan kändes bra på uppvärmningen men sedan väl inne på banan var det helt andra tongångar från honom med bakutsparkar och annat. Sådant gillas sällan av domarna. Betyget var inte så lysande utan vi fick bara 58%.
 
 
 
Hoppningen gick bättre. Vi nollade men eftersom det bara var 90 bana hade jag inte förväntat mig något annat av honom heller. Jag har höga krav. :)
 
 
Terrängen red vi först på söndagen.
 
Fram till ett par minuter före min start gick min planering helt i lås. Men plötsligt hörde jag något som smällde till i sadeln och vänster sitgläder kändes lite konstigt. Vid en närmare titt såg jag att stigläderkrampan hade lossnat. :O
Att starta i terrängen med en trasig sadel är stört omöjligt. Jag pratade med tävlingsledningen och om jag skakade fram en ny sadel kvickt skulle jag få starta ändå som sista startande.
I vild panik sprang jag bort till Rebecca som just hade ridit och frågade om jag fick låna hennes sadel.
Givetvis är våra hästar inte ett dugg lika i kroppsbyggnad men sadeln låg inte mycket värre än galoppsadeln brukar göra så det fick gå. Inte nog med det, man är ju väl inriden i sin ordinarie sadel om man säger så. Att byta är oftast ingen höjade då stöden är annorlunda och framför allt känslan. Men skam den som ger sig. Jag provade att ta ett skutt till på framridningen och det kändes bra så det var bara att tuta och köra.

En ny väntan inleddes fram till min start.
 
När väl startsignalen gick var vi båda taggade och Hisan hoppade som ett rinnande vatten. Jag har tidigare fått kritik för att jag har ridit för långsamt i terrängen men inte idag. Vi gasade massor (fast det ser rätt långsamt ut på filmen) och klipte mållinjen i fyrsprång till och med. Tiden blev bra men lite snabb, jag låg inom felmarginalen så vi slapp undan straff.
 
 
Så här efteråt är jag supernöjd med de delar som innehöll hoppning. Det säger väl en hel del om mig som ryttare kan jag tro... ;)

Totalpoängen var ingen höjdare i och med att dressyren gick som den gick. Men jag klättrade stadigt i listan från utgångsläget och framför allt hade vi superkul. :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0