Hepp!

Dagarna bara springer iväg...
 
I måndags hade vi en värmebölja här. Det var helt underbart skönt. Trots att vädret var så härligt lät jag båda hästarna vila. Jag behövde tvätta bilen... Riktigt hur jag tänkte här är inte riktigt uträtt. Bilen blev i alla fall så ren den kunde bli.
 
Igår var Emmy med ut och körde Lilla. 100%-igt uppförande för madam svart. Men vad kan man annars förvänta sig av en sådan liten söthäst.
Manny hade tuggat lite på henne i hagen så vi fick ägna oss åt lite sårvård. Ett ypperligt tillfälle att öva på det där med spolspiltan... och vem uppförde sig när vi hade besök? Tänk om samma hade gällt måndagen veckan innan då mina händer trasades sönder när vi hade lite meningsskildaktigheter angående att stå i spolspilta eller ej.
 
Jag red Hisan när Emmy körde. Han uppförde sig också prickfritt även om han vid något tillfälle tänkte lite fel när han försökte älga iväg i jättetrav i stället för att galoppera. Han ville väl göra som Lilla, bara det att han inte kan.
 
Annars är han på G att byggas upp igen. Formerna börjar komma tillbaka till vad jag tycker är acceptabelt men han måste stärka sig lite igen. Varje gång han faller ur blir han svag i bakdelen vilket känns lite grann, speciellt när han försöker sig på jätte-älg-trav till exempel. Nu är det ju ingen gångart som vi försöker framhäva vanligtvis men ändå.
 
Idag har jag kört Lilla en sväng. Jag lät henne öka självmant på travrakan hemåt. Som hon springer där. En sådan trav hon har. Jag bara måste mäta upp 500m på mitten och klocka henne någon gång.
När hon gör så kan man inte sluta le! Hon är så fin min lilla söthäst.
 
Hisan fick en ny mattespad till dressyrsadeln. Jag har länge tänkt skaffa en men nu tog jag tag i saken.
Jag tycker inte dressyrsadeln är helt optimal nämligen. Den faller lätt ner mot manken, framför allt nu när han är tunnare än optimalt. Dessutom har jag funderat på om hans motvilja mot dressyren kunde bero på det... Den kanske trycker lite.
Med padden kom sadeln upp precis som jag tänkt och Hisan kändes fin. Däremot satt jag lite uppepå... men man vänjer sig. Jag tycker det samma när jag har pad under hoppsadeln och efter ett par pass känns det helt normalt igen.
 
Jag tyckte att jag fick Hisan att lossna hyfsat men jag är alltid så osäker på dressyren. Går han fram ordentligt? Eller tycker jag bara att det känns bra och så går han och små luras? Jag borde rida mer för tränare...
 
Nu skall jag vara bortrest i en vecka så bloggen kommer att vila... på återseende den 30:e

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0