Årsdebuten
Vi vaknade upp till ett helt vitt landskap här nere idag vilket inte känns direkt positivt.
Den största anledningen till att jag valde årets tävlingsdebut i mars var just att slippa snön. Men tju fick jag, big time. Bara en sådan sak lixom.
Framhoppningen var kaos, men bättre än på senaste pay & jumpen då det var katastrof. Tältet skapade inga problem alls, tur att vi kollade in det kvällen innan.
Hisan hoppade bra med gott tryck och jag kände mig lugn och säker på mig själv.
Jag vet inte om det är speciellt för SM eller om det är något nytt som skall komma mer men stöden på framhoppningen hade tydliga höjdmarkeringar utsatta. Suveränt där det minst sagt är varierande höjder på framhoppningarna annars. Det lugnade mina stackars nerver massor. ;)
Inne på banan började vi bra men en sväng som jag hade planerat för att vinna tid mot hinder 5 (Bedömning A:0) blev inte riktigt som jag tänkt och vi rev grovt. Mot 6:an bjöd Hisan på hindret bredvid och när jag försökte styra upp det kom vi så i botten att han omöjligt kunde hoppa av. Dumt av mig att inte guida honom bättre på banan. Helt mitt fel.
I svängen till sista hindret tittade Hisan till lite på blommorna vilket gjorde att vi vinglade lite och rev det också.
Ingen höjdarrunda direkt med andra ord men det kändes ändå positivt.
Jag saknar rutin och det märks när vi kommer upp i höjd. Så även om det känns som om vi är mer än redo att vara på 1.15-1.20 nu gör det stort utslag när jag shablar till det.
Mitt mål är ju att vara stabil på 1.20-1.25 (kanske 1.30) i år och det käns som om vi kommer att kunna det.
Jag kan känna mig trygg och jag kan lita på Hisan. Han hoppar suveränt och han kliver över de här höjderna.
Nu skall bara jag hålla ihop det också… det är det som är det svåra.
Nya tag helt enkelt.
Terräng nästa helg och sedan blir det tävling med två klasser. Jag kan bara inte bestämma mig för om jag skall rida 1.10-1.15 då eller om jag skall rida 1.15-1.20… what to do?
