Blott en tanke..

Har ni lekt med tanken om allt ni skulle kunna hinna med att göra om ni inte hade häst?

Och alla pengar som ni skulle kunnat spara?

Varje höst slår den tanken mig. Det är när mörkret sakta kryper närmare som jag verkligen saknar mitt "gamla" liv. Då jag kunde vara mer fri och spontan, resa mera...
Då jag bodde mitt i storstaden i mitt älskade Italien. Det är framför allt den här tiden på året som den tanken slår mig med en vansinnig kraft.

Men jag vet att jag drömde om hästar när jag bodde där nere och visst lever jag på sätt och vis min barndomsdröm nu.
Varför blir man då aldrig nöjd? Är det månde höstmörkrets fel? Är jag ensam med dessa tankar?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0