Gott nytt år
Jag vill önska ett gott nytt 2014.
Jag har minst sagt stora förväntningar på nästa år.
Lilla har blivit riden av en annan ryttare än mig för första gången idag. Och dessutom var det premiär som ponnyridningshäst.
Har man den rätta storleken så åker man på sådant helt enkelt. ;)
Hej träningsvärk
Jag har lätt den grymmaste träningsvärken idag. Kombinationen att jogga efter att bara ha varit soffpotatis i flera månader och sedan bära vatten är ingen höjdare.
Jag har i vart fall ridit Lilla idag. Mestadels skritt. Det är i vart fall trevligt för ryggen med långsam ridning. Lilla var fin idag med men eftersom vi hade sällskap av två andra ryttare i ridhuset som galopperade massor så var ridningen idag mest inriktad på att vi skulle göra vårt och de sitt. Lilla ville gärna ha koll och tyckte att de var lite lusiga.
Det är inte lätt att vara en travhäst i ett ridhus alla gånger.
Hisan vilade idag.
Nu kommer jag att ha rn hel veckas semester. Mitt mål är att hinna med att rida/träna hästarna så mycket som möjligt i dagsljus. Det skall bli härligt att kunna vara ute då och slippa mörkret som annars alltid är när jag är i stallet på kvällarna så här års.
Startar lite innan nästa år
Nästa år, alltså 2014, skall jag vara sundare och se till att komma mer i form själv. Jag startar detta redan nu genom att jag faktiskt har joggat idag. Ja, ni läste rätt.
Det gäller att sätta igång på en gång. Oftast är i och för sig den där första joggingrundan inte den svåraste. Det är alltid svårare att komma ut gång nummer 2 och 3 och 4... Ja ni förstår. Men nu skall jag göra ett tappert försök att verkligen komma igång igen.
Jag har inte legat på latsidan efter detta heller utan jag har ridit båda mina hästar.
Hisan skrittades ut 30 minuter och sedan avslutade jag med ett pass i ridhuset. Han har alltså fått en rejäl dos motion idag.
Han jobbade på fint men han är mycket häst att rida och jag märker hela tiden hur jag tappar yttern, viker handen, glömmer rumpan. Aaahhh... det är sjukt irriterande att komma på sig själv hela tiden och det märks direkt på Hisan.
Lilla har skrittats i ridhuset med små inslag av travfattningar. Hon är så duktig. Portarna som öppnas med knapp har hon lärt sig nu. Hon parkerar snällt bredvid knappen så att jag kommer åt och väntar lugnt på att de öppnas.
Ridningen går dessutom framåt med stormsteg. Det är så fantastiskt med dessa travhästar. De har det mesta emot sig med ber man dem jobba så går de in för det 100% och de vill verkligen göra rätt.
Ni skulle sett halterna hon gjorde. Underbara lilla häst. <3
Julklappar
Nästan alla skriver julklappsinlägg så varför skall jag vara sämre?
Jag har inte inte fått så många hästiga julklappar i år. Men snart är nya täcken till hästarna på väg. I år har jag nämligen inte köpt grejer före jul utan väntat in rea och bättre priser. Dessutom har det ju varit sådant blidväder och det hästarna mest har behövt är tjocka vintertäcken så det har inte gjort något att de har fått vänta.
Så fort de dimper ner i brevlådan (de är beställda från England) så kommer där bilder.
Lilla har dessutom fått en halsbygel men den kommer med posten först nästa år.
Hoppning
Red ut en sväng med Lilla idag efter att det slutat att regna. Vi tog vägen runt Granelundshallen.
Började med att skritta genom bäcken och det stormfälda trädet. Idag bjöd Lilla själv på ett par steg i trav när hon såg det och tog sedan självmant ett skutt över. Förra gången gick hon över med älgkliv.
Alla initiativ som innefattar bjudning skall premieras så Lilla överöstes med beröm.
Hon är superduperpigg ute nu och jag får ideligen påminna henne om att vi skall ta det lugnt. Men det är bra att hon är pigg.
Hisan och jag begav oss till ridhuset. Det hade hunnit mörkna redan då.
Någon snäll själ hade lämnar ett litet ensamt hinder kvar i ridhuset till oss. Det var perfekt tajming för jag hade tänkt skutta över något idag.
Jag använder gärna ett litet hinder som belöning när jag rider. Har man en hoppglad häst som Hisan är det super. Det lockar fram bjudning och dessutom är hoppningen lösgörande.
Vatten, vatten...
Alltså det kan omöjligen regna mer nu. Det regnar i stort sett varje dag och inte lite heller. Idag var det ett sådant där regn med stora kalla droppar dessutom.
Hästarna var så där glada när jag kom för att ta in dem. Och så där glad var jag när jag i regnet fick bära vatten. Är inte det en paradox bara det?? Vi har nämligen inte haft vatten i stallet sedan lille julafton. Kul kul
Att i ett sådant läge ta ut Hisan på ridtur är inte helt självklart varesig för honom eller mig. Jag har väl berättat vad han tycker om regn? Och vad jag tycker om regn?
Vi gick alltså på tvären och mycket motvilligt från stallet till ridhuset (det ligger inom synhåll så det är inte långt).
Turligt nog var själva ridpasset inte ett dugg på tvären utan Hisan var superfin. Han var rund och sög på bettet med fin bjudning.
Jag måste lyckas med att filma snart för jag skulle själv vilja se den fina känslan annat än under korta glimtar i spegeln.
Hade det varit en vanlig fredag och om jag inte hade varit hemifrån och inte ridit på en veckas tid så hade jag inte gett mig ut i kväll. Men tur var det att vi kom ut för känslan i kväll var sådan som man kan leva på länge.
Mina förhoppningar inför 2014
Inte mycket blev som jag tänkt mig under 2013. Målen är inte nådda och det har varit mycket skador och bakslag framför allt under andra halvan av året.
Inte bara på hästarna, jag har ju varit skadad själv.
2014 kommer förhoppningsvis vara ett mer positivt år på alla sätt. Om jag skall sätta upp några höga mål för året som kommer vet jag inte.
Min högsta önskan är ju att vi alla skall få vara friska i vart fall och kunna syssla med det som är roligt, inte bara rehab.
För Hisans del hoppas jag att vi kan komma tillbaka på tävlingsbanan hyfsat snart. Exakt vilken nivå vi kommer att vara på vet jag inte än men förhoppningen är ju att komma tillbaka till att minst hoppa 1.20. Skulle det vara så att vi får hålla oss på 1m så är det också helt okej.
Givetvis skulle jag vilja starta fälttävlan med honom igen också men Hisan får sätta ribban så får vi se hur det blir.
För Lillas del hoppas jag att hon kan komma tillbaka till tävlingsbanan igen. Det största abret är nog tiden för hennes del. Vi kommer troligtvis vara på gång lagom till våren och då kommer alla kanoner som vi inte vill möta ut på banan igen. Så vi får helt enkelt se hur det kommer att bli med starter för hennes del.
Jag vill gärna börja med ren dressyrkörning med henne också. Vi får se när tid till det kommer.
2013 har ju så klart inte bara varit dystert och tråkigt. Det finns flera ljusglimtar och många härliga stunder. Framför allt har året varit mycket lärorikt för mig på alla sätt och vis. Jag har tagit mig en funderare över mycket och omvärderat mitt sätt att se på hästen och träning på flera plan.
Ett mål som jag absolut tänker nå är att komma i bättre form själv.
Jag behöver bättre flås och tappa en hel del vikt.
Hemma igen
Då har jag och sambon gjort vår galna julresa på nytt.
Julfirande med två familjer i två städer i två olika landskap på tre dagar. Som extra krydda följer ett stycke katt och en kanin med på resan och så adderar vi en liten hund (stationerad på det ena stället, inte tillhörande det galna resesällskapet) också till det hela. Hästarna inkluderas inte i galenskapen utan de får stanna hemma i lugn och ro.
Det är rätt skönt att vara hemma igen kan jag säga. Även om det så klart är trevligt att besöka släkt och vänner.
Att då mötas av dessa två en kort sväng på kvällskvisten är underbart.
God fortsättning!
God Jul
Årets julkort!
En riktigt god jul önskar jag, Hisan och Lilla.
Dan före dan
Lillejulafton måste vara höjden av stress. Hade inte min sambo hjälpt mig med julklappsinköp idag så hade det inte gått.
Hästarna har vilat men jag har gett dem varsin julrykt och stora mulpussar nu på kvällen.
Som grädde på moset mitt i allt stressande så var det inget vatten i stallet. Så tyvärr gick det ju lite tid som inte var planerad till att bära hinkar.
Jag begriper inte hur jag kan stressa till det så dant varje jul. Men nu skall jag ha två och en halv dag hästledigt i alla fall.
God Jul!
Vomb
Idag har Hisan och jag varit i Vomb. Det är nog ett halvår sedan sist.
Vi hade supertur med vädret dessutom. Det var uppehåll och vädret var varmt för att vara i december. Helt underbart uterittsväder med andra ord.
Vi vi tog det lugnare än vad vid brukar. Lite för Hisans skull men mest för min hands skull. Jag upptäckte nämligen att en pigg Hisan som låg på som bara den var extremt jobbigt för handen. Det gjorde faktist lite on att hålla i honom när han vräker sig på bettet på det viset.
Just när vi inte har varit i Vomb på länge brukar han kunna göra så. Raksträckorna lockar till snabb galopp och då vräköer han sig gärna på. Han brukar lägga av med det beteendet till nästa gång man åker dit om det inte går allt för lång tid emellan.
Vanligtvis brukar jag kunna rida sida vid sida med vårt sällskap på en Hisan som inte ligger på. Och ligger han inte på är det inget problem men handen heller... Moment 22
Men det var underbart härligt att vara ute. :)
Jag och Lilla tog en kort uteritt hemma.
Vi testade lite terräng genom att vada genom ett vattendrag och kliva över ett nedfallet träd. Låter man bara henne titta så går hon genom och över allt.
Nu har vi ju bara skrittat över och igenom saker. Jag funderar på om jag kan använda "hinder" till att lära henne galoppskänkel på ett bra sätt. Jag får fundera lite och sedan testa och se vad hon gör om man kommer mot ett "hinder" i trav...
Hisan har ju lärt henne att hoppa över vissa vattenpölar. Han lärde henne detta när jag hade henne som handhäst. Hon hoppar alltså över vissa pölar i vagn när vi travar. Det brukar i och för sig bara var språnget som är ett hopp/galopp sedan tar hon trav igen.
Årets mörkaste dag...
...nu vänder det! Vi går mot ljusare tider.
Trots tsk mörkret och regnet har jag orkat med att rida båda.
Först ut var Lilla. Vi var i glasridhuset helt själva. Hon börjar lära sig att hon skall parkera bredvid dörröppningsknapparna nu. Ni skulle ha sett första gången som jag försökte öppna sittandes på henne. Läskigt! ;)
Hon växer rent ridmässigt för varje gång nu. Och dagens höjdpunkt var den sista halten innan jag satt av henne. På hjälpen och med helt parallella fötter. <3
Hisan fick också jobba i glasridhuset. Han är så fin nu.
Fokus på galopp och lösgörande idag. I morgon skall vi bege oss till Vomb med en vän för att njuta av att vara skogen. Det är nästan en halvår sedan vi var där sist.
Nu laddar jag med världscupsändningarna från London.
Det där med unghästar
De är så roliga att jobba med. Varje gång lär de sig något och allt går framåt med stormsteg.
Nu när jag har startat ridning med Lilla på allvar är det så. Jag "kör" henne inte längre från ryggen utan hon svarar på mina hjälper. Nu skall vi bara lära in alla braiga grejer som att flytta sidverts och senare galoppfattning också.
Vi har lite bekymmer med pysdörrar så det måste vi öva mer på. De är allt bra läskiga, men det kommer. Hon verkar tycka att det där med att vara ridhäst är ganska så skoj ändå.
Lilla söthästen <3
Hisan har vilat idag.
Tigern är tillbaka!!
Idag har jag hopptränat!!
Hisan hoppade som bara den trots att hindren var små. Och som han bjöd! Tigern i honom är tillbaka och det är så härligt att känna.
Nu red vi inte hela träningen utan slutade när vi hade hoppat två linjer där den sista var räcke, fem språng till kombination där räcket ut låg på 1m.
Anledningen till att jag avbröt var att Hisan fortfarande är under uppträning när det gäller hoppningen och han hoppade med så mycket glädje att det var ett bra ställe att sluta på. Jag vill inte att det skall bli för mycket redan nu utan det kommer ju fler träningar och vi skall skynda långsamt.
Janne Jönsson som jag tränade för idag tyckte också att det var vettigt att stoppa här. Att avsluta när allt positivt är på topp skall man inte underskatta.
Jag har ju tränat för Janne förr och han känner till de problem vi har haft. Idag kommenterade han också den nyfunna hoppviljan och glädjen i Hisan.
Det absolut bästa är känslan. Finast Hisan är tillbaka! <3
Snart slut
Året går mot sitt slut. Det är redan vecka 51 så det är inte så många dagar kvar.
Någon fullständig summering kommer jag inte att göra än men en lite tillbakablick tänker jag bjuda på.
I slutet av förra året tänkte jag mig att det skulle bli ungefär så här:
Lilla skall köras in med "vanlig" vagn och skolas i kördressyr. Hon skall också bli stabil i formen under sadel och lära sig grunderna i dressyr.
Vi tränar också vidare på ovalen och ser vart det leder. Jag har inte bråttom att starta henne i lopp. Men troligast kommer hon till start under 2013.
Hisan och jag skall traggla vidare på 1.20. Att sätta upp 1.30 som mål vågar jag inte, men vi får nosa på höjden på träning. Målet i 1.20 är felfria rundor. Jag skall heller inte trilla av så mycket.
I dressyren vill jag klara de där 60% i LA. Vi får traggla på med det också.
I fälttävlan vill vi vässa våra resultat i debutant. Framför allt är det dressyren som skall vässas. Ett bra resultat där är avgörande för hur resten skall bli.
Men mitt främsta mål är nog att kunna fokusera lika mycket på båda hästarna. Först då kan det bli bra.
Året som har gått har inte alls blivit som jag tänkte mig i slutet av förra året. Men saker blir sällan så som man föreställer sig.
Vad jag kan säga är att Lillas resultat ligger närmast målen.
Hon har startat under 2013 och har tre 5:or i raden. Det är inte illa. Riktigt hur slutklämmen blev på hennes startande under året är jag ju förstås absolut inte nöjd med. Men nu är det så det är.
Vi jobbar dessutom hårt på den där grundläggande dressyren under ryttare med henne så vi har ju kommit en bit på vägen där.
För Hisans del skulle jag nog säga att det är platt fall när det gäller mina mål. Men här får vi nog anse att det var benbitens fel och det var bra att den gav sig till känna.
Den Hisan jag har idag är en helt annan Hisan än före innan vi upptäckte den, och i morgon skall jag hoppa honom för första gången sedan operationen.
Jag har definitivt lärt mig massvis under 2013, mestadels den hårda vägen men all lärdom är nyttig.
Velar
Det var månsken i kväll, synd bara att solskenet uteblir. För det mer eller mindre regnar konstant och så är det mörkt.
Men nu är det bara 4 dagar kvar till årets mörkaste dag och sedan vänder det. Det är bara att bita ihop och stå ut helåt enkelt.
Hästarna har vilat idag. Jag har enbart ryktat och pussat mular. Det är inte fy skam det.
Hisan är anmäld till hoppträning på torsdag. Det skall bli så kul.
Men jag velar om i fall jag skall rida själv eller inte. Jag vill ju så gärna träna, det är ju alltid sjukt kul att hoppa men jag tänker på handen.
Den är nästan läkt nu. Frågan är bara om den är stabil nog.
Jag får nog ta och sova lite på den saken tror jag...
I vägen
I did it again... Somnade i soffan tidigt under kvällen...
Men innan jag kom hem blev det ridning av Hisan. Ridhuset var platsen så som alltid på sena vardagskvällar den här tiden på året.
Vi trimmade lite och eftersom det stod en cavaletti framme så nyttjade vi den lite för att ha lite roligt mellan övningarna. Det är alltid moralhöjande för en häst som Hisan att ha någon lite bom att rulla över. En cavaletti är ju inte ett hinder men det kan i Hisans värld vara jätteroligt.
Lilla vilade enligt plan.
Lazy sunday
Det har varit en mycket seg dag idag. Men det har sina naturliga orsaker.
Trots segheten har jag fått mycket uträttat i stallet.
Lisa har ridit Hisan och jag har ridit Lilla. Hon går framåt med stormsteg som ridhäst. Vi kommer att kunna ha mycket kul ihop med sadel på hon och jag.
Nu skall Lilla få ett par dagars paus för att smälta de nya intrycken.
Sedan har jag tagit hand om Hisans stackars negligerade persedlar. Jag gillar att ha rent läder men nu har detta fått stå tillbaka när jag har haft bandage på handen. Jag fick därför skrubba rejält för att få det så rent som jag ville. Med hel hand så skall detta hållas på en normal nivå framöver.
Igår tog jag Lilla på bar gärning i fullt bus i hagen. Jag har ju tänkt att Hisan är den som röjer mest men jag tror minsan att hon har tagit över där.
Ridit båda
Idag har jag kunnat rida båda mina hästar. Vilken härlig känsla. Det var länge sedan.
Först red jag ut på Hisan med sällskap av Nicola. Vi skrittade mest men hann även med att vada genom en bäck och skritthoppa över ett stormfält träd.
Lite trav blev det också. Superfin uppförande av Hisan dessutom. <3
Lilla och jag var i andra ridhuset. Igår ville hon inte riktigt stanna när jag bad om halt så dagens fokus låg på att kunna göra mjuka avsaktningar. Det fungerade fint idag.
Jag skulle kunna tro att jag lyckades samla mitt fokus lite bättre idag och det var det som saknades igår.
Utöver avsaktningar gick hon på stora volter och bytte varv i serpentiner.
Det skall nog bli en fin ridhäst av henne. ;)
Nästan en trippelbarr...
Igår fick båda hästarna följa med till ridhuset.
Lilla skall få lära sig lite mer om livet som ridhäst. Hon har ju faktiskt aldrig blivit riden i ridhus förr så det var ju bra med lite sällis.
Hon fick alltså skritta ner till glasridhuset, gå några varv där inne, och sedan hjälpa mig att bygga hinder till Hisan. ;)
Lite lagom miljöträning så där.
Lilla tar ju det mesta sådant med ro och var mest nyfiken på allt. Hon stoppar gärna in huvudet i hinderbodarna och kollar runt med mycket nyfiken blick. Att det klongkar och låter när man drar i bommar bekommer henne inte.
Lite kul var det när jag skulle låta henne nosa på en cavaletti medan jag satt på. Lilla begrep inte varför hon skulle stanna och nosa, hon klev helt sonika över. Härliga lilla knashäst. <3
Hisan fick hoppa lite mer riktiga hinder med Lisa. De låg på hela 85cm och vi avslutade med ett längdhinder.
Nu nu är han mogen för hoppträning för instruktör igen.
Hoppning-light
Eller faktum var att det inte ens var vi som hoppade. Utan vi var bara i ridhuset när det var hopplektion. Men det räckte för att herr Häst skulle bli ordentligt glad i hatten och mycket laddad.
Nyttigt inför kommande träningar.
I övrigt var han fortsatt mycket fin att rida.
Lätt att vara kaxig...
Det är ju lätt att vara lite kaxig så där på morgonkvisten och säga att man skall göra både det ena och det andra.
Idag har jag lätt den värsta träningsvärken på länge, och händerna är slitna. Så någon ridning blev det då inte.
Lite te synd att inte kunna hålla sig till planen men samtidigt är det ju lite dumt att tro att det går att vara soffpotatis i en hel månad och sedan bara ge sig ut och köra på precis som innan. Men det är i och för sig jag i ett nötskal.
Hästarna blev i vart fall ryktade. Det är ju inte helt fel det heller.
Vardagsdramatik
Det blev en händelserik kväll i stallet igår. Musten gick helt ur mig när jag kom hem så jag somnade ifrån allt i soffan...
Lilla har ju en fäbless för att slänga sig ner i spånet och rulla när det är nyspånat. Igår spånade jag, tog in och började packa hö utanför stallet.
Jag hörde det sedvanliga banket när hon lägger sig ner och rullar men sedan blev det tyst. Det brukar det inte bli. Så jag for in i stallet och där hittade jag Lilla liggandes trångt, trångt mot väggen.
Hon hade rullat fast riktigt ordentligt. Jag kämpade ett bra tag med att få loss henne men insåg att jag behövde hjälp.
Som tur var var stallägaren hemma och kunde hjälpa mig.
Lilla kom på benen men det var med hjälp av en massa tjoande från vår sida. Hon hade liksom gett upp lite när hon låg så hårt fast. Bra är det på ett sätt för jag kunde verkligen hjälpa henne utan att riskera att bli sparkad men tänk om jag inte hade varit där...
Lilla gumman. Så där får hon ju inte göra. <3
Jag hade satt mig för att rida igår så det gjorde jag.
Handen kändes efter allt dragande i Lilla, den skall ju inte belastas än, cob den belastades rejält igår. Men ridningen gick bra.
Hisan an var rent ut sagt skitfin. Bjudningen funkade och han var så fin i övergångarna.
Vilket team jag har haft till hjälp med ridningen av honom! Det är så roligt och jag är oerhört tacksam.
Jag fick ju släppa ridningen mitt i den sista delen av igångsättningen. Nu är han helt igång och så fin. Det är helt underbart.
Jag hoppas att handen klarar av lite ridning även i kväll.
Blickar bakåt
Sitter och slökollar på gamla youtubefilmer som jag har laddat upp. Det är inte utan att jag blir sugen på att hoppa igen.
Inte på att tävla direkt, sådant kan vänta till våren. Men jag saknar träningen så in i norden.
Detta klipp är från november 2010. Lite drygt tre år sedan med andra ord. Håll tillgodo!
Snart så
Hela mitt hästliv har legat mer eller mindre på is ett bra tag nu, flera månader faktiskt. Men snart skall det kunna vända.
Hoppas as att jag i och med det kan skriva lite fler inspirerande inlägg och inte bara om att hästarna vilar.
Att ha två friska och glada hästar igen hade varit den absolut bästa julklappen. <3
Vad önskar ni er?
Regn, regn, regn
Igår snö och idag kopiösa mängder regn. På snö blir det galet halt.
Jag hade tänkt gå ut och gå med Lilla idag men det sket sig på grund av vädret. Det skall vara lite mysigt att vara ute tillsammans också speciellt nu när hon inte tränar för något närstående mål utan bara för att vi skall göra något ihop. Då måste det vara möjligt att njuta av det.
I stället blev det rykt i stallet och jag gjorde ett halvhjärtat försök att få ordning på manen. Men det gick inte för den var blöt.
Hisan blev riden av Lisa och enligt uppgift var han superfin. Det känns fint i mattehjärtat.
Nu skall jag bara fundera ut nästa veckas planering för hans del. Vill jag rida något själv och i så fall vilka dagar?
Det tål att tänkas på...
Heldag
Nu när Sven har släppt taget har det varit hög tid att ta hand om allt som har skjutits upp i väntan på bättre väderförhållanden.
Hisan har ju vilat lite för många dagar men det verkar inte ha bekommit honom allt för mycket, han var mycket mer samlad idag än jag någonsin vågat hoppas på. Inga brallar eller annat bus som har kunna vara hand signum.
Först fick han hoppa lite med Lisa och sedan efteråt kom det bästa.
Jag hoppade upp en kort stund och kände lite på honom i alla gångarter. Han kändes fin men mycket laddad.
Att bara hålla i tygeln på en lugn häst är inget problem. Det innebär ingen belastning på handen. Det jag är orolig för är om han fyrar av något bus och jag får ta emot mig på något sätt. Det tror jag inte att den håller för än, och det är två veckors läkning kvar så det känns lite dumt att äventyra det redan.
Jag tror att jag skall försöka rida ett pass i nästa vecka. Men resten kommer mitt underbara team av tjejer som har hjälpt mig nu att få sköta.
För jag hoppas att det har framgått att jag har världens bästa team som hjälper mig nu. Jag är så glad för det. <3
Efteråt gick jag och Lilla en promenix runt fältet. Hon provade sitt nya bett men mest var det bara för att göra något tillsammans. Jag vill inte rida henne än utan vill sätta igång henne jättelugnt. Så vi börjar så här.
Stormen drar över
I morse stormade det fortfarande med oförändrad kraft mot igårkväll. Det är inte ofta en storm stannar i två hela dagar och rasar på med sådan kraft.
Hästarna har ju helt andra åsikter om vilka väderlekar som faktiskt bekommer dem än vi människor. Så det verkar inte bry sig nämnvärt. Nu har de ju inte tränat något så jag förväntar mig i vart fall en überpigg Hisan i morgon. Dessutom skall han få hoppa lite. Så superdag för honom i morgon.
Jag är mycket sugen på att ta en liten ridtur i morgon. Vi får se hur dagsformen ser ut och hur det känns. Dessutom tror jag att Lilla skall få prova sitt nya bett och få gå på promenad med mig i morgon. Jag har inte bråttom igång med henne alls men en lite prommenad om vädret är bra kan vi båda behöva. Jag måste också röra lite mer på mig. Två flygor på smällen med andra ord.
Vädrets makter
Det friskar i i stormbyarna nu... Det känns bra att vara innomhus kan jag säga.
Jag stannade inte längre än nödvändigt i stallet i kväll. Hisan hade behövt tränas men jag tycker inte att det är en bra idé att utsätta varesig honom, mig eller någon annan ryttare för det när det är klass 2 eller klass 3 varningar utfärdade.
Nu sitter jag här hemma och lyssnar på vinden utanför. Det blåser så mycket så att rutorna bågnar och det drar in kallt genom balkongdörren.
Ny storm på ingång
Igår var det första gången på längre som handen kändes normal när jag var i stallet. Jag fick dock lägga band på mig själv för det kliar något enormt i ridnerven. Men det är ju dumt att belasta den för tidigt.
Hästarna vilade som vanligt när jag är själv i stallet men jag gav dem var sin rejäl rykt.
Idag väntas det en ny storm på ingång med snö... Hua! Hoppas inte att det blir så illa dom det spås.
Vila
Nu är nedräkning nummer två i fullgång. Jag har så svårt för att vänta på saker och ting och nu måste jag vänta på den där förbaskade handens läkning.
Idag har jag dessutom bara varit hemma och vilat. Stallaktiviteter är väl inte det bästa även om jag är försiktig och inte rider så att vila den helt från sådant är nog bra. Men det innebär inte att jag inte blir galen på att vänta.
Hisan har inte vilat idag, det får han göra i morgon i stället. Han vilade inte heller igår utan då reds han ut.
Kanske inte världens roligaste inlägg, inte heller världens mest inspirerande. Det är liksom inte mycket sådant som händer i mitt hästliv just nu. Hoppas att det vänder snart...
Nyskodda
Idag har båda hästarna fått nya skor.
Båda har fått lite annorlunda skoning mot tidigare.
Veterinären tyckte ju att Hisan skulle få lite mer falsade och arbetade skor som skulle underlätta hans överrullning fram. Därför har han fått en sko som heter Classic Roller. Vi provar helt enkelt om han gillar den skoningen.
Tanken är att det skall skona hans kotor lite efter operationen och när han skall hoppa lite mer framöver.
Lilla har riktiga travarfötter med långa tår. Inte för att vi vill att hon skall ha det. Vi har skott henne ofta och försökt hålla tån tillbaka tidigare. Men nu när hon inte skall gå fort utan byggas upp på annat sätt tänkte vi att det kunde vara bra att försöka bygga upp hennes trakt lite också.
Långa tår sliter ju onödigt mycket på senor.
Så nu har hon fått ridhästskor på. Med dubbla tåkappor och backad tå. Vi får se vad hon tycker om det.
Lilla behöver inte heller några långa tår för att trava. Hennes fötter är bara sådana.
Söndag
Det går inte direkt fort för mig med sysslorna i stallet. Men idag har gödselstacken tömts så nu kan jag tömma gödselkärran själv utan att ta i. Yihaaa!
Små saker som underlättar typ.
Pysslade de massor med Lilla och påbörjade operation kuva vildvuxen och galet tjock man. Jag vill rycka den men jag har aldrig ryckt henne tidigare så jag kommer att ta det pö om pö. Hon får vänja sig vid det succesivt.
Dessutom har jag lite bekymmer med att rycka man nu med handen. Så för bådas skull får det bli lite i taget.
Så en lugn söndag var det helt enkelt. Inte mycket som hände på hästfronten. Jo, jag har hunnit med att titta på både hoppning och dressyr från Globen på TV. Perfekt en lazy sunday.
Lördag
Att vara gipsfri underlättar massor men jag märker att jag verkligen måste ta det lugnt och fasa in användandet av handen framöver. Hur mycket det än kliar i ridnerven så måste jag hålla mig så att jag inte sliter upp skadan igen.
Igår red min vän från Tyskland. Hisan gick ett pass i Wallenberg. Vi la in ett litet skutt som han kumed ploppa över för att hålla honom lite mer med på noterna. Han tycker att dressyr i ridhus är rätt bra tråkigt ibland. Att då ha en cavaletti att ploppa över gör stor skillnad.
Efteråt tittade jag på när Kurt, tränaren från Tyskland som jag tidigare har ridit för, höll träning för min vän. Det är alltid lärorikt att titta på även om det är roligare att vara med själv. Dessutom var det spännande att se om jag begrep en träning på tyska. Många ord för rörelser påminner om svenska eller engelska så det mesta kunde jag faktiskt hänga med på.
Idag får Hisen vila igen. Jag skall koncentrera mig på att rykta Lilla och styla hennes gigantiska, vildvuxna man.
