Vardagsdramatik

Det blev en händelserik kväll i stallet igår. Musten gick helt ur mig när jag kom hem så jag somnade ifrån allt i soffan...
 
Lilla har ju en fäbless för att slänga sig ner i spånet och rulla när det är nyspånat. Igår spånade jag, tog in och började packa hö utanför stallet. 
Jag hörde det sedvanliga banket när hon lägger sig ner och rullar men sedan blev det tyst. Det brukar det inte bli. Så jag for in i stallet och där hittade jag Lilla liggandes trångt, trångt mot väggen. 
 
Hon hade rullat fast riktigt ordentligt. Jag kämpade ett bra tag med att få loss henne men insåg att jag behövde hjälp. 
Som tur var var stallägaren hemma och kunde hjälpa mig. 
 
Lilla kom på benen men det var med hjälp av en massa tjoande från vår sida. Hon hade liksom gett upp lite när hon låg så hårt fast. Bra är det på ett sätt för jag kunde verkligen hjälpa henne utan att riskera att bli sparkad men tänk om jag inte hade varit där...
 
Lilla gumman. Så där får hon ju inte göra. <3
 
Jag hade satt mig för att rida igår så det gjorde jag. 
Handen kändes efter allt dragande i Lilla, den skall ju inte belastas än, cob den belastades rejält igår. Men ridningen gick bra. 
 
Hisan an var rent ut sagt skitfin. Bjudningen funkade och han var så fin i övergångarna. 
 
Vilket team jag har haft till hjälp med ridningen av honom! Det är så roligt och jag är oerhört tacksam. 
 
Jag fick ju släppa ridningen mitt i den sista delen av igångsättningen. Nu är han helt igång och så fin. Det är helt underbart. 
 
Jag hoppas att handen klarar av lite ridning även i kväll. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0