Det finns lampor i ridhuset! Det är så mycket bättre att rida när man ser var man är. Dessutom är det spännande att kunna kika till i speglarna och se lite hur det ser ut.
Vi skrittade mest men travade lite, gjorde lite övergångar och galopperade ett varv i varje galopp runt fyrkanten. Jag vill inte rida för hårt direkt utan fasa in även detta.
I nästa vecka planerar jag att börja fasa in lite bomarbete. Först cavaletti och sedan lite små hinder. Allt för att vi skall kunna börja träna igen i början av nästa månad.
Hisan var mycket positiv. Han protesterade inte alls mot något så som han har kunnat göra tidigare utan var stabil i formen även i övergångarna.
Den här gången red jag Hisan i veterinärens ridhus medan hon kollade. Precis som jag har känt så är han stabilare än någonsin i traven även om han var lite spänd idag då ridhuset är ett tält med duk som fladdrade i vinden.
Galoppen var också luftigare även om jag tycker att han skulle ha kunnat gå fram bättre.
Nu har vi ju inte ridit på bana/ridhus alls sedan innan operationen så han är rätt oriden.
Därefter gick vi in till löpargången och böjde honom. Han var helt ren.
Veterinären tyckte att han skulle ha en annan typ av skor fram som ökar överrullningen lite. Vi får titta på det till nästa skoning.
Det som väntar nu är att öka upp träningen till normal nivå och rida på ridbana. Planen är också att fasa in hoppning och om allt går enligt plan så kan vi kanske börja hoppa i början av nästa månad.
Jag rider inte i sådant här väder. Riktigt så mycket dödslängtan har jag inte.
Strömmen hade gått i stallet också så jag fick fixa allt i skenet av min pannlampa. Tur att jag hade rotat fram den ur gömmorna. Jag såg även till att Lillas vagn inte kunde välta innan jag åkte hem.
Nu är det bara att hoppas att alla saker stannar där de är och inte far om kring allt för mycket.
Årets första höststorm har börjat dra in. Eller det började redan i eftermiddags men nu har vinden tagit i rejält.
Idag har jag klippt Hisan. Det gick över förväntan. Uppenbarligen gillar han min lila lilla maskin. Det måste bero på färgen va?
Idag behövde jag nämligen inte brottas med honom alls vid klippningen utan han höll sig lugn och lät mig klippa ända upp till öronen utan knussel.
Vi tog även den vanliga runda efteråt. Herr häst är lite väl glad i hatten just nu. Han behöver springa men det går ju inte innan återbesöket som är på onsdag.
Förhoppningsvis kan vi öka på motionen då.
kul med glad häst men han är lite för glad för min smak. ;)
Öronen fladdrar i vinden. ;) Udda höstväder med regnbåge, 16 grader och annalkande storm.
Jag red ut med stallägaren idag. Det var superlatjo tydligen. Vi tog en annan väg än vanligt och Hisan kunde inte riktigt hålla sig i skinnet. Så fort vi kom ur skogen skulle det hoppas och bockas. Sedan när vi passerade Granelundshallen blev han så till sig i trasorna så att han var tvungen att fyra av ett superhögt bocksprång. Jag lyckades sitta kvar men jag var inte så kaxig efteråt kan jag säga.
Jag vågade inte riktigt rida fram honom efteråt så både traven och galoppen blev lite mer trampa luft och långsam än vanligt.
Före Hisan var jag nere hos Lilla en stund. Vi stod och väntade en stund på stallgången på hagpolarna. Eftersom fröken alltid har varit otålig och aldrig har gillat att vänta på saker och ting.
För att ha något att göra blev manen flätad. Visst blev det fint?
Nu skall jag sätta mig och sträckläsa boken Headless horsemen - a tale of chemical colts, subprime sales agents, and the last Kentucky derby on steroids.
Ni undrar kanske varför när ni läser titeln. Det skall jag berätta en annan dag...
Riktigt varifrån jag orkade uppbringa energi till att rida i kväll vet jag sannerligen inte.
Men vädret var fint och jag hann rida lite tidigare än de andra kvällarna.
Hisan uppförde sig fint men blev på ett ställe rejält skrämd av några hundar i en trädgård. Det renderade en tvärvänning. Nu lyckades jag hänga med honom idag så han är förlåten. Men det är just sådana här moves som gör att han ibland tappar mig. 180 graders sväng med 190 knyck direkt efter. Som ryttare är man inte kaxig då.
Jag jag längtar som bara den efter variation. Jag får skaffa mig lite sådan genom att rida en annan väg. Men det får vänta till helgen då jag kan rida i dagsljus.
Återbesök väntar i nästa vecka och då hoppas jag att vi kan rida på lite mer som vanligt efter det. Dels skulle det vara skönt att komma upp i full kondition på Hisan. Allt blir lättare då när energin får komma ut och han slipper ha den inom sig. Den bubblar ut ibland då och kah föredrar ritter utan bock och bus. Dels skulle det kunna innebära att vi kan rida i ridhus. Det hade varit fantastiskt för jag hatar mörker.
Uppförandet var för övrigt över förväntan då han ändå vilade igår.
Massören var på besök idag och Lilla varvade stora gäspningar med med hög njutning och halvöppna dimmig ögon.
Nu mitt i vilan är tanken att hon skall få bli av med resterande spänningar i kroppen för att bättre kunna tillgodogöra sig resten av vilan.
Hon var fin i muskulaturen men det satt spänningar runt SI-leden och hon hade roterat sitt bäcken. Detta hade vi redan gissat/sett så det var bra att han kunde behandla henne lite.
I övrigt märker jag tydligt att hon mår bra mycket bättre redan. Det värmer att se. Grundplanen för hur länge hon skall vila ligger oavsett fast.
Trots att väderprognosen lovade uppehåll blev både Hisan och jag blöta under dagens ritt.
Uppförandet var inte heller på topp från herr bus sida. Det brallades hej vilt i galoppen. Men det är inget ovanligt. Hisan blir alltid lite cranky när han blir blöt, och mitt humör blir inte heller direkt bra.
Vi är i vart fall rörande överens min kära häst och jag om vad vi tycker om blötväder.
Idag trodde jag verkligen inte att jag skulle palla att rida. Men det gick att uppbringa lite ork till det.
Det blev en sen ritt och det hann att mörkna.
Idag har det regnat och inte lite heller hela morgonen och förmiddagen. Med tanke på att årundan har varit lite pt det kladdigare hållet redan innan detta regn så lade jag ner tankarna på att rida där innan jag ens satte mig i bilen på väg ut till Flyinge. I stället blev det en "ny" runda. Först skritt i parken bakom stallet och sedan trav och galopp längs vägarna på fältet. Det får fungera som runda nu när hösten är kommen.
Hisan hade shapat upp sig från igår och skötte sig helt enligt regelboken. Han skyggade i och för sig för några små saker men det är ju vardag.
Det är rimligt att tro att jag hade lite mer fokus på min ridning idag än igår då jag var lite mer utvilad... Troligast var det det som var anledningen till att jag låg raklång i gruset igår. Det är viktigt att rida och inte åka häst. Speciellt när Hisan har vilat en dag. Jag önskar att han var fullt igång nu faktiskt. Inte så här mitt emellan. Han är lättare när han går fullt. Då får han tömma sig på energi med jämna mellanrum och det gör skillnad. Men det är bara två veckor kvar till återbesöket nu så då får vi se hur vi skall fortsätta.
Jag har varit nere hos Lilla också idag. Hon blev ryktad, pussad och kramad. Hon och hennes polare fick gå in tillsammans. Det är knappt lönt att dela på dem, de har blivit så tajta. går den ena in får den andra följa med. De är i och för sig väldigt lätta att ha med att göra när de är så tajta. En häst i varje hand sedan är det bara att gå. De vill ju åt samma håll.
Däremot visade Lilla på bus när vi skulle ut. Hon skulle vänta en stund på gårdsplan. Med en stund menar jag sekunder men se det var inte poppis. Hon sköt iväg bogen och var på väg att lägga iväg bort från mig. Turligt nog fick jag henne på bättre tankar väldigt fort. Sicken bushäst hon är. <3
Gårdagen bjöd på en fin runda i kvällssolen och avslutades med att jag gjorde en sträckt frivolt ungefär från Hisans öron och rätt ner i galoppbanans grus. Landningen blev inte stående om man säger så.
Riktigt vad som fick honom att göra ett gigantiskt luftsprång just där vet jag inte men jag hamnade framför sadeln och Hisan slutade inte att bralla, vilket i sin tur gjorde att jag satt uppe vid öronen. Där är det sjukt dålig stabilitet och svårt att sitta så det ledde till frivolten.
Det positiva i detta var väl två saker.
Jag hann tänka att 'nu trampar han på mig' där mitt i luften på väg ner i grusen. Men Hisan hade koll och backade undan.
Nummer två var att han faktiskt stannade Och väntade på mig. Det har nog aldrig hänt förut. Han brukar springa hem i full kareta.
Nu satt jag upp igen och avslutade ritten enligt plan om än på en lite taktande och uppskruvad häst.
Som sagt: aldrig en tråkig dag...
Och jag har väntat på att dra i backen under konvalescensen. Så nu kom det...
Jag är ganska dålig på det här med att ha häst på lösdrift. Jag fryser massor och kämpar med mig själv dagligen för jag vet ju att hästar inte fryser lika mycket. Speciellt inte när de har regntätt täcke på sig...men jag fryser ju.
Idag var det en av de där dagarna när det regnar från morgon till kväll. Brr
Därför var jag bara tvungen att åka ner med ett extra täcke till Lilla. Inte för att hon behöver det. Men man vet ju aldrig. Hon var i vart fall helt torr under.
Hisan har tagits hand om av min medryttare. Han har vilat.
Hisan har satt klart vinterpälsen och för att fira detta var han till och med lite svettig på halsen efter ridturen.
Rundan an är samma som alltid nu, han har inte blivit så varm tidigare så pälsen är definitivt på plats.
Vi får se när jag tar tag i klippningen.
Uppförandet var kanon hela ritten idag. Inga stora bus eller dumheter.
Däremot skymmer det allt för tidigt nu. Trots att jag skyndar mig efter jobbet och sparar stalljobbet till efter ritten så lyckas jag inte riktigt hinna innan mörkret faller.
Jag avskyr mörkret på hösten/vintern. Det är deprimerande.
Dessutom är det rätt långt kvar till Hisans nästa återbesök och mitt släp är paj... Kul kul...
Att sitta i 45 minuter på ett stycke överladdad dryg häst och föröka göra något vettigt av det är bara så där kul.
Lite mitt eget fel är det ju efter som han vilade igår. Men att flippa ur, glömma allt vett och bara vilja springa ifatt alla hästar inom synhåll är ju inte allt för konstruktivt.
Att då protestera mot att matte säger håll dig på mattan genom att lätta fram sparka bakut och göra krumsprång är ju inte heller det så där latjo. I vart fall inte sett ur min synvinkel.
I morgon har vi beställt sällskap till uteritten för att få lite omväxling. För jag är övertygad om att detta är ett sätt för min kära häst att berätta att han är uttråkad.
För övrigt lyckades vi med skritt, trav och galopp mellan sprattelanfallen idag. Det är jag rätt nöjd med. :)
Det är ganska skönt att kunna stanna hemma och inne även idag.
Visst låter jag som världens slappaste och mest oengagerade hästägare just nu?
Det var i och för sig planerat att jag skulle vara hemma dessa dagar sedan tidigare. Jag behöver ladda batterierna lite så detta är perfekt.
I stället har jag funderat och googlat på en massa utrustningsdetaljer som jag kanske skall prova till Lilla. Men de stannar vid tanken ett tag till. Jag måste tänka något varv till på funktion och nytta och sedan bestämma mig för vad som skall inhandlas.
Vissa saker tar det tid att komma underfund med om man behöver och vissa går det bra att springa iväg och köpa på studs... Lite märkligt det där...
Mitt tränings- och tävlingsuppehåll med hästarna har fått mig att fundera mycket. När väl karusellen är igång blir det lätt så att man rycks med och gör det man är van vid oavsett vad det är. Att då stoppa upp och tänka igenom vad man håller på med är inte heller så lätt. Förutom att jag nu hinner fundera på träning, tävling och vad jag gör med hästarna finns det dessutom nu också tid att vara hemma. Det är något stort i mitt liv och idag är en sådan dag när jag bara njuter av att vara hemma.
Jag har passat på att fundera lite över hoppningen och framför allt min sits.
Jag har jobbat massor med min ridning de senaste åren. Framför allt för att få ordning på min katastrofala sits men också för att lägga en ny grund. Redan när jag bodde i Kalmar försöktes det att rätta till den bland annat genom att sätta mig på stoet Chanelle som ofrånkomligt stoppade när jag inte red ordentligt. Jag vet inte riktigt hur många gånger det resulterade i att jag satt i olika hinder... men hjälpte det? Knappast! Det må bero på att jag är tjockskallig, eller kanske beror det mest på att jag har extremt dålig kroppskontroll och inte så lätt kan ta åt mig de vanligaste instruktionerna så som luta dig tillbaka eller sitt upp. Inte för att jag är dummare än någon annan utan kanske mer för att jag tidigare aldrig har haft behov av att fundera över exakt vad jag gör med min kropp och jag tyckete ju att jag lutade mig tillbaka... det är bara det att det inte var eller är tillräckligt att bara tycka. Jag rätade ju inte upp mig, i vart fall inte tillräckligt och inte på rätt sätt. Och när den tanken har landat känns det minst sagt logiskt att jag aldrig lyckades med att hjula på baletten när jag var liten...
Vad vill jag nu ha sagt med detta? Inte kan väl avslöjanden om min tidiga och mycket korta balettkarriär vara av intresse?
På de senaste tiden har det skrivits mycket om sits lite var stans. Det talas om grunden i ridningen och att den ofta saknas. Det skrivs om vikten av en bra sits. Men har inte alla ryttare det? Nja, kanske inte alla och i synnerhet inte jag från början.
Nu när jag dessutom sitter och skrittar, skrittar och skrittar en massa har jag passat på att tänka på sitsen. För att bara sitta och åka rundor på hästryggen gagnar ju ingen. Och dessutom är det supertråkigt.
Min sitstränare som för ett par år sedan började lära mig att sitta ordentligt och inverka på ett korrekt sätt, Lindan är tillbaka igen. Jag har inte kunnat träna för henne under de senaste åren då hon har bott utomlands men jag hoppas att jag skall kunna göra det när jag får tillåtelse att rida Hisan på ridbana igen. Än så länge läser jag mina tidigare inlägg här på bloggen och tittar på gamla filmer. Sitsinläggen finns under kategorin sitsträning här bredvid för den intresserade.
Nu är det inte bara allt skrittande som har fått mig att fundera. Till exempel har Arnold Assarsson startat en blogg där han skriver om hoppträning. Han är träffsäker i sina inlägg och skriver om saker som borde vara självklara så som att det är viktigt att lägga en bra grund och att en bra runda på låg höjd är viktigare än att snabbt klättra i klasserna och hoppa högt. Detta är till synes mycket logiskt. Men är det det vi ser på hoppbanorna? Är det detta jag har praktiserat? Jag vill ju klättra i klasserna...
Bara idag när jag läste ett inlägg på Tyras blogg slog det mig att jargongen lätt är en annan bland ungdomar. Hon säger ju att det är viktigt att träna grunden men också att det kanske inte görs på hoppträningarna för då förlorar tränarna elever för träningarna blir för tråkiga??? Men vänta lite här! Stopp! Är det tråkigt att göra något väl? Jag tycker ju inte det men jag tror inte att precis alla tycker som jag.
Jag undrar nu lite om jag är färgad från travet också. Men tränar min häst gör jag ju själv. Till hopptränaren eller dressyrtränaren vänder jag mig för att bli tränad själv. För att kunna bli en bättre ryttare. Att hästen också blir bättre av det kan man ju se som en bieffekt. Det ena leder ju till det andra. Därför vill jag att den tränaren jag rider för korrigerar fel som jag gör. Jag uppskattar inte träningar med massor av folk där tränaren är oengagerad och bara säger hoppa det där hindret eller rid den linjen. Jag vill ha en tanke bakom och jag vill ha hjälp med att rätta det jag gör fel. Annars lär jag ju mig inget.
Till detta har jag hittat Tord som är väldigt fokuserad på mig som ryttare i hoppningen. Han brukar säga att Hisan redan kan hoppa och i stället är det mig vi skall jobba med. Precis det jag vill åt. Likadant vill jag ha min sits korrigerad när jag rider dressyr. Jag vill ha hjälp med att förfina mina hjälper och att lära mig att ge rätt hjälper. Att sitta rätt. För det är grymt svårt.
Det finns flera olika sätt att lära ryttaren rätt. Jag gillar Lindas sätt att bit för bit lära mig hur jag skall inverka med min sist för att ge rätt hjälper. För det spelar ju ingen roll hur mycket jag sliter om jag ger felaktiga signaler som hästen inte kan förstå. Dessutom är hon så pedagogisk och lyckas med att förklara allt i minsta deltalj. Det kan tyckas flummigt när man läser mina inlägg från hennes träningar men det beror g mest på mitt sätt att återberätta. Och alla fungerar vi olika, hennes förklaringsmodeller fungerar 100% för mig. Min sits har blivit så mycket bättre och det håller i sig, jag kan inverka bra mycket bättre nu.
Jag roade mig med att klippa ihop lite frekvenser från lite filmer jag har i datorn för att illustrera detta.
Nu skall jag i stället fundera på Lilla och hur jag skall förhålla mig till hennes träning framöver.
Bra uppförande förutom att han blev lite väl glad i hatten sistabiten hem när han fick syn på en annan häst och jag skulle försöka galoppera honom en liten bit.
Jag började med morgonfodring hos Hisan och sedan efter frukost blev det en sväng ner till Lilla igen. Hon blev borstad och fick pälsglans i man och svans... Inte för att hon behöver det men ändå. Hon mår bättre och bättre vilket känns bra.
Här är hon med sin jämngamla och jämnstora polare. Visst är de lika?
Jag åkte sedan hem och vilade en sväng innan det blev dax för ridning. Ett smart drag visade det sig för på eftermiddagen sprack himlen upp och det blev en underbar ritt i sol.
Hisan skötte sig också super och vi bara njöt han och jag. Vid sista galoppen blev han lite glad i hatten och brallade till lite. Idag blev jag bara så full i skratt av det så han är förlåten och slapp bannor trots buset. <3
I morse blev det kanelbullebak. Jag vet att jag är en dag sen men det måste ju finnas ork och tid också.
Jag jag har varit nere hos Lilla en sväng och pysslat. Hon tar sig och börjar se riktigt fin ut i kroppen nu.
Hon hade visst lyckats med att skaffa sig sår på vänster has så vi fick syssla med tvätt. Inget farligt eller så men alla sår bör ju tvättas.
Sedan hade Lilla fått en ny kompis. Ett sto som var lika stort som hon själv och jämngammalt. Lite kul var det att båda är svarta med liten stjärn i pannan. De har blivit superbundisar och går tätt ihop hela tiden.
Sedan blev det den vanliga rundan med Hisan. Vi galopperade tre gånger utan incidenter.
I did it again... Arrrrgggghhh! Somnade i soffan och vaknade mitt i natten.
I vart fall började vi introducera galopp idag och det helt utan komplikationer.
Årundan blev det som vanligt men med lite mindre trav och då två intervaller i galopp á ca 50m. Det är mycket mindre än vad veterinären har ordinerat men jag vill liksom afasin det.
Vi fattade galopp från skritt och fick rena fina fattningar utan en massa fnattande.
Nu är det bara ett fåtal dagar kvar som jag hinner rida innan mörkret faller i veckorna och reflexerna åker på från och med i morgon.
Nu börjar jakten och stressen för att hinna ut till stallet för att rida innan mörkret faller. Det är ju uteritter som gäller och det är ju trevligast när man ser. Dessutom är Hisan trevligare när jag ser... hur lät det? Det lurar en. Massa fullblodsätande faror lurar i mörkret och jag slipper gärna sådant just nu.
Det är ju breedersvecka och full rulle. Det innebar att Hisan är full rulle också.
Han var lite överallt ingenstans idag. For han inte iväg så gick huvudet för fullt, eller så försökte han sticka iväg med bogar, flyta iväg åt något håll som jag inte hade sagt... Jag hade fullt sjå att hålla honom på plats och att insistera på att vi skulle gå där jag hade bestämt. Jag brukar se ut märken på vägen som jag vill att vi skall passera exakt som jag vill. Till exempel, passera tajt till höger om stenen, passera till vänster om bajshögen eller liknande. Han skall sedan styras för sitsen till vad jag har bestämt. Det är inte alltid poppis kan jag meddela. En viss herr Häst vill bestämma själv (vilket är fullkomligt förbjudet).
I morgon skall jag ha hästledigt. Det skall bli skönt. Jag behöver verkligen ladda om batterierna lite...
