Hisan betyder häst

Jag känner att det är dags för lite allmänna betraktelser med en hästig touch. 

 

Jag hade ju höga förhoppningar på 2013. Förhoppningarna låg framför allt på tävlingsfronten men de har ju gått om intet totalt nu. Mina mål är inte uppnådda och jag kan inte göra något åt det. 

 

Tävlingsmål är ju inte allt här i världen och så länge jag och hästarna kommer att kunna vara friska så kan vi också ladda om och komma tillbaka. I vart fall är det så jag tänker. Ett mantra så gott som något och en bra tanke.

 

Hösten är här med besked och även om dagarna bjuder på fint väder så hänger den där illavarslande vintern över allt som ett mörkt sjok. Jag avskyr vintern och allt som den medför. Mest av allt avskyr jag mörkret och ett behöva stiga upp i mörker och att komma hem sent i mörker. Men det är väl livets lott antar jag. Jag liksom merparten av Sveriges befolkning jobbar 8-17 och då blir det så. 

 

Vad da som i varg fall är skönt i höst är att jag inte kommer att åka på träningar på sena kvällar. Jag som älskar att träna, det är det absolut roligaste med att ha häst enligt mig, att träna för tävling och att tävla. 

Men nu blir det ju inget med det. Inte heller blir det några tidiga tävlingsmorgonar eller lördagsträningar inne på Jägersro. Inget pusslande för att hinna med båda hästarnas tävlingar och träningar. 

Det är faktiskt riktigt skönt. 

 

Jag kanske borde omvärdera mina prioriteringar och värderingar... det är verkligen inte omöjligt.

 

Nu skall jag ta tag i dagen! Carpe diem!