Downward spiral

Alltså dagens hoppträning... Jag trodde att jag skulle bli lite glad av att träna ikväll men träningen gick så in i hoppsan dåligt. Eller Hisan var fin och pigg men jag red som en påse nötter.
Kasst så in i...
 
Hisan var av och på redan under uppvärmingen som bestod av ett litet språng (sockerbitar) och tre galoppbommar på volt. Han gasade både över bommarna och språnget. Jag hade fullt sjå att ta tillbaka honom innan det bar av igen. Kanske var det redan här som jag blev för passiv i min ridning. Alltså jag skall inte rida av honom men jag skall hålla om honom med skänkeln men när han blir så pigg så blir det lätt att jag glömmer det. Sedan skall jag ju inte heller behöva sitta och dra i honom vilket i stället lätt blir resultatet och på sistonne tycker jag att det har blivit mycket slå upp med huvudet för hans del när vi hoppar. Han tar liksom inte förhållningen alls utan ångar på och så huvud upp nästan invid hindret när jag panikartat tar i honom... alltså ni hör ju själva hur illa det låter.
Detta föder osäkerhet i mig och då kryper jag gärna lätt fram med överlivet... och så var vi tillbaka igen i det dåliga.
 
Jag tror att jag lätt hamnar i den sitsen när det börjar gå dåligt för det är ett invant mönster och det tar lång tid att bryta mönster.
 
Jag är inte heller så pepp just nu rent allmänt och det lyser väl igenom i att jag lätt blir negativ och inte tror att jag klarar något. Hoppning är ju lite kasta hjärtat över hindret och följ efter och när jag inte ens orkar det för att jag är så opepp så blir det liksom inget alls av något.

Det är troligtvis så att det är vintern, att det är mörkt. Just i år har vi knappt haft något solljus alls under januari och de futtiga timmar som vi har haft så har jag suttit inomhus...
 
Jag är alltså rätt nere och det brukar vara så så här års men det är nog en av de sämsta vintrarna hur som.
 
Det är ju dumt att skylla på allt annat när man rider kasst men allt hänger ju ihop.
 
Jag provade även Lillas bett på honom idag. Jag tyckte väl att han svarade ok på det men jag vet inte om jag tycker att han gillar det helt. Jag får prova någon gång till som utvärdering. Lillas bett är ett Max Control. Det är tredelat men låser sig och kan inte vikas ihop om hästen blir stark, alltså blir det just då lite skarpare. En bra grej med det och anledningen till att jag har köpt det till Lilla är att det inte kan slå upp i gommen då det inte böjs.
 
Jag tänkte visa en liten film från en runda som gick hyfsat i alla fall. Att sitta och titta för mycket på det som är kasst ger ju inget positivt i alla fall.
 
 
Igår red jag Lilla i ridhuset. Hon gjorde som vanligt sitt allra bästa. Idag har hon vilat. Ny skritt i ridhuset får det bli i morgon.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0