Hisan betyder häst

Jag har själv promenerat idag. Jag tog en lite längre runda. Jag skall undan för undan gå längre rundor nu. Det kännas bra att röra på sig och jag blir tokig av att bara sitta stilla. 

 

Hisan har också gått sin första runda i snöre nu efter all vila. Som jag misstänkte så blev han rätt glad i hatten och ganska sprattlig. Han går ju inte sprattla en massa så klart. Men har man stått stilla i sex veckor är det ju svårt att inte sprattla och spralla lite i vart fall. Sedan stod stallägarens häst och ropade efter honom hela tiden också. Det gjorde ju inte saken bättre om man säger så.

Nu höll jag så klart inte i honom själv utan det var Marie som fick den här roliga uppgiften. Hon är van vid fullblod vilket är superbra. 

 

I morgon skall Hisan flytta till sitt sommarstall. 

Då har Lilla åkt iväg på kollo.

 

Marie följde med och körde, lyfte och gjorde allt som jag inte kunde göra. 

 

Lilla installerades i boxen och Cicci informerades om alla egenheter (de är inte så många).

 

Nu skall hon kunna träna i lag med andra. Det kommer att bli så bra. Och jag kommer att kunna vila min rygg ännu bättre. Win-win med andra ord. 

 

Tror jag glömde att nämna att min vän Camilla tog Lilla på en liten tur igår så hon kom ut en sväng. I morgon åker Lilla på bootcamp, där skall hon vara tills jag blir frisk. 

Hon skall kunna träna i sällskap med andra på ett bra sätt, något som jag har svårt att fixa även när jag är frisk. 

 

Idag ag har vi fixat en ny säng till mig, en fastare och inte nedlegad. Fast säng med memoryfoam madrass, det måste ju bli bra för ryggen. 

 

Sedan har min kära sambo fått slita med mina vardagssysslor.

Vi har handlat foder åt hästarna, läs: jag har pekat på grejer och sambon har konkat ut dem till bilen och sedan in i stallet. Ca 130 kg foder har han fått bära på. 

 

Efter det har stackaren fått mocka boxar och hage i stallet. Inte direkt hans favoritsysselsättning kanske. Jag har bara stått och dirigerat och pekat. Sjukt frustrerande är det. Mest för att jag inte kan göra något alls utan bara stå och titta på. 

Men jag kommer inte att läka bra och fort om jag försöker mig på sådana aktiviteter. Jag får helt enkelt gilla läget. 

 

Jag har däremot kunnat stå och kela med Lilla i hagen. Hon är så omtänksam, står snällt och försiktigt bredvid bara. <3

Hisan är lite mer frustrerad själv på grund av hans långa vila så han är just nu inte i gos-mode tyvärr. Men det kommer att komma tillbaka när han kommer igång sedan. 

För Hisan då med röntgen.

 

Hans plåtar ser fina ut och han visade ingen hälta på löpargången varesig i skritt eller trav. Han är dock inte färdigläkt än utan skall stå i sjukhage i ytterligare 6 veckor. Men han skall börja skrittas för hand. 

 

Det går åt rätt håll med andra ord. 

 

Hisan har ätit tillskott av mineraler och vitaminer som har hjälpt benläkningen. I morgon skall jag se om jag kan hitta motsvarande bra tillskott för människa till mig. Sådant skadar ju aldrig i vart fall. 

Det kommer nog bli väldigt mycket fokus på min rehab här framöver känner jag. Självcentrering till tusen. 

 

Jag känner mig i vart fall lite gladare för varje dag som går. Jag lyckas göra saker som jag inte trodde var möjliga. Som idag när jag lyckades stänga kaninens bur med griptången jag fått, en sådan där lång stång att plocka saker med från golvet utan att behöva böja sig. 

 

Det blir lättare att komma i och ur sängen även om det också är ett företag på sätt och vis.

 

Det jag verkligen saknar är att vara aktiv. Jag vill ha att göra hela tiden men det är ju inte riktigt förenligt med att ta det lugnt. Men, men, det är bara att anpassa sig. Det skall ju vara övergående. Jag får och ska röra på mig men försiktigt och jag får inte hantera hästar eller fixa i stallet, frustrerande till max.

 

Lilla har varit ute på en tur runt årundan med Emmy idag. 

 

Nu har jag varit hemma i ett drygt dygn. Skönt men det är mycket som måste anpassas för att fungera. Jag insåg snabbt att min hårda säng blivit för mjuk... så nu har jag fått köpa en ny madrass. Hoppas den kommer att fungera som tänkt. 

 

Jag har även hunnit med att vara i stallet och pussat mular. Mer än så fick jag inte göra och jag skall vara stenhård mot mig själv. 

 

Jag ag får ju gå obegränsat men jag inser att jag ändå kommer att få ta det lugnt till en början. Men det kommer. Det är lite småjobbigt att sitta också, i vart fall längre stunder, men det blir bättre och bättre. 

 

Igår kördes Lilla en kort runda av Rebecca B. Hon hade aldrig kört henne innan och aldrig någon travhäst, bara vanliga körhästar. Men kan man rida så är det rätt lätt att anpassa sig. Lilla var fin sa hon och det känns ju bra. 

 

Idag vilade Lilla, i morgon kommer Emmy att sitta upp på kuskbocken bakom henne. 

Nu skall jag snart få komma hem från sjukhuset. Det skall bli så skönt. Jag skall börja med att fira det med en dusch. 

 

Jag skall ha en rysligt obekväm korsett på mig i tre månader. Så lyder domen. Men jag skall stå ut och jag skall lyda alla råd till punkt och pricka. 

 

Det betyder att jag inte får lyfta något på den här tiden. I vart fall inget tungt. Det innebär också att jag inte kan gör något alls i stallet förutom att pussa mule.

Spännade, spännande. Jag får nämligen inte rotera ryggen alls. 

 

Till att börja med så skall Hisan röntgas på fredag. Sedan får jag se hur jag löser det med honom. Skall han ha fortsatt boxvila så får jag fixa det på något sätt och skall han igång får jag hitta någon som vill hjälpa mig med det. 

 

Jag får däremot gå så mycket jag vill och även i trappor. Det är ju bra för trappa har vi hemma. Jag får bara åka i höga bilar men det löser ju sig också bra för vår är hög. Hur det kommer att gå att köra bil vet jag inte riktigt heller men det får lösa sig om någon dag. 

 

Så fredag alltså, då vet jag mer. 

 

Bloggen blir än mer rehabblogg nu. Men fotografera hästarna skall jag väl kunna göra lite och också filma när jag känner att jag kan följa med. 

 

Jag är kvar på sjukhuset men tankarna är hos hästarna och hur jag nu skall lösa det hela. 

 

I kväll har jag bestämt att Lilla skall iväg på träning hos en vän som också tränar travhästar. Hon kommer få finfin träning och kanske vill min vän köra henne i lopp sedan också. 

 

Hisan kommer att vara kvar i Flyinge men flytta ett par stall bort. På så sätt blir det inte så mycket jobb kvar som jag får be om hjälp med och han slipper vara ensam. 

 

Så får det lösas. Jag kommer att behöva all hjälp jag kan få.

 

Jag kommer att kunna vara i stallet men typ inte göra något alls som det ser ut nu. Jag vet inte riktigt hur länge jag kommer att behöva ha den korsett som jag har fått på mig för att stabilisera upp ryggen med så länge jag har den så är det så det är. 

 

Hisan är ju inte igång så det är lättast att ha kvar honom "hemma". 

Jag har ramlat av en häst och har brutit en ryggkota. 

 

Jag har fullrörlighet så det är ju bra. Men det gör jävulskt ont. 

 

Ligger inlagd över natten. 

 

Som tur är ställer bästa Rebecca B upp och hjälper mig med hästarna i morgon. 

 

To be continued...

Åkte in till Jägers med Lilla idag. 

 

Hisan tyckte inte alls att det var en bra idé och blev riktigt upprörd när jag lastade Lilla. Jag hade det på känn och lät honom därför stå inne istället för i hagen när vi var borta. 

Nu tror jag i och för sig att han inte stressade så länge efter att vi hade åkt. Han hade ätit upp allt höet och även legat ner när vi kom tillbaka. 

 

Lilla var verkligen på G när vi kom in. 

Det blev några varv på slingan där hon tog i fint i backen innan vi tog fyra intervaller på rakbanan. Sista intervallen gick 1.23. De tidigare gick snabbare men jag strulade som vanligt med klockan. 

Jag är nöjd med henne hur som. 

 

Jag skall försöka få in lite mer rutin i att åka in till Jägers med henne nu. Vi kan inte bara träna så där sporadiskt och tro att det blir något vettigt av det. 

 

Lite mer än tre dagar kvar till Hisans röntgen nu. 

Det blev en liten ritt på Lilla nu på eftermiddagen. 

 

Jag hade hoppats på att kunna testa att köra med vagn med svängel och draglinor idag, men så blev det inte. 

I stället blev det körning som vi brukar. 

 

Det blev bara en snabb vända i stallet idag. Fix och mockning. 

 

Jag har nämligen passat på att bara vara lite vanlig idag och har varit på bio. Filmen jag såg var verkligen utanför den genren som jag brukar se, den var en romantisk komedi av musikalkaraktär. Jag gillar action annars. Men den här filmen som hette walking on sunshine var fylld av 80-tals musik och utspelade sig i Italien. 

 

Jag insåg under filmen att jag saknar Italien något enormt, jag skulle aldrig flyttat hem igen. :'(

 

Jag hade ju planerat att stanna där nere för alltid med ibland utvecklar sig livet annat än vad man tror helt enkelt. 

 

Jag får fortsätta att drömma och besöka det härliga landet så ofta jag kan i stället. Framför allt får man drömma. 

Klockan ringer vid 6.

 

Ut och jogga 5km. Ja ni läste rätt. Jag rider ju bara en bråkdel av vad jag brukar så jag måste hålla igång med något annat i stället. Och så har jag ju tänkt komma i form till distanssatsningen med Lilla nästa vår. Börjar jag inte nu kommer jag aldrig igång. 

 

På plats på jobb i Malmö klockan 8.

 

Jobbade över och lämnade inte jobbet förrän 17.30.

 

Ta in hästar och fixa stallet runt 18.

 

Avslutade med att rida en sväng på Lilla. 

Det blev först en runda runt fälten då hon fick trava på och jag stod i lätt sits. Vi avslutade med lite dressyrarbete i Warren-Haistings. Den banan är min absoluta favorit av utebanorna på Flyinge. Stor och härlig och gräs. Det blev övervägande jobb i skritt. Hon känns riktigt fin. Jag borde filma henne snart så jag får se henne från sidan. 

Vi travade lite stora bågar på slutet. Banan är så stor att det går att göra fina mjuka bågar som är vida nog för att Lilla inte skall få problem med att bära sig vilket kan hända om man ber henne att gå på för snäva volter till exempel. 

 

Nu är jag helt slut och kommer troligen däcka i soffan hyfsat snart. :)

Tredje stora skadan på min kära stora häst inom ett års tid och jag har haft tid att fundera på ett och annat.

 

Jag har ju alltid omtalat Hisan som en häst med mycket åsikter om det mesta och också mycket utåtagerande.

 

Jag vet inte riktigt hur mycket jag har svurit över att han inte vill samarbeta med det ena eller det andra. Och det är otaliga gånger som vi har utkämpat strider mot varandra för att han har varit "dum".

Nu så här efteråt känner jag mig som världens största IDIOT milt sagt. För det är ju så att hästar inte kan berätta hur de känner de kan bara försöka visa oss via sitt kroppspråk och sitt beteende.

 

Det gäller att lyssna på de små signalerna. Och det är minsann inte lätt alla gånger. För visst kan en häst vara på tvären och göra tvärt om. Och hur kan man vara säker på att det inte bara är trots och test och faktiskt är något som den vill berätta. Jag är då verkligen inte ofelbar när det gäller detta. Det är supersvårt.

 

Jag har en liten histora om hur Hisan försökte berätta för mig att det kliade i pälsen på en tävling. Det var när Hisan var 6 och vi hade åkt till Munka Ljungby för att tävla med klubbens Div II lag i hoppning. Det blev lång väntan för att hela laget skulle hoppa och Hisan som redan då var cool som bara den på tävlingsplatsen var väl lite svettig under sadeln. Han försökte påtala detta för mig genom att knuffa mig med bogen, buffa med huvudet etc. Jag fattade ingenting. Inte förrän han blev störig som få och försökte lägga sig ner förstod jag att han ville något. Jag slet av sadeln och Hisan rullade sig, mitt på tävlingsplatsen. Det var en mycket nöjd (och smutsig) häst efteråt men kliet på ryggen var i vart fall borta.

 

Nu när jag tittar bakåt i backspegeln så ser jag ju att jag har missat typ alla signaler som fanns när Hisan ville berätta att han hade ont i frambenen. Trots att han inte direkt viskade när han försökte berätta för mig heller.

Han var inte bara dum när han pallnitade, bröt ut åt vänster eller inte ville närma sig hindren. Det smyger sig på. Ett stopp kan komma av att hästen klokt nog inser att det är dumt att hoppa när ryttaren inte är med för att nästa gång nita på grund av smärta, det är inte lätt att skilja på detta.

Han var inte heller dum när han konstrade vid uteritterna eller när han var stel i vänster bog och inte ville flytta den när jag bad om det. Skillnaden på att skjuta ut en bog för att det gömmer sig ett monster i ett hörn av ridhuset eller för att slippa ta vikt på ett ben är inte heller helt lätt att skilja ut.

Vi bråkade en del och jag vann, fick igenom det jag ville även om jag också åt grus ibland. Det är det som är det hemskaste. Det går att ta igenom det mesta.

 

Kontenta av detta är att hästar är extremt snälla djur. De står ut med massvis som vi hittar på bara för att vara oss till lags.

 

Hisan blev en helt annan häst efter att han läkt i benen. Alla grova protester försvann och han var mer positiv till allt, möjligen viftade han på svansen för att visa att jag var jobbig när jag bad om något som inte passade. Inga andra bråk eller konstigheter. Visst kan han bli rädd för något och hoppa till men det märks tydligt att han har en annan attitiyd.

Just detta får mig att känna mig som en ännu större skurk än tidigare. Min bråkiga häst är alltså inte alls bråkig, han ville bara berätta att han hade ont.

 

Nu säger jag inte att bara för att Hisan är si eller så så är alla andra hästar också si eller så men tanken bör finnas där. Det är klart att det finns problemhästar med besvärliga psyken som faktiskt bråkar utan att ha ont. Men kanske vill även de berätta något för oss. Det behöver inte vara fysiska saker som de vill påtala utan även annat. Sedan kan det ju vara så att missförstånd uppkommer. Hästen uppfattar något på ett vis och det vi vill är inte riktigt det som hästen tror. Men detta förekommer ju även människor emellan även om vi faktiskt kan kommunicera verbalt.

 

Nu är vi ju i en ny konvalescensperiod och har förhoppningsvis snart en ny igångsättning framför oss. Hur mycket jag än ogillar just den perioden, då ridningen mest går ut på att hålla i sig, så hoppas jag att jag snart kan få tillbaka min positiva Mr Häst igen. 

 

Hisan är min första egna häst och han är en fantastisk läromästare trots att jag köpte honom ung och jag var oerfaren. 

Tänk så mycket han har lärt mig om träning, tävling men också om hur hästar fungerar. Kanske framför allt hur hästar fungerar. Det är tur att han ändå försöker tala om när något är fel även om jag inte alltid begriper. Det är inte alla hästar som ens försöker berätta, de accepterar och biter ihop och gör det de ska, det vi ber om ändå. Lilla är så, svårare att läsa, lättare att missa. Då är det tur att någon har talat om innan hur det fungerar så kanske det blir tydligare trots allt.

 

Kloka fina Hisan, bli frisk nu! Låt benet läka fort!!

 

 

Det blev jogg för Lillas del helt enligt plan. 13km blev det och hon var knappt svettig efteråt. 

 

Duktig Lilla. 

 

Jag skall försöka komma iväg in till Jägersro och köra lite intervaller senare i veckan. Men schemat är proppat och det vankas midsommar till helgen. 

På något vis skall det väl kunna pusslas ihop. 

 

Jag har redan räknat ner för Hisans del idag... Ingen förändring där, dagarna går inte fortare även om jag önskade att det vore så just när det gäller detta. 

Anledningen till de lokala regnskurarna över stallet i fredags måste ha varit att det var den 13:e. Något måste ju alltid jäklas på en sådan dag. 

 

Igår blev det i vart fall skritt av. Vi var ute en timme och tog oss runt 6km. Ingen avsevärd sträcka men ändå. Vädret var fint och det var härligt att sitta på hästryggen. 

 

Idag ag får det bli lugn jogg för Lilla. Vägarna tillåter inte mer och hon är inte redo för mer heller. 

 

Status för Hisan är samma. Han ryktas, pussas på och står i boxen eller i boxhagen. Kul kul.

 

Nedräkning till röntgen är 10 dagar. Det är lättare för mig att ha något att hänga upp sig på. Hisan struntar nog fullständigt i sådant men en nedräkning är bra för mig.

Prognosen för kvällen sa inget om regn... trots det kom där rätt kraftiga skurar när jag var i stallet.

 

Jag hade faktiskt ingen lust att bli blöt när jag redan var trött efter en jobbdag och gav därför upp tanken på lång skrittrunda.

Nu är jag hemma och nu regnar det INTE. Vad är oddsen liksom...

 

Men men... Ny dag i morgon och nya tag!

 

En liten reflektion bara. Jag misstänker att jag har en mild allergi mot hö... eller i vart fall nyslaget sådant. Vi har det i stallet nu och jag andas tungt när jag lägger upp det till hästarna.
Jag testar allergimedicin nu. Men det vore ju inget vidare om det skulle visa sig att jag faktiskt var allerigsk. Nu säger de ju i och för sig att halterna av typ allt har varit enorma i år och många som alldrig reagerar har reagerat just i år. Hoppas att det i så fall är så. Eller så skulle det bara kunna vara ett märkligt virus, det hade ju varit bäst.

 

Ha en skön fredag!

Två dagar i rad har jag nu tvärsomnat i soffan när jag kommit hem från stallet. Alltså har jag inte hunnit skriva något...

 

Jag är sjukt irriterad på att jag skall vara så trött för klockan var inte så mycket ändå, närmare nio typ.

 

I onsdags regnade det efter jobbet. Då Lilla var nybehnadlad så ville jag inte skritta henne med blöt rygg. Hon fick alltså vila. 

Hästarna är alltid lite tjuriga när det regnar. De vill in och jag är aldrig snabb nog. 

 

Igår blev det skritt i stället. Gårdagens övning blev att skritta i maratonhindren och svänga för sitsen. Lilla var med på noterna men tyckte att jag var lite omständig. Varför svänga när snabbaste vägen genom är rakt fram typ.

 

Hon gjorde även tidernas snubbel på vägen hem. Vi skrittade på lång tygel och jag höll på att samla upp den för att vi skulle igenom vattenhindret. Då snubblade hon rejält, tur att det hände innan vattnet och inte i kan jag säga, då hade vi riskerat att bli blöta. Nu hände det ju inget som tur är.

 

Träckproven har kommit tillbaka. Hisan hade all time low på sitt resultat. Men han är ju vuxen nu. ;)

Lilla hade mycket mask, jag är inte så förvånad över det, så hon skall avmaskas. 

Idag är det riktigt skönt. Närmare 30 grader, me like a lot. Jag skall strax ut på en kvällspromenad. 

 

Lilla har haft besök av massören Göran. Jag tyckte ju att Lilla var rätt rak nu men jag hade lite på känn i och med att hon inte musklar rumpan helt jämt.

 

Helt rätt, Göran hittade låsningar i bogen och i bäckenet. Högst troligt kommer det i från den där fastrullningen som hon gjorde i vintras, när vi fick dra loss henne för att hon låg så hårt fast. 

 

Det et tog ett bra tag att lossa henne bak.

 

Nu skall hon skritta ett par dagar innan vi kör på igen. Förhoppningsvis fyller hon ut baken också och blir fin.

 

 

 

Hon är för go jämt. 

 

Idag har vi ridit cirka en mil i bra tempo. Hon har galopperat också. En gång på galoppbanan och en gång för att knäckappan glidit ner och satt vid hoven...

 

Skön kväll i kväll med skrittrunda på Lilla. Årundan som vanligt. Helt ensamma var vi inte, det var typ 1000000 flygfän ute också. Dem hade vi kunnat klara oss utan faktiskt. 

 

Super uppförande på Lilla som vanligt. Hon är så söt. Skrittar så fint och länger sig så fint i halsen när jag ber henne. Hon är ju rätt kort i halsen egentligen men när vi skrittar håller jag ändå längst ut på tyglarna när jag ber henne längs sig. Rätt fantastiskt faktiskt. 

 

Hisan var i gasen idag. Stod och hoppade upp och ner i hagen och sparkade även bakut ett par rundor. Så får han så klart inte göra, men jag tror det beror på flygfäna.

Flugtäcke på i morgon så att han står still. 

 

Jag ag tolkar det ändå som ett friskhetstecken. Lite drygt två veckor kvar till röntgen nu. 

Hästarna är alltid väldigt på när jag kommer för att ge dem frukost i vanlig mänsklig tid. Men när jag kommer extra tidigt får jag sömniga och undrande blickar när jag kommer. Knappt en gnäggning hörs utan bara tuggande.

 

Det är väldigt rofyllt på sitt sätt.

 

Stallet är redan färdigt idag och nu bär det snart av mot andra äventyr. 

Idag är det jag som har tränat och inte hästarna. 

 

Lilla vilade eftersom hon gick provlopp igår. Jag vilar alltid minst två dagar efteråt. Som idag blev det bara rykt och koll.

 

Vad Hisan gör vet ni redan. Står i boxen och står i hagen. 

Jag glömde Lillas mössa hemma så hon fick gå med bara bomull i öronen. Det dövade inte nog så jag fick galopp i båda provstarterna. 

 

Jag hade kört två själv under värmningen där hon gick iväg klockrent. 

 

I först sväng fick hon först gå ifatt och sedan i spår två eftersom en annan häst galopperade. Det fungerade inte heller så där kom galopp nummer två. 

Sedan kunde hon inte gå ifatt. Loppet gick på en 19-tid och det är hon inte färdig för än. Jag skulle önska att loppen gick i typ 25-20 fart men det gör de ju aldrig. 

 

Nu blir det inga fler provlopp förrän i juli i vart fall så jag får träna henne bättre fram till dess. 

 

Jag funderar på om jag inte skall galoppträna henne ändå? Men jag vet inte hur långt som är vettigt att köra.

Jag får nog fundera lite på det. 

 

Det et blev ett par fina bilder från idag. 

 

Oj, oj, jag däckade på soffan efter stallet igår. 

Både måndag och tisdag har jag varit iväg med jobbet. Tydligen blir man minst lika trött av det som av vardagen i stallet. 

 

Lilla la och jag var ute och red årundan igår. Det gick undan för hon var minst sagt taggad. Snäll och framåt är hon ju alltid men nu var det lite extra. 

 

Idag blir det Jägersro och provlopp för hennes del. Sedan skall hästarna skos.

Då börjar vi uppladdningen inför distansen nästa år då med en och halv timmes skritt... Skämt å sid, man kan nog inte skritta för mycket. 

 

Underbart väder idag så det passade perfekt med en sådan tur. Vi avverkade nästan en mil.

 

Hisan står fortfarande snällt i sin lilla hage. Jag är uppriktigt förvånad över att han inte har visat någon frustration över att stå på så liten yta än. Men det betyder nog bara att han verkligen behöver stå där ett tag till. 

Jag kollar inte honom något om i fall han blir bättre, det är inte lönt. Jag får veta tids nog hur det står till när det är dags för nästa röntgen. Men jag tycker att han verkar lite bättre ändå. Tänka positivt tror jag på, jag jobbar i alla fall på det. Lite drygt tre veckor kvar till röntgen...

Igår var jag verkligen uppe med tuppen, eller kanske till och med innan tuppen. Klockan ringde vid 4 i den stugan vid Osbysjön där jag övernattade. 

 

Vi skulle upp och titta på starten till SM i distansritt som skulle gå i Glimåkra. Det var intressant att se hur allt fungerade och teamen som elitryttarna hade med sig. Det var lite som pitstop på formula1 när hästarna kom in till veterinärbesiktningen. Teamet samlades runt och sadlade av och gav hästen vatten, omvårdnad och svampade den på nolltid.