Deppigt

Det kommer att ta tid för Hisans sår att läka. Jag känner riktigt hur hoppet i mig sjunker. Hisan betyder så mycket för mig och jag vill se honom frisk. Nu var detta gång nummer två när vi var på väg tillbaka som grusades. Jag tror ju inte att det kommer att ta lika lång tid denna gången som vid förra såret men det är ändå så tråkigt...
 
Hisan fick i vart fall beta gräs idag. Något får vi ju göra.
 
Lilla fick också beta en stund efter att hovslagaren hade pysslat om hennes hovar.
 
Nya nya tag i morgon, förhoppningsvis känner jag mig mer hoppfull då. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0