Hisan betyder häst

Inte bara här på bloggen utan även rent verbalt från mig också. 

 

Först idag börjar jag kunna få fram ljud när jag försöker prata. Galet!

 

Det mesta har fått stå still runt mig och hästarna. Alltså inte runt Hisan för han är ju igång och rids av andra. Jag har mest bara checkat av att allt är bra med Lilla och så har jag bytt bandage varannan dag. 

 

Idag kände jag att det vore en bra idé att gå ett steg längre och gå tillbaka till rehabschemat med henne. Vi tog vid där vi slutade förra veckan. 30 minuter uppsuttet eller i vagn. Eftersom förra veckans tur i vagn höll på att sluta illa så bestämde jag mig för att uppsuttet var en bättre idé.

 

Det gick fint trots klen matte och überpigg springare som enbart skulle skritta.

 

Igår var jag däckad i feber. Minsta rörelse gjorde att jag svettades floder.

 

Idag är febern borta men rösten har inte behagat komma åter. Jag har försökt vara knäpp tyst hela dagen för att vila stämbanden. 

 

Detta resulterar ju så klart i minimalt med häst. Dagens äventyr har bestått i att se Indoor eventing på TV från Stockholm. 

Men det är ju så klart en lagom aktivitet när man försöker bli kvitt en sjukdom. 

 

I äi morgon har jag bestämt mig för att vara frisk...

Eller typ inte...

 

Jag åkte iväg till Stockholm med jobbet igår. Natten innan sov jag dåligt och hostade lite. Väl uppe bröt värsta febern ut. Så gårdagskvällen låg jag i sängen och sov...

 

Dessutom lyckades Hisan tappa en sko så han har fått stå på box hela dagen idag tills jag kom hem för att inte trasa upp hoven. Och Lillas sår från i helgen började så klart goja sig i går på morgonen. Addera då feber på det så inser nu hur kul jag har haft det. 

Roligt att rodda sådant på distans, bah!

 

Idag har det varit så där. Lite feber kvar och rösten är helt väck. Hoppas att jag kan sova bort resterande feber till i morgon och att rösten återvänder men det är långt i från säkert.

Nu har jag precis varit ute och fixat Hisans hov och tvättat och lindat Lillas sår. Det löser sig nog fint till slut.

 

Men visst är det kul att ha häst?

Den här helgen går till historien som en av de sämsta när det kommer till hästeriet.

 

I fredags var jag ute och gick med Lilla. Min syster och hennes hund var med. Bra uppförande av Lilla förutom att hon frustade och fnös en massa med svansen i vädret när vi var borta vid tävlingsuppstallningen. Jag tänkte att hon fick nys på någon hingst eller så och därför fjantade lite. 

 

Igår när vi var borta vid körhindren fick hon spunk och ställde sig och snurrade runt på bakbenen vilket så klart ledde till att det som inte fick hända hände. Jag tappade henne och hon for hem som ett svart streck.

Resultat blev skrapsår på kotorna bak. Det kunde ju varit värre. Ingen svullnad eller så och ingen reaktion i hasen.

 

Idag bestämde jag mig för att köra henne en kortis i stället. Det skall ske nu enligt igångsättningsplanen så inget konstigt med det.

Men då for självaste fan i henne och på vägen hem vid körhindret ungefär så drog hon ner huvudet och levererade en serie brallar som varade i ca 50 m. Jag höll på att fara ur vagnen men lyckades kravla mig tillbaka till sitsen och ta ett rejält tag i ena tömmen som fick henne att sluta. Och så klart var det inte alls bra för min rygg det här.

 

Lilla har ALDRIG gjort något sådant här innan. Aldrig, aldrig. Hon brukar vara värdens snällaste så jag blev lite överrumplad kan man säga. Inte så att jag inte satt ordentligt i vagnen eller hade händerna i öglorna för det hade jag. Det var nog därför det gick att reda ut det, men som sagt hon är världens snällaste vanligtvis och har aldrig brallat förr.

Någon gång skall ju vara den första.

 

Nu lyckades jag ju lösa det men det var nära.

 

Nu har det stått still på bloggen igen. Det har inte stått lika stilla på hästfronten i verkligheten. Men jag har stupat i soffan varje kväll när jag har kommit hem. 

 

Nu är det som tur är fredag idag, jag skall försöka samla energi i helgen så att jag kan vara lite piggare i veckan som kommer. 

 

I förrgår var det VW- Grand prix på Flyinge. Jag brukar försöka gå på det men i år nöjde jag mig vid att se halva på datorn hemifrån. 

 

Idag har jag spenderat fem timmar i bilen tur och retur till Göteborg. Efter det var det faktiskt härligt att gå en runda på dryga 40 minuter med Lilla även om det var mörkt. 

 

Nu i veckan kommer Flyinge indoor gå av stapeln och ikväll var det visst arrival day för många ekipage.

 

Lilla och jag gick förbi alla stora hästbussar på vår dagliga promenad, som nu är uppe i 45 minuter. Lilla verkligen sträckte på sig och gick och tittade med låånga kliv. 

Det är kul att det händer saker och det är dessutom utmärkt miljöträning för mina hästar. Det finns fördelar med allt. 

Inte mycket häst den här helgen. Jag har varit iväg och jobbat. 

Faktum är att jag precis har lagt ihop jobbdatorn så det har verkligen varit en intensiv helg. 

 

Men en jag har hunnit med att gå en sväng med Lilla i kväll. Det var riktigt skönt trots blåsten och det vedervärdiga vädret. Jag har nämligen knappt varit ute alls i helgen så en rask promenad och frisk luft var precis det jag behövde. 

 

Så här på backen är blåsten just nu inte så farlig, det brukar kunna blåsa värre här nere om höstarna. Men tidigare i kväll kom jag med flyget från Stockholm. 

Jag kanske inte har skrivit det men jag tycker att flygresor är rätt så obehagliga, men nödvändiga. Men idag var jag med om en absolut vidrig landning jag kan inte komma ihåg att jag har varit med om en som varit värre. Eller jo, den när blixten slog ner i vingen bredvid mig var värre...

Idag skakade mina ben när jag steg av planet, så rädd var jag när kastvindarna tog tag i planet på vägen ner. Fy! Landninge jag var med om i tisdags då jag satt och höll mig krampaktigt i sätet var ingenting i jämförelse med detta. 

Nu stannar jag nog på backen ett par dagar i alla fall. Tryggare så... och så hoppas jag på lite lugnare väder så blir kvällspromenaderna med Lilla i mörkret lite trevligare också.

Har jag berättat vad jag tycker om månaden november? Inte? Det är årets sämsta månad. Och det bästa med den just nu är att vi har hunnit igenom hälften redan och att den då är snart slut. 

 

Jag har varit ute och gått med Lilla nu om kvällarna. Det blåser och är jäkligt väder. Ingen av oss är helt tillfreds med eländet även om Lilla som alltid är en ängel. 

 

Hennes es opererade ben blir bara finare och finare. Svullnaden försvinner undan för undan och jag tycker att hon börjar muskla sig bättre över korset bara på de korta promenaderna som vi gör. 

Jag är så galet trött så ni kan inta ana. 

 

Idag har Lilla fått på sig skor igen. Ridhästskor och korta tår denna gången igen precis som förra hösten. 

 

Efter det blev det 30 minuters promenad i snålblåst.

Tjohooo! Idag har jag införskaffat ett nytt novabett till Hisan!

 

Det han hade tidigare är liksom rätt bra knaprat på... Risken finns att det går av om det knapras lite till på det. Bättre att byta ut innan det blir för nära. 

 

Hisan knaprar inte bett när man rider utan han tuggar när han blir otålig och tycker att matte kan snabba på lite. Som när vi redan har sadlat i skogen men matte dröjer med att hoppa upp så att vi kan komma iväg till exempel...

Han liksom hissar upp bettet med tungan och knaprar i kanten. På ett bett i plast blir det då märken till slut. Det har blivit ett par bett genom åren om man säger så. Men novat är helt enkelt det jag föredrar att rida honom på i hoppningen så så får det vara. 

En blek novembersol har lyst över oss här idag. Sol är alltid välkommet och framför allt så här års. 

 

Lilla och jag hade en bra mycket trevligare runda utan svansar i luften och pip. Hon blev rädd en gång. Men då hoppade det ut ett par hjortar precis bakom henne, så hon är förlåten. En sådan sak kan ju skrämma den även den bäste. 

 

Veckan som kommer har jag fullt upp med Lillas promenader men efter det är jag bra sugen på att ta tag i min ridning igen. Hisan sköter sig fint och de som rider honom åt mig säger att han är jättefin nu. 

Alltså känns det som om det är ett bra läge för mig att ta ridningen ett steg längre. 

 

För övrigt är mina ben helt möra idag efter gårdagens jogg med det nya löpsteget. Nya saker brukar ge grym träningsvärk. Men det är bara att ge sig på det igen om ett par dagar. 

Idag var det första gången efter olyckan som jag har joggat. Det gick bättre än befarat, jag tycker ju att jag har tappat så mycket kondis. Men så blev ju passet lugnare än vad jag brukar jogga normalt sett. Allt enligt sjukgymnastens instruktioner.

 

Jag fick ju lära mig hur jag skulle springa med ett optilmalt löpsteg förra gången jag var på rehab. Och faktum var att steget kändes väldigt mycket lättare än vad det brukar. Det är ju bra. Men det var mycket nytt och nu sitter jag här i TV-soffan men träningsvärken from hell. Nåväl, det är ju rätt trevligt för då vet jag ju att jag har gjort något nyttigt idag. 

Möjligen är jag inte stark nog för att köra slut på musklerna så där... 

 

Jag har varit ute och promennerat med Lilla också. Det fanns så mycket mer att titta på idag mot igår i mörkret. Så nu var det svansen i vädret igen och väldigt mycket pip och frust. 

Eftersom jag är van vid en viss herr Hisan så är detta typ inget ändå. Det gäller bara att hålla henne motiverad av promenader i två veckor till. Lilla tycker generellt att sådant här är totalt onödigt annars...

 

Det är inte lätt att motivera sig till något så här års. 

 

I går kväll hade Lilla och jag ändå en mysig runda på 20 minuter i skenet av pannlampan. Det kommer att bli många sådana rundor de kommande veckorna. 

 

Hisan an rids för fullt av mina medhjälpare. I övrigt så händer det inte mycket på hästfronten. 

Idag har det varit stora rehabdagen. Jag har varit hos sjukgymnasten igen efter en veckas uppehåll. 

 

Idag fick jag lära mig hur jag skall jogga. Ja, ni läste rätt. Jag skall ta tag i mig själv och komma igång med joggandet, precis som jag var på gång att göra före olyckan. 

Nu visar det sig att jag inte riktigt har haft koll på hur jag ska jogga någonsin. Jag är lite utåttåad, det har jag alltid varit. Men det får jag tänka på att få bort, men förutom det så skall jag tänka springa på tå. Alltså den främre delen av foten skall i samtidigt som resten av foten, inte hälen som jag brukar. Det är ganska ofta som man behöver ha en tanke som är mer extrem än vad resultatet skall vara för att ändra ett mönster tycker jag. Om jag inte tänker springa på tå så kommer hälen i först ändå.

Joggandet är helgens uppgift. I morgon kommer jag troligast ha träningsvärk...

 

Lilla började också sin rehab idag. Jag var ute och gick med henne i 20 minuter. 

 

Det et var riktigt latjo tydligen så svansen åkte i vädret en massa gånger och det peps en del. 

 

Nu är Lilla inte alls lika yvig när sådant här inträffar som Hisan så det skall nog gå fint. Det är ett par veckors promenad som gäller för henne innan vi skall ta nästa steg som blir skritt uppsuttet eller i vagn. 

 

Idag följde Fredrik med ut till stallet. Jag behövde hjälp när jag skulle ta stygnen på Lilla. 

 

Fredriks uppgift var att hålla henne fokuserad på att äta äpplen så att jag kunde fippla med stygnen i lugn och ro. 

 

Äpplen är så sjukt bra till detta. Både hon och Hisan älskar dem och det är den bästa avledningen från allt möjligt man måste göra med dem som de kan tycka är lite obehagligt. 

 

Lilla åt äpplen för glatta livet medan jag ålade omkring runt hennes bakben. Nu skall hon få gå ut i liten hage i morgon. Hon kommer att gilla den förändringen. 

 

November börjar idag. För mig är nog november årets tristaste månad. Det är mörkt och mörkt och ännu mörkare... Ingen höjdare med andra ord. December är bättre för då nalkas vi jul. 

 

Skåne är ändå bra att bo i när vi pratar om höst och vinter. Det är relativt milt här och det är bra positivt när det handlar om hästar. 

 

Igår skrittade jag en kort stund på Hisan igen. Jag känner nog att det börjar bli dags att ta ett steg till när det gäller ridningen snart. Jag måste dessutom hålla min motivation uppe för att ligga i med rehab. Det är inte lätt så här års. Förutom min rehab så är det ju snart dags att ta tag i Lillas rehab också. I nästa vecka är hennes boxvila inne slut vilket är väldigt positivt. 

 

Idag på morgonen har jag dessutom varit iväg och hjälpt min kusin och hennes medryttare med hoppning av hennes häst. Det var väldigt roligt faktiskt. Och ett viktigt steg för mig.

Jag kunde idag slappna av i "tränarrollen" och det blev väldigt bra. Övningen vi gjorde fungerade som tänkt och självförtroendet boostades hos alla parter. 

Nu kör vi hårt i höst med detta. :)