Hisan betyder häst

Bara för att det blev vintertid förra helgen så är det helt galet mörkt när jag kommer hem från jobb trots att klockan inte har passerat 18.00.

 

Det är helt galet. Jag avskyr mörker...

 

Idag har jag ändå tagit ett steg till på min väg tillbaka med hästarna. Jag har tränat Hisan själv. Men innan ni sätter i halsen så kan jag berätta att jag har tömkört. ;)

 

Jag är ingen höjdare på det där med att tömköra och Hisan är lite svår. Jag brukar därför inte ens bry mig om att göra detta med honom, jag har gjort det förr men det var länge sedan nu. Han blir lätt vinglig om man går bakom och han tolererar lite linor på rumpan... Gissa om det är en bra kombination med att tömköra...??

 

Nu är det ju lite tur att det är lite svalare så det går att ha ländtäcke på, det är bra padding mot linor på rumpan. Jag måste säga att dagens övningar avlöpte över förväntan. 

 

Hisan var först inte riktigt med på noterna och ville inte riktigt gå fram eftersom han inte riktigt hängde med på vad som var i görningen. 

 

Jag praktiserade högljudda smackningar och både travade och galopperade själv runt på en inre volt för att visa honom vad jag menade. Det måste ha sett helt galet ut det vi höll på med men det funkar ju. Och så var vi ute i skydd av den skumma belysningen på paddocken så det gjorde inget att vi var lite smågalna.

 

Idag har jag suttit på Hisan en sväng igen. 

 

Min in vän från Tyskland hade ridit honom innan. Det är så kul att se honom riden från marken nu. Han ser så fin ut. Jag blir så sugen på att rida honom själv men jag kommer snabbt ner på jorden igen. 

 

Jag satt ju upp och skrittade igen. Det kändes bättre idag än sist men det är helt galet vad snabbt hållningsmusklerna liksom bara ger upp och inte orkar länge. 

 

Nåväl, jag jag fortsätter med min plan om att skritta av tills vidare. 

Då var det dags för halva pälsen att ryka. 

 

På något vis trodde jag nog, lite naivt kanske, att det bara skulle vara att sitta upp även på Hisan. Kraven var inte så stora men jag hade i vart fall en förhoppning om att kunna inverka lite. 

 

Jag ag har ju ridit på Lilla och det har gått väldigt bra. Men Hisan är så mycket mer häst. Han är större, har större steg och framför allt rör han på sig mer vilket gör att du om ryttare också rörs på av honom. Man måste sitta emot på honom för att kunna sitta still i sadeln även i skritten och för att sitta emot krävs bålstabilitet.

 

Igår fick jag fokusera helt på att bara sitta still och då spänna alla muskler jag hade tills jag blev blå. Jag hade tänkt mig att liksom känna av Hisan lite men det gick liksom inte. 

Det är sjukt frustrerande för jag vet ju att detta inte brukar vara ett bekymmer normalt sett. Det brukar inte heller vara ett problem efter vanliga riduppehåll heller. Men Ninham jag ju tappat så mycket av styrka att det är helt löjligt. 

 

Planen för ridningen är att skritta av Hisan ett par gånger i veckan och sedan när det känns bra och jag har återfått kraften i sitsen gå vidare till trav och så vidare. Jag får bygga upp mig själv igen långsamt.

Idag har jag åkt en liten runda på Hisan efter att han har hoppat. 

 

Bandagematerial införskaffat inför Lillas bandagebyte i morgon. Mission compleated. Fy vilken kul shopping... not.

 

Fast händelselöst är bra just nu måste jag säga. 

 

Hisan är superpigg och busar rundor i hagen. Jag är både sugen och osugen på att rida honom just nu. 

 

Jag är hyfsat stark igen nu men santidigt inte. Igår gjorde jag en balansövning hos sjukgymnasten. Jag fick stå på ett ben på en mjuk grej och sträcka händerna rätt upp. Jag vinglade som bara den till en början. Tänk att en så enkel sak kan vara så svår. Just balansen har jag ju alltid haft. Men det blir väl lätt så när mN är svag, för balansen sitter till viss del i att man spänner rätt muskelgrupper. 

 

Annars rs har jag fått börja göra lite tyngre övningar nu. Det känns bra för då blir det lite träning av det och jag slipper vara så galet frustrerad. 

Det är alltid så. Två dagar efter att jag har gjort något som innebär att gå upp tidigt så är jag helt übertrött. Adderar man då en superlång dag direkt på en annan superlång dag så blir det ännu värre. 

 

Därav min bloggtorka...

 

Lilla har redan tråkigt i sin box, nu är det "bara" 1,5 vecka kvar tills hon får komma ut i hage. Jag måste ut på bandagematerialjakt igen.

Hon krånglar lite med maten. När hon är igång så äter hon allt men nu menar hon att betfor är superäckligt, går bara att äta lite om matte handmatar. Men slobber mash går fint att kasta sig över. Likadant med saftiga äpplen. Hö går ner men det är väl bara så där intressant. Framför allt när de andra går ut på morgonen och hon blir själv inne. Nedräkningen för den här boxvilan har börjat...

 

Hisan är på G och i helgen kommer hans päls att ryka. 

 

Då var operationen avklarad. 

 

Jag var uppe kl 4 i morse för att komma fram till kliniken i Halmstad kl 7.30. Jag är egentligen ingen morgonmänniska och begriper väl egentligen inte varför jag hittar på grejer som gör att jag måste gå upp tidigt hela tiden. 

 

Resan upp gick bra och det gjorde operationenen också. Det var en enorm lättnad när veterinären ringde med det beskedet lagom till lunch. Jag lyckades med koststycket att sätta i halsen precis innan han ringde så stackarn fick stå ut med mitt hostande under hela samtalet. 

Kontentan var ändå att det gått jättebra och att det sett bra ut även inuti. Det är ju först när man gör en operation som man kan se vad som finns, röntgen i all ära men den berättar inte allt.

 

När jag sedan kom för att hämta henne så var där en liten svart tjej som stack huvudet i min famn och sedan följde med ut till släpet med snabba steg. Jag fick be henne sakta ner lite på vägen dit kan jag säga. Hela hon verkade säga - ta mig här i från. Jag kan tänka mig att det inte är en helt behaglig upplevelse att bli sövd helt enkelt. 

 

Nu väntar ett långt konvalecensschema. Men det är helt klart värt det.

Nu har det gått ganska så många dagar sedan jag skrev något sist.

 

Jag har varit iväg med jobbet och har därför haft det stallfritt.

 

Lilla laddas inför morgondagens operation och jag kommer att bege mig iväg ruskigt tidigt med henne i morgon för att vara i Halmstad före kl. 8.

 

Hisan har haft en hovböld och har därför inte gjort några knop alls. Så är det ibland.

 

Mer uppdatering kommer nog i morgon.

 

Men jag vill meddela att jag är galet nervös över detta med Lilla, hoppas att jag kommer att kunna sova i natt för jag kommer att behöva att sova.

Hisan fick nya skor idag. Inte en dag för tidigt. Han var rejält gammalskodd.

 

Nu är hovarna fina igen och Hisan är nöjd, jag med. 

 

Den ohängde lille hästen gav hovslagaren ett tjuvnyp mitt under skoningen. Hovslagaren gjorde ju så klart en hastig rörelse om man gör om man får ett bett i rumpan, högst normal reaktion. Hisan menade på att det var det hemskaste i hela världen och nästan satte sig på sin rumpa i stallgången. 

 

Nåväl ingen skada skedd varesig på hovslagare eller Hisan utan bara lite kort vardagsdramatik. 

 

Men den gode herr Hisan borde veta bättre än att smaka på hovslagare...

 

Lilla får vänta på nya pjux till efter operationen med efterföljande boxvila, i stället kommer hon att få bli barfota i helgen. 

Idag kom hösten med besked. Himlen formligen öppnade sig. 

 

Jag ag insåg hur dålig form jag är i på väg hem från sjukgymnasten. Jag måste göra något åt detta men jag "får" inte riktigt det än. 

 

Det är frustrerande till tusen. 

 

Lilla skall opereras igen och det är inbokat till nästa måndag. Jag är nervös redan. Jag blir alltid supernervös när mina djur skall sövas eller så...

 

Den här gången skall vi till Halmstad. Det blir en lång resa för oss båda. 

 

Hisan san skall ha besök av hovslagaren i morgon. Det är verkligen på tiden. Han behöver nya pjux.

I oktober månad körs det alltid rosabandet-kampanjer. De senaste två åren har Hööks hängt på så numera går det att köpa hästgrejer och samtidigt ge ett bidrag till cancerfonden.

 

Det här tycker jag är suveränt!! Härligt initiativ av Hööks.

 

Lilla fick en rosa grimma förra året och även detta år så köpte jag grimman till henne. I år var den fin med prickar och satin som foder. Snyggt!

 

Det har blivit rätt tomt här. Anledningen är att jag faktiskt inte ha varit i stallet och då händer det ju inte så mycket på hästfronten.  Jag har varit i Stockholm med jobbet och då står det helt andra saker på agendan. Ibland är det rätt skönt, för det blir som en paus. 

 

Igår var jag ändå i stallet och tog in hästarna. Det är härligt att se dem och pussa dem på mularna. 

 

Det var mer häst på agendan igår. Jag följde med kusinen på distanstävling igen. Denna gången var det hennes första riktiga tävling. Det vill säga den var inte clear round och farten var fri.

Detta passade kusinen ovh henns häst perfekt och de slutade som vinnare!

 

Igår var Göran på besök hos hästarna. 

 

Att Hisan var sned visste jag men inte att han var riktigt så sned. Jag rider ju inte heller honom själv just nu så det är svårt att veta riktigt. Sådant är lättast att känna när man sitter på.

 

Men han hade belastat sig fel redan i våras när han fick sårskadan på frambenet och sedan med frakturen i bakbenet så blev det ju inte direkt mindre snedhet. 

Nu är han rättad med oftast räcker ser inte med bara en gång för att få ordning på det.

 

Lilla fick bara skön massage. Man riktigt såg hur hon njöt. Hon kommer att vila igen nu en period. 

Jag skall jobba hårdare med min rehab och så kanske jag vågar mig upp på Hisans rygg igen snart. 

 

Jag har varit hos sjukgymnasten idag igen. Vi gör roligare övningar nu som det riktigt känns att jag tränar när jag gör dem. Snart får jag börja jogga igen också. Då skall jag se till att komma i riktig form.

 

Vi lägger redan nu 2014 till handlingarna som ett riktigt crappy år och blickar framåt mot 2015. Det skall bli vårt år, då inte allt går åt fanders och vi alla får vara friska och ha kul.

Marie har hoppat Hisan idag igen.

 

Förra veckan hade vi en paus från hoppningen då det var Breeders överallt. 

 

Det blev en liten serie med travbommar (en studs att hoppa över om ni frågar Hisan) med ett litet sockerbitshinder efteråt. 

Hoppandet gick som en dans. Det var värre med travandet över travbommarna. Det spelade liksom ingen roll att han nästan stod stilla innan. Det gick liksom inte att göra annat än att hoppa över de små bommarna. Och som Marie och jag skrattade åt honom. Han är väldigt söt när han gör sådant här. Busig, besvärlig och ohängd men väldigt söt. 

 

I morgon kommer massören Göran och ger hästarna en välförtjänt omgång. 

Idag har jag och Lilla gjort årets andra officiella framträdande. Det första var under prova på distansritts-ritten i våras. 

 

Vi var med i Näset charity ride som gick av stapeln mellan Höllviken och Falsterbo. Vi var 120 ekipage som var med och det hela var upplagt som ett välgörenhetsevent som samlade in pengar till en stiftelse som heter Henrik Superman. Den är till förmån för cancersjuka barn. 

 

 

Lilla skötte uppgiften väl och var lugn och trygg hela ritten. Hon fick mycket att tänka på och fick gå i ett tempo långt under vad hon är van vid både i skritt och i trav.

 

 

Men säg det min lilla svarta stjärna inte klarar av. Möjligen skulle det vara "bottenlösa" vattenpölar då, men det är bara en tidsfråga innan vi klarar det också. 

 

 Underbart väder idag. 

 

Lilla och jag red den vanliga rundan som ett genrep inför morgondagen. 

 

Innan dess träffade jag min syssling som var nere för att titta på sin uppfödning som gick breeders för treåringar. Då jag ändå var inne på området så passade jag på att titta in på mässan. Där hittade jag den hjälm som jag tittat ut på mässpris. Så jag slog till.

 

Dagen gick i övrigt åt till persedelvård och förberedelser inför morgondagen. 

 

Lilla fick sig ett välbehövligt bad och medan schampo och svampar ändå var framme så åkte Hisan på samma behandling. Lika bra att passa på när vädret är fint och varmt för årstiden. 

 

Red ut på Lilla i kväll också. Helt utan regn och mörker. Underbart. 

 

På sluttampen mötte vi upp med Hisan och ett annat ekipage. Det var inte planerat utan det blev bara så.

 

I vart fall var det en bra provkörning inför helgens aktiviteter. 

Lilla är verkligen taggad just nu. Hon brukar ju inte ridas tillsammans med andra då jag oftast är själv. Det är ju så klart roligare för en häst med sällskap, vilket vi märkte av nu. 

 

De andra travade väldigt sakta, det är inte direkt Lillas melodi just nu. Det kommer att bli något att fundera på till helgen. Kanske kan bommul i öronen vara en bra grej, jag brukar inte rida med det men det kan vara en bra grej. 

Det är den 1 oktober och som i ett trollslag har sensommaren bytts till höst. 

 

Lilla förseddes med benreflexer och det hann bli rejält mörkt innan vi hade avslutat ridturen. Till råga på allt så började det hällregna också, så höstfeelingen infann sig delux. 

 

Det är Breedersvecka på Flyinge så det är fullt ös överallt. Det innebar att vi hamnade mitt i trafikkaos. Bilar överallt. Till och med på stallplan. 

Vi hamnade dessutom i en stockning när vi fick vänta på att en buss och en bil flyttade sig innan vi kunde komma vidare. Men med Lilla är sådant aldrig något bekymmer. Vi liksom parkerade oss i vägkanten, kunde tjöta lite med ena föraren som vi kände medan det redde upp sig sedan kunde vi lugnt ta oss där i från. 

 

På travrakan där emot blev Lilla riktigt förbannad på mig. Hon fick inte springa på, det brukar hon få där, och det var hon inte nöjd med. Nu är den lilla svarta en ängel trots humör så hon gör så klart vad hon ska.<3